1Kor 14:26–40 – Ordning vid gudstjänsten

²⁶ Hur ska det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, en undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse.

1Kor 14:26

1. Paulus har nu i kapitel 12–14 försökt förklara för korinthierna att deras något överdrivna fokus på just tungotalets gåva (1Kor 14:6, 1Kor 14:14-15, 1Kor 14:18) blir på bekostnad av både församlingsmedlemmar och utomstående. De bygger måhända upp sig själva när de talar i tungor (1Kor 14:4), men inte församlingsmedlemmarna och de utomstående kommer tycka de är galna (1Kor 14:23). Nu går Paulus vidare och instruerar korinthierna att ha lite bättre ordning på sina gudstjänster. Det verkar nämligen som att korinthierna hade för vana att tala i tungor i mun på varandra. I en gudstjänst som borde vara byggd kring gemenskap och delaktighet blir det en väldigt individualiserad gudstjänst.
2. På samma sätt som Paulus tidigare har varit tydlig med att Anden ger sina gåvor till ”var och en” (1Kor 12:7), så menar Paulus också att ”var och en” har något att bidra med till gudstjänsten.
3. Jag tror inte man ska se det som att Paulus gör en komplett lista på vad en kristen gudstjänst ska innehålla, han har exempelvis inte med ”bön” som nog de flesta skulle betrakta som grundläggande i en gudstjänst, utan han tar några exempel och konkluderar att allt behöver bli till uppbyggelse. Med andra ord kan man göra listan på innehåll i en gudstjänst mycket längre om man vill, men bara om det blir ”till uppbyggelse”.

²⁷ Om någon talar tungomål får två eller högst tre tala, en i sänder, och någon ska uttyda. ²⁸ Finns det ingen som uttyder ska tungomålstalaren vara tyst i församlingen och i stället tala för sig själv och för Gud.

1Kor 14:27-28

1. Nu ger Paulus tre instruktioner till församlingen i Korinth om hur han vill att de ska hantera tungotalets gåva på sina gudstjänster. Om man lägger ihop dessa tre instruktioner och utgår ifrån att Paulus använder dem för att korrigera ett felaktigt beteende så verkar det som att alldeles för många talade i tungor i mun på varandra utan att någon uttydde. Paulus har verkligen inget emot att man talar i tungor, men då ska det antingen vara tyst för sig själv eller så ska det uttydas.
   1. För det första vill inte Paulus att tungotalet tar över hela gudstjänsten på bekostnad av allt annat, och vill att ”två eller högst tre” får tala i tungor.
   1. För det andra vill Paulus att de som vill tala i tungor offentligt gör det en i taget. Kanske talade korinthierna i tungor på ett sätt som mer påminde om hedniska möten där deltagarna försatte sig i trance och extas. Något sådant vill naturligtvis inte Paulus att de kristna gudstjänsterna ska påminna om. Den helige Ande tar inte över den som talar i tungor så att han eller hon blir besatt och okontrollerad. Tvärtom kan man i lugn och ro dela det som Gud vill ge i en ordning som respekterar alla och blir uppbyggligt.
   1. För det tredje vill Paulus att någon också uttyder tungotalet, antingen den som talar i tungor (1Kor 14:5, 1Kor 14:13) eller någon annan.
2. Sammanfattningsvis är Paulus syn på tungotalets nådegåva att det är en gåva som Gud har gett ämnad för personlig bön och uppbyggelse, men att den också har en profetisk dimension som om den uttyds blir till uppbyggelse också för resten av gemenskapen.

²⁹ Två eller tre profeter ska tala, och de andra ska pröva det som sägs. ³⁰ Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse ska den förste vara tyst. ³¹ Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir uppmuntrade. ³² Och profeternas andar underordnar sig profeterna, ³³ för Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Liksom i alla de heligas församlingar

1Kor 14:29-32

1. Efter att ha instruerat hur församlingen ska hantera tungotalets gåva så instruerar Paulus också hur de ska hantera profetians gåva. I princip är det samma instruktioner: två eller tre får dela profetiska hälsningar en i taget och profetiorna ska också prövas.
2. Ordningen i gudstjänsten är viktig därför att utan ordning så tar antingen en gåva eller en individ över för mycket, på bekostnad av andras delaktighet. Eftersom ingen kristen har fått hela sanningen behöver vi varandra för att förstå och bli uppbyggda tillsammans. En kristen gudstjänst är inte en enmansshow.
3. En gudstjänst speglar ofta den Gudsbild vi har. För Paulus är det viktigt att gudstjänsten inte präglas av kaos, enfald och egoism eftersom Gud inte är så. Gud är en Gud av ordning, mångfald och agape-kärlek.
4. I de flesta Bibelöversättningar så hamnar uttrycket ”liksom i alla de heligas församlingar” som introduktion på meningen efter. Men mer troligt är att det är en avslutning på meningen före. Uttrycket används tre gånger till i 1 Korinthierbrevet (1Kor 4:17, 1Kor 7:17, 1Kor 11:16), och alltid för att avsluta föregående påstående. Så en mer trolig översättning är “Gud är inte oordningens Gud utan fridens, liksom i alla de heligas församlingar.”
5. Om liturgiska lutheraner och karismatiska pingstvänner är i varsin ände av spektrat, så gör båda väl i att lyssna på Paulus instruktioner i detta avseende. Tungotal och profetiska hälsning bör vara en naturlig del av gudstjänsten, men det får inte ske på ett okontrollerat sätt.

