Vad säger Bibeln om flyktingar?

Gamla testamentet

I Gamla testamentet är “gûr” och/eller “gēr” de vanligaste orden för att beskriva en ”flykting”, ”främling”, ”invandrare”, ”nykomling” eller ”utlänning”.

Gûr

“Men det blev hungersnöd i landet och Abram flyttade ner till Egypten för att bo där som främling [gûr], ty hungersnöden var svår i landet.” (1Mos 12:10)

“³Stanna som främling [gûr] här i landet. Jag skall vara med dig och välsigna dig, ty åt dig och dina efterkommande skall jag ge alla dessa landområden, och jag skall hålla den ed som jag har svurit din fader Abraham.” (1Mos 26:3)

“⁴De sade också till farao: ”Vi har kommit för att bo [gûr] här i landet någon tid, för dina tjänare har inget bete för sina får eftersom hungersnöden är svår i Kanaans land. Låt nu dina tjänare bo i landet Gosen.”” (1Mos 47:4)

“⁹Då frågade Mika honom: ”Varifrån kommer du?” Han svarade: ”Jag är en levit från Betlehem i Juda, och jag är på vandring [gûr] för att hitta någon annan plats där jag kan bo.”” (Dom 17:9)

Gēr

“¹³Och Herren sade till Abram: ”Det skall du veta att dina efterkommande skall bo som främlingar [gêr] i ett land som inte är deras. Där skall de bli slavar, och man skall förtrycka dem i fyrahundra år.” (1Mos 15:13)

“⁴⁹En och samma lag skall gälla för den infödde som för främlingen [gêr] som bor mitt ibland er.”” (2Mos 12:49)

“²¹En främling [gêr] skall du inte förödmjuka eller förtrycka. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land.” (2Mos 22:21)

“³⁴Främlingen [gêr] som bor ibland er skall räknas som infödd hos er. Du skall älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar [gêr] i Egyptens land. Jag är Herren, er Gud.” (3Mos 19:34)

“¹⁸Han skaffar den faderlöse och änkan rätt, han älskar främlingen [gêr] och ger honom mat och kläder. ¹⁹Också ni skall älska främlingen [gêr] för ni har själva varit främlingar i Egyptens land.” (5Mos 10:18–19)

Abraham

I berättelsen om Abraham ser vi att Guds folk föds som flyktingar och främlingar. Abraham kallas av Gud att ”gå ut ur sitt land” och ”bege sig till ett annat land” och leva där som en främling. Och genom att tro på Guds ord så kommer Abraham att bli en välsignelse för ”alla folk på jorden”. (1Mos 12:1–3)

Så Abraham börjar med att leva som en främling i Kanaans land. Sen, när det blir brist på mat så tvingas han bege sig till Egypten, och blir på så sätt en form av ekonomisk flykting. (1Mos 12:10)

Efter lite fram och tillbaka lever sen Israel kvar i Egypten i 400 år och räddas sen av Gud ut ur Egypten och in i det förlovade landet Israel.

Mose lag

När nu Guds folk hade levt som flyktingar och främlingar i flera hundra år och nu skulle få ett eget land att leva i, så gav Gud dem instruktioner, lagar och regler för hur dem, som ju själva nyss varit flyktingar, skulle behandla andra flyktingar och främlingar i sitt eget land.

För Gud är det nämligen viktigt hur samspelet mellan ”infödda” å ena sidan, och ”flyktingar” och ”främlingar” å andra sidan, fungerar.

