Aposteln Paulus texter i Nya testamentet påstås ibland vara ”kvinnofientliga” och används ibland som intyg för att mannen ska stå över kvinnan i allmänhet och i kyrkan i synnerhet.
Rent generellt var Paulus budskap att ”i Kristus” råder en ny ordning. I församlingen och i Guds rike så är vi inte ”man och kvinna”, utan ”ett i Kristus”. Men ute i världen råder fortfarande de gamla patriarkala strukturerna, och för att inte väcka allt för mycket anstöt bör vi kristna ibland inte nyttja vår nyvunna frihet allt för mycket, åtminstone inte om den riskerar skymma evangeliet och göra så att vi inte kan vittna om frälsningen i Jesus. Så även om Paulus på ett övergripande plan för det mesta undervisar om den nya ordningen om frihet i Kristus, så undervisar han ibland också mer specifikt hur män och kvinnor ska förhålla sig till varandra och till omvärlden för att inte väcka allt för mycket anstöt.
Här nedan följer nu en lista på några av de 16 kvinnliga medarbetare Paulus omgav sig med och litade på. I ett oerhört patriarkalt samhälle måste detta närmast betraktas som radikalt.
Det ord Paulus oftast använder för att beskriva sina medarbetare är ”synergos”, vilket oftast översätts till ”medarbetare” på svenska. Ett annat vanligt ord är ”diakonos”, vilket betyder ”tjänare”, samt ”broder” och/eller ”syster”. Även det grekiska ordet ”prostatis” används ibland, vilket översätts till ”patron” eller ”ekonomisk välgörare”. I nutid ser vi ofta pastor, präst, apostel, profet, biskop, etc, som prestigefulla titlar, men så verkar Paulus inte ha tänkt. Paulus använder sällan hierarkiska titlar som ska visa makt och prestige, utan snarare tvärtom beskriver han sina medarbetare som arbetare, tjänare och syskon.
Febe
“1Vår syster Febe som tjänar församlingen i Kenkrea vill jag lägga ett gott ord för. 2Ta emot henne i Herren på ett sätt som anstår de heliga och ge henne den hjälp hon behöver. Hon har också varit till hjälp för många, även för mig.” (Rom 16:1–2)
Febe kallas av Paulus ”syster”, ”diakon” och ”patron”. Febe var inte en vanlig fattig tjänare, utan en rik kvinna som hjälpte Paulus både ekonomiskt och som medarbetare. Hon tjänade inte bara församlingen i Kenkrea utan tydligen reste hon även runt och var på väg till församlingen i Rom.
Priska / Priskilla
“3Hälsa Priska och Akvila, mina medarbetare i Kristus Jesus, 4som har vågat sina liv för mig. Dem tackar inte bara jag utan också alla hednakristna församlingar. 5Hälsa också församlingen som kommer samman i deras hus.” (Rom 16:3–5a)
“19Församlingarna i Asien hälsar till er. Akvila och Priska tillsammans med församlingen i deras hus hälsar hjärtligt till er i Herren.” (1Kor 16:19)
“19Hälsa till Priska, Akvila och Onesiforus familj.” (2Tim 4:19)
“2Där träffade han en jude vid namn Akvila, född i Pontus, och hans hustru Priskilla. De hade nyligen kommit från Italien, eftersom Klaudius hade gett befallning om att alla judar skulle lämna Rom. Till dessa båda kom nu Paulus,” (Apg 18:2)
“18Paulus stannade i Korint ännu någon tid. Därefter tog han avsked av bröderna och avseglade till Syrien i sällskap med Priskilla och Akvila, sedan han i Kenkrea hade låtit raka sitt huvud. Han hade nämligen avlagt ett löfte.” (Apg 18:18)
“26Han började också frimodigt predika i synagogan. Priskilla och Akvila hörde honom, och de tog sig an honom och förklarade grundligare Guds väg för honom.” (Apg 18:26)
Efter att ha presenterat Febe för församlingen i Rom är det anmärkningsvärt att notera, att när Paulus ska hälsa till 28 församlingsmedlemmar i Rom, så nämner han Priska först. Till och med före Priskas man Akvila.
Priska tjänar alltså i församlingen i Rom, men verkar ha tjänat i många församlingen i Asien-regionen. Paulus skriver att ”alla hednakristna församlingar” tackar Priska och hennes man Akvila. Hon verkar ha rest runt och undervisat och tjänat i många församlingar och blivit väldigt uppskattad. Ett exempel på ett sådant tjänande finner vi i Apostlagärningarna, där Priska ”korrigerar” Apollos Bibelundervisning. En sådan uppgift utförs ju normalt sett bara av en församlingsföreståndare eller liknande.
När Paulus skriver till sin medarbetare Timoteus i Efesus, hälsar han också till Priska och Akvila. Det verkar som att de vid denna tid utgjorde församlingen i Efesus ledarskap och ansvarade för en av husförsamlingarna där, något som de även gjorde i Rom.
Maria
“6Hälsa Maria, som har arbetat mycket för er.” (Rom 16:6)
Exakt vilken arbetsuppgift Maria har haft framgår inte, men det är uppenbart att Paulus uppskattar Marias myckna arbete för församlingen i Rom.
Junia
“7Hälsa Andronikus och Junias, mina landsmän och medfångar, som är högt ansedda bland apostlarna och som även före mig tillhörde Kristus.” (Rom 16:7)
Det har debatterats mycket om huruvida Junia var en man eller en kvinna. Vid en första anblick verkar det som att Andronikus och Junia var ett par som bistått Paulus i hans arbete, och det är ju inget kontroversiellt med det, Paulus nämner ofta både man och hustru i sina hälsningar (jämför exempelvis Priska och Akvila i versarna före). Men det som krånglar till det är att Paulus efter sin hälsning sen beskriver både Andronikus och Junia som ”apostlar”. Kan en kvinna vara apostel?
