Nu när jag börjar komma ut ur Det Stora Eländet, så har jag fått ett förändrat fokus. En del saker blir viktigare, andra oviktigare.
Jag har fått ett ännu större hjärta för församlingen och Guds rike. Jag hade det naturligtvis förut också, annars hade jag ju inte jobbat som pastor, men nu känns det som att kärleken har fördjupats. Det är genom församlingen som Gud vill förändra den här världen till det bättre. Guds rike är i världen som ljuset är i mörkret.
Jag bryr mig allt mindre om vad folk tycker. En switch inom mig slog till när jag brottades med tankarna om att bara ha några få år kvar att leva. Om så blir fallet vill jag inte begränsa och tysta mig själv i rädsla för vad folk ska tycka. Bättre att säga min mening, stå för det och ta smällarna.
Efter ett halvår av inaktivitet, dödsångest och kroppsligt förfall finns det få saker som får en att känna sig så levande som att springa nere vid havet i minusgrader.