Dom 4:1-24 – Debora

¹När Ehud var död gjorde Israel åter det som var ont i Herrens ögon. ²Då sålde Herren dem i den kananeiske kungen Jabins hand. Han regerade i Hasor, och hans befälhavare var Sisera, som bodde i Haroset-Haggojim. ³Israels barn ropade till Herren, ty Jabin hade niohundra vagnar av järn och hade förtryckt Israel våldsamt i tjugo år. ⁴Debora, en profetissa, Lappidots hustru, var vid den tiden domare i Israel. ⁵Hon brukade sitta under Deborapalmen mellan Rama och Betel i Efraims bergsbygd, och Israels barn kom dit upp till henne för att hon skulle skipa rätt. ⁶Hon sände bud och kallade till sig Barak, Abinoams son från Kedesh i Naftali, och sade till honom: ”Har inte Herren, Israels Gud, befallt: Drag upp på berget Tabor och tag med dig tiotusen man av Naftali och Sebulons stammar. ⁷Ty jag skall dra Sisera, Jabins befälhavare, med hans vagnar och skaror till dig vid floden Kishon och ge honom i din hand?” ⁸Barak sade till henne: ”Om du går med mig så går jag, men om du inte går med mig så går inte heller jag.” ⁹Då svarade hon: ”Ja, jag skall gå med dig, men äran skall då inte bli din på den väg du går, utan Herren skall sälja Sisera i en kvinnas hand.” Så stod Debora upp och gick med Barak till Kedesh. ¹⁰Barak kallade samman Sebulon och Naftali till Kedesh, och tiotusen man följde honom dit upp. Debora gick också med honom. ¹¹Men keniten Heber hade skilt sig från de övriga keniterna, från ättlingarna till Moses svärfar Hobab, och han hade sina tältplatser ända till terebinten i Saannim vid Kedesh. ¹²När man berättade för Sisera att Barak, Abinoams son, hade dragit upp på berget Tabor, ¹³samlade han alla sina vagnar, niohundra vagnar av järn, och dessutom allt folk han hade, från Haroset-Haggojim till floden Kishon. ¹⁴Men Debora sade till Barak: ”Bryt upp, för detta är den dag då Herren har gett Sisera i din hand. Se, Herren har dragit ut framför dig.” Så gick Barak ner från berget Tabor, och tiotusen man följde honom. ¹⁵Och Herren sände förvirring över Sisera och alla hans vagnar och hela hans här, så att de vek tillbaka för Baraks svärd. Sisera steg ner från sin vagn och flydde till fots. ¹⁶Barak förföljde vagnarna och hären ända till Haroset-Haggojim, och hela Siseras här föll för svärd. Inte en enda kom undan. ¹⁷Men Sisera hade flytt till fots till Jaels tält, hustru till keniten Heber, ty vänskap rådde mellan Jabin, kungen i Hasor, och keniten Hebers hus. ¹⁸Jael gick för att möta Sisera och sade till honom: ”Kom in, min herre, kom in till mig, var inte rädd.” Då gick han in till henne i tältet och hon lade över honom ett täcke. ¹⁹Han sade till henne: ”Ge mig lite vatten att dricka för jag är törstig”. Hon öppnade mjölkkärlet och gav honom att dricka och lade sedan över honom igen. ²⁰Han sade till henne: ”Ställ dig vid ingången till tältet, och om någon kommer och frågar dig om det är någon här, så svara nej.” ²¹Men Jael, Hebers hustru, grep en tältplugg och tog en hammare i handen. Därefter gick hon sakta fram till Sisera och slog pluggen genom hans tinning så att den gick ner i marken, för han låg i djup sömn, medtagen av trötthet. Och han dog. ²²Och se, då kom Barak jagande efter Sisera. Jael gick ut för att möta honom och sade: ”Kom hit, så skall jag visa dig den man som du söker.” Han kom in till henne, och se, där låg Sisera död, med tältpluggen genom tinningen. ²³Så kuvade Gud på den dagen Jabin, kungen i Kanaan, inför Israels barn. ²⁴Och israeliternas hand vilade allt tyngre på Jabin, kungen i Kanaan, till dess de helt gjorde slut på honom.