Min uppfattning är att Paulus sällan använder titlar för att beskriva makt, position eller prestige, utan snarare beskriver han den funktion som vederbörande har i församlingsarbetet. Eftersom både Andronikus och Junia har fått lida tillsammans med Paulus, de var ju hans ”medfångar” i fängelset, så är det inte alls omöjligt att Paulus nu betraktar dem som ”apostlar”. Precis som alla andra apostlar har de fått lida för Kristus.
Var då Junia en man eller en kvinna? I stort sett alla antika texter beskriver Junia som ett kvinnligt namn. Junias såsom ett maskulint namn förekommer endast en enda gång i en antik text. Dessutom beskriver de flesta av kyrkofäderna Junia som en kvinna.
Min personliga slutsats är att Junia var en kvinna som var gift med Andronikus, och att hon kallades för apostel tillsammans med sin man, inte som en prestigefull titel, utan för att hon hade lidit för Kristus tillsammans med Paulus.
Nymfas
“15Hälsa till bröderna i Laodicea och till Nymfas och församlingen som kommer samman i hans hus.” (Kol 4:15)
Det är oklart om Nymfas var en man eller en kvinna. I den grekiska grundtexten är det svårt att avgöra om namnet är manligt eller kvinnligt, så därför har Bibelöversättare historiskt sett ofta antagit att det varit en man. Nuförtiden är dock de flesta Bibelforskare överens om att Nymfas troligtvis är en kvinna.
Om så är fallet verkar hon ha varit en hyfsat rik kvinna som kunde ta emot församlingen i sitt hem, likt exempelvis Maria i Apostlagärningarna: “Då han nu insåg vad som hänt, gick han till Marias hus, hon som var mor till den Johannes som kallades Markus. Där var många församlade och bad.” (Apg 12:12)
Så oavsett om Nymfas var en man eller en kvinna, så verkar det inte vara helt ovanligt att en välbärgad kvinna betjänar församlingen genom att öppna upp sitt hus och ta emot församlingen i sitt hem. På Nya testamentets tid fanns ju inte kyrkobyggnader, utan församlingen samlades i olika hus.
Lydia
“14En av dem som lyssnade hette Lydia. Hon handlade med purpurtyger och var från staden Tyatira, och hon hörde till dem som fruktade Gud. Och Herren öppnade hennes hjärta, så att hon tog till sig det som Paulus predikade. 15När hon och alla i hennes familj hade blivit döpta bad hon: ”Kom hem till mig och bo där, om ni anser att jag tror på Herren.” Och hon övertalade oss.” (Apg 16:14–15)
Här har vi ytterligare ett exempel på en välbärgad kvinna som öppnar upp sitt hem för församlingen.
Evodia och Syntyke
“2Jag uppmanar Euodia och uppmanar Syntyche att vara eniga för Herrens skull. 3Ja, dig också, som är en verklig vän, ber jag: hjälp dem, ty de har kämpat för evangeliet tillsammans med mig, liksom Clemens och mina andra medarbetare som har sina namn i livets bok.” (Fil 4:2–3)
Exakt vad för slags tjänst Evodia och Syntyke hade framgår inte riktigt, men det verkar som att Paulus menar att ”de har kämpat för evangeliet tillsammans med mig”.
Rufus mor
“13Hälsa Rufus, som är utvald i Herren, och hans mor, som är en mor också för mig.” (Rom 16:13)
Julia och Nereus syster
“15Hälsa Filologus och Julia, Nereus och hans syster och Olympas och alla heliga hos dem.” (Rom 16:15)
Appfia
“2och till vår syster Appfia, vår medkämpe Arkippus och till församlingen i ditt hus.” (Filem 2)
Kloe
“10I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att alla vara eniga i det ni säger och inte låta stridigheter förekomma bland er, utan vara fullkomligt enade i samma uppfattning och samma mening. 11Av dem som hör till Kloes familj har jag nämligen fått veta om er, mina bröder, att det förekommer stridigheter bland er.” (1Kor 1:10–11)
Tryfena och Tryfosa
“12Hälsa Tryfena och Tryfosa, som arbetar i Herren. Hälsa den älskade Persis, som har arbetat mycket i Herren.” (Rom 16:12)
Avslutningsvis tänkte jag bjuda på Paulus instruktion till de kvinnor som vill tjäna Herren:
“11Kvinnorna skall på samma sätt vara allmänt aktade, inte förtala någon utan vara nyktra och trogna i allt. 12En församlingstjänare skall vara en enda kvinnas man. Han skall ta väl hand om sina barn och sin familj. 13De som sköter sin tjänst väl vinner en aktad ställning och får stor frimodighet i tron på Kristus Jesus.” (1Tim 3:11–13)
Oavsett om man är man eller kvinna kan man tjäna Herren, och den som sköter sin tjänst väl bör få en ”aktad ställning” i församlingen. Det verkar av ovan texter som att Paulus kvinnliga medarbetare var delaktiga i arbetet med att grunda församlingar, leda församlingar, undervisa, vägleda och korrigera. De var också ekonomiska välgörare som såg till så att arbetet kunde fortsätta genom att bidra ekonomiskt samt ta emot församlingen i sitt hem. Man får onekligen intrycket av att Paulus missionsarbete var beroende av kvinnor, och att Paulus inte hade någonting emot det, snarare tvärtom.
Men det vi framförallt lär oss från Paulus och hans kvinnliga medarbetare är att vi ska inte stirra oss blinda på prestigefulla titlar och höga positioner, utan istället arbeta hårt för Herren som tjänare och syskon.
Comments 1
Intressant och bra sammanställning! Tack!