På väg hem från Lycksele. Vi Norrlands-pastorer har mötts för en kort arbetskonferens och planerat Lappis och pratat om vår kära norrländska pingströrelse.
Förhoppningsvis blir det ett Lappis i Husbondliden i sommar! Så planera in 3-10 juli och be att pandemin avtar.
Sen hade vi några otroligt intressanta samtal om bibelskola, församlingsplantering och evangelisationssatsningar. Ibland är det bra att inte tuta och köra direkt, utan lyfta saker gemensamt, stöta och blöta, lyssna in och landa i konsensus.
Några intressanta reflektioner jag fått efter att ha mött mina pingstpastorskollegor:
Det finns en stark längtan hos många av oss pingstpastorer att bevara och stå fast vid en hög pentekostal bibelsyn. Här märker jag att det skaver lite i relationen till ALT. Jag köper inte riktigt den bibelsyn som dominerat på ÖTH och inom EFK. Fler pingstvänner borde förkovra sig i vår bibelsyn och bli anställda på ALT 
Men, hur viktigt det än är att vi pingstpastorer har en sund (dvs. pentekostal) bibelsyn, är att vi också når ut med evangeliet till nya människor. Det är viktigt att vi predikanter lär oss Bibelsyn, exegetik och homiletik, men det är minst lika viktigt att vi också lär oss hur man gör en YouTube-predikan och når den nya generationen med evangeliet. Vad är det för nytta med en hög bibelsyn om ingen utanför får höra om Jesus?
Intressant samtal om att eventuellt göra en ambulerande evangelisationssatsning i Norrland. Sånt kan vara superbra, så länge som vi inte tror att det är så som folk blir frälsta. För det naturliga sättet att leda människor till Jesus är ju vardagsevangelisationen en och en. Om vi gör en specialkampanj så kan vi inte tro att vi sen kan luta oss tillbaka och bärga skörden. Men däremot kan en kampanj inspirera oss, det blir ett Gudsmöte som ger kraft, det blir ett bra tillfälle att bjuda med en vän till kyrkan.
Behöver vi en bibelskola i Norrland? Förr gick man en månads bibelskola och gav sig sen direkt ut på fältet och planterade församlingar. Man hade en iver att få vinna människor för Jesus och sprida Guds rike. Behöver vi verkligen akademiska studier för att plantera församlingar? Både ja och nej. Utan ivern för Guds rike spelar det ingen roll hur mycket bibelskola vi går, det blir inte någon själ till gagn ändå. Men med bibelskola kan församlingsplanteringen bli bättre. Så vi behöver en bibelskola, ja, men kanske med ett tydligt församlingsplanteringsfokus?