Nu i dagarna har jag varit på konferensen Pingst Pastor 2017. Här kommer några spridda reflektioner:
Församlingsplantering
Pingst har onekligen inlett ett stort fokus på församlingsplantering! Det talas om att det förmodligen kommer att planteras flera hundra nya församlingar i Sverige de närmaste åren. Rent konkret vill Pingst vara med och starta 30 nya pingstförsamlingar tillsammans med Assemblies of God.
Jag ställer mig mycket positiv till detta. Vi pingstvänner lever för att vittna om Jesus för nya människor. Om det är effektivare att göra detta genom nya församlingar så kommer vi att starta nya församlingar.
En intressant föreläsning om församlingsplantering hade Rob Ketterling, pastor från USA som även skrivit boken: Lead from the FRONT ROW. Han lyfte bl.a. fram en sak som jag tycker är viktig: Om du ser något i din kyrka eller i ditt sammanhand som du inte tycker är bra, klaga inte bara, utan försök bli en del av ledarskapet och gör det bättre. Om du tycker att lovsången dålig, klaga då inte bara på lovsången, utan erbjud istället att leda lovsången nästa år.
Jag gillar detta tänkesätt. När du ser en brist eller något du tycker är dåligt, så beror det ofta på att Gud har lagt detta på ditt hjärta och kallar dig till att utföra det. Så när någon i min församling kommer till mig och klagar på att ”vi ber för lite” eller ”vi evangeliserar för lite”, så brukar jag ge tillbaka frågan: ”Du kanske ser detta därför att Gud kallar just dig till detta? Jag hjälper dig gärna om du är villig att ställa upp och engagera dig för att detta ska bli bättre.”
Pingst-samfundet
En intressant detalj som ständigt återkommer på konferensen är pingstpastorernas inställning till Pingst-samfundet. Vi är alla glada över samfundet (eller nätverket som man nog hellre borde kalla det), men vår främsta lojalitet är gentemot Guds Ande och den lokala församlingen. Eller som Daniel Alm, föreståndare för Pingst, uttryckte det: ”Skulle ni tvinga mig välja mellan att vara föreståndare för församlingen eller föreståndare för Pingst, finns det ingen tvekan om att jag skulle välja min församling”.
För oss pingstvänner är inte samfundet, organisationen, eller ens nätverken, det primära. Vårt fokus är att vinna nya människor för Gud, berätta om Jesus och bygga upp den lokala församlingen. Om ett samfunds-nätverk kan hjälpa oss att samverka i denna uppgift, då är vi glada över samfundet, men om samfundet bär av i fel riktning så hoppas vi av tåget och följer Anden istället.
Seminarium
I år var JAG en av talarna på konferensen!! :) Jag hade fått förtroendet att tillsammans med pastor Mark Beckenham från Smyrna Göteborg hålla ett seminarium om ”Att vinna asylsökande och nysvenskar”. Det kändes väldigt stort och hedrande att få tala, men jag kände mig väldigt ödmjuk inför uppgiften. Det mesta jag pratade om går att läsa här: https://www.christianmolk.se/integration/
Pingst Pastor boken
Jag har fått i uppdrag av Daniel Alm att vara projektledare för en ny bok som vi pingstpastorer ska skriva tillsammans. Det är tänkt att fungera lite som en handbok där olika pastorer skriver varsitt kapitel och delar med sig av sin kunskap i olika ämnen som berör vårt arbete. Exempelvis: Pastorns böneliv, En hälsosam livsstil, Att leda ledningsmöten, etc, etc. Om du är pingstpastor och vill vara med och skriva, tveka inte att höra av dig!