I Mose lag är Gud tydlig med att i Israel ska ”En och samma lag skall gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er.” (2Mos 12:49)

Gud säger att “En främling skall du inte förödmjuka eller förtrycka. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land.” (2Mos 22:21)

Gud menar att en främling som bor i landet till och med ska räknas som en infödd och Guds folk ”ska älska främlingen som sig själv!” (3Mos 19:33–34)

Motivet till detta är för det första för att Israel själv har varit främlingar och flyktingar i Egypten, de har själv lidit och vet hur det är. Vem som helst av oss kan råka hamna i en situation då vi blir ”främlingar” och ”flyktingar”. Vi behöver därför lära oss att behandla andra så som vi själva skulle vilja bli behandlade om vi själva hade hamnat i en olycklig situation av flykt och utanförskap. (3Mos 19:33–34)

Den andra anledningen till att Israel ska behandla främlingar väl är för att Herren är Israels Gud, och Gud älskar främlingen, står det i Bibeln. (5Mos 10:18–19)

Den tredje anledningen är för att egentligen ser Gud israeliterna som främlingar. Landet Israel tillhör ju Gud och israeliterna får bo hos Gud som ”främlingar och gäster”. (3Mos 25:23)

Gud vill också att infödda och främlingar ska glädjas tillsammans inför Guds ansikte. Om en främling kommer från ett annat land och en annan religion och vill tillhöra Guds folk och tillbe Herren Gud, då ska han vara välkommen att få göra så. (5Mos 16:11)

För Gud är det också viktigt att vara generös med sitt överflöd till främlingar. Gud uppmanar Israel att ge tiondet till ”leviten, den faderlöse, till änkan, och till främlingen”. Om de infödda välsignar flyktingarna, så kommer Gud i sin tur att välsigna de infödda. Det är en viktig biblisk princip. (5Mos 24:19–21)

Men, samtidigt som Gud uppmanar de infödda att ta väl hand om främlingar och flyktingar, så finns ett varnande Guds finger med. Förmodligen misstänker Gud att Guds folk inte alltid kommer att vilja älska främlingarna.

Så Gud varnar de infödda för att ”förvanska rätten för främlingen och invandraren”. (5Mos 27:19) De infödda ska heller inte ”avsky” främlingarna. Och om man av någon anledning beter sig illa mot främlingar, så uppmanas man att ”ändra sitt liv” och istället ”göra rätt”. (Jer 7:5–7)

När judarna sen för andra gången blev flyktingar, dvs. i samband med exilen i Babylon, så uppmanas de att söka sitt nya lands bästa. Och det är en annan viktig biblisk princip som riktas till alla flyktingar och invandrare som kommer hit till vårt land; dvs. att söka vårt samhälles bästa, ”för när det går väl för oss så går det också väl för er”, som det står i profeten Jeremia. (Jer 29:7)

Den profetiska visionen

Inte nog med att Gamla testamentet innehåller mycket instruktioner för hur Guds folk skulle behandla flyktingar och främlingar, det finns också en profetisk vision om en framtid då Gud kommer öppna dörren för fler folk än bara Israel att vara Guds folk.

När kung Salomo inviger templet i Jerusalem ber han till Gud att ”om en främling kommer från ett land långt borta” och vill be till Gud, så ska Gud ”göra allt vad främlingen” ber om. (1Kung 8:41–43)

I templet fanns därför en särskild plats för dessa ”främlingar”, en plats som kallades ”hedningarnas förgård”. Det är just på denna plats som Jesus blir så arg och välter omkull borden för de som växlade pengar och sålde djur, eftersom detta gjorde så att främlingarna inte fick någon plats att tillbe Gud på. (Mark 11:15-19)

Men inte nog med att en och annan främling kom till Jerusalem för att tillbe Gud, Jesaja profeterar också att det skall komma en dag då ”alla folk” skall strömma till Gud och lära känna Guds vägar. (Jes 2:1–3)

Nya testamentet

Direkt i Nya testamentet ser vi att vår Herre Jesus började sitt liv som en flykting. Vi känner alla till berättelsen om hur Josef och Maria tvingades fly till Egypten eftersom Herodes ville mörda Jesus. Gud själv blev flykting. (Matt 2:13-15)

När Jesus sen börjar undervisa sina lärjungar berättar han för oss att vi ska ”ta emot främlingar”. Jesus säger till och med att så som vi har behandlat främlingar, så har vi behandlat Jesus själv. Så Jesus identifierar sig alltså med främlingar och vill att vi också ska göra det. (Matt 25:31–46)

Men den kanske finaste undervisningen Jesus har om hur vi ska behandla främlingar är ”Den barmhärtige samariten”. I den berättelsen får vi veta att en samarit, alltså en ”främling”, faktiskt kan få bli till välsignelse även för en ”infödd”. När prästen och leviten gick förbi sin skadade landsman var det en främling som stannade och hjälpte. (Luk 10:23–37)

När Jesus sen dör på korset så menar Paulus att han på korset river ned de murar som förut fanns mellan ”infödda” och ”främlingar”, och gjorde de två till ett nytt folk. (Ef 2:11–22)

I det här nya folket, församlingen, så ska vi inte längre se på varandra som ”infödda” och ”främlingar”, eller som ”svenskar” och ”invandrare”, utan vi ska se på varandra som bröder och systrar. (Gal 3:26–28) Vi har vårt medborgarskap i himlen och är tillsammans främlingar här på jorden. (Fil 3:20)

I Bibelns sista bok, så ser vi att i himlen kommer det att vara ”en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk”. (Upp 7:9–10)

Här på jorden lever vi kristna måhända som främlingar och flyktingar eftersom vi tillhör ett annat rike och har vårt medborgarskap i himlen. Men i församlingen, som ju är en del av Guds rike, så är vi inte längre svensk eller invandrare, vi är bröder och systrar. Oss emellan så spelar det ingen roll vilket land vi kommer ifrån, vilken hudfärg vi har eller vilket språk vi talar. Vi tillhör Guds familj och är systrar och bröder.

Bibelord

“Och se, ropet från Israels barn har kommit upp till mig, och jag har också sett hur egyptierna förtrycker dem. Gå nu! Jag skall sända dig till farao, och du skall föra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten.”” (2Mos 3:9–10)

“Israels barn bröt upp och drog från Raamses till Suckot, omkring 600 000 man till fots förutom barn. Också en stor blandad folkhop drog upp med dem, dessutom får och nötboskap, en mycket stor hjord.” (2Mos 12:37–38)

“En och samma lag skall gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er.”” (2Mos 12:49)

“En främling skall du inte förödmjuka eller förtrycka. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land.” (2Mos 22:21)

“En främling skall du inte förtrycka. Ni vet själva hur främlingen känner det, eftersom ni har varit främlingar i Egyptens land.” (2Mos 23:9)

“När en främling bor hos er i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Främlingen som bor ibland er skall räknas som infödd hos er. Du skall älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är HERREN, er Gud.” (3Mos 19:33–34)

“En och samma lag skall gälla för er, den skall gälla såväl för främlingen som för den som är född i landet, ty jag är HERREN, er Gud.” (3Mos 24:22)

“När ni säljer jord, skall ni inte sälja den för all framtid, ty landet är mitt. Ni är främlingar och gäster hos mig.” (3Mos 25:23)

“Om din broder blir fattig och kommer på obestånd hos dig, skall du ta dig an honom. Som en främling eller inneboende skall han få leva hos dig.” (3Mos 25:35)

“Om en främling bor hos er och vill fira HERRENS påskhögtid, skall han fira den enligt de stadgar och föreskrifter som gäller för påskhögtiden. Ni skall ha en och samma stadga för främlingen och för den som är född i landet.”” (4Mos 9:14)

“Inom församlingen skall samma stadga gälla för er och för främlingen hos er, en evig stadga från släkte till släkte. Som det är för er, så skall det vara för främlingen inför HERRENS ansikte. Samma lag och samma rätt skall gälla för er och för främlingen som bor hos er.”” (4Mos 15:15–16)

“Israels barn och främlingen och den inneboende bland dem skall ha dessa sex städer som tillflyktsorter, dit var och en som av misstag dödat någon skall kunna fly.” (4Mos 35:15)

“Vid den tiden befallde jag era domare och sade: ”Hör efter vad tvisten gäller mellan era bröder och döm rättvist mellan en man och hans bror eller främlingen hos honom.” (5Mos 1:16)

“Ty HERREN, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den Gud som är stor och väldig och inger fruktan, som inte är partisk och inte tar mutor. Han skaffar den faderlöse och änkan rätt, han älskar främlingen och ger honom mat och kläder. Också ni skall älska främlingen för ni har själva varit främlingar i Egyptens land.” (5Mos 10:17–19)

“Inför HERRENS, din Guds, ansikte skall du glädja dig på den plats som HERREN, din Gud, utväljer till boning åt sitt namn, du med din son och din dotter, din tjänare och tjänarinna, med leviten som bor inom dina portar och främlingen, den faderlöse och änkan, som du har hos dig.” (5Mos 16:11)

“Du skall inte avsky edomiten, för han är din broder. Du skall inte heller avsky egyptiern, för i hans land har du bott som främling.” (5Mos 23:7)

“Du skall inte förvanska rätten för främlingen eller den faderlöse, och inte ta en änkas kläder i pant.” (5Mos 24:17)

“När du skördar din åker och glömmer kvar en kärve på åkern, skall du inte gå tillbaka för att hämta den. Den skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. Detta för att HERREN, din Gud, må välsigna dig i allt du företar dig. När du slår ner dina oliver, skall du inte sedan söka genom grenarna. Det som finns kvar skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. När du plockar druvorna i din vingård, skall du inte göra någon efterskörd. Det som finns kvar skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan.” (5Mos 24:19–21)

“Över allt det goda som HERREN, din Gud, har gett dig och ditt hus skall du glädja dig tillsammans med leviten och främlingen som bor hos dig. När du under det tredje året, året för tiondegivande, har lagt undan hela tiondet av din avkastning och gett det åt leviten, främlingen, den faderlöse och änkan och de har ätit av det inom dina portar och blivit mätta, då skall du säga inför HERRENS, din Guds, ansikte: ”Jag har fört bort ur mitt hus det heliga, och jag har gett det åt leviten och främlingen, åt den faderlöse och änkan, helt enligt det bud som du har gett mig. Jag har inte överträtt eller glömt något av dina bud.” (5Mos 26:11–13)

“Förbannad är den som förvanskar rätten för främlingen, den faderlöse och änkan. Och allt folket skall säga: ”Amen.”” (5Mos 27:19)

“Hela Israel med dess äldste och tillsyningsmän och domare stod på båda sidor om arken, så att de hade de levitiska prästerna som bar Herrens förbundsark framför sig. Den ena hälften av folket, främlingar såväl som infödda, stod vänd mot berget Gerissim och den andra hälften mot berget Ebal, i enlighet med vad Herrens tjänare Mose hade befallt, nämligen att man först skulle välsigna Israels folk.” (Jos 8:33)

“Noomi sade då: ”Se, din svägerska har vänt tillbaka till sitt folk och till sina gudar. Vänd också du tillbaka och följ din svägerska.” Men Rut svarade: ”Tvinga mig inte att lämna dig och vända tillbaka från dig. Ty dit du går vill också jag gå, och där du stannar vill också jag stanna. Ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud.” (Rut 1:15–16)

“Salomo räknade alla främlingar i Israels land, liksom hans fader David tidigare hade anställt en räkning av dem. Det visade sig då att de var 153 600.” (2Krön 2:17)

“Alla som finns kvar skall få hjälp av folket på den ort där de bor som främlingar. De skall få silver och guld, gods och boskap, förutom vad som frivilligt ges till Guds hus i Jerusalem.”” (Esr 1:4)

