Samtidigt som de politiska partierna verkar tävla om vem som har hårdast migrationspolitik har vi i Pingströrelsen öppnat våra kyrkor för nyanlända, analfabeter såväl som högutbildade och välkomnat kraften i mångfalden.
För oss är detta en hjärtefråga. Ända sedan Pingströrelsens början har vi engagerat oss för att hjälpa alla som på ett eller annat sätt har det svårt, oavsett om det varit missbrukare, flyktingar, fattiga, fångar, sjuka eller gamla. Vi har startat beroendevård, besökt fängelser och bidragit till utveckling runt om i världen. Vi vill ställa oss på de utsattas sida och tillsammans med dem bygga ett bättre samhälle för alla.
I samband med den stora flyktingvågen 2015 öppnade vi därför våra kyrkor. Över hela vårt land, oavsett om det var i Botkyrka, Borås eller Boden, tog vi med glädje emot nyanlända, startade språkcaféer och jobbade aktivt med att integrera både svenskar och flyktingar. Vi har hjälpt många nyanlända att starta ett nytt liv i Sverige, en viktig och värdefull människa i taget. Många människor som har varit utan hem och utan hopp har funnit det i våra gemenskaper.
Att det kommer nya människor till våra församlingar är ingen börda – tvärtom har det skapat liv och glädje bland både nya och gamla svenskar. En god och lyckad integration för nämligen samman olika grupper och skapar ett mervärde som blir större när alla är tillsammans än var för sig. Integration handlar inte om att “de” ska bli som “vi”, utan om att mötas och tillsammans skapa någonting nytt.
Vi ser en sprudlande och hoppingivande utveckling på det här området. En församling inom Pingst berättar om ett tiotal nystartade företag hos medlemmar i kyrkan med annan etnisk bakgrund. Ett uppmärksammat initiativ är #10000luncher före valet genom Welcome App, en satsning för att koppla nyanlända med etablerade svenskar, driven av människor som ser möjligheter i integrationsglädjen. Sverige kan bli allt bättre på integration, en lunch och ett företag i taget.
Men samtidigt som vi ser denna integrationsglädje i våra församlingar, upplever vi att det också finns motsatta strömningar i samhället, strömningar som gör oss djupt oroade.
Vi oroas över att flyktingar enbart beskrivs som kostnader och problem. Vi sörjer över den brist på empati som breder ut sig i samhället. Vi förfäras över hur religionsfriheten urholkas i takt med att allt fler kristna konvertiter hotas av utvisning till länder där kristna dödas för sin tro. Vi förstår inte varför en svensk myndighet ifrågasätter den mänskliga rättigheten att få byta religion. Vi lider med familjer som får allt svårare att återförenas och att det så ofta är just de allra svagaste av de svaga som råkar mest illa ut.
Det är valår, men flyktingarna har ingen rösträtt. Därför är det upp till politikerna att ta sitt ansvar för alla människors lika värde och rättigheter, även flyktingarnas! Var finns de politiker som ställer sig på de svagas och utsattas sida? Vem står beredd att hjälpa dem som inte har makt att hjälpa tillbaka? Vem vill bli en röst för dem utan rösträtt? Var finns de politiker som står upp för allas lika värde, ser människor som möjligheter och lyfter fram konkreta positiva integrationsförslag? Framförallt, var finns visionen för integrationen? Vi från Pingströrelsen tror att det svenska samhället kan se och lära av kyrkornas integrationsglädje.
Daniel Alm, föreståndare Pingst – fria församlingar i samverkan
Christian Mölk, pastor i Pingst Härnösand