Lukas 15:11–32 – Liknelsen om den förlorade sonen

¹¹Vidare sade han: ”En man hade två söner. ¹²Den yngre sade till sin far: Far, ge mig min del av egendomen. Då delade han sin egendom mellan dem. ¹³Kort därefter packade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land. Där förde han ett utsvävande liv och slösade bort det han ägde. ¹⁴Men när han hade gjort slut på allt, kom en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd. ¹⁵Då gick han bort och slöt sig till en av inbyggarna där, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. ¹⁶Han skulle gärna ha velat äta sig mätt på de fröskidor som svinen åt, men ingen gav honom något. ¹⁷Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält. ¹⁸Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. ¹⁹Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare. ²⁰Och han stod upp och gick till sin far. Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom. ²¹Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. ²²Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! ²³Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. ²⁴Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började. ²⁵Men hans äldre son hade varit ute på ägorna. När han kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans. ²⁶Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. ²⁷Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat den gödda kalven, eftersom han har fått honom välbehållen tillbaka. ²⁸Då blev han förargad och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte övertala honom, ²⁹men han svarade sin far: Här har jag alla dessa år slavat under dig och aldrig överträtt ditt bud, och mig har du aldrig gett ens en killing, så att jag kunde vara glad med mina vänner. ³⁰Men när han där kommer hem, din son som har gjort slut på vad du ägde tillsammans med horor, då har du för hans skull slaktat den gödda kalven. ³¹Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. ³²Men nu måste vi ha fest och glädja oss. Ty denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen.”

• ¹¹Vidare sade han: ”En man hade två söner. ¹²Den yngre sade till sin far: Far, ge mig min del av egendomen. Då delade han sin egendom mellan dem. ¹³Kort därefter packade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land. Där förde han ett utsvävande liv och slösade bort det han ägde. ¹⁴Men när han hade gjort slut på allt, kom en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd. ¹⁵Då gick han bort och slöt sig till en av inbyggarna där, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. ¹⁶Han skulle gärna ha velat äta sig mätt på de fröskidor som svinen åt, men ingen gav honom något.
  • Den förlorade sonen lämnar sin fader
    • Den här fantastiska symboliska berättelsen illustrerar på ett pedagogiskt sätt Guds förhållande till en upprorisk människa som lämnar Gud för synden. I berättelsen symboliserar ”fadern” Gud, ”sonen” den upproriske syndaren, och ”brodern” den trogne församlingsmedlemmen.
    • Att be sin far om sin del av arvet medan han fortfarande levde, var som att säga: ”Fader, jag önskar du vore död!” Ett sådant upproriskt förhållningssätt till sin pappa var på Bibelns tid mycket allvarligt, och kunde till och med resultera i stening (5 Mos 21:18-21).
      • Den äldste sonen skulle enligt seden få två tredjedelar (en dubbel lott) av arvet, och den yngre sonen skulle få en tredjedel (5 Mos 21:17).
      • Enligt judisk lag och tradition kunde en fader bestämma medan han ännu levde vem av sönerna som skulle få vilken del av arvet, exempelvis vilket landområde som skulle tillhöra vem. Men fadern behöll fortfarande landområdets ägarskap och inkomster till sin död.
    • Eftersom den yngre sonen är ogift var han troligtvis 18 år eller yngre.
    • Fadern i den här berättelsen visar på Guds kärlek till människan. Fadern tillåter att sonen rebelliskt gör uppror mot sin fader, han tillåter att sonen går sin egen väg trots att fadern vet att det innebär ett liv i synd. Gud respekterar människans fria vilja.
    • Den förlorade sonen beger sig till ett främmande land långt bort och lever ett utsvävande liv och slösar bort alla sina pengar vind för våg på allt som för ögonblicket ger honom tillfällig njutning. Högst troligtvis köpte han alkohol och prostituerade för pengarna ända tills de tog slut.
      • Att sonen ”packade ihop allt sitt” visar att han inte hade för avsikt att återvända.
      • ”Ett främmande land långt bort” symboliserar att den förlorade sonens leverne är långt bort från Gud.
    • Sonen var själv skyldig till sitt utsvävande och syndiga liv, men han kunde inte rå för att det kom en svår hungersnöd. Kanske hade han kunnat leva drägligt om det inte vore för hungersnöden, men nu hade han både gjort av med alla sina pengar samtidigt som samhället drabbas av en ekonomisk katastrof.
      • Det är inte helt ovanligt att icke-religiösa människor plötsligt börjar be till Gud när man hamnar i en livskris. Hade man tagit för vana att be till Gud och leva ett rättfärdigt liv hade man kanske aldrig hamnat i den livskrisen.
      • Driven av hunger accepterar sonen jobb som ingen rättrogen jude hade kunnat tänka sig. Enligt den mosaiska lagen är grisar orena djur (3 Mos 11:7).
      • Även om hungersnöden inte var något positivt och välkommet, så kan man inte förneka att det var den som till slut fick sonen att tänka om. Hade det inte varit för hungersnöden hade han kanske fortsatt leva sitt syndiga liv långt bort från sin fader.
        • Även om personliga katastrofer inte är sända av Gud, så kan de ibland få oss att tänka till, vända oss till Gud och hitta tillbaka till vår Fader.

