Julen är flyktingarnas högtid - Pastor Christian Mölk

Julen är flyktingarnas högtid. Det är högtiden då Gud lämnade sitt himmelska palats och föddes som en människa. Det är tiden vi firar då både fattig och rik kom för att tillbe och välkomna vår Herre. Både judar och hedningar prisade Jesus!

Folk från alla länder stämmer in i änglakören: ”Ära åt Gud i höjden, och frid på jorden bland människor som han älskar.”

Men det är också högtiden då Gud själv tvingades fly till Egypten för att inte bli mördad av överheten. Det hördes inte bara en änglakör som hyllade Jesus, som ett resultat av överhetens förföljelse hördes också ett Ramaskri: “Ett skri hörs i Rama, gråt och bitter klagan: Rakel gråter över sina barn, och hon vägrar låta sig tröstas, för de finns inte mer.” (Matt 2:18)

Dessa två rop, Änglakören och Ramaskriet, har vi levt med ända sedan dess. När vi upphöjer Jesus förenas vi över gränserna. Herdarna och de vise männen, fattig och rik, hög och låg, svensk och invandrare. Men det finns också en ondska i världen som inte vill ta emot Jesus, och som förföljer de troende.

Sverige är fullt!
Stäng gränsen!
Stoppa allt asylmottagande!
Återvandring i stället för bistånd!

Vi kristna är sända av Jesus in i den världen, in i vårt Ramaskri, och erbjuda Sverige fred och frid.

Men hur skapar man fred?

”Fred” är ett ord som på svenska betyder ”avsaknad av krig”. Så länge det inte är krig så är det fred. Men i den bibliska grundtexten så står det ”shalom” på hebreiska och ”eirene” på grekiska. Till svenska översätter vi detta till fred/frid. ”Shalom” betyder inte bara ”avsaknad av krig”, utan även ”ett tillstånd av välgång och välfärd”.

I Jeremia 29:7 kan vi läsa: “Och sök den stads bästa [shalom] dit jag har fört er i fångenskap och be för den till Herren. När det går väl [shalom] för den, går det också väl [shalom] för er.”

När Gud utvisade sitt folk judarna till fiendelandet Babylon så sa han åt dem att de inte bara ska avstå från fientligheter mot babylonierna utan också aktivt arbeta för fred och välgång. Ett tillstånd av fred mellan judar och babylonier kommer att bli till välsignelse för både judar och babylonier.

Man skulle till och med kunna översätta den här versen ungefär så här: ”Sök fred med era fiender, för i den freden finns er fred.”

Det är när vi sträcker ut en hand och aktivt visar kärlek som vi skapar fred.

Fortsätter vi den tanken in i nutid kan vi jämföra med att en kristen av idag inte bara passivt ska avstå från främlingsfientlighet, utan ska även aktivt vara främlingsvänlig. Att skapa fred är mer än att bara passivt avstå från krig, det innebär också att aktivt arbeta för fred.

Det världsliga sättet att skapa fred är genom att kriga. Man stoppar krig och våld med mer krig och våld. För att stoppa talibanerna sände USA sin armé till Afghanistan. Det skapade mer krig och flyktingar, och nu är talibanerna tillbaka.

Men Jesu sätt att skapa fred är inte genom våld, utan genom kärlek. Ett av mina favorit exempel på hur man skapar fred hittar vi i Jesu Bergspredikan:

“Ni har hört att det är sagt: Du ska älska din nästa och hata din fiende. Jag säger er: Älska era fiender och be för dem som förföljer er.” (Matt 5:43–44)

“Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand. Jag säger er: Stå inte emot den som är ond. Om någon slår dig på högra kinden, vänd då också andra kinden mot honom.” (Matt 5:38–39)

Jag har en förkärlek för detaljer och reagerar direkt på att Jesus säger: “om någon slår dig på HÖGRA kinden, vänd då också andra kinden mot honom.”

Eftersom de allra flesta människor är högerhänta blir man normalt sett slagen på den vänstra kinden, så varför nämner Jesus uttryckligen den högra?

Jo, på Jesu tid var det nämligen inte ovanligt att man visade sin auktoritet och överlägsenhet genom att slå någon med baksidan av handen. En romare kunde slå en jude på detta sätt, en herre sin slav, en man sin fru. Men om den som blir slagen på sin högra kind då svarar med att i stället vända upp sin vänstra kind visar det att man vägrar acceptera det förtryck man utsätts för och om man nu ändå ska bli slagen vill man bli det som en jämlik.

Den som slog ställs då inför ett dilemma; antingen slå en jämlik på den vänstra kinden eller sluta slå och på så sätt indirekt visa att man inte längre har någon auktoritet.

Genom att vända andra kinden till visar därmed den som blir slagen att våld inte kan besegra den som inte längre är rädd.

Genom att inte slå tillbaka avväpnar den slagne sin motståndare och stoppar den våldsspiral av hämnd som har pågått ända sedan urminnes tider.

Det här är ju egentligen vad som hände på korset.

Enda sättet att få stopp på våld är att någon väljer att inte slå tillbaka och i stället erbjuda en väg till försoning. Just detta gjorde Jesus på korset och vann på så sätt en seger över Djävulen.

Ett konkret sätt att försöka skapa fred genom att aktivt visa kärlek är att stämma in i änglakörens hyllning av Jesus och ropa: