Apg 11:19-30 – Församlingen i Antiokia

¹⁹De som hade skingrats på grund av den förföljelse som började med Stefanus kom ända till Fenicien, Cypern och Antiokia, och de predikade ordet endast för judar. ²⁰Men bland dem fanns några män från Cypern och Cyrene, och när de kom till Antiokia började de tala också till grekerna och predika evangeliet om Herren Jesus. ²¹Och Herrens hand var med dem, och ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren. ²²Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem, och man sände då Barnabas till Antiokia. ²³När han kom dit och såg vad Guds nåd hade uträttat, blev han glad och uppmanade dem alla att hålla sig till Herren av hela sitt hjärta. ²⁴Barnabas var en god man, uppfylld av den helige Ande och tro. Och en stor skara människor fördes till Herren. ²⁵Han begav sig därefter till Tarsus för att söka upp Saulus. ²⁶Han fann honom och tog honom med sig till Antiokia. Under ett helt år var de tillsammans med församlingen och undervisade en stor skara. Och det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas kristna. ²⁷Vid den tiden kom några profeter från Jerusalem ner till Antiokia. ²⁸En av dem som hette Agabus trädde fram, och genom Anden förutsade han att en svår hungersnöd skulle komma över hela världen. – Den kom också under Claudius regering. – ²⁹Då beslöt lärjungarna att var och en skulle skicka så mycket han kunde till hjälp åt bröderna som bodde i Judeen. ³⁰Detta gjorde de också, och de sände hjälpen med Barnabas och Saulus till de äldste.

• ¹⁹De som hade skingrats på grund av den förföljelse som började med Stefanus kom ända till Fenicien, Cypern och Antiokia, och de predikade ordet endast för judar.
  • Staden Antiokia grundades år 301 f.Kr. av Selevko Nikator, som hade en fallenhet att uppkalla städer efter sin far, Antiokus, något som han gjorde 15 gånger. På Nya testamentets tid var Antiokia, även kallad ”Österns drottning”, huvudstad i den romerska provinsen Syrien, och hade cirka en halv miljon invånare, något som gjorde Antiokia till den tredje största staden i hela det romerska riket, bara mindre än Rom själv och den egyptiska staden Alexandria. Antiokia var på Nya testamentets tid känd som ett kommersiellt och kulturellt centrum, men även för dess prostitution och ökända omoral. Idag är Antiokia en turkisk småort på cirka 6000 invånare.
  • Antiokia hade en stor judisk minoritet och det var naturligt för de troende som flydde förföljelserna i Jerusalem att söka sig till sina landsmän. Det var också naturligt för dessa Messias-troende judar att berätta om Jesus för de judar som ännu inte trodde på Jesus.
    • Till en början är det naturligt att man delar sin tro med de som man har kontakt och gemenskap med. Men så småningom är det viktigt att man inte fastnar där utan även försöker sträcka sig utanför sin trygghetszon och sin naturliga gemenskap med budskapet om Jesus.

• ²⁰Men bland dem fanns några män från Cypern och Cyrene, och när de kom till Antiokia började de tala också till grekerna och predika evangeliet om Herren Jesus. ²¹Och Herrens hand var med dem, och ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren.
  • När dessa anonyma troende judar går från att bara sprida evangeliet bland sina judiska landsfränder till att även sprida evangeliet bland grekerna, så går de från att enbart ”evangelisera” till att nu även ”missionera”.
  • För att mission ska vara framgångsrik krävs det dels att kristna tar missionsuppdraget på allvar och börjar vittna om Jesus för nya människor, men det krävs också att ”Herrens hand” är med. Jesus har gett uppdraget att missionera till alla kristna, men har också lovat att konkret vara med (Matt 28:18–20).
    • Så om vi klagar på att vi ser för lite av ”Herrens hand”, så kanske vi bör börja ta Jesu missionsbefallning på allvar.

