Lukas 1:5-25 – Löftet om Johannes Döparens födelse

⁵På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns det i Abias prästavdelning en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet. ⁶De var båda rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter. ⁷Men de hade inga barn eftersom Elisabet var ofruktsam, och båda var till åren. ⁸En gång när turen kom till Sakarias avdelning och han fullgjorde sin prästtjänst inför Gud, ⁹fick han vid den sedvanliga lottningen uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret. ¹⁰Allt folket stod utanför och bad medan rökelseoffret bars fram. ¹¹Då visade sig för honom en Herrens ängel, som stod till höger om rökelsealtaret. ¹²Sakarias blev förskräckt vid denna syn, och fruktan kom över honom. ¹³Men ängeln sade till honom: ”Frukta inte, Sakarias. Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Johannes. ¹⁴Du skall få fröjda dig och jubla, och många kommer att glädja sig över hans födelse. ¹⁵Ty han skall bli stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han inte dricka, och redan i moderlivet skall han bli uppfylld av den helige Ande. ¹⁶Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud. ¹⁷Han skall gå framför honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och omvända de olydiga till ett rättfärdigt sinnelag och så skaffa åt Herren ett folk som är berett.” ¹⁸Då sade Sakarias till ängeln: ”Hur skall jag kunna vara säker på detta? Jag är själv gammal och min hustru är till åren.” ¹⁹Ängeln svarade honom: ”Jag är Gabriel som står inför Gud, och jag är sänd för att tala till dig och ge dig detta glada budskap. ²⁰Och se, du skall bli stum och inte kunna tala förrän den dag detta sker, därför att du inte trodde mina ord, som skall gå i uppfyllelse när tiden är inne.” ²¹Folket stod och väntade på Sakarias, och de förundrade sig över att han dröjde så länge inne i templet. ²²När han sedan kom ut, kunde han inte tala till dem, och de förstod att han hade sett en syn i templet. Han gjorde tecken åt dem och förblev stum. ²³Och när dagarna för hans tjänstgöring var slut, begav han sig hem. ²⁴Någon tid därefter blev hans hustru Elisabet havande, och hon visade sig inte öppet under fem månader. Hon tänkte: ²⁵”Detta har Herren gjort med mig, när han såg till mig och tog bort min skam bland människor.”

• ⁵På den tiden då Herodes var kung i Judeen
  • Denne Herodes kallades för Herodes den store och är samma Herodes som mördade pojkarna i Betlehem (Matt 2:16).

• ⁶De var båda rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter.
  • Sakarias och Elisabet var båda rättfärdiga inför Gud vilket antyder att de, likt Abraham, trodde på Gud (1 Mose 15:6) eftersom ”den rättfärdige ska leva genom sin tro” (Hab 2:4). Utöver detta följde de dessutom de lagar och bud som finns i Torah.
    • Andra personer som också kallades ”rättfärdiga” i Gamla Testamentet är Noa (1 Mose 6:9), Abraham (1 Mose 15:6), Job (Job 34:5) och Gud (Ps 11:7).
    • Andra personer som också kallades ”rättfärdiga” i Nya Testamentet är Josef (Matt 1:19), Simeon (Luk 2:25) och Paulus (Fil 3:6).

• ⁷Men de hade inga barn eftersom Elisabet var ofruktsam, och båda var till åren.
  • Det hör närmast till vanligheterna att Gudsmän föds mirakulöst av ofruktsamma människor.
    • Abraham och Sara var ofruktsamma, men fick ändå Isak (1 Mose 11:30).
    • Isak och Rebecka var ofruktsamma, men fick ändå Jakob och Esau (1 Mose 25:21).
    • Elkana och Hanna var ofruktsamma, men fick ändå Samuel (1 Sam 1:5).
    • Maria var jungfru, men fick ändå Jesus (Luk 1:26-34).
  • Att det ånyo ska födas ett barn från ofruktsamma föräldrar knyter an till den bibliska historien och visar att det återigen ska födas ett barn som Gud har tänkt använda på ett speciellt sätt.
    • På så sätt visar Gud att han äger all makt, tar initiativet och erbjuder ett gratis mirakel.
  • Sakarias och Elisabet kunde inte få barn, men dränkte inte sorgen i bitterhet och alkohol. Istället höll de sig troget till Herren och försökte leva ett så rättfärdigt liv som möjligt.
    • Hur reagerar du på personliga besvikelser? Drar du dig bort från Gud eller närmare?

