Nej, från början är inte Jerusalem en judisk stad, utan ursprungligen en jebusitisk stad som hette ”Jebus”.
Faktum är att staden Jerusalem fanns innan det judiska folket ens existerade. När Abraham, det judiska folkets stamfader Judas farfarfar, kommer till Kanaans land stöter han på en viss person vid namn Melkisedek, kung av ”Salem” (1Mos 14:18). Denna stad är troligen Jerusalem (Ps 76:2).
Om Salem var Jerusalem vet vi dock inte med säkerhet, men vi vet däremot att när Gud slöt förbundet med Abraham och gav hans efterkommande löfte om att få Kanaans land, så var Kanaans land redan bebott av kanaaneiska folk, bl.a. ”jebusiterna” (1Mos 15:18–21). När Josua så småningom ska inta Kanaans land så lyckas han inte erövra jebusiternas huvudstad ”Jebus” (Jos 15:63), eller ”Jebus höjd”, som staden också kallades (Jos 15:8).
Men under Domartiden lyckades judarna inta Jerusalem. Enligt Domarboken slog judarna ihjäl Jerusalems invånare och brände ner Jerusalem, men verkar inte ha behållt staden (Dom 1:8), så jebusiterna bodde kvar i staden under lång tid framöver (Dom 1:21).
När David senare blir kung i Israel tillhör Jerusalem fortfarande jebusiterna, men intas slutligen av David med hjälp av Joab (1Krön 11:4–9). Efter erövringen av Jebus började staden kallas för ”Davids stad” och/eller ”Jerusalem”. En möjlig förklaring till namnet ”Jerusalem” är att första delen av namnet ”Jerus” kommer från stadens ursprungliga namn ”Jebus” och andra delen av namnet ”salem” kommer av det hebreiska ordet för fred: ”Shalom”. Kanske började staden kallas för ”Jebus fred”/”Jerusalem” efter erövringen eftersom Israel då fick fred med jebusiterna? Eller så började Jerusalem kallas för ”Jebus Salem” när jebusiterna tog över Melkisedeks stad Salem? En annan möjlig förklaring till stadens namn är att ”Shalem” var namnet på en kananeisk avgud och att ”Jeru” betyder ”boplats”. Jerusalem betyder i så fall ”avguden Shalems boplats”. En till möjlig förklaring till Jerusalems namn är hämtat från 1 Mos 22:14 där det står om hur Abraham gav platsen där han (inte) offrade sin son Isak namnet ”Herren förser” eftersom Gud gav honom en bagge att offra istället för sin son. Den traditionella platsen för Abrahams offer är det som idag kallas för tempelplatsen i Jerusalem. Ordet ”förser” på hebreiska är ”Yir’eh” och är således första halvan av namnet Jerusalem.
Exakt vad som blev av jebusiterna framgår inte mer än att de levde kvar i landet och i Jerusalem. Bl.a. köpte kung David jebusiten Ornans tröskplats, ett område i Jerusalem som Davids son kung Salomo sedermera byggde Herrens tempel på (2Krön 3:1). En anmärkningsvärd detalj är också att templet byggs på exakt samma plats, Moria berg, som Abraham (inte) offrar sin son Isak (1Mos 22:2).
Men varför har just Jerusalem fått en så stor betydelse för det judiska folket och inte exempelvis Hebron, kung Davids första huvudstad, eller Silo, platsen där uppenbarelsetältet och arken fanns? Jo, därför att innan Israel intar Kanaans land så instruerar Gud Mose och folket om att Herren kommer att välja ut en speciell plats där hans namn skall tillbes (5Mos 16:16). Exakt vart får inte Mose eller Israel veta, men så småningom visar det sig att det är Jerusalem som är den plats som Gud har bestämt att templet ska byggas (2Krön 6:6). Jerusalem är således en mycket viktig stad för det judiska folket.
Ur mitt kristna perspektiv så är staden Jerusalem väldigt speciell. Staden är viktig både ur ett historiskt och ett framtida perspektiv eftersom det är platsen där Jesus dog för våra synder och det är även platsen dit Jesus en gång ska komma tillbaka till (Sak 14:4). Men Jerusalem är inte nödvändigtvis viktig ur ett religiöst perspektiv eftersom exakt vilken plats en kristen tillber inte spelar så stor roll (Joh 4:20–21). Vi kan tillbe Gud i kyrkan, i skogen, i Linköping, i Jerusalem eller vart som helst egentligen.
Är Jerusalem en judisk stad idag? Det är en helt annan fråga som är knuten till en dagsaktuell politisk konflikt mellan det judiska och det palestinska folket. Idag kontrolleras Jerusalem av staten Israel och det judiska folket, men där bor också palestinier sedan århundraden tillbaka.
