Elisa och de fyrtiotvå pojkarna

En av de svåraste teologiska nötterna att knäcka är den om Elisa och de fyrtiotvå pojkarna. Lät verkligen Gud björnar riva ihjäl fyrtiotvå småpojkar för att de retade Elisa för att han var flintskallig?? Här kommer mitt försök till förklaring.

Bakgrunden är att profeten Elia precis har lämnat jordelivet genom att hämtas upp till himlen av Herren Gud. Elisa har varit Elias lärjunge och blir nu hans efterträdare som Herrens profet i Israel. Efter att ha utfört ett och annat mirakel så beger sig Elisa till Betel och då står det så här i 2 Kungaboken 3:

Därefter begav han sig upp till Betel. Medan han var på väg dit upp kom en skara småpojkar ut ur staden. De började håna honom och ropade till honom: ”Upp med dig, du flintskalle! Upp med dig, du flintskalle!” När han vände sig om och fick se dem, förbannade han dem i Herrens namn. Då kom två björnhonor ut ur skogen och rev ihjäl fyrtiotvå av pojkarna. Därifrån gick han till berget Karmel och vände sedan tillbaka till Samaria.

2 Kungaboken 3:23-25

Till saken hör att de kananitiska folken som bodde i Israel innan israeliterna intog landet hade en hel del religiösa ceremonier och traditioner som de höll på med. Gud var mycket noga med att Israel INTE fick hålla på med sånt när de väl hade etablerat sig i Löfteslandet, utan de skulle hålla sig till Bibeln och endast tillbe Gud. Guds folk fick under inga omständigheter tillbe andra gudar eller ägna sig åt andra religioner.

En av de religiösa traditioner kananiterna höll på med var att de sörjde sina döda genom att skära och riva sig själva med knivar och raka av sig sitt hår (3 Mose 21:5).

När då ”småpojkarna”, som av de hebreiska orden att döma troligtvis var tonåringar, ser Elisa utan hår och ropar ”upp med dig” syftar de förmodligen på att de tror att Elisa har rakat av sig sitt hår i syfte att sörja Elias död när Gud ”lyfte upp” Elia till himlen, och vill nu att Elisa också ska dö genom att åka upp till himlen till Elia.

Men så var det ju inte! För det första så hade Elia inte ”dött” i vanlig bemärkelse, utan mirakulöst tagits hem till himlen. För det andra hade Elisa inte rakat av sig sitt hår för att sörja Elia utan hade förmodligen tappat sitt hår i ung ålder alternativt rakat av det av någon annan anledning. Det var iallafall inte för att sörja Elias död på ett ogudaktigt kananitiskt sätt.

När Gud gav Israel detta förbud sa han också att OM de ägnar sig åt denna kananitiska religiösa ceremoni skulle Herren som ett straff ”sända över er vilddjur, som skall döda era barn” (3Mos 26:14–22).

När då exakt just detta sen inträffar, dvs. två björnhonor kommer ut ur skogen och river de fyrtiotvå pojkarna, då är det svårt att inte se kopplingen mellan förbudet och straffet. Det verkar som att Gud gör en markering genom att bestämt tillbakavisa bruket av den hedniska traditionen att rista och ”riva” sig med knivar och raka av sig håret genom att sända vilddjur som ”river” pojkarna.

Av grundtexten framgår för övrigt inte om björnarna ”rev ihjäl” pojkarna eller bara ”rev” dem.

Så min slutsats är att Gud sände inte björnar som rev ihjäl småpojkar för att de retade profeten Elisa för att han var flintskallig. Däremot sände Gud björnarna att riva tonåringarna som en konsekvens av att israeliterna hade övergett Gud och börjat ägna sig åt kananitiska religiösa avgudatraditioner. Om man sen tycker det är en bra respons på avgudadyrkan eller inte, det är en annan fråga.

Några intressanta bibelord:

“⁵Prästerna får inte som tecken på sorg raka någon del av sitt huvud, raka av kanten av sitt skägg eller rista något märke på sin kropp.” (3Mos 21:5)

“¹Ni är Herrens, er Guds, barn. Ni skall inte rista märken på er eller göra er skalliga ovanför pannan för de döda,” (5Mos 14:1)

“¹⁴Men om ni inte hör på mig och inte gör efter alla dessa bud, ¹⁵om ni föraktar mina stadgar och avvisar mina lagar, så att ni inte följer alla mina bud utan bryter mitt förbund, ¹⁶då skall också jag handla på samma sätt mot er. Jag skall straffa er med förskräckelse, med tärande sjukdom och feber, så att era ögon försmäktar och er själ tynar bort. Och ni skall så er säd förgäves, ty era fiender skall äta den. ¹⁷Jag skall vända mitt ansikte mot er, och ni skall bli slagna av era fiender. De som hatar er skall råda över er, och ni skall fly, även om ingen förföljer er. ¹⁸Om ni trots detta inte lyssnar till mig, skall jag tukta er sjufalt värre för era synders skull. ¹⁹Jag skall krossa er stolta makt och låta er himmel bli som järn och er jord som koppar. ²⁰Er möda skall vara förgäves, ty er jord skall inte ge sin gröda och träden i landet skall inte bära frukt. ²¹Om ni ändå gör mig emot och inte vill lyssna på mig, skall jag slå er sjufalt värre, så som era synder förtjänar. ²²Jag skall sända över er vilddjur, som skall döda era barn och fördärva er boskap och minska ert eget antal, så att era vägar blir öde.” (3Mos 26:14–22)