• ¹När Ehud var död gjorde Israel åter det som var ont i Herrens ögon. ²Då sålde Herren dem i den kananeiske kungen Jabins hand. Han regerade i Hasor, och hans befälhavare var Sisera, som bodde i Haroset-Haggojim. ³Israels barn ropade till Herren, ty Jabin hade niohundra vagnar av järn och hade förtryckt Israel våldsamt i tjugo år.
  • När Israel ingick förbund med Gud på Sinai berg, så kom de överens om att lydnad skulle leda till Guds välsignelse, och olydnad skulle leda till Guds förbannelse (5 Mos 28). Välsignelsen skulle leda till god skörd, beskydd från fiender, helgelse och många barn. Men förbannelsen skulle leda till straff, sjukdom, krig, förvirring och svält.
    • På sätt och vis vore det kanske skönt att ha ett förbund med välsignelse och förbannelse? När man blir lite slapp i sin tro så blir man bestraffad, inser sin synd, omvänder sig och kommer tillbaka till Herren.
      • Problemet med detta sätt att få del av frälsning, är att man, för att undvika förbannelse, måste hålla alla Guds bud, något som ju är principiellt omöjligt. I det nya förbund som Jesus instiftade, så tog Jesus det gamla förbundets förbannelse på sig själv när han dog på korset, och alla som tror på Jesus blir friköpta från förbannelsen och kan istället få ta del av välsignelsen (Gal 3).
  • Domarbokens berättelser följer ett mönster där Israel lovar att vara lydiga Gud, blir välsignade, avfaller och börjar tillbe avgudar, drabbas av Guds förbannelse, ropar till Gud om hjälp, blir räddade av Gud, lovar att vara lydiga Gud, blir välsignade, avfaller osv, osv.
    • När Israel pga sitt avfall hamnar i trångmål, brukar Gud kalla en ny ”domare”, en ledare, som får Guds kraft till att rädda Israel.
  • På grund av Israels olydnad så tillät Gud dem att drabbas av krig och förtryck. Den kananeiske kungen Jabin håller Israel i ett järngrepp genom att blockera de viktiga handelsvägarna (Dom 5:6), samt plundra och våldta israelitiska kvinnor (Dom 5:30).
    • Man kan ju tycka att Israel borde ha omvänt sig så snart som möjligt, men det dröjde 20 år av förtryck innan de till slut omvände sig och ropade till Gud och bad om hjälp.

• ⁴Debora, en profetissa, Lappidots hustru, var vid den tiden domare i Israel. ⁵Hon brukade sitta under Deborapalmen mellan Rama och Betel i Efraims bergsbygd, och Israels barn kom dit upp till henne för att hon skulle skipa rätt.
  • Trots att Israel som helhet hade vänt sig bort från Gud, så fanns det en gudfruktig kvinna i Efraims bergsbygd som fortsatte att leva rättfärdigt. Debora, vars namn betyder ”bi”, beskrev sig själv som ”en moder i Israel” (Dom 5:7) och satt under ett palmträd i Efraim och tog emot människor som behövde råd och vägledning. Gud talade genom henne, både genom vishet och genom direkta tilltal. Ett av de profetiska ord hon fick var att tiden nu var inne för Gud att befria Israel genom den militäre ledaren Barak.
  • Det hör inte till vanligheterna att Gud kallade en kvinna till att vara profetissa och domare i Israel. Men helt klart är att det var Debora som vid denna tid var domare i Israel, inte Barak.
    • Bibeln har många exempel på kvinnor som hade den profetiska gåvan: Mirjam (2 Mos 15:20), Hulda (2 Kung 22:14), Hanna (Luk 2:36) och Filippus fyra döttrar (Apg 21:8–9).
    • Dock finns det inte lika många bibliska exempel på kvinnor som är ledare. Därför blir berättelsen om Debora extra viktig för att förstå Guds vilja angående kvinnligt ledarskap.
      • Några fler exempel på kvinnligt ledarskap är Mirjam (Mik 6:4), Ester (Ester), Maria (Luk 10:39), Jesu kvinnliga lärjungar (Luk 8:1-3), Priskilla (Apg 18:26), Febe (Rom 16:1), Junia (Rom 16:7).
  • En så kallad ”domare” i Domarboken, var inte nödvändigtvis en domare som sitter i en domstol och dömer. Snarare betyder det hebreiska ordet ”shaphat” en ”ledare” eller ”hjälte”. En domare är en av Gud utsedd ledare som leder Israel till seger och som levererar Guds dom över Israels fiender.
    • Om man blir en ledare i Guds rike beror inte på om man är man eller kvinna, utan om man får Guds kallelse eller inte. I detta fall hade Debora onekligen fått Guds kallelse att vara en av Israels ledare, något hon utförde på ett mycket föredömligt sätt.

