Den som är utan synd må kasta första stenen – Jesus och äktenskapsbryterskan

“⁷Den som är utan synd må kasta första stenen på henne.” (Joh 8:7)

Samtidigt som Jesus undervisar folket på tempelplatsen kommer fariséerna fram till Jesus med en äktenskapsbryterska. De har tagit henne på bar gärning och vill nu följaktligen att hon ska dömas av Jesus enligt Mose lag till dödsstraff genom stening.

Fariséerna försöker snärja Jesus och lura honom i en fälla genom att tvinga honom att välja mellan att lyda Mose lag och därmed döda kvinnan, eller att inte lyda Mose lag och låta kvinnan gå fri. Om Jesus lydde Mose lag och befallde att hon skulle stenas, då skulle han få romarna emot sig eftersom romarna hade tagit ifrån judarna möjligheten att utdöma dödsstraff. I värsta fall kunde Jesus anses vara en revolutionär och därmed själv dömas till döden av romarna. Om Jesus å andra sidan inte lydde Mose lag och lät kvinnan gå fri, då skulle han istället få judarna emot sig eftersom han diskvalificerade sig själv som Messias och lärare. Så antingen blir Jesus fiende med romarna eller med judarna. Vilket ska han välja?

Men istället för att välja något utav fariséernas två alternativ väljer Jesus istället sitt eget tredje alternativ; han anklagar fariséerna för att själva inte lyda Mose lag!

Reglerna kring stening var så hårda att det krävdes flera helt samstämmiga vittnen som hade sett det faktiska äktenskapsbrottet. På grund av detta var det väldigt ovanligt att någon verkligen dömdes till döden på grund av äktenskapsbrott. Men eftersom kvinnan greps på bar gärning borde fariséerna rimligtvis även ha gripit mannen som kvinnan begick äktenskapsbrottet med. Mose lag är ju tydlig med att även han ska straffas. Men eftersom mannen inte greps visar det att fariséerna hade något fuffens för sig.

Enligt Mose lag skulle de som bevittnat brottet kasta de första stenarna, så när Jesus uppmanar dessa att träda fram och kasta de första stenarna, avslöjar han samtidigt att dessa själva har brutit mot Mose lag eftersom de inte också grep mannen som kvinnan begick äktenskapsbrottet med. Om det vid en närmare granskning skulle visa sig att allt inte står rätt till med det här gripandet, vilket mycket tyder på, då riskerar dessa fariséer att själva gripas för att ha gett ”falskt vittnesbörd”, dvs. att de ljuger om vad som egentligen har hänt. Detta innebär att de i så fall enligt Mose lag skulle få samma straff som de hade tänkt ut åt den de anklagade; dvs. i detta fall stening till döds!

Fariséerna får en efter en samvetskval och lämnar platsen utan att kasta någon sten. De förstår att de också har brutit mot Mose lag och följaktligen även de borde stenas till döds. Ur det perspektivet är det nog bättre att fria än att fälla så att man själv inte får samma straff som äktenskapsbryterskan.

När kvinnan står ensam kvar vägleder Jesus, som är full av både nåd och sanning, äktenskapsbryterskan genom att säga sanningen till henne, men han gav henne också nåd från den synd hon hade begått.

Att bara ge nåd utan att avslöja sanningen är kontraproduktivt eftersom det inte ger någon möjlighet att få förlåtelse för sin synd och därmed inte leder till ett omvänt liv i helgelse. Att bara avslöja sanningen utan att ge nåd är också kontraproduktivt eftersom det bara leder till att folk känner sig dömda och dåliga och inte leder till ett liv i Kristi frihet och förlåtelse.

Jesus, den ende som är helt syndfri och därmed också den ende som kunde ha kastat någon sten, förlåter äktenskapsbryterskans synder, men han skickar också iväg henne med uppmaningen att inte fortsätta synda. Att bli förlåten innebär inte att man därmed kan fortsätta med samma synd, för då visar man att förlåtelsen egentligen inte var så värdefull.

När äktenskapsbryterskan står ensam kvar tillsammans med Jesus får hon erfara det som Paulus skriver till de kristna i Rom: “Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus.” Utan Jesus hade kvinnan blivit stenad till döds för sin synd, men hos Jesus är hon förlåten.