1Kor 10:1–22 – Fly avgudadyrkan

¹ Bröder, jag vill att ni ska veta att alla våra fäder var under molnskyn och att alla gick genom havet. ² Alla blev de döpta i molnskyn och havet till gemenskap med Mose. ³ Alla åt de samma andliga mat, ⁴ och alla drack de samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus. ⁵ Men de flesta av dem hade Gud inte behag till, utan de föll och låg utspridda i öknen.

1. Efter att ha försvarat sitt apostoliska ämbete återgår nu Paulus till själva sakfrågan; olämpligheten i att några församlingsmedlemmar i Korinth insisterar på sin rätt att delta vid hedniska måltider i avgudatempel.
2. Om Paulus genom den förra jämförelsen om en tävling man kan förlora lite försiktigt hintade om möjligheten att gå evigt förlorad om man ägnar sig åt avgudadyrkan, så är han betydligt tydligare när han nu jämför med Israels vandring i öknen. Israeliterna hade också, likt korinthierna, ett form av ”dop”, de blev ”döpta i molnskyn och havet”, och en slags ”nattvard”, de åt manna och drack från klippan, men det hjälpte inte dem. Man är inte automatiskt frälst bara för att man en gång har blivit döpt och för att man regelbundet går och tar sin nattvard. Vandrar man bort från Herren och den kristna tron kan man inte använda dopet och nattvarden som en magisk livlina.
3. Paulus kallar Israel för ”våra fäder” när han riktar sig till mestadels hednakristna grekisk-romerska församlingsmedlemmar i Korinth. För Paulus är församlingen Guds folk på samma sätt som Israel. Genom att betona den här kontinuiteten mellan Israel och församlingen visar Paulus att på samma sätt som församlingen liknar Israel i dopet och nattvarden, så riskerar de också att uppleva en liknande dom som Israel om de också ägnar sig åt liknande synder. Gud tolererade inte Israels avgudadyrkan och kommer heller inte att tolerera församlingen i Korinths avgudadyrkan.

⁶ Det som hände dem har blivit ett varnande exempel för oss, för att vi inte ska ha begär till det onda som de hade. ⁷ Bli inte heller avgudadyrkare som några av dem, som det står skrivet: Folket satte sig för att äta och dricka och reste sig för att roa sig. ⁸ Vi ska inte heller begå sexuell synd som några av dem gjorde – på en enda dag föll tjugotretusen. ⁹ Och vi ska inte fresta Kristus som några av dem gjorde – de dödades av ormar. ¹⁰ Klaga inte heller som några av dem gjorde – de dödades av fördärvaren. ¹¹ Det som hände dem är exempel, och det skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss. ¹² Därför ska den som tror sig stå se till att han inte faller.

1. Det som hände Israel fungerar idag som en förebild för oss. Vi kan lära oss hur Gud ser på saker och ting och vad vi ska och inte ska göra. Paulus vill inte att den dom som drabbade Israel på grund av deras avgudadyrkan även ska drabba korinthierna på grund av deras avgudadyrkan.
   1. Genom att jämföra Israel och församlingen i Korinths liknande beteende angående avgudadyrkan visar Paulus att det finns en reell risk för en kristen att hamna under dom och därmed förlora sin frälsning. Genom att ägna sig åt sådant som Gud anser är avskyvärt och som går helt emot Guds vilja, och insistera på att man visst får ägna sig åt sådant trots upprepade varningar, så har man själv ställt sig utanför Guds frälsning.
2. Genom att skriva ”bli inte heller avgudadyrkare” visar Paulus att problemet i Korinth inte bara handlade om huruvida man som kristen får äta kött som har offrats till avgudar, det hade Paulus nämligen ingenting emot per se (1Kor 8:4). Det djupare problemet är att det finns församlingsmedlemmar i Korinth som ”äter köttet just som avgudaoffer” (1Kor 8:7) när de ”ligger till bords i avgudatempel” (1Kor 8:10). Om man bara äter kött offrat till avgudar utan att ens tänka tanken att det är ett offer till avgudar så är det inget problem i sig självt att äta själva köttet. Men om man äter köttet i samband med en hednisk ceremoni i ett avgudatempel, då är det avgudadyrkan!
3. Genom att Paulus direkt efter uppmaningen att inte avgudadyrka lägger till en varning mot att begå sexuella synder, så kan man anta att korinthierna hade ägnat sig åt sexuell omoral i samband med de hedniska måltiderna i avgudatemplen.
4. Korinthierna ”frestar” Kristus när de både vill sitta vid Herrens bord och ta emot nattvard och sitta till bords i templen och äta offerkött. Genom att bete sig på det sättet ”utmanar” de Herren (1Kor 10:22).
5. Korinthierna ”klagar” likt israeliterna i och med att de verkar insistera på sin ”rätt” att få delta i de hedniska måltiderna trots att Paulus förbjudit detta i ett tidigare brev (1Kor 5:9–11).