• ¹⁷Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält. ¹⁸Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. ¹⁹Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare.
  • Den förlorade sonen bestämmer sig för att återvända till sin fader
    • I sin stora nöd kommer den förlorade sonen till besinning och inser att det han har blivit är inte hans rätta jag. Sonen är egentligen inte en upprorisk syndare som vaktar svin, han är sin faders son.
    • När den förlorade sonen kommer till besinning vill han återvända till sin fader. Han tänker inte primärt på att återvända till sitt hem eller sina vänner, han tänker på sin fader.
      • På samma sätt behöver varje människa först och främst omvända sig till Gud vår fader, och inte till församlingen, vänner, verksamheten, eller någonting annat.
    • Den förlorade sonen inser och bekänner sin synd. Han är beredd att acceptera ett liv som sin faders tjänare, bara han får komma tillbaka.
      • Men sonen ”tänkte” inte bara sin bekännelse, utan han agerade även utefter den. Det är viktigt att inte bara låta sin bekännelse existera i vårt hjärta eller vår hjärna, utan även bli till konkret handling.
      • Från detta lär vi oss också att vi människor inte bara är passiva mottagare av Guds frälsning, vi behöver göra ett val och aktivt ta emot frälsningen.

• ²⁰Och han stod upp och gick till sin far. Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom. ²¹Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. ²²Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! ²³Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. ²⁴Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.
  • Den förlorade sonens fader tar emot honom
    • Den förlorade sonens fader hade inte glömt sin son. Men han var inte upptagen av bitterhet, hämndbegär eller något annat negativt. Faderns kärlek var under hela den här berättelsen konstant, och längtan efter sonen bestod enbart i kärlek.
    • Den normala reaktionen borde ha varit att fadern inväntade sin son i huset, krävde en respektfull syndabekännelse och sen övervägde om han skulle ta tillbaka sin son.
      • Men att fadern i glädje springer sin son till mötes torde ha chockat åhörarna! En äldre man på Bibelns tid sprang normalt sett inte, eftersom det ansågs ovärdigt.
      • Den förlorade sonen börjar bekänna sina synder genom att säga det han tidigare bestämt, men sonen hinner inte säga färdigt alla tre meningar innan fadern avbryter honom och börjar förbereda en fest för sin återvändande son!
    • Faderns reaktion visar på den oerhörda kärlek Gud vår Fader har till alla människor, och hur Gud längtar efter att syndare ska omvända sig och komma tillbaka till Honom!
      • När en syndare omvänder sig är inte Gud långsint, utan förlåter snabbt och glatt! Gud är så snabb med att förlåta att syndaren knappt hinner bekänna sin synd färdig innan Gud har påbörjat sitt verk av upprättelse.

• ²⁵Men hans äldre son hade varit ute på ägorna. När han kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans. ²⁶Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. ²⁷Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat den gödda kalven, eftersom han har fått honom välbehållen tillbaka. ²⁸Då blev han förargad och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte övertala honom, ²⁹men han svarade sin far: Här har jag alla dessa år slavat under dig och aldrig överträtt ditt bud, och mig har du aldrig gett ens en killing, så att jag kunde vara glad med mina vänner. ³⁰Men när han där kommer hem, din son som har gjort slut på vad du ägde tillsammans med horor, då har du för hans skull slaktat den gödda kalven. ³¹Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. ³²Men nu måste vi ha fest och glädja oss. Ty denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen.”
  • Den förlorade sonens broder klagar
    • Till en början kan man tänka sig att den här liknelsen enbart handlar om den förlorade sonen, men egentligen handlar den lika mycket om den förlorade sonens broder.
      • Den förlorade sonens broder representerar de församlingsmedlemmar som inte levt ett utsvävande och syndigt liv, utan istället försökt leva rätt och riktigt hela sitt liv.
      • Till en början upplevde den förlorade sonens broder att faderns ögonblickliga välkomnande av sin återvändande son var en förolämpning mot hans egen lydnad och trofasthet.
      • Brodern vill inte kalla sin broder för ”broder”, utan säger istället ”han där” och ”din son”.
      • Den förlorade sonens broder levde nära sin fader, men långt från sin faders hjärta. Han var mer bekymrad och bitter över sin broders syndiga liv och faderns eventuella straff, än tacksam över allt det goda han själv hade.
      • När brodern vägrar komma in till festen, så går fadern honom ut till mötes och vädjar till honom att komma in och delta i festligheterna. Men om brodern lyssnade på sin fader eller inte framgår inte av berättelsen och är således en öppen fråga till fariséerna som lyssnade på Jesus. Gud vill ha med även fariséerna, men precis som den förlorade sonen, så måste de också självmant välja Gud.
    • I dessa liknelser kan Jesus budskap sammanfattas så här:
      • Till syndarna: omvänd er och kom hem till er Fader!
      • Till de religiösa ledarna: var glada när de förlorade omvänder sig och kommer hem till sin Fader.