Den tredje vägen

Tänkte han hugga ihjäl mig med det där vassa verktyget han höll i handen? Jag tittade på min väktarkollega och funderade på om vi skulle tvingas backa eller tillsammans försöka gripa honom med våld. Min kollega såg velig ut. Inbrottstjuven var ju påtänd och hade ett potentiellt livsfarligt vapen riktat mot oss.

Nu när ryssen hotar Sverige med ”konsekvenser” om vi närmar oss NATO, samtidigt som svenska soldater börjar patrullera på Gotland pga. de höga spänningarna, så tänker jag på såna där hotfulla situationer man är med om ibland som lätt kan eskalera och snabbt bli livsfarliga. Det är nog lätt hänt att man även som kristen dras med i det världsliga tänket. Man börjar fundera på om vi borde rusta upp och närma oss NATO. Eller kanske göra tvärtom, knipa käft och backa undan.

Men det är vid sådana tillfällen man behöver påminna sig om vem som är vår Herre. Det är varken Andersson, Putin eller Biden. Det är en byggarbetare från Nasaret. Han den där som Jesaja kallade för ”Fredsfurste”. Han som sa åt oss att skapa fred i stället för att slå tillbaka.

När man möter våld har man nämligen tre alternativ; 1) slå tillbaka, 2) vara passiv, eller 3) skapa fred. Kristen pacifism, som ju ordagrant betyder ”skapa fred”, innebär inte enbart att avstå från våld, utan även att aktivt skapa fred. I stället för att löna ont med ont ska vi besegra det onda med det goda. I stället för att slå tillbaka med samma mynt ska vi vända andra kinden till. Vill vi se ett slut på krig och terror bekämpar vi detta med hjälp av de vapen vi har fått från Gud, inte med ännu mer krig och terror. Lika lite som det går att släcka en eld med ännu mer eld kan man heller inte få slut på ondska genom att använda sig av ännu mer ondska.

Det gäller alltså att varken backa eller attackera. Det gäller att gå den tredje vägen. Att hitta kreativa sätt att vända en potentiellt hotfull situation till en fredlig.

Natten var mörk och vi stirrade på varandra i väntan på vem som skulle attackera först. Man kunde nästan höra Ennio Morricone vissla i bakgrunden. Men plötsligt frågade jag den påtände inbrottstjuven om jag kunde få hans verktyg. ”Ja, ok”, sa han och gav mig det potentiella mordvapnet i stället för att hugga mig med det. Sen gick vi ner tillsammans och redde ut det hela.