• ⁸En gång när turen kom till Sakarias avdelning och han fullgjorde sin prästtjänst inför Gud, ⁹fick han vid den sedvanliga lottningen uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret.
  • På Nya Testamentets tid fanns det cirka 20 000 präster som var för sig tjänstgjorde vid templet en vecka i taget två gånger om året. Utöver detta tjänstgjorde de en gång i sitt liv vid offertjänsten som Sakarias nu ska göra. Prästerna var indelade i 24 avdelningar grundade på 1 Krön 24:7–18.
  • Den offertjänst som Sakarias nu utför är det dagliga offer som finns beskrivet i 2 Mose 29:38–42.
    • Varje morgon och varje kväll för all framtid skulle Israel offra till Herren vid templet, och Herren skulle då uppenbara sig för Israels barn, helga dem och göra så att de inser att Herren är deras Gud.
      • Dessa dagliga offer kan i vår tid idag liknas vid bön. Det är en bra rutin att varje morgon och varje kväll samla sig en liten stund och be och läsa Bibeln. Då kommer Gud att uppenbara sig för oss, helga oss och vi kommer inse att Herren är vår Gud.
  • Det är ingen tillfällighet att samtidigt som Sakarias ska utföra en offertjänst för att sona folkets synder så startar Gud en serie av händelser som kommer att mynna ut i att Jesus dör på korset för att sona mänsklighetens synd.
  • Med tanke på att präster kanske bara fick den här ärofyllda uppdraget att få gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret en enda gång under hela sin livstid, så var Sakarias förmodligen väldigt exalterad och spänd inför detta stora ögonblick!
    • Om du fick vara inför Guds ansikte en gång i ditt liv, vad skulle du be om då?

• ¹⁰Allt folket stod utanför och bad medan rökelseoffret bars fram. ¹¹Då visade sig för honom en Herrens ängel, som stod till höger om rökelsealtaret. ¹²Sakarias blev förskräckt vid denna syn, och fruktan kom över honom. ¹³Men ängeln sade till honom: ”Frukta inte, Sakarias. Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Johannes.
  • Väl inne i templet vid rökelsealtaret fixar Sakarias med rökelsen och ber till Herren. Förmodligen bad han att Gud skulle sända den utlovade Messias som räddar Israel från den romerska ockupationen. Kanske passade han också på att be för sitt privata böneämne; att få ett barn. Eller så kanske Sakarias hade gett upp och slutat be till Gud om ett barn, han och hans fru Elisabet hade ju blivit till åren. Men uppenbart är att Gud inte gett upp tanken på att ge dem ett bönesvar!
    • Hur länge orkar du troget be innan du ger upp hoppet och slutar? Av Sakarias och Elisabet lär vi oss att det aldrig är försent för Gud att svara på din bön, om det så ska krävas ett mirakel!
  • Mitt under Sakarias bön och rökelsetändning uppenbarar sig en ängel för honom! Vi vet inte exakt vilka böner Sakarias bad, men vi vet vilka två bönesvar ängeln förmedlade till honom: ett löfte om att Messias snart ska komma och ett löfte om ett barn.
    • Namnet Johannes betyder ”Gud har visat nåd” och är ett passande namn för den som ska peka på Jesus och säga ”Där finns nåd”.

• ¹⁷Han skall gå framför honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och omvända de olydiga till ett rättfärdigt sinnelag och så skaffa åt Herren ett folk som är berett.”
  • Johannes stora livsuppgift var att förbereda folket för Messias ankomst genom att mana till omvändelse likt profeten Elia gjorde (1 Kung 18:20-40).
  • Orden ”vända fädernas hjärtan till barnen” är hämtade från den absolut sista versen i Gamla testamentet (Mal 4:6) och är väldigt symboliskt laddat eftersom Johannes Döparen var den sista gammaltestamentliga profeten.

• ¹⁸Då sade Sakarias till ängeln: ”Hur skall jag kunna vara säker på detta? Jag är själv gammal och min hustru är till åren.” ¹⁹Ängeln svarade honom: ”Jag är Gabriel som står inför Gud, och jag är sänd för att tala till dig och ge dig detta glada budskap. ²⁰Och se, du skall bli stum och inte kunna tala förrän den dag detta sker, därför att du inte trodde mina ord, som skall gå i uppfyllelse när tiden är inne.”
  • Om min chef kommer till mig och berättar att jag ska få löneförhöjning, och jag svarar: ”Hur ska jag kunna vara säker på det?” då tror jag min chef tar väldigt illa upp! Det visar att jag inte litar på min chef och att jag inte tror att han har makt att göra det han lovar.
    • När Sakarias ifrågasätter ängelns ord till honom visar det att han inte tror att Gud har makt att åstadkomma sina löften.
  • På grund av Sakarias tvivel gjorde Gud honom ”stum”. Gud tog inte tillbaka sitt löfte, men han gjorde så att Sakarias inte fick glädjen att kunna berätta om de goda nyheterna. På så sätt gav Gud honom en rejäl tankeställare och han fick möjlighet att i tystnad få reflektera över vad som hade hänt.
    • Av Sakarias lär vi oss att otro leder till tystnad och att vi inte får glädjen att dela evangelium, de goda nyheterna, med våra närmaste.
  • Prästen Sakarias och jungfrun Maria blir två tydliga kontraster i hur man tar emot en hälsning från Gud.
    • Sakarias var en man, en präst, från en fin släkt, och tjänstgjorde i huvudstaden med den finaste uppgift man kunde få. Sakarias ifrågasatte om Guds löfte verkligen var möjligt att åstadkomma.
    • Maria var en ung fattig ogift kvinna från landet. Maria utgår ifrån att Guds löfte är sant och kommer uppfyllas, och ställer därför en logisk följdfråga om hur det ska gå till eftersom hon ännu inte har varit med någon man.

• ²¹Folket stod och väntade på Sakarias, och de förundrade sig över att han dröjde så länge inne i templet. ²²När han sedan kom ut, kunde han inte tala till dem, och de förstod att han hade sett en syn i templet. Han gjorde tecken åt dem och förblev stum. ²³Och när dagarna för hans tjänstgöring var slut, begav han sig hem. ²⁴Någon tid därefter blev hans hustru Elisabet havande, och hon visade sig inte öppet under fem månader. Hon tänkte: ²⁵”Detta har Herren gjort med mig, när han såg till mig och tog bort min skam bland människor.”
  • Efter att prästen tänt rökelse var det tradition att han kom ut från templet, lyfte sina händer och uttalade välsignelsen för allt folk som var samlat (4 Mos 6:24-26). Sen sjöng man tillsammans en lovsång.
    • Folket utanför står och väntar på att Sakarias ska komma ut, men det dröjer och folk börjar bli oroliga. När han till sist kommer ut kan han inte uttala välsignelsen eftersom han har blivit stum!
    • På grund av sin otro förlorar Sakarias chansen att få välsigna Guds folk och han får tyst gå därifrån.
      • På liknande sätt drabbas även vi idag när vi inte tror på Gud, vi missar chansen att få bli till välsignelse för våra medmänniskor.
      • Men som tur är för Sakarias så blev hans stumhet inte långvarig. När Johannes föds 9 månader senare så får Sakarias rösten tillbaka (Luk 1:64).
  • Efter att Elisabet blivit gravid visar hon sig inte öppet på fem månader, inte för att hon ville dölja sin växande mage, utan för att hon var tacksam inför Herren och spenderade tiden i bön och tacksägelse.