Vilket Sverige vill vi vara

Samtidigt som Sverige ämnar tvångsutvisa svenskspråkiga ungdomar till Afghanistan så ökar den inre väpnade konflikten i detta krigshärjade land. Varje år dör eller skadas över 10 000 civila av det hänsynslöst brutala våldet. USA drar sig tillbaka och talibanerna vinner mark, något som riskerar leda till att Afghanistan med magnetisk dragningskraft återigen blir en terroristernas tillflyktsort.

460 mil från Kabul bedömer svenska myndigheter att ”konfliktintensiteten” i Afghanistan fortsatt är ”hög”, men att den inte i alla delar av landet riskerar drabba ”var och en”. Men sanningen är att det inte finns någon del av Afghanistan som är säkert. Samtliga regioner lider av inre väpnad konflikt eller andra svåra motsättningar.

Migrationsverket bör därför omedelbart göra ett nytt rättsligt ställningstagande där man tar i beaktande det amerikanska tillbakadragandet i kombination med de talibanska framryckningarna.

På grund av den mycket allvarliga säkerhetssituationen bör Sverige givetvis inte teckna ett nytt samförståndsavtal med Afghanistan om återtagande av personer som har fått avslag på sina asylansökningar.

Olof Palme sa en gång: ”Den som stillatigande låter förtryck, terror, tortyr, ofrihet och andra brott mot de mänskliga rättigheterna breda ut sig bidrar ytterst till att freden undergrävs. Vi har alltid sett det som en förpliktelse att försvara de mänskliga fri- och rättigheterna. Vi vänder oss mot dessa brott, varhelst de än må förekomma.”

I Olof Palmes anda är det av yttersta vikt att vi säger ifrån när brotten mot de mänskliga rättigheterna riskerar breda ut sig, även när det sker här i Sverige.

Att exempelvis vilja införa en stramare migrationspolitik med ett volymmål för asylmottagandet skulle strida mot både EU-rätten och FN:s flyktingkonvention. Att söka asyl är en mänsklig rättighet. Varje individ som söker asyl har rätt att få sin sak prövad. Hur många som behöver asyl avgörs ju inte av hur situationen ser ut i Sverige, utan vad som händer i omvärlden.

Att svenska politiker vill strama åt migrationspolitiken på grund av en misslyckad integrationspolitik låter som ett svepskäl för att kunna lägga skulden för sitt eget misslyckande på flyktingar som ännu inte ens satt sin fot i Sverige. Om vi tycker att integrationen i Sverige inte har fungerat så är ju inte lösningen en stramare migrationspolitik, utan en förbättrad integrationspolitik.

Vill man se en bättre integration är permanenta uppehållstillstånd och möjlighet till familjeåterförening viktiga politiska redskap.

Dessutom, i takt med att Sveriges befolkning åldras behöver vi bygga framtidens äldreomsorg och välfärd genom att antingen höja den nuvarande pensionsåldern eller öppna gränserna för fler unga arbetsföra invandrare.

Som av en händelse kom det tusentals ensamkommande unga afghaner till Sverige år 2015. På grund av den långa handläggningstiden hann 9 000 av dessa fylla 18 år innan beslut eller, med hjälp av starkt ifrågasatta medicinska åldersbedömningar, få sin ålder uppskriven till 18 år. Detta innebar att dessa ungdomar blev prövade som vuxna istället för som minderåriga, något som ledde till att de fick svårare att få asyl.

Tack vare den nya gymnasielagen kunde dessa ungdomar få en ny chans och ansöka om uppehållstillstånd för studier på gymnasial nivå.

Men, nu är det många som har förlorat sina jobb som en följd av coronavirusets spridning och det är svårare att få en anställning. Ändå finns inga möjligheter att få förlängda uppehållstillstånd.

Det enda rätta vore att den tid och de resurser som Sverige investerat i dessa ensamkommande barn och unga resulterar i permanenta uppehållstillstånd.

En demokratisk och fri rättsstat måste alltid skapa förutsättningar för individer att i sitt eget anletes svett kunna bygga sig en bättre framtid samtidigt som man skyddar de svaga och utsattas rättigheter. En långsiktig, human och hållbar svensk migrationspolitik måste därför stämma överens både med de internationellt erkända mänskliga rättigheterna och den humanitära grund som vårt demokratiska Sverige är byggt på.

Sverige behöver en human flyktingpolitik, inte bara för att hjälpa flyktingar och värna våra äldre, utan även för att det säger något om vilka vi vill vara; en flyktingarnas tillflyktsort. Ett solidariskt ljus i en mörk omvärld.

// Christian Mölk