• ⁶Hon sände bud och kallade till sig Barak, Abinoams son från Kedesh i Naftali, och sade till honom: ”Har inte Herren, Israels Gud, befallt: Drag upp på berget Tabor och tag med dig tiotusen man av Naftali och Sebulons stammar. ⁷Ty jag skall dra Sisera, Jabins befälhavare, med hans vagnar och skaror till dig vid floden Kishon och ge honom i din hand?”
  • Det verkar som att det finns en del i den här historien som inte finns med i Bibeln. Man får intrycket av att Gud vid ett tidigare tillfälle har sagt till Barak att gå ut i strid med Sisera, men att Barak av oklar anledning inte gjort det. Debora upprepar nu Guds ord till Barak och säger åt honom att gå ut i strid.
    • När man får en stor och livsavgörande kallelse från Gud, så skadar det inte om den kallelsen bekräftas av en profet. Även om den första upplevelsen var tydlig, så kan man bli osäker, och då är det väldigt stärkande att få sin upplevelse bekräftad.

• ⁸Barak sade till henne: ”Om du går med mig så går jag, men om du inte går med mig så går inte heller jag.” ⁹Då svarade hon: ”Ja, jag skall gå med dig, men äran skall då inte bli din på den väg du går, utan Herren skall sälja Sisera i en kvinnas hand.” Så stod Debora upp och gick med Barak till Kedesh.
  • Det var inte nödvändigtvis fel av Barak att be Debora följa med. Kanske kände sig Barak fortsatt osäker i sig själv, och behövde Deboras starka tro vid sin sida. Kanske ansåg Barak att männen skulle kriga modigare om Debora följde med och stärkte moralen.
    • Men det var inte bra av Barak att vägra gå om inte Debora följde med. På så sätt avslöjar Barak att han inte riktigt tror på att Gud kommer att vara med honom, om inte Debora också följer med.
    • Barak är således ett exempel på en Herrens tjänare som är svag i sin tro, och beroende av andra människors tro. Det positiva med denna svaghet, är att Gud kunde använda Barak ändå, och i Hebreerbrevet 11:32-33 omnämns han som en av trons hjältar.
  • Det negativa med Baraks svaga tro, är att han inte litar på Guds ord till honom. Han tror på att Gud har talat till Debora, men han verkar tro att Gud bara står fast vid sitt ord om Debora är med, vilket inte stämmer. Om Gud har sagt att han ska vara med Barak, så kommer Gud att fullfölja detta.
    • På grund av Baraks svaga tro så skulle en kvinna få äran för segern över Sisera istället för Barak. Till en början kan man ju tro att det är Debora som kommer att få denna ära, men så småningom kommer det att visa sig att det är en annan kvinna.
    • Genom att ge just en ”kvinna” äran för denna militära seger över Sisera, visar Gud att det inte är könet som avgör om man är villig att modigt lyda Gud. Snarare är det tron i hjärtat, oavsett om man är man eller kvinna, som är avgörande.
  • Även om Barak var svag i sin tro och beroende av Deboras styrka, så lydde han Guds kallelse till slut. En viktig lärdom från detta är att svaghet och tvivel inte är ett hinder för Gud. Snarare visar den mänskliga svagheten Guds storhet ännu mer.

• ¹⁰Barak kallade samman Sebulon och Naftali till Kedesh, och tiotusen man följde honom dit upp. Debora gick också med honom. ¹¹Men keniten Heber hade skilt sig från de övriga keniterna, från ättlingarna till Moses svärfar Hobab, och han hade sina tältplatser ända till terebinten i Saannim vid Kedesh.
  • Att Barak var osäker var mänskligt sett inte så konstigt. Sisera och kananéerna hade 900 stridsvagnar, vilket gjorde dem oerhört överlägsna mot israeliterna, framförallt med tanke på att det vid den här tiden knappt fanns några vapen i Israel (Dom 5:8, 1 Sam 13:19-22).

• ¹²När man berättade för Sisera att Barak, Abinoams son, hade dragit upp på berget Tabor, ¹³samlade han alla sina vagnar, niohundra vagnar av järn, och dessutom allt folk han hade, från Haroset-Haggojim till floden Kishon. ¹⁴Men Debora sade till Barak: ”Bryt upp, för detta är den dag då Herren har gett Sisera i din hand. Se, Herren har dragit ut framför dig.” Så gick Barak ner från berget Tabor, och tiotusen man följde honom. ¹⁵Och Herren sände förvirring över Sisera och alla hans vagnar och hela hans här, så att de vek tillbaka för Baraks svärd. Sisera steg ner från sin vagn och flydde till fots. ¹⁶Barak förföljde vagnarna och hären ända till Haroset-Haggojim, och hela Siseras här föll för svärd. Inte en enda kom undan.
  • Innan striden ska börja har Barak samlat sina män uppe på berget Tabor och Sisera har sina män och stridsvagnar nere på fältet. Uppe på berget har Barak fördel eftersom det blir oerhört otympligt för stridsvagnar att sig upp där och strida. Men nere på fältet har Sisera fördel eftersom han då till fullo kan nyttja sina stridsvagnar.
    • När Barak beger sig ner från berget för att möta Sisera på ett öppet fält, så beger han sig alltså ner på fiendens mark där han har alla odds emot sig.
      • På samma sätt kan det måhända vara enklare för oss kristna att stänga in oss i kyrkan där vi känner oss trygga och på säker mark, än att bege oss ut i världen och vittna om vår tro. Ute i världen är oddsen emot oss och vi har fördelen av hemmaplan, men å andra sidan blir segern större än när vi bara stänger in oss i kyrkan.
    • I Domarboken 5:4–5 verkar det som att Gud sände ett kraftigt regn i samband med striden. Om så var fallet så är det mycket möjligt att den fördel som stridsvagnarna innebar plötsligt blev en kraftig nackdel när regnet förvandlade marken till gyttja och gjorde så att stridsvagnarna fastnade i leran. Det skulle förklara varför Sisera ”steg ner från sin vagn och flydde till fots”.

