Jag kunde inte låta bli att stirra på det där blåa slemmet som rann från hans mungipa. Jag var på Plattan för att vittna om Jesus tillsammans med min församling Karisma Center. Han verkade klar i huvudet när han pratade, men pga någon drog så sjönk hans huvud hela tiden långsamt ner mot bordet. Jag fick hjälpa huvudet tillbaka så han inte skulle göra sig illa.
Samtidigt som jag vittnade för den drogpåverkade missbrukaren svabbade en präst Plattan. Onödigt, tänkte jag. Vem svabbar efter en evangelisationssatning?? ”Man ska lämna det bättre än när man kom!” ropade prästen som om han hade hört vad jag tänkte.
Några år senare såg jag den där prästen på TV. Han frågades ut inför ärkebiskopsvalet. Han hade en Bibel med sig till intervjun. Jaha, tänkte jag, där rök hans chanser att bli ärkebiskop i Svenska kyrkan. Men oj vad jag började respektera den där prästen.
Ytterligare några år senare bjöd jag honom därför till en ekumenisk helg i Timrå. Det var inte jättemycket vi kunde enas om mellan alla kyrkor. Men att Carl-Erik Sahlberg var en fantastisk luthersk präst som vi gärna ville lyssna till, det var vi rörande överens om.
Jag fick förmånen att ta hand om prästen helgen han besökte oss. Jag bjöd han på stans godaste pommes och vi samtalade om läget i Svenska kyrkan. ”Det är katastrof”, sa han, ”fullständig katastrof. Vi måste be.”
Sen predikade han för oss om Djävulen. ”Jag är INTE en sån som ser Djävulen i varje buske!” sa han. ”Men nu har jag kommit till den texten i min planering, så då får det bli så.”
Min erfarenhet av Carl-Erik Sahlberg är mycket god. Han gjorde mer än vad som krävdes av honom. Han vågade säga sanningen. Han fruktade Gud, inte människor. Han övergav inte sin älskade kyrka utan visade istället med sitt liv och sin gärning ett exempel att efterfölja för alla som vill se med sina andliga ögon. Han predikade Guds ord utan att hoppa över obekvämligheter. Han sammanförde frikyrkliga och lutheraner. Men framförallt, han hade blicken fäst vid Jesus, något som ledde till engagemang för samhällets mest utsatta. Han gestaltade Kristi kropp ända ut i fingerspetsarna när han med dem bjöd Plattans folk på kaffe.
Han lämnade världen bättre än när han kom.