2 Kung 7:1–20 – De spetälska vid Samarias stadsport

¹Elisa svarade: ”Hör Herrens ord. Så säger Herren: I morgon vid den här tiden skall man i Samarias port få ett sea-mått fint mjöl för en sikel och två sea-mått korn för en sikel.” ²Den officer som kungen stödde sig på svarade gudsmannen: ”Även om Herren gjorde fönster på himlen, hur skulle detta kunna ske?” Elisa sade: ”Du skall få se det med egna ögon, men du skall inte få äta av det.” ³Utanför stadsporten uppehöll sig fyra spetälska män. De sade till varandra: ”Varför skall vi stanna kvar här, tills vi dör? ⁴Om vi bestämmer oss för att gå in i staden nu när där är hungersnöd, så kommer vi att dö där. Och om vi stannar här, kommer vi också att dö. Låt oss alltså nu gå över till arameernas läger. Om de låter oss leva så får vi leva, och om de dödar oss så låt oss dö.” ⁵I skymningen steg de upp och gick in i arameernas läger. Men när de kom till utkanten av lägret, se, då fanns inte en människa där. ⁶Ty Herren hade låtit ett dån av vagnar och hästar höras, ett dån som av en stor här, och de hade sagt till varandra: ”Israels kung har säkert lejt hjälp mot oss hos hetiternas och egyptiernas kungar, för att de skall överfalla oss.” ⁷Därför hade de brutit upp och flytt i skymningen och hade övergivit sina tält, sina hästar och åsnor. Och de hade övergivit lägret sådant det stod och flytt för att rädda sina liv. ⁸När de spetälska kom till utkanten av lägret, gick de in i ett tält och åt och drack. Och de tog silver, guld och kläder och gick bort och gömde det. Sedan vände de tillbaka till ett annat tält och tog vad som fanns där och gick bort och gömde det. ⁹Men därefter sade de till varandra: ”Vi gör inte rätt. I dag kan vi komma med goda nyheter. Men om vi tiger nu och väntar till i morgon, drar vi skuld över oss. Kom så går vi och berättar om det här i kungens hus.” ¹⁰Så gick de bort och ropade till vakten vid stadsporten och berättade för dem: ”Vi kom till arameernas läger, men där fanns inte en människa, och det hördes inte ett ljud av någon människa. Där stod endast hästarna och åsnorna bundna och tälten stod som de brukade.” ¹¹De som höll vakt vid porten ropade ut detta, och man berättade det också inne i kungens hus. ¹²Kungen steg då upp mitt i natten och sade till sina tjänare: ”Jag skall tala om för er vad arameerna har gjort mot oss. De vet att vi är uthungrade. Därför har de gått ut ur lägret och gömt sig ute på marken och menar att de skall gripa oss levande när vi lämnar staden, och att de på så sätt skall komma in i staden.” ¹³Men en av hans tjänare sade: ”Låt oss ta fem av de återstående hästar som ännu finns kvar härinne och skicka i väg dem och se vad som händer. Det kommer annars att gå med dem som med de israeliter som finns kvar här, eller som det har gått med hela hopen av israeliter som redan har dött.” ¹⁴Man tog alltså två vagnar med förspända hästar, och kungen skickade i väg dem efter arameernas här och sade: ”Far bort och se efter.” ¹⁵De for efter dem ända till Jordan. Och se, hela vägen var full med kläder och andra saker som arameerna hade kastat ifrån sig, när de skyndade bort. De som skickats i väg kom tillbaka och meddelade kungen detta. ¹⁶Då drog folket ut och plundrade arameernas läger. Och nu fick man ett sea-mått fint mjöl för en sikel och två sea-mått korn för en sikel, så som Herren hade sagt. ¹⁷Den officer som kungen brukade stödja sig på hade han satt att hålla ordning vid stadsporten. Men folket trampade ihjäl honom i porten och han dog. Detta skedde enligt det ord som gudsmannen hade sagt när kungen kom ner till honom. ¹⁸Ty när gudsmannen sade till kungen: ”I morgon vid den här tiden skall man i Samarias port få två sea-mått korn för en sikel och ett sea-mått fint mjöl för en sikel”, ¹⁹då sade officeren till gudsmannen: ”Även om Herren gjorde fönster på himlen, hur skulle något sådant kunna ske?” Då sade han: ”Du skall få se det med egna ögon, men du skall inte få äta av det.” ²⁰Så hände honom också, ty folket trampade ihjäl honom i porten, och han dog.