¹³ Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Och Gud är trofast, han ska inte tillåta att ni frestas över er förmåga. Samtidigt med frestelsen kommer han också att ge en utväg, så att ni kan härda ut. ¹⁴ Därför, mina älskade, fly avgudadyrkan!  ¹⁵ Jag talar till förståndiga människor. Bedöm själva vad jag säger.

1. Rent generellt så behöver en kristen inte vara orolig över sin frälsning varje gång man möter en frestelse eller brottas med en synd. Eftersom Gud är trofast kommer han att erbjuda oss en ”utväg” och hjälpa oss genom detta. Men stannar man kvar på samma plats trots att Gud visar en utväg och dessutom insisterar på att fortsätta synda, då riskerar man att också drabbas av samma dom som Israel gjorde. Korinthierna hade onekligen syndat genom att delta i avgudadyrkan, men nu erbjuder Gud dem en utväg genom Paulus skarpa ord, och de borde som ”förståndiga människor” lyssna på Paulus uppmaning att ”fly avgudadyrkan”.

¹⁶ Välsignelsens bägare som vi välsignar, är den inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, är det inte gemenskap med Kristi kropp? ¹⁷ Eftersom brödet är ett, är vi som är många en enda kropp, för alla får vi del av ett och samma bröd. ¹⁸ Se på det jordiska Israel. Har inte de som äter av offren del i altaret? ¹⁹ Så vad menar jag? Att avgudaoffer betyder något eller att en avgud betyder något? ²⁰ Nej, men vad hedningarna offrar, det offrar de åt onda andar och inte åt Gud, och jag vill inte att ni ska ha gemenskap med de onda andarna. ²¹ Ni kan inte dricka både Herrens bägare och onda andars bägare. Ni kan inte ha del både i Herrens bord och i onda andars bord. ²² Eller vill vi utmana Herren? Är vi starkare än han?

1. På samma sätt som att ta del av Herrens måltid innebär att ha gemenskap med Herren, så innebär hedniska måltider i avgudatemplen gemenskap med onda andar. Och eftersom Herren inte vill ha gemenskap med onda andar är det heller inte möjligt för korinthierna att både delta i nattvarden och offermåltiderna.
   1. Detta betyder inte att man måste vara syndfri för att få ta nattvard, men den som framhärdar i sin synd och vägrar omvända sig trots upprepade varningar diskvalificerar sig själv från gemenskap med Herren.
2. Det är värt att notera att det är inte är ätandet av nattvardsbrödet och drickandet av nattvardsvinet i sig självt som skapar gemenskap med Herren. Att man får äta brödet och vinet är symboliska tecken på att man får sitta vid Herrens bord som en inbjuden och välkomnad gäst. Man kan inte använda nattvarden som en slags magisk ritual som gör att man är kristen. Nattvarden är en förbundsmåltid som visar att man tillhör Kristus och har blivit frälst.
3. Det går inte att hävda att det skulle vara okej att delta i avgudaceremonier bara för att det inte finns några avgudar. Paulus citerar Moses sång när han återigen jämför korinthierna med de avgudadyrkande israeliterna: “De offrade åt onda andar som inte är Gud.” (5Mos 32:17a)
   1. Israel hade övergett Gud i och med att de börjat tillbe andra gudar, som egentligen inte var gudar utan demoner och onda andar. När korinthierna deltar i hedniska måltider i avgudatempel så har de de facto gemenskap med demoner, och det är inte kompatibelt med att delta i Herrens måltid och därmed inte acceptabelt för en kristen.