Jag skulle vilja se en främlingsvänlig svensk migrationspolitik år 2022. En svensk migrationspolitik som i stället för att abdikera från det nationella ansvaret och rättar sig efter EU:s miniminivåer, föregår med gott exempel och blir ett ljus i mörkret för världens flyktingar.
Jag anser exempelvis att det bör vara individens skyddsskäl som är den avgörande faktorn för att beviljas permanent uppehållstillstånd. Det är viktigt att flyktingar och alternativt skyddsbehövande kan känna trygghet av ett permanent uppehållstillstånd samtidigt som det finns positiva fördelar med skötsamhet, språkinlärning och jobbsökande, exempelvis fördelarna som kommer med ett svenskt medborgarskap.
Den som missköter sig, begår grova brott eller bara vill lura systemet ska kunna förlora sitt permanenta uppehållstillstånd och därmed kunna utvisas när individens skyddsskäl inte längre är aktuella. Det är bara de som missköter sig som ska behöva känna oro över att förlora sitt uppehållstillstånd, inte de som sköter sig. De ska i lugn och ro kunna fokusera på att lära sig svenska, bearbeta sina trauman, hitta ett jobb och komma in i samhället.
Jag vill inte se en migrationspolitik där man försvårar integration och etablering på arbetsmarknaden samtidigt som man gör språket och jobbet ett krav för att få permanent uppehållstillstånd. Det blir ett moment 22 både för arbetssökande och arbetsgivare som inte har möjlighet att långsiktigt anställa personer med bara tillfälliga uppehållstillstånd.
Jag skulle vilja se en migrationspolitik som välkomnar flyktingar och ser dem som en tillgång. Som skapar goda förutsättningar för integration samtidigt som misskötsel försvåras.
Jag skulle vilja se en svensk migrationspolitik att vara stolt över, som bygger både på vårt lands kristna historia samt vår ambition att vara en humanitär stormakt i Raoul Wallenbergs och Dag Hammarskjölds anda.