Pingst Rådslag 2020

Några spridda tankar från ett annorlunda rådslag. Istället för att möta glada kollegor i Gävle fick jag och Frans sitta ensamma i Bryggan. På grund av corona så var årets rådslag digitalt, vilket iofs blev jättebra. Vi var 338 inloggade, och förmodligen betydligt fler eftersom man ofta sitter flera stycken bakom en skärm.

Daniel Alms inledande fokus var att lyfta fram ”Mer Jesus till folket”. Pingst vill ha fokus både på Jesus och medmänniskan. Pingst vill vara en både karismatisk och diakonal rörelse samtidigt. Jesus har ett hjärta för både syndare och sargade.

Som vår framtidsbild säger: ”Vi vill bli kända för vår genuina kärlek till Jesus och människor, vara en tydlig respekterad röst i samhället och en rörelse som aldrig slutar att växa.”

Ekonomi

Pingströrelsen omsatte 449 miljoner kr år 2019, att jämföra med 434 miljoner kr 2018. Pingst FFS totala intäkter 2019 var 275 miljoner kr år 2019, en ökning med 23 miljoner från år 2018. Kostnaderna för Pingst FFS var år 2019 269 miljoner kr och 249 miljoner kr år 2018.

Gåvan från Pingst Förvaltning AB på 9 miljoner kr går till ALT, Greklandsresa för pastorerna, Pingst-tidningen, pågående processer, Mediacenter, Församlingsrörelse Pingst, PEF – Europasatsning, samt uppbyggnad av en buffert.

Omval av föreståndare

En relativt stor och viktig punkt, men samtidigt helt okontroversiell. Daniel Alm har varit föreståndare för Pingströrelsen i fyra år nu, och valdes om för fyra nya år med 100% bifall.

Daniel har gjort ett utomordentligt bra arbete. Det enda frågetecknet har ju varit huruvida Daniel verkligen orkar att vara föreståndare för Pingströrelsen samtidigt som han också är föreståndare för Pingst Västerås, men det har ju onekligen gått bra. Jag, som har ett liknande jobb som Daniels föreståndarjobb i Västerås, om än i något mindre skala, är väldigt imponerad av hur Daniel lyckas hålla så många bollar i luften samtidigt, och ändå ständigt hålla sig skärpt och professionell. Jag kan bara konstatera att Daniel har fått denna uppgift från Gud och gör ett bra och välsignat jobb. Jag önskar Guds välsignelse i det fortsatta uppdraget för vår gemensamma rörelse!

Pingst Integration

Jag har ett relativt stort engagemang inom Pingströrelsen i och med att jag sitter med i Pingst integrationsråd, #rättilltro och är Pingströrelsens representant i Sveriges Kristna Råds arbetsgrupp för migrations- och integrationsfrågor. Men Pingströrelsens integrationsarbete finns inte med som formell valbar grupp inom Pingst. Vi svävar liksom under radarn. Lagom till varje rådslag brukar jag tycka att det är tråkigt att vi inte är med, men sen glömmer jag det fram till nästa gång eftersom det egentligen inte är så viktigt för integrationsarbetet i sig självt.

Andra grupper som finns med under Pingst FFS verksamhetsområde ”Pingst Församling” är bland annat Pingst Omsorg, Pingst Församlingsplantering, Pingst Nystart, Pingst Kreativ. Men inte Pingst Integration.

Men kanske är det dags att ändra detta till nästa år? Det skulle ju i så fall vara helt i linje med Pingströrelsens ambition att hjälpa de allra mest utsatta människorna, nå de onådda, samt vara en respekterad röst i samhället. Är det någon fråga som varit aktuell i Sverige de senaste åren så är det ju flyktingfrågan. Och Pingströrelsen har konsekvent varit ”flyktingvänliga”, öppnat sina kyrkor för nya människor, skapat integrationsglädje i församlingarna genom exempelvis språkcaféer, stått på barrikaderna för en generös flyktingpolitik, samt utgjort en kritisk profetisk röst mot svenska myndigheters orättfärdiga behandling av konvertiter. Vi är väldigt många inom Pingströrelsen som är engagerade för flyktingar och vi syns mycket i media, men vi finns inte med i valberedningens förslag som formell valbar grupp. En ändring på detta skulle signalera att Pingst anser flykting och integrationsarbetet viktigt och prioriterar vårt samhälles mest utsatta människor.

Ekumeniska dialoger

Pingströrelsen har just nu tre ekumeniska dialoggrupper: med Svenska kyrkan, Ortodoxa kyrkan och Romersk-katolska kyrkan. I samtalet med Svenska kyrkan har teman bland annat varit ”Karismatiken och Anden” och ”Can We Imagine and Ecumenical Future Together”. Med Ortodoxa kyrkan har man samtalat om ”Kyrklig utbildning och bildning. Om att vara kristen aktör inom bildning och svara på samhällets frågor.”, samt ”Skapelsen och miljön”. Med Romersk-katolska kyrkan har Pingströrelsen samtalat om ”Monastisk spiritualitet” samt ”Migration, integration och nästa generation”.

Together to get there

Pingst har tidigare beslutat att tillföra en ny struktur för det internationella missionsarbetet. Tanken är att det ska finnas fyra tematiska spår:

• De minst nådda
• De mest utsatta
• Missionärerna från Sverige
• Relationer i världen och teologi

Dessutom ska världen delas in i sex regioner med sex stycken regionssekreterare som ska hålla kontakt med arbetet i varsin del av världen. Eftersom Pingst inte har någon särskild missionsdirektor så kommer Pingströrelsens gemensamma missionsarbete ledas av föreståndaren tillsammans med de fyra tematiska ledarna och de sex regionsekreterarna.

Pastorer som slutar för tidigt

Förra året motionerade Pingst Jönköping om att göra en utredning om orsaken till varför många pastorer som varit i tjänst en längre tid slutat de senaste 5 åren.

Personligen brukar jag lite hårt tänka att alla passar inte som pastorer, det är ett väldigt speciellt yrke. Man blir en offentlig person, man måste tala inför folk, man jobbar när kvällar och helger när folk är lediga, man får ett stort ansvar men en liten lön, man är ständigt omtalad och alla har en åsikt om en, man ska vara en stark ledare samtidigt som man lyfter fram andra, man måste hantera konflikter, villoläror, synd, osv, osv.

Jag brukar tänka att om man inte klarar av detta kanske man heller inte ska vara pastor. Men riktigt så enkelt är det ju inte om man tänker efter… Det finns ju faktiskt åtgärder att sätta in, det finns saker att tänka på och hjälp att få.

Här är några av de slutsatser utredningen har kommit fram till:

Alltför många ”hamnat i ett påtvingat och oönskat avslut”. För många församlingar har detta också lett till svåra processer och ofta splittring och utdragna konflikter, samtidigt som många överlåtna och rikt andligt rustade pastorer inte får fungera i den tjänst man är kallad till.

I gruppen som slutat kan anas att trycket av andras och församlingarnas förväntan ibland varit svår att hantera.

Bland pastorerna fanns det många som hade önskat ha en mentor och anser att det till och med borde vara obligatoriskt.

Flera pastorer, även de med lång erfarenhet av tjänst, har upplevt en tilltagande tystnad från kollegorna efter man slutat. Vad händer med gemenskapen när man inte längre möts på pastorsdagar? Denna tystnad försvårar dels möjligheten till att en gång komma tillbaka, dels synen på sin egen identitet.

Utredningen är väl värd att läsa och kommer gissningsvis gå att ladda ner på Pingst hemsida inom kort.