Integration tar tid. I vissa fall kanske man ser tillräckligt goda resultat först i andra generationen. Därför kräver en framgångsrik integration en genomtänkt och långsiktig integrationspolitik utformad av politiker i samarbete med både civilsamhälle, företagsvärlden och invandrarna själva. Alla måste lägga manken till om vi ska kunna bygga ett gott och gemensamt samhälle för alla. Därför är det sorgligt att se hur politiker ibland tenderar att ställa grupp mot grupp och på så sätt trissa upp en främlingsfientlig stämning i syfte att vinna billiga röster på en kortsiktig populism som bara gynnar dem som vill ha makt. En sådan integrationspolitik kanske vinner val om man lyckas piska upp stämningen och vända svenskar mot invandrare, men det bygger inte ett gott gemensamt samhälle, snarare tvärtom. Politiker har ett stort ansvar att skapa ett gott samtalsklimat där lokalbefolkning och värdsamhälle ser på invandrare som något positivt som genom hårt arbete och begåvning kan bidra till vårt gemensamma samhälles bästa, snarare än att de bara kommer hit och tar våra jobb och dränerar vår välfärd.
Aposteln Paulus skriver till församlingen i Korinth att det är brister i språket som gör oss till främlingar för varandra. Eftersom integration är en tvåvägsprocess förutsätter en framgångsrik integration god kommunikation mellan invandrare och värdsamhälle. Dessa två är dock ojämlika partners. Det mottagande samhället, vad gäller dess institutionella struktur och hur det reagerar på nyanlända, har mycket mer att säga till om i processens resultat. Båda behöver lägga manken till och närma sig varandra med det gemensamma målet att skapa ett bättre samhälle för alla, men det största ansvaret ligger på värdsamhället med dess olika aktörer.
En framgångsrik integration hänger alltså inte bara på att invandraren lär sig svenska, utan även på att politiker utarbetar de nödvändiga politiska ramarna, att välfärden och företagsvärlden skapar jobbmöjligheter och att civilsamhället öppnar upp, bjuder in och engagerar sig för nyanlända. Det är interaktionen mellan dessa olika aktörer som bestämmer riktningen och det slutliga resultatet av integrationsprocessen. Men det är det civila samhället som har den avgörande rollen när det gäller att skapa förutsättningar för en god integration in i samhället. Hur bra lagar politikerna än stiftar hjälper det inte integrationen om mötet mellan människor inte uppstår. Här har kyrkorna en unik möjlighet. Att skapa gemenskap och goda mötesplatser är nämligen vår specialitet. Kyrkor spelar ofta en avgörande roll för att hjälpa invandrare att få tillgång till värdsamhället. Kyrkor ger stabilitet genom att skapa en känsla av gemenskap och genom att fungera som utökade familjer. Genom församlingen kan en invandrare möta lokalbefolkningen, få tips på jobb och bostad, hjälp med myndigheter och bli betraktad som en jämlik och utvecklas som ledare. Kyrkor kan också bidra med det i särklass viktigaste för en framgångsrik integrationsprocess: språket. Att kunna prata svenska är nyckeln till att fullt ut kunna delta i värdlandets samhälle. Genom språket får man tillgång till tjänster, man kan kommunicera på arbetsplatsen, man kan delta i det offentliga samtalet och man får en känsla av tillhörighet, vilket är ytterligare en viktig aspekt i integrationsprocessen. Om engagemang i civilsamhället främjar gemenskap med lokalbefolkningen och möjliggör chansen att visa talang och ta på sig ledarroller, om språket är det som öppnar upp möjligheter för att få jobb och engagera sig för ett bättre gemensamt samhälle och ett yrke är det som gör att invandrare blir självförsörjande och bidrar till välfärden snarare än belastar den, så är medborgarskap det som skapar delaktighet och en känsla av gemensamt ägande.
I en framgångsrik integrationsprocess behöver svenskt medborgarskap finnas med som ett realistiskt mål som leder till att man blir en fullvärdig och jämställd del av samhället med nya positiva möjligheter. Tyvärr finns tiotusentals ”drömmare” i Sverige. De har bott i vårt land under många år, de har lärt sig svenska, de jobbar och sliter för att försöka skapa sig en bättre framtid. Men de är papperslösa, de lever med utvisningshot, och de har inga legala möjligheter att bli svenska medborgare. Detta trots att många av dem inte ens kan utvisas eftersom deras hemland vägrar ta emot dem. Här måste politiker stifta bättre lagar som öppnar en väg till medborgarskap även för de svenska drömmarna.
Christian Mölk, pastor i Pingst Härnösand
Debattartikel i tidningen Hemmets vän 9 juni 2022.