³⁴ ska kvinnorna vara tysta i era församlingar. De får inte tala utan ska underordna sig, som också lagen säger. ³⁵ Vill de veta något ska de fråga sina män därhemma, för det är en skam för en kvinna att tala i församlingen.

1Kor 14:34-35

1. Det är svårt att undgå tanken att dessa två verser känns aningen malplacerade i Paulus resonemang om tungotal och profetia. Enligt Gordon Fee så är dessa versar förmodligen inte autentiska utan har lagts dit i efterhand. En del gamla Bibelöversättningar placerar dessutom dessa versar efter vers 40. Det är nämligen svårt att förstå hur Paulus i dessa versar kan mena att kvinnor ska vara tysta när han tidigare har gett kvinnor instruktioner angående när de ”ber eller profeterar” (1Kor 11:2–16). Hur det är med den saken vet inte jag, men det kan vara värt att notera att det finns en akademisk diskussion om detta.^[i]
2. Men om texten är autentisk, vilket jag utgår ifrån att den är tills motsatsen är bevisad, så behöver den förstås i kontexten av Paulus undervisning om tungotalets och profetians gåva i gudstjänsten. Eftersom Paulus tidigare i 1 Korinthierbrevet varit tydlig med att han inte har någonting emot att kvinnor ”ber eller profeterar” (1Kor 11:2–16) så skulle det vara mycket motsägelsefullt om Paulus i denna vers menar att kvinnor rent generellt inte får säga något i gudstjänsten. Att ”profetera” är ju onekligen något man gör i ett gudstjänstfirande sammanhang med andra människor. Det problem Paulus bemöter är att det på de korinthiska gudstjänsterna har varit alldeles för många som talade i tungor i mun på varandra utan att någon uttydde. Kanske var det så att de kristna hade delat upp sig i gudstjänsten likt judarna brukade göra i synagogan; männen på ena sidan och kvinnorna på den andra. Eftersom Paulus tidigare har kritiserat de korinthiska kvinnorna för att de går för långt i den kristna friheten (se min kommentar till 1Kor 7:10-11), så kan det mycket väl vara så att det är just kvinnorna som med sitt tungotal har tagit över gudstjänsterna och överröstar det gemensamma. Paulus instruerar dessa kvinnor att de inte får ”tala” i tungor så att det förstör för alla andra, och i stället tala i tungor ”tysta” för sig själva, så som han instruerar hela församlingen i vers 28. Precis som ”profeternas andar underordnar sig profeterna”, i bemärkelsen att profeterna behärskar sig och väntar i lugn och ro på sin tur att få profetera, så behöver också kvinnorna underordna sig ordningen för gudstjänsten och inte bara babbla okontrollerat i tungor så att alla störs.

³⁶ Var det kanske från er som Guds ord gick ut? Eller var det bara till er det kom? ³⁷ Om någon tror sig vara profet eller andlig, ska han inse att det jag skriver till er är Herrens bud. ³⁸ Om någon inte erkänner detta, är han själv inte erkänd. ³⁹ Alltså, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet. ⁴⁰ Men låt allt ske värdigt och med ordning.

1Kor 14:36-40

1. Sammanfattningsvis kan man säga att Paulus och korinthierna har olika syn på vad det innebär att vara en ”andlig människa”. För korinthierna verkar det vara att extatiskt tala i tungor på änglarnas språk. För Paulus är det att låta Anden manifestera sig i en mångfald av uttryck i var och en till uppbyggelse för alla på ett ordnat och fridfullt sätt. Efter att ha förklarat sin syn på detta så avslutar Paulus med att stå upp för sitt apostoliska uppdrag samt gå emot de som predikar motsatsen.
2. Paulus är också noga med att inte gå emot de gåvor som korinthierna uppskattade så mycket, men hade navigerat fel i, utan han tvärtom uppmuntrar dem att fortsätta ivra efter dessa gåvor, men att lära sig hantera dem bättre.

^[i] Gordon D. Fee, The First Epistle to the Corinthians, red. Ned B. Stonehouse m.fl., Revised Edition, The New International Commentary on the New Testament (Grand Rapids, MI; Cambridge, U.K.: William B. Eerdmans Publishing Company, 2014), 780.