Så sammanfattningsvis utifrån ett bibliskt perspektiv:
Jerusalem var från början en jebusitisk stad som hette Jebus men som erövrades av kung David och gjordes till Israels huvudstad. Jerusalem valdes ut som den plats där Herren skulle tillbes och templet byggas, men i samband med Jesu död och uppståndelse är tillbedjan av Herren inte längre knuten till en speciell plats.
Några intressanta Bibelord om Jerusalem:
“18Och Melkisedek, kungen i Salem, lät bära ut bröd och vin. Han var präst åt Gud den Högste,” (1Mos 14:18)
“3I Salem står hans hydda, hans boning på Sion.” (Ps 76:3)
“18På den dagen slöt Herren ett förbund med Abram och sade: ”Åt dina efterkommande skall jag ge detta land, från Egyptens flod ända till den stora floden, floden Eufrat: 19keniternas, kenisiternas, kadmoneernas, 20hetiternas, perisseernas, rafaeernas, 21amoreernas, kananeernas, girgaseernas och jebusiternas land.”” (1Mos 15:18–21)
“29Men folket som bor i landet är starkt, och städerna är befästa och mycket stora. Dessutom såg vi avkomlingar av Anak där.” (4Mos 13:29)
“10Men mannen ville inte stanna över natten, utan steg upp och reste sin väg och kom fram till platsen mitt emot Jebus, det vill säga Jerusalem. Han hade med sig ett par sadlade åsnor. Hans bihustru följde också med honom. 11När de var vid Jebus och dagen nästan var slut, sade tjänaren till sin herre: ”Kom, låt oss ta in i denna jebusitstad och stanna här över natten.”” (Dom 19:10–11)
“8Vidare drog sig gränsen uppåt Hinnoms sons dal, söder om Jebus höjd, det är Jerusalem. Därefter drog sig gränsen upp till toppen av det berg som ligger mitt emot Hinnoms dal, västerut, i norra änden av Refaimdalen.” (Jos 15:8)
“63Men jebusiterna, som bodde i Jerusalem, kunde Juda barn inte driva bort. Därför bodde också jebusiterna kvar bland Juda barn i Jerusalem, så som de gör än i dag.” (Jos 15:63)
“8Juda barn belägrade Jerusalem och intog det. De slog invånarna med svärd och satte eld på staden.” (Dom 1:8)
“21Men jebusiterna som bodde i Jerusalem blev inte fördrivna av Benjamins barn. Därför bodde jebusiterna kvar bland Benjamins barn i Jerusalem, så som de gör än i dag.” (Dom 1:21)
“4David begav sig med hela Israel till Jerusalem, det vill säga Jebus, och där bodde jebusiterna. 5Invånarna i Jebus sade till David: ”Här kommer du inte in.” Men David intog Sions borg, det är nu Davids stad. 6David sade: ”Den som först slår jebusiterna, han skall bli överbefälhavare och överste.” Joab, Serujas son, kom först upp, och han blev överbefälhavare. 7David bosatte sig sedan i borgen och därför kallade man den Davids stad. 8Han byggde staden runt om den, från Millo och vidare runt omkring, och Joab återställde det övriga av staden. 9David blev allt mäktigare, och Herren Sebaot var med honom.” (1Krön 11:4–9)
“1Salomo började bygga Herrens hus i Jerusalem på Moria berg, där Herren hade uppenbarat sig för hans fader David, på den plats som David hade ställt i ordning, jebusiten Ornans tröskplats.” (2Krön 3:1)
“16Tre gånger om året skall alla av manligt kön hos dig träda fram inför Herrens, din Guds, ansikte på den plats som han utväljer: vid det osyrade brödets högtid, vid veckohögtiden och vid lövhyddohögtiden. Men med tomma händer får ingen träda fram inför Herrens ansikte,” (5Mos 16:16)
“6Men Jerusalem har jag utvalt för att mitt namn skall vara där, och David har jag utvalt till att råda över mitt folk Israel.” (2Krön 6:6)
“17Du för dem in och planterar dem på din arvedels berg, på den plats, Herre, som du har gjort till din boning, i den helgedom, Herre, som dina händer berett.” (2Mos 15:17)
“2Då sade han: ”Tag din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag skall visa dig.”” (1Mos 22:2)
“13Ty Herren har utvalt Sion, där vill han ha sin boning. 14”Detta är min viloplats till evig tid. Här skall jag bo, och hit längtar jag.” (Ps 132:13–14)
“20Våra fäder har tillbett på detta berg, och ni säger att den plats där man skall tillbe finns i Jerusalem.” 21Jesus svarade: ”Tro mig, kvinna, den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern.” (Joh 4:20–21)
“4På den dagen skall han stå med sina fötter på Oljeberget, mitt emot Jerusalem, österut. Och Oljeberget skall delas mitt itu, från öster till väster, till en mycket stor dal genom att ena hälften av berget viker undan mot norr och andra hälften mot söder.” (Sak 14:4)