Just nu finns inte mycket positivt att skriva. Jag är väldigt trött, hes och har ont i halsen varje gång jag sväljer, dygnet runt. Har gjort allt jag kunnat för att undvika morfin men nu i veckan gick det inte längre.
Strålbehandlingen gör så att halsen bryts ner och förstörs. Har en dryg vecka behandling kvar sen kan kroppen förhoppningsvis börja återhämta sig igen.
Veckans andliga reflektion är att cancer är som synden. Den förstör, äter upp en inifrån och bryter ner människan. Den leder slutligen till döden. Men att bli fri den är ingen enkel sak. Visst blir vi förlåtna när vi tror på Jesus, men ofta finns synden kvar i oss på olika sätt. Tänk om vi kämpade lika hårt för att bli kvitt våra synder som vi kämpade för att bli friska från våra sjukdomar?
Nåja, är ändå glad över att det bara är 6 behandlingar kvar och att jag kommer få fira min 40-årsdag i frihet. Dock i smärta och utan att kunna känna någon smak. Men fortsätter att lita på Gud och förtrösta på hans omsorg.