Många frågar mig hur jag mår, och med tanke på hur sjukt många som har bett för mig och hört av sig så känner jag att jag vill dela lite positiva nyheter.
Just nu mår jag väldigt bra. Har precis kommit hem från första innebandyn på 1,5 år. Imorgon kommer jag nog vara lite mör i kroppen men idag är jag glad och pigg :)
Det känns som det var flera år sen jag gick igenom cancerbehandlingarna. Men det var bara några månader sen. Hjärnan tränger bort de värsta minnena. Skönt.
Läkarna kan så vitt jag vet inte längre se någon cancer i min kropp. De har dessutom strålbehandlat mig och tror därför att det är så borta som det går.
Jag känner mig frisk, men är inte friskförklarad. Jag kommer i åtminstone 10 år, kanske för resten av livet, få gå på regelbundna kontroller för att se om cancern har kommit tillbaka. Jag får lära mig att leva med en ständigt närvarande risk för dödlig sjukdom.
Biverkningarna av behandlingarna börjar avta. Smaken har kommit tillbaka till stor del. Dock inte sockersmaken riktigt än. Skägget börjar också komma tillbaka 🥳 Det är fortfarande besvärligt att äta ibland, men det går helt okej om jag sväljer ner med vatten.
Energin och livsglädjen har återvänt till fullo. Jag kan ägna mig åt församlingsarbetet utan några större begränsningar.
Nu när jag är på väg ut ur Dödsskuggans dal kan jag konstatera att Herren har varit med hela tiden. Inte en enda sekund har han lämnat mig ensam. När det var som värst så bar han mig. Han sände vänner som bad för mig. Min bror stöttade mig. Min fru tog hand om familjen. Mina kollegor tog hand om församlingen. Gud tog hand om mig.