Det pågår en debatt om kristna ledare, avfall och hur man upprättar. Hur ska en ledare leva för att vara sund och biblisk? Hur ska en församlings ledarskap hantera fall, misslyckanden och övergrepp? Det är berättigade frågor.
Men jag skulle vilja vända på perspektivet och i stället fråga: 
Vem lyssnar du på?
Det är för mig en minst lika viktig fråga. Det är nämligen alldeles för lätt att vi ser upp till ledare och lärare via internet eller stora församlingar, utan att veta någonting om den ledarens personliga liv. Vi hör en fantastisk predikan och blir inspirerade, men inser efter en tid att personen levt i otrohet sen flera år tillbaka. Vi läser ett mästerligt teologiskt skriveri, men inser att författaren inte ens är med i en lokal församling. Vi ser en tv-evangelist tala om biblisk ekonomi, men som själv lever ett liv i ofantlig omoral.
I Bibeln ser vi att en ledares karaktär är minst lika viktig som ledarens undervisning. En sund lära måste gå hand i hand med ett sunt liv. Det är därför som inte alla bör bli lärare, skriver Jakob, för den som vill undervisa i Bibeln kommer att få en strängare dom.
Jag skulle vilja utmana dig att för en stund vända blicken bort från strålkastarljuset i jakten på Bibelns hemligheter, och i stället vända den mot de ödmjuka tjänarna i din lokala församling. Det finns säkert en äldre dam som du har sett så många gånger i kyrkan att du knappt ser henne längre. Hon har kommit troget varje söndag, tjänat i sin uppgift, men aldrig krävt rampljuset. Sätt dig vid henne nästa gång det blir kyrkkaffe och be henne dela med sig av någon visdom från hennes långa liv med Herren. Om du ber henne om ett pund kommer hon ge dig en ädelsten.
Eller ägna några söndagar åt att observera vad som händer före och efter gudstjänsten. Lägg märke till de personer som går fram till trötta, slitna och uppgivna trossyskon och ger dem ett bibelord och en uppmuntran. Lägg märke till de som tar sig lite extra tid för att lyssna på en desperat asylsökandes förtvivlade rop på hjälp. Lägg märke till de som, när de tror att ingen ser, ger en slant till en person de vet är i stort behov av pengar. Gå på församlingens bönemöte och se vilka som offrar Netflix för att lägga sin tid och sitt hjärta på att be för församlingen troget, hängivet och långsiktigt.
Dessa personer finns mitt i församlingen, men de kräver varken rampljus eller att få berätta om allt de gör. De tjänar inte för att bli sedda, de tjänar för att de älskar Jesus och sina medmänniskor. Sådana personer borde vi ta rygg på, lära av och bli inspirerade av, snarare än charlataner, pedofiler och kriminella brottslingar.
Men hur vet man vilka dessa fantastiska Gudsmän och Gudskvinnor är? Hur hittar man dem? Jo, genom att leva nära de som man ser upp till. Genom att prata med sina syskon i församlingen och dela deras liv. Det är nämligen i den lokala församlingen vi växer i vår tro. Det är där som vi i kärlek både kan hantera ledare som faller, men också bli inspirerade av varandra. Det är i församlingen som vi kan se att Gud har dolt sin hemlighet ”för de visa och kloka och uppenbarat det för de små”.