Apg 8:1-8 – Församlingen förföljs och skingras

^1bSamma dag bröt en svår förföljelse ut mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien. ²Några gudfruktiga män begravde Stefanus och höll stor dödsklagan över honom. ³Men Saulus försökte utplåna församlingen. Han gick in i hus efter hus och drog fram både män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse.  ⁴De som nu hade skingrats gick omkring och predikade evangeliet. ⁵Filippus kom ner till staden Samaria och predikade Kristus för folket. ⁶Och de höll sig endräktigt till det som Filippus predikade, när de hörde och såg de tecken som han gjorde. ⁷Ty under höga skrik for orena andar ut ur många människor, och många lama och lytta botades. ⁸Och det blev stor glädje i den staden.

Apostlagärningarna 8:1b-8

• ^1bSamma dag bröt en svår förföljelse ut mot församlingen i Jerusalem
  • Stefanus död var bara början på förföljelsen. Detta var den första förföljelsen av kristna som helhet. Lidande och förföljelse är något som kristna i alla tider drabbats av och något vi får lära oss att hantera med kärlek och förlåtelse.
    • I den verklighetsbaserade filmen End of the Spear beger sig år 1956 fem missionärer till Waodani-stammen i Ecuador, en stam som präglas av blodshämnd. 60% av alla som dog var pga mord. När missionärerna kommer fram mördas de nästan omgående med spjut. Vid ett senare tillfälle återvänder barnen och fruarna till de döda missionärerna för att vittna om Jesus för stammen. De nya missionärerna blev goda vänner med mördarna och evangeliet spreds i stammen. Idag finns där bibelskolor, stammen har slutat mörda varandra och många har blivit kristna.
    • I kommunistiska Kina fanns det tusentals kristna. Kommunisterna visste att de kristna brukade samlas för gudstjänster osv, så de bestämde då att sprida ut dem över landet. Det skapade en missionsvåg.

• alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien.
  • I samband med att Jesus lämnade jorden och återvände till himlen, så gav han lärjungarna i uppdrag att “bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” (Apg 1:8b)
    • Detta uppdrag hade lärjungarna hittills inte uppfyllt, bortsett från en stor framgång i Jerusalem. Ännu så länge så befann sig jordens alla kristna allihop i Jerusalem, och i stort sett alla var judar.
    • Utan den här förföljelsen hade de kristna kanske nöjt sig med det bekväma församlingslivet i Jerusalem? Ibland behöver Gud skaka om oss för att vi ska lämna vår bekvämlighet och göra det Gud gett oss i uppdrag att göra.
    • “²⁸Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut.” (Rom 8:28)
  • Lärjungarna ”skingrades” på samma sätt som frön kastas ut över den bördiga jorden för att så småningom växa upp och ge skörd.
    • Omkring år 200 skrev kyrkofadern Tertullianus: ”Martyrernas blod är kyrkans bästa utsäde”.

• ²Några gudfruktiga män begravde Stefanus och höll stor dödsklagan över honom.
  • Även om det fanns hårdföra förföljare bland judarna, så ville naturligtvis inte alla judar delta i förföljelsen. Här ser vi att det fanns gudfruktiga judar som uppenbarligen starkt ogillade förföljelsen av de kristna.

• ³Men Saulus försökte utplåna församlingen. Han gick in i hus efter hus och drog fram både män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse.
  • Det här var en mycket svår tid för de första kristna. Paulus nöjde sig inte med att förfölja män, han satte dessutom kvinnor i fängelse.
    • När han senare blev kristen så ångrade han djupt denna hemska förföljelse av de kristna. I Korintierbrevet skriver Paulus: “Ty jag är den ringaste av apostlarna. Jag är inte värd att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling.” (1Kor 15:9)
    • De synder som vi gladeligen gör idag, kommer vi förmodligen att djupt ångra om några år.

• ⁴De som nu hade skingrats gick omkring och predikade evangeliet.
  • De som flydde Jerusalem var inte vältränade teologer, pastorer, apostlar eller missionärer. De som spred budskapet om Jesus var vanliga kristna som flydde för sina liv.
    • Man måste inte vara en utbildad och avskild pastor för att predika. De allra flesta som blir kristna blir inte det pga. att de har hört en fantastisk predikan av en utbildad pastor. De flesta blir kristna därför att de får höra om Jesus från en vän.