“Främlingen behövde ej övernatta på gatan, jag öppnade mina dörrar mot vägen.” (Job 31:32)

“Alla jordens ändar skall tänka på det och omvända sig till Herren. Hednafolkens alla släkter skall tillbe inför dig.” (Ps 22:28)

“Klappa i händerna, alla folk, höj jubel till Gud med fröjderop!” (Ps 47:2)

“Herren bevarar främlingar och styrker faderlösa och änkor, men de ogudaktigas väg gör han krokig.” (Ps 146:9)

“Det skall ske i den yttersta tiden att det berg där Herrens hus är skall stå fast grundat och vara högst bland bergen, upphöjt över höjderna. Alla hednafolk skall strömma dit. Ja, många folk skall gå i väg och säga: ”Kom, låt oss gå upp till Herrens berg, till Jakobs Guds hus. Han skall undervisa oss om sina vägar, så att vi kan vandra på hans stigar.” Ty undervisning skall gå ut från Sion, Herrens ord från Jerusalem. Han skall döma mellan hednafolken och skipa rätt åt många folk. Då skall de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall inte mer lyfta svärd mot varandra och inte mer träna sig för krig.” (Jes 2:2–4)

“Herren skall förbarma sig över Jakob och ännu en gång utvälja Israel och låta dem få ro i deras eget land. Främlingar skall sluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus.” (Jes 14:1)

“”Ge oss råd, döm oss rättvist. Låt din skugga vara som natten nu mitt på dagen. Göm de fördrivna, röj inte flyktingarna! Låt mina fördrivna bo hos dig, Moab var ett gömställe för dem undan fördärvaren. Ty utpressaren finns inte mer, skövlingen är slut och förtryckaren försvunnen ur landet.” (Jes 16:3–4)

“På den dagen skall det finnas en banad väg mellan Egypten och Assyrien, och assyrierna skall komma in i Egypten och egyptierna in i Assyrien, och egyptierna skall tjäna Herren tillsammans med assyrierna. På den dagen skall Israel vara den tredje vid sidan av Egypten och Assyrien, en välsignelse mitt på jorden. Herren Sebaot skall välsigna dem och säga: Välsignad vare Egypten, mitt folk, och Assyrien, mina händers verk, och Israel, min arvedel!” (Jes 19:23–25)

“Möt de törstande med vatten. Må invånarna i Temas land möta flyktingarna med bröd. Ty de flyr undan svärd, undan draget svärd och spänd båge, undan krigets vedermöda.” (Jes 21:14–15)

“Den främling som har slutit sig till Herren skall inte säga: ”Säkert kommer Herren att skilja mig från sitt folk.” Inte heller skall eunucken säga: ”Jag är ett förtorkat träd.”” (Jes 56:3)

“Nej, ändra ert liv och era gärningar, gör rätt mot varandra, sluta att förtrycka främlingen, den faderlöse och änkan. Utgjut inte oskyldigt blod på denna plats och följ inte efter andra gudar, er själva till olycka. Då vill jag för alltid låta er bo på denna plats, i det land som jag har givit åt era fäder.” (Jer 7:5–7)

“Så säger Herren: Utöva rätt och rättfärdighet och rädda den plundrade ur förtryckarens hand. Kränk inte främlingen, den faderlöse och änkan och använd inte våld mot dem. Utgjut inte oskyldigt blod på denna plats!” (Jer 22:3)

“Hos dig föraktar man sin far och mor, och mot främlingen utövar man våld. Den faderlöse och änkan förtrycker man.” (Hes 22:7)

“Ni skall dela ut det genom lottkastning till arvedel åt er själva och åt främlingarna, som bor och föder barn ibland er. De skall vara för er så som infödda bland Israels barn. De skall med er få arvslott bland Israels stammar.” (Hes 47:22)

“Förtryck inte änkan och den faderlöse, främlingen och den fattige och tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan.”” (Sak 7:10)

