Igår hade vi processgruppsledare inom Pingst Pastor samtal om Frälsning och Försoning. Några sammanfattande tankar från våra samtal:- Vi pingstpastorer verkar vara överens om att Jesus är enda vägen till frälsning och att vi behöver våga säga det tydligt.
- Vi är också överens om att det finns en dubbel utväg och att utan Jesus går man evigt förlorad.
- Också viktigt att komma ihåg att om vi inte erkänner synden så kan den heller inte förlåtas. Vi måste därför våga prata om synd.
- Tar man bort talet om synden blir talet om frälsning obegriplig.
En viktig aspekt som jag tycker inte togs upp är ”pånyttfödelsen”. Frälsningen är ju mer än bara ett beslut man tar utan innebär ju även att man blir född på nytt av Guds Ande och får sitt medborgarskap i Guds rike. Skulle även ha varit intressant att samtala mer om följande frågor:
- Om man inte blir frälst och därmed hamnar i helvetet, vad innebär helvetet? En evig fysisk helvetisk plåga eller ett utslocknande, dvs. en evig död?
- Kan man förlora sin frälsning?
- Hur leder man någon till frälsning?
- Hur arbetar man på sin frälsning?
Sen följde ett intressant samtal om hur man gör en bra frälsningsinbjudan i samband med avslutningen av gudstjänsten. Dock kände jag mig som det svarta fåret eftersom jag förmodligen är en av väldigt få pingstpastorer som inte brukar ha