• ²²Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem, och man sände då Barnabas till Antiokia. ²³När han kom dit och såg vad Guds nåd hade uträttat, blev han glad och uppmanade dem alla att hålla sig till Herren av hela sitt hjärta. ²⁴Barnabas var en god man, uppfylld av den helige Ande och tro. Och en stor skara människor fördes till Herren. ²⁵Han begav sig därefter till Tarsus för att söka upp Saulus. ²⁶Han fann honom och tog honom med sig till Antiokia. Under ett helt år var de tillsammans med församlingen och undervisade en stor skara.
  • Ryktet om väckelsen i Antiokia når församlingen i Jerusalem och de sänder Barnabas för att undersöka saken.
    • Barnabas var en pålitlig man som var känd för sin generositet (Apg 4:36-37) och för att ha tagit sig an den nyfrälste Paulus när ingen annan vågade (Apg 9:26-28).
      • Församlingen i Jerusalem visste att de kunde lita på Barnabas eftersom han hade visat sig pålitlig och trovärdig tidigare. Den som vill tjäna Herren i det stora behöver också lära sig att tjäna Herren i det lilla först.
    • När ett andligt skeende eller en väckelse börjar någonstans är det viktigt att varken kasta ut barnet med badvattnet eller svälja allt med hull och hår. Istället bör man undersöka väckelsen, behålla det goda och korrigera det osunda.
  • När Barnabas undersöker väckelsen i Antiokia ser han att det är gott och gör bedömningen att de bör fortsätta på den väg de gått in på, men att de behöver mer Bibelundervisning. Han bestämmer sig därför för att hämta Paulus från Tarsus och sen tillsammans med Paulus undervisa församlingen under ett års tid.
    • Väckelsen i Antiokia ledde till att församlingen växte både i kvantitet och i kvalitet. Det är viktigt att inte bara fokusera på det ena eller det andra, eftersom man då riskerar att få antingen en stor församling med ytlig tro eller en liten stillasittande församling som inte når ut. Församlingen behöver sträcka sig utåt för att alltid nå nya människor samtidigt som man fördjupar sin tro genom sund Bibelundervisning.
  • En liknande ”undersökning” skedde i Skövde i början av 1900-talet när pingstväckelsen kom till Sverige. När Andrew Johnson återvänder till sin hemort Skövde efter att ha varit med om pingstväckelsens start på Azusa Street i Los Angeles så börjar han predika om detta i stadens baptistförsamling. Men eftersom församlingens ledning var en aning skeptisk till Andrew Johnson kallade de på John Ongman från Örebro för att få hjälp att bedöma detta med tungotal, andedop osv. Ongman var pastor i Filadelfiaförsamlingen i Örebro och grundade även Örebro Missionsskola. När Ongman kom till Skövde för att undersöka vad som hände, såg han ”hur Guds Helige Ande föll och hur man talade i tungor, sjöng och jublade” och insåg då att församlingsledningen inte behövde vara tveksam inför vad som skedde i församlingen; det var en pingstväckelse! Ongman skyndar sig därefter att bjuda in Andrew Johnson till sin församling i Örebro. Många även i Örebro blev andedöpta och pingstväckelsen, eller ”den nya rörelsen” som den till en början kom att kallas, spred sig vidare i Sverige. Ongman fortsatte att anordna väckelsekampanjer med andedop och tungotal och pingstväckelsen spreds över Sverige.

• Och det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas kristna.
  • I Antiokia börjar de troende för första gången kallas för ”kristna”. Tidigare har de i Apostlagärningarna kallats ”bröderna” (Apg 1:15), ”troende” (Apg 2:44), ”vittnen” (Apg 5:32), ”lärjungar” (Apg 6:1), ”vägen” (Apg 9:2), ”heliga” (Apg 9:13) och ”nasaréer” (Apg 24:5).
  • Att bli kallad för ”kristen” innebär att man kopplas samman med Jesus grekiska titel ”Kristus” ungefär på samma sätt som ”Jesuiter” kopplas samman med namnet ”Jesus” eller ”messianer” kopplas samman med Jesus hebreiska titel ”Messias”.
    • Ett av målen med det kristna livet är att låta Jesus lysa igenom så att människor som möter oss ser Jesus. I Antiokia verkar de troende onekligen ha blivit så förknippade med Kristus att de helt enkelt kallades för ”Kristus-ar”.
      • Många människor förknippas med det ena eller det andra, exempelvis ett fotbollslag eller ett jobb eller vad som helst. Vad förknippar din omgivning dig med? Är du känd som en som alltid pratar om Arsenal eller som en som alltid pratar om Jesus?
      • När jag gjorde lumpen började mina lumparkamrater kalla mig för ”Jesus” istället för ”Christian” eller ”Mölk”, eftersom de tyckte jag hade en sån ovana (enligt dem) att alltid prata om Jesus hela tiden.

• ²⁷Vid den tiden kom några profeter från Jerusalem ner till Antiokia. ²⁸En av dem som hette Agabus trädde fram, och genom Anden förutsade han att en svår hungersnöd skulle komma över hela världen. – Den kom också under Claudius regering. – ²⁹Då beslöt lärjungarna att var och en skulle skicka så mycket han kunde till hjälp åt bröderna som bodde i Judeen. ³⁰Detta gjorde de också, och de sände hjälpen med Barnabas och Saulus till de äldste.
  • De kristna i Antiokia satsade på evangelisation, mission och Bibelundervisning, men verkar ännu inte ha haft så många profeter bland sig. Nu kommer det några med profetisk gåva från Jerusalem på besök till Antiokia.
    • Det kan ibland vara svårt för en församling att vara helt komplett, men då gäller det att vara ödmjuk och öppen för att kristna från andra församlingar kommer på besök och hjälper till med de gåvor som de har fått.
  • Även om de kristna i Antiokia inte själva hade profeter vid denna tid, så var de ändå öppna för denna gåva och trodde på profeterna från Jerusalem. Lärjungarna i Antiokia agerar utifrån det profetiska ordet och samlar in så mycket pengar som de kan.
  • De kristna i Antiokia gav ”så mycket de kunde”. Detta är en bra princip för hur generös man ska vara med sina pengar. Man behöver inte nödvändigtvis ge exakt 10%, utan kan göra en genomtänkt bedömning av hur mycket pengar man kan ge.
  • I Apg 13:1 kan vi läsa att ”i församlingen i Antiokia fanns det profeter och lärare”. Det innebär att antingen stannade Agabus och övriga profeter kvar i Antiokia och var dessa ”profeter”, eller så fick några av församlingsmedlemmarna denna gåva efter att Agabus farit hem. Hursomhelst så visar det att församlingen i Antiokia fortsatte att växa och kompletteras.

Copyright 2017 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.