“Jag skall komma till er och hålla dom. Jag skall snabbt träda upp som vittne mot trollkarlar och äktenskapsbrytare, mot dem som svär falskt, mot dem som undanhåller arbetaren hans lön och förtrycker änkan och den faderlöse, mot dem som vränger rätten för främlingen och inte fruktar mig, säger Herren Sebaot.” (Mal 3:5)

“När de visa männen hade farit, se, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: ”Stig upp och ta med dig barnet och dess mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det.” Josef steg då upp och tog om natten med sig barnet och dess mor och begav sig till Egypten. Där stannade han tills Herodes hade dött, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: Ut ur Egypten kallade jag min son.” (Matt 2:13–15)

“Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna.” (Matt 7:12)

“Jag säger er: Många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket.” (Matt 8:11)

“Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.” (Matt 25:34–40)

“Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn” (Matt 28:19)

“Om ni älskar dem som älskar er, skall ni ha tack för det? Också syndare älskar dem som visar dem kärlek. Och om ni gör gott mot dem som gör gott mot er, skall ni ha tack för det? Så handlar också syndare. Och om ni lånar åt dem som ni hoppas skall betala tillbaka, skall ni ha tack för det? Också syndare lånar åt syndare för att få tillbaka vad de lånat ut. Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen något. Då skall er lön bli stor, och ni skall vara den Högstes barn, eftersom han är god mot de otacksamma och onda. Var barmhärtiga så som er Fader är barmhärtig.” (Luk 6:32–36)

“En samarit som färdades samma väg kom också dit. När han såg mannen, förbarmade han sig över honom. Han gick fram till honom, hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värdshusvärden och sade: Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala när jag kommer tillbaka. Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som hade råkat ut för rövare?” Han svarade: ”Den som visade honom barmhärtighet.” Då sade Jesus till honom: ”Gå du och gör som han.”” (Luk 10:33–37)

“Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: ”Ge mig att dricka.” Hans lärjungar hade gått in i staden för att köpa mat. Den samaritiska kvinnan sade till honom: ”Hur kan du som är jude be mig, en samaritisk kvinna, om något att dricka?” – Judarna umgås inte med samariterna. –” (Joh 4:7–9)

“Vi som är parter, meder eller elamiter, vi som bor i Mesopotamien, Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller Asien, i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller Libyen åt Cyrene till eller är inflyttade främlingar från Rom, vi som är judar eller proselyter, kretenser eller araber – vi hör dem tala på vårt eget språk om Guds väldiga gärningar.”” (Apg 2:9–11)

“Eller är Gud endast judarnas Gud? Är han inte också hedningarnas? Jo, också hedningarnas,” (Rom 3:29)

“Hjälp de heliga med vad de behöver. Var ivriga att visa gästfrihet.” (Rom 12:13)

“Och då Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham: I dig skall alla folk bli välsignade.” (Gal 3:8)

“Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” (Gal 3:28)

“Ty han är vår frid, han som gjorde de två till ett och rev ner skiljemuren. Detta skedde när han i sitt kött tog bort fiendskapen, lagen med dess bud och stadgar, för att av de båda i sig skapa en enda ny människa och så skapa frid.” (Ef 2:14)

“Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare.” (Fil 3:20)

“Här är det inte längre fråga om grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, slav eller fri, utan Kristus är allt och i alla.” (Kol 3:11)

“Och må Herren låta er växa till och överflöda i kärleken till varandra och till alla människor, så som även vår kärlek till er gör,” (1Thess 3:12)

“I tron lydde Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma.” (Heb 11:8)

“I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden.” (Heb 11:13)

“Glöm inte att visa gästfrihet, ty genom gästfrihet har somliga fått änglar till gäster utan att veta om det.” (Heb 13:2)

“Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i händerna. Och de ropade med hög röst: ”Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet.”” (Upp 7:9–10)