• ¹⁷Men Sisera hade flytt till fots till Jaels tält, hustru till keniten Heber, ty vänskap rådde mellan Jabin, kungen i Hasor, och keniten Hebers hus. ¹⁸Jael gick för att möta Sisera och sade till honom: ”Kom in, min herre, kom in till mig, var inte rädd.” Då gick han in till henne i tältet och hon lade över honom ett täcke. ¹⁹Han sade till henne: ”Ge mig lite vatten att dricka för jag är törstig”. Hon öppnade mjölkkärlet och gav honom att dricka och lade sedan över honom igen. ²⁰Han sade till henne: ”Ställ dig vid ingången till tältet, och om någon kommer och frågar dig om det är någon här, så svara nej.” ²¹Men Jael, Hebers hustru, grep en tältplugg och tog en hammare i handen. Därefter gick hon sakta fram till Sisera och slog pluggen genom hans tinning så att den gick ner i marken, för han låg i djup sömn, medtagen av trötthet. Och han dog.
  • Kvinnor och män hade varsitt tält (1 Mos 24:67, 1 Mos 31:33) och Sisera gömmer sig i en kvinnas tält eftersom han tror att ingen kommer att leta efter honom just där.
  • Att sätta upp tält var vid denna tid en kvinnlig syssla, så Jael var väl förtrogen med att slå ner tältpluggar i marken, något hon nu använder för att på ett brutalt sätt ha ihjäl Sisera.
  • Genom att döda sin gäst bryter Jael mot den oerhört viktiga principen om gästfrihet. Men detta kunde hon göra med gott samvete eftersom hennes folk keniterna var avlägsna släktingar till Israel (1 Mos 25:1–4) och hennes man Heber borde aldrig ha bjudit in Sisera överhuvudtaget, eftersom han var Guds folks fiende.  
  • Denna dag räddades Israel, landet som flödar av mjölk och honung, av kvinnan Debora, vars namn betyder ”bi” och av Jael, vars namn betyder ”bergsget”. På grund av sin olydnad kunde Israel inte njuta av mjölken och honungen som Gud lovat dem, men tack vare två trogna och starka kvinnor återfick Israel biets honung och getens mjölk.

• ²²Och se, då kom Barak jagande efter Sisera. Jael gick ut för att möta honom och sade: ”Kom hit, så skall jag visa dig den man som du söker.” Han kom in till henne, och se, där låg Sisera död, med tältpluggen genom tinningen. ²³Så kuvade Gud på den dagen Jabin, kungen i Kanaan, inför Israels barn. ²⁴Och israeliternas hand vilade allt tyngre på Jabin, kungen i Kanaan, till dess de helt gjorde slut på honom.
  • Även om israeliterna vann en stor seger denna dag, så var kriget ännu inte över. Striderna fortsatte, men så småningom hade Israel gjort helt slut på sin fiende Jabin.
    • På samma sätt kan vi idag då och då vara med om stora genombrott i vårt andliga liv, även om vi inte bara på grund av detta blir helt befriade från alla problem. Men ibland är det rätt tid och rätt tillfälle att ge sitt liv helt till Gud ånyo, eller ta nya steg i livet tillsammans med Gud.
  • Sammanfattningsvis lär vi oss mycket om kvinnors roll i Domarboken kapitel 4 och 5. Kanaans män våldtog försvarslösa israelitiska kvinnor i 20 år, tills att Israel omvänder sig och Gud talar till Israels ledare Debora. När mannen Barak inte vågar gå ut i strid utan kvinnan Debora låter Gud kvinnan Jael besegra fienden Sisera. I dessa två kapitel lär vi oss således att Gud kan använda både män och kvinnor som profeter och ledare. Det som är avgörande är inte vilket kön man har, utan om man är villig att tro på Guds ord och lyda den kallelse man har fått, oavsett om man är man eller kvinna.