Idag hade jag ett seminarium på Lappis som hette ”INTEGRATIONENS NÄSTA STEG”. Jag tänkte dela några tankar från det seminariet, samt även några reflektioner från Lappis längst ner.
FLYKTINGSITUATIONEN
Idag finns det cirka 70 miljoner flyktingar i världen, mer än nåt annat år sen Andra världskriget. Enligt International Bar Association, beräknas det bli 200 miljoner flyktingar i världen år 2050. Framförallt på grund av klimatförändringar. Enligt Cornell University beräknas det år 2100 bli 2000 miljoner flyktingar (alltså ofattbara 2 miljarder människor)!
Den flyktingvåg vi i Sverige såg år 2015 kommer med andra ord sannolikt komma igen och bli ännu större. Just nu pratas det mest om att vi måste stänga våra gränser för att vi upplever att vi inte kan hantera detta. Men människor rör sig ändå, de kommer alltid att hitta flyktvägar.
Kyrkan är en av de få som hjälper och tar emot, vi har ju inbyggt i vårt DNA att bry oss om främlingen. Men hur kommer samhället att hantera detta? Vi måste förbereda våra samhällen på att ta emot ännu mer flyktingar. Vi kristna är kallade att vara ett ljus i mörkret och en stad på berget. Vi bör alltså föregå med gott exempel och visa hur mycket positivt som kan komma ur integrationsarbete.
Men då säger några att det är bättre att ”hjälpa i närområdet” och att vårt svenska samhälle med 10 miljoner invånare höll på att gå sönder och fullständigt kollapsa när 160.000 flyktingar kom år 2015. Men om vi då tittar på ett land i närområdet så tog Libanon, med 4 miljoner invånare, emot 1,5 miljoner syriska flyktingar. Att ensamt lägga så stort ansvar på Libanon är inte rimligt! Vi rika länder måste hjälpa till att ta hand om den flyktingkris som vi själva har skapat!
INTEGRATIONENS NÄSTA STEG
Många av våra pingstförsamlingar har de senaste åren nått många nya människor med evangeliet. Vi har bett med människor till frälsning och döpt som aldrig förr. Historien kommer att tala om vår tid som ”flyktingväckelsen”. Fram tills nu har det rått en ”missionssituation” där svenskar arbetat och flyktingar har blivit frälsta. Vi har evangeliserat, startat språkcaféer, vi har hjälpt diakonalt, osv. Men hur går vi vidare? Vad är nästa steg?
Jag tror nu att tiden är inne för att aktivt jobba med integration i församlingarna. ”Integration” betyder ju inte att ”afghaner” ska bli ”svenskar”. ”Integration” betyder ”förenande eller sammanförande av skilda delar till en större helhet”. Vi ska alltså inte längre enbart vara ”svenskar” eller ”afghaner”, utan ”kristna”.
Vi behöver identifiera ledare bland flyktingarna. Vi behöver jobba för att få in dem i församlingsledningen. Vi behöver anpassa våra församlingar, våra gudstjänster och vår verksamhet. Vi behöver låta de nya medlemmarna vara med och forma, ta ansvar och själv vara med och skapa.
Vi behöver också förbereda oss för näst-nästa steg, som handlar om att våra nya medlemmar återvänder till sina forna hemländer, antingen frivilligt eller via tvång. De som deporteras mot sin vilja behöver få vårt stöd att hitta ett kristet nätverk i landet. Detta är mycket farligt och kräver mycket hög sekretess. Men några kommer också att vilja återvända för att nå sitt folk med evangelium. Kanske inte direkt nu på en gång men så småningom när landet får fred och religionsfrihet.
Stort tack till Maria Gustin Bergström, Linda Björnler och Nenna Åström Fd Josefsson för er medverkan!
PINGSTPROFILEN 
Det var väldigt kul att hålla mitt integrations-seminarium. Men det var också kul att bara gå omkring på området och hälsa på folk. Jag har ju förstått att jag numera är en ”pingstprofil” och att många läser mina skriverier. Många av er har kommit fram och hälsat och uppmanat mig att fortsätta skriva som jag gör. Tack!
En reflektion jag gör över svensk kristenhet är att liberalteologin och främlingsfientligheten tränger på. Svenska kyrkan har ju helt intagits av liberalteologi och andra samfund har delvis intagits. Nu försöker denna teologi även ta sig in i Pingströrelsen. Som tur är har vi en väldigt god pingst-teolog som ledare; Daniel Alm. Tack vare hans tydlighet i vissa frågor motas denna teologi vid gränsen. Även främlingsfientligheten försöker ta sig in i Pingströrelsen och har nog lyckats på vissa håll även om integrationsglädjen har övertaget.
Nåja, tack för denna gång och på återseende!