• ¹Elisa svarade: ”Hör Herrens ord. Så säger Herren: I morgon vid den här tiden skall man i Samarias port få ett sea-mått fint mjöl för en sikel och två sea-mått korn för en sikel.” ²Den officer som kungen stödde sig på svarade gudsmannen: ”Även om Herren gjorde fönster på himlen, hur skulle detta kunna ske?” Elisa sade: ”Du skall få se det med egna ögon, men du skall inte få äta av det.”
  • Bakgrunden till den här händelsen är att Israel och Aram är i luven på varandra. I förra kapitlet lyckades Elisa genom Guds försorg få slut på de arameiska plundringarna inne i Israel, men nu kommer istället den arameiske kungen Ben-Hadad med hela sin här och belägrar den israelitiska huvudstaden Samaria. Belägringen blir så svår att israeliterna ägnar sig åt kannibalism (2 Kung 6:26-30).
  • Israels kung Joram skyller den oerhört svåra situationen på Gud och skickar därför en officer för att gripa profeten Elisa så att kungen kan avrätta honom. Men trots att kungen lägger skulden för sitt eget misslyckande på Gud, så har Gud ändå ett profetiskt ord om hopp till kung Joram.
  • Guds profetiska ord till kung Joram är att inom 24 timmar kommer situationen bli helt omvänd; från belägring och svält till frihet och ett överflöd av mat. Inom en dag skulle det finnas så mycket mat i Samaria att priset på mjöl och korn skulle gå ner kraftigt.
  • Officeren som hör detta profetiska budskap tror inte på Guds ord. Eftersom Samaria är belägrat tror officeren att mat endast kan komma in i staden ovanifrån, och tror inte att Gud kan göra ett så stort mirakel.
    • När Gud ger oss ett ord av hopp och ett löfte om en lösning på de problem vi möter, så kan det vara lätt hänt att man tvivlar på Gud eftersom man har svårt att föreställa sig hur Gud ska kunna lösa situationen. Men det positiva är att en troende människa inte måste förstå allt som Gud gör, utan endast lita på Guds löften.
      • Många gånger har jag mött människor som står inför ett ”berg” av problem, men som ändå litar på att Gud på något sätt kommer att lösa problemet, även om de ännu inte vet exakt hur. Till en början kan man tycka att dessa människor är naiva och andligt överdrivna, men ofta visar det sig att deras tro höll och kunde förflytta berg.
      • Jag har också mött människor som ger upp vid första anblicken av ett berg. De förstår inte hur problemen ska kunna lösas så de är inte ens villiga att försöka. De litar inte på att de har en Gud som kan förflytta berg. Ack så mycket gott de går miste om.
  • Man kan ha en viss förståelse för om officeren tvivlade på att Gud VILLE hjälpa Israel men officerens otro sträcker sig längre; han tvivlar till och med på att Gud ens KAN göra något. På grund av denna otro förmedlar Elisa en dom över officeren: han kommer att få se Guds löften infriade, men han kommer inte att få ta del av dess välsignelser.
    • På samma sätt kommer alla som inte tror på Jesus på domedagen få erfara att Guds löften om frälsning faktiskt är sanna, men de kommer själva inte få ta del av himmelens välsignelse.

• ³Utanför stadsporten uppehöll sig fyra spetälska män. De sade till varandra: ”Varför skall vi stanna kvar här, tills vi dör? ⁴Om vi bestämmer oss för att gå in i staden nu när där är hungersnöd, så kommer vi att dö där. Och om vi stannar här, kommer vi också att dö. Låt oss alltså nu gå över till arameernas läger. Om de låter oss leva så får vi leva, och om de dödar oss så låt oss dö.”
  • Om man tog bort alla berättelser i Bibeln som handlar om små, svaga, sjuka, utstötta eller fattiga människor, då skulle det inte finnas många berättelser kvar. Om de vanliga historieböckerna är kungarnas och hjältarnas bok, så är Bibeln de små och svagas bok.
  • Dessa spetälska män befann sig utanför Samarias stadsport eftersom de inte tilläts vara inne i staden.
    • Förr trodde man att spetälska (eller ”lepra” som sjukdomen kallas idag) var en mycket smittsam och obotlig sjukdom, och därför isolerade man de sjuka i spetälskekolonier utanför städerna. Lepra är en kronisk infektion som kan leda till att man tappar känseln vilket i sin tur kan leda till att man skadar sig oftare. I 3 Mos kapitel 13 och 14 återfinns Mosebokens lagar om spetälska.
  • De fyra spetälska männen inser att de har två val: antingen stanna vid stadsporten och dö av svält, eller överlämna sig själva åt araméerna och hoppas på deras nåd. Eftersom chansen att överleva vid alternativ ett är lika med noll väljer de alternativ två, även om överlevnadschanserna även där är väldigt små.
    • På samma sätt är chanserna till evig frälsning lika med noll utan Jesus, men om man går till Jesus och ber om nåd så är chanserna åtminstone lite bättre. Och precis som de fyra spetälska i den här berättelsen upplever Guds nåd så får även alla som kommer till Jesus ta emot nåd och frälsning.
    • När en människa står inför döden, så börjar de allra flesta att be till Gud, även om de inte har trott på Gud under sin livstid. Om man vet att man ändå kommer att dö snart, då kan man lika gärna börja bli religiös eftersom man ändå kommer att dö och det är bättre att vara på den säkra sidan.