• ⁵Filippus kom ner till staden Samaria och predikade Kristus för folket.
  • Filippus var, precis som Stefanus, en av diakonerna som tjänade i församlingen i Jerusalem (Apg 6:5).
  • Samarierna var ett blandfolk som uppstod när assyrierna hade besegrat Israels norra stammar på 600-talet f.Kr. Assyrierna tvångsförflyttade de välbärgade israeliterna till andra delar av Mellanöstern och flyttade istället in andra folk i Israel. Dessa nya folk beblandades med de fattiga israeliter som blivit kvar och blev så småningom samarierna.
    • Judarna och samariterna hatade varandra. Judarna ansåg att samarierna var ett halvhedniskt blandfolk som tillbad Gud på fel sätt.
    • Apostlarna Jakob och Johannes verkar inte ha haft mycket till övers för samarierna och ville kalla ner eld och Guds dom över dem (Luk 9:51-56). Jesus däremot visade stor kärlek till samarierna när han exempelvis samtalade med den samaritiska kvinnan vid brunnen (Joh 4) och när han berättade liknelsen om den barmhärtige samariten (Luk 10:25-37).
  • Trots det hat och den rasism som fanns mellan judar och samarier, så predikade Filippus Kristus för samarierna. På grund av den helige Andes kärleksfulla förvandling fanns inte längre någon plats för rasism i Filippus hjärta.
  • Trots att Filippus inte hade upplevt någon direkt kallelse till Samaria, så gjorde Gud underverk där. Jesus hade gett alla kristna en generell kallelse att gå till Jerusalem, Judeen, Samarien och världens ände. När Filippus gör det välsignas han och hans arbete. Man måste inte alltid vänta på att höra Guds röst.
  • Vad predikade Filippus om? Predikade han om jungfru Maria? Predikade han om homosexualitet? Predikade han om Israel? Predikade han om att vi ska vara snälla mot varandra?
    • Nej, Filippus predikade om Jesus Kristus. Det är väldigt lätt att sväva iväg och prata om allting förutom Jesus. Men Jesus måste vara vår utgångspunkt och i centrum av vår predikan. Allt det andra kan man undervisa om allteftersom.
    • Om någon frågar om man är troende, så är det ofta lättare att säga att man tror på ”Gud” än att säga att man tror på ”Jesus”. Men vi varken bör eller behöver skämmas över namnet Jesus.
      • “¹⁶Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken.” (Rom 1:16)

• ⁶Och de höll sig endräktigt till det som Filippus predikade, när de hörde och såg de tecken som han gjorde. ⁷Ty under höga skrik for orena andar ut ur många människor, och många lama och lytta botades. ⁸Och det blev stor glädje i den staden.
  • Den succé Filippus får vara med om i Samaria kan bero på att Jesus varit i Samarien tidigare och sått. Nu får Filippus skörda.
    • Man ska inte bli nedstämd bara för att man inte får se resultat omedelbart.
    • Man ska heller inte bli för glad om man får se stora resultat snabbt.
  • Det som händer i Samaria följer ett klassiskt väckelsemönster där evangeliet först predikas:
    • Filippus predikade och bad för sjuka och besatta.
    • Gud bekräftade sitt ord genom helanden och mirakler.
    • Församlingen hade enhet och höll sig till Guds ord.
    • Demonerna flydde.
    • Staden gladde sig.
  • År 1904 predikade gruvarbetaren Evan Roberts för en liten grupp människor i Wales. Han utmanade dem att fördjupa sin relation med Herren. Två månader senare hade 70 000 människor blivit frälsta, och mer än 100 000 ett halvår senare. Helade samhället förändrades på grund av detta. Alkoholismen halverades, domarna blev sysslolösa.
  • I mitten av 1800-talet höll Sverige på att supa ihjäl sig på brännvin. Men tack vare nykterhetsrörelsen och den frikyrkliga väckelsen blev 100 000-tals människor frälsta och nyktra.