Frälsningssamtal
Jag tyckte panelsamtalet om frälsning var intressant, men ställer mig tveksam till en del av svaren. Det fanns dessutom lite väl mycket samsyn. Samtalet hade tjänat på att ha en större bredd av åsikter och infallsvinklar. Några frågor som kom upp som jag reagerade på:
När blir man frälst? Det fanns ett stort fokus på ”beslutet”. Typ: ”jag är uppvuxen i en kristen familj och blev frälst när jag tog ett beslut om att följa Jesus på ett läger när jag gick i sjuan”. Min kommentar: Jag tror definitivt en sådan person varit frälst långt tidigare. Men beslutet om att aktivt bli en lärjunge togs i sjuan, men frälsningen kom tidigare. Frälst innebär ju att ”tillhöra Jesus”, och det gjorde personen ifråga långt tidigare. Eftersom det är Jesus som frälser, inte vårt beslut, så tycker jag fokuset på frälsningen bör vara när Jesus tar emot oss in i hans rike. Har man växt upp i en kristen familj och alltid trott på Jesus så var man säkerligen frälst långt innan man tog ett beslut, eftersom man tillhört Jesus genom att man har trott på honom.
Kan man vara frälst utan att vara döpt? Detta är en återkommande fråga som jag finner märklig. Det verkar nämligen vara en del som tror att man blir frälst i dopet, men då anser jag att man inte riktigt förstått varken frälsningen eller dopet. Dopet är ju en yttre bekräftelse på en inre förvandling. Man blir inte frälst i dopet, man blir frälst när man bekänner att Jesus är Herre. Man ska ju inte döpa någon som inte är frälst.
Finns det ett helvete? Vi pingstvänner är nog alla rörande överens om att det finns en dubbel utgång. Man kan komma till både himlen och helvetet. Bibeln är väldigt tydlig med detta, men jag personligen anser inte att Bibeln är lika tydlig med vad exakt helvetet innebär. Jag tror exempelvis inte att människor som inte blir frälsta kommer att brinna och plågas i en eld i all evighet. Exakt vad som händer de som går förlorade framgår inte med tillräcklig tydlighet i Bibeln enligt min personliga åsikt.
En liknelse på helvetet som ofta kommer upp är den om ”det brinnande Gehenna” som Jesus pratar om i Matt 5:22. Mången gång har jag hört predikanter undervisa om att Gehenna var en plats utanför Jerusalem där det alltid brann eftersom Jerusalemborna brände sina sopor där och att det är så som vi ska se på helvetet; en evigt brinnande sopstation. Men är det verkligen så? Står det verkligen så i Bibeln?
Enligt bloggen Bibleplaces så är detta en myt som härstammar från 1200-talet då den judiske rabbinen David Kimchi skriver (min översättning): ”Gehenna är en motbjudande plats där smuts och kadaver kastas, och där eldar ständigt brinner för att konsumera smuts och ben och på grund av analogi; de ogudaktigas dom är kallad ’Gehenna'”.
Innan 1200-talet har det varken hittats några skriftliga eller arkeologiska bevis för att det skulle ha funnits en brinnande sopstation på denna plats. Det kan givetvis ha funnits en sopstation i Jerusalem och rimligtvis brände de sina sopor, men det verkar inte vara detta som Jesus hänvisar till i Matt 5:22.
Om vi går till Bibeln så finner vi istället att Gehenna, eller Hinnoms dal som platsen också kallas, beskrivs som en avskyvärd offerplats där barn offrades till avguden Molok:
“Och baalshöjderna i Hinnoms sons dal byggde de upp för att offra sina söner och döttrar åt Molok, fastän jag aldrig hade befallt dem att göra något så avskyvärt eller ens tänkt mig något sådant. Så lockade de även Juda till synd.” (Jeremia 32:35).
Gud var mycket arg över att hans eget folk brände sina barn och denna plats beskrivs av Jesaja som en domens plats:
“Ty en eldsgrop är sedan länge tillredd, även för kungen har den gjorts redo, den är djup och bred. Dess bål är fylld av eld och ved i överflöd, lik en svavelström skall Herrens Ande sätta den i brand.” (Jesaja 30:33).
Det verkar med andra ord som att Jesus inte alls hänvisar till Gehenna som en evigt brinnande sopstation, utan snarare som en före detta brinnande offerplats utanför Jerusalem där Guds fiender slutgiltigt döms och får brinna på samma sätt som de själva har låtit sina egna barn brinna.
Avslutningsvis
Det var en mycket bra konferens i år. Visst, det finns en del petitesser som en norrländsk österrikare stör sig på… Men jag väljer att bortse från detta och istället glädja mig över bra undervisning, fantastisk pastorsgemenskap och ny inspiration.