• ⁵I skymningen steg de upp och gick in i arameernas läger. Men när de kom till utkanten av lägret, se, då fanns inte en människa där. ⁶Ty Herren hade låtit ett dån av vagnar och hästar höras, ett dån som av en stor här, och de hade sagt till varandra: ”Israels kung har säkert lejt hjälp mot oss hos hetiternas och egyptiernas kungar, för att de skall överfalla oss.” ⁷Därför hade de brutit upp och flytt i skymningen och hade övergivit sina tält, sina hästar och åsnor. Och de hade övergivit lägret sådant det stod och flytt för att rädda sina liv.
  • När de fyra spetälska kommer fram till araméernas läger är det tomt. Den armé som belägrat Samaria i flera månader är nu plötsligt helt borta! Gud hade gjort ett mirakel och fått araméerna att fly.
    • Israels armé var chanslös mot araméernas. Men Gud är så mäktig att han besegrade araméerna endast genom ljudet av en armé.
  • Samtidigt som Gud hade besegrat Israels fiender gömmer sig israeliterna inne i Samaria, inlåsta, rädda och hungriga. På grund av sin rädsla vet de inte vilka mirakler Gud har gjort utanför murarna.
    • På samma sätt kan det kristna livet vara. På grund av rädsla, okunskap eller något annat, så känner vi inte till de mirakler Gud har gjort för oss. Gud har besegrat fienden utanför våra ”kyrkliga” murar, men vi är för rädda för att gå ut och titta.

• ⁸När de spetälska kom till utkanten av lägret, gick de in i ett tält och åt och drack. Och de tog silver, guld och kläder och gick bort och gömde det. Sedan vände de tillbaka till ett annat tält och tog vad som fanns där och gick bort och gömde det. ⁹Men därefter sade de till varandra: ”Vi gör inte rätt. I dag kan vi komma med goda nyheter. Men om vi tiger nu och väntar till i morgon, drar vi skuld över oss. Kom så går vi och berättar om det här i kungens hus.”
  • Efter månader av svält äter sig de spetälska mätta på all kvarlämnad mat. De gömmer även undan en del dyrbarheter som de tror sig kunna ha nytta av så småningom. De spetälska vet ju inte om araméerna snart kommer att komma tillbaka, så de passar på så gott de kan.
  • Men efter ett tag inser de att det vore fel av dem att inte låta fler ta del av dessa mirakulösa Guds välsignelser. Fler behöver få höra de goda nyheterna om att belägringen är över och att det finns ett överflöd av mat! Kungen och samarierna hade ju så småningom upptäckt att araméerna var borta förr eller senare, och då hade förmodligen de spetälska blivit straffade för att de inte sa något till staden. De spetälska inser att de nog hellre vill bli betraktade som hjältar än som kriminella.
    • Det var rätt av de spetälska att njuta av Guds välsignelser, men de hade också ett ansvar att dela med sig till fler. Att hålla tyst om detta mirakel och enbart egoistiskt hålla det för sig själv vore en synd.
    • På samma sätt gör vi som idag har upplevt Guds frälsning ”inte rätt” om vi håller de ”goda nyheterna” för oss själva. Visst ska vi kristna njuta av Guds välsignelser och andliga gåvor i församlingen, men vi har också ett ansvar att dela med oss av det som Gud har gett till oss.
      • Evangelisation kan liknas vid en tiggare som berättar för en annan tiggare var man kan hitta bröd. “Evangelism is just one beggar telling another beggar where to find bread.” (D.T. Niles)

• ¹⁰Så gick de bort och ropade till vakten vid stadsporten och berättade för dem: ”Vi kom till arameernas läger, men där fanns inte en människa, och det hördes inte ett ljud av någon människa. Där stod endast hästarna och åsnorna bundna och tälten stod som de brukade.” ¹¹De som höll vakt vid porten ropade ut detta, och man berättade det också inne i kungens hus. ¹²Kungen steg då upp mitt i natten och sade till sina tjänare: ”Jag skall tala om för er vad arameerna har gjort mot oss. De vet att vi är uthungrade. Därför har de gått ut ur lägret och gömt sig ute på marken och menar att de skall gripa oss levande när vi lämnar staden, och att de på så sätt skall komma in i staden.” ¹³Men en av hans tjänare sade: ”Låt oss ta fem av de återstående hästar som ännu finns kvar härinne och skicka i väg dem och se vad som händer. Det kommer annars att gå med dem som med de israeliter som finns kvar här, eller som det har gått med hela hopen av israeliter som redan har dött.” ¹⁴Man tog alltså två vagnar med förspända hästar, och kungen skickade i väg dem efter arameernas här och sade: ”Far bort och se efter.” ¹⁵De for efter dem ända till Jordan. Och se, hela vägen var full med kläder och andra saker som arameerna hade kastat ifrån sig, när de skyndade bort. De som skickats i väg kom tillbaka och meddelade kungen detta.
  • De spetälska berättar för första bästa person om vad de har varit med om, inget mer. Sen sprider sig budskapet vidare som en löpeld ända tills det kommer fram till kungen. De spetälska krånglade inte till budskapet och försökte inte säga åt vakterna vad de borde göra.
    • På samma sätt bör vi evangelisera. Det räcker om vi berättar för våra närmaste om vad vi själva varit med om, vad vi har sett och hört. Vi behöver inte krångla till det, vi behöver inte förklara för de som lyssnar hur de ska tänka. Det bästa vittnesbördet är att helt enkelt berätta om vad man själv varit med om.
      • “Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi skådade och med våra händer rörde vid – om Livets Ord är det vi vittnar.” (1Joh 1:1)
        • Se även Luk 7:22, Joh 3:32, Apg 4:20, Apg 22:15, Fil 4:9, 1 Joh 1:3, Upp 22:8.
  • När kungen får höra att araméerna är borta misstänker han först att det är en fälla. Han tror att eftersom araméerna inte lyckats ta sig in i Samaria försöker de nu genom list få samarierna att komma ut.
    • Det första kungen tänker när han får höra de goda nyheterna, är att det måste vara fiendens fälla. På liknande sätt beter sig en del när de får höra evangeliet, de vägrar tro på de goda nyheterna och hävdar istället att budskapet kommer från Djävulen.
    • Men även om kungen inte tog emot de goda nyheterna direkt, så bestämmer han sig ändå för att pröva. Kungen sänder ut några tjänare och när de kommer tillbaka bekräftas de spetälskas goda nyheter vara sanna.

• ¹⁶Då drog folket ut och plundrade arameernas läger. Och nu fick man ett sea-mått fint mjöl för en sikel och två sea-mått korn för en sikel, så som Herren hade sagt.
  • När det inte längre fanns något hinder emellan folket och maten kunde inget stoppa israeliterna från att rusa ut ur Samaria och in i araméernas övergivna läger. De kände mycket väl till sitt problem; de var hungriga, och de kände också till Guds lösning; araméernas tomma läger.
    • På samma sätt reagerar många människor när de förstår att de goda nyheterna om frälsning hos Jesus är sant; de skyndar för att ta emot Guds frälsning och välsignelser!
    • När vi inser att vi är syndare och får höra att förlåtelsen finns hos Jesus så skyndar vi oss att ta emot frälsningen!

• ¹⁷Den officer som kungen brukade stödja sig på hade han satt att hålla ordning vid stadsporten. Men folket trampade ihjäl honom i porten och han dog. Detta skedde enligt det ord som gudsmannen hade sagt när kungen kom ner till honom. ¹⁸Ty när gudsmannen sade till kungen: ”I morgon vid den här tiden skall man i Samarias port få två sea-mått korn för en sikel och ett sea-mått fint mjöl för en sikel”, ¹⁹då sade officeren till gudsmannen: ”Även om Herren gjorde fönster på himlen, hur skulle något sådant kunna ske?” Då sade han: ”Du skall få se det med egna ögon, men du skall inte få äta av det.” ²⁰Så hände honom också, ty folket trampade ihjäl honom i porten, och han dog.
  • Samme officer som skickades av kung Joram att tillfångata Elisa får nu till uppgift att hålla ordning vid stadsporten. Men mitt i kaoset trampas han ihjäl. På så sätt besannas Elisas profetiska dom över hans liv; han fick se Guds mirakler men fick inte själv ta del av välsignelserna.
    • Officerens tragiska öde visar oss hur allvarligt evangeliet är. Att människor får höra om Jesus och de goda nyheterna är en fråga om liv och död.
  • Den här berättelsen visar oss två olika reaktioner när man står inför risken att snart dö: antingen likt officeren tappa tron på Gud helt och börja förfölja de troende, eller likt de fyra spetälska kasta sig mot Guds nåd i hopp om att Gud kan rädda.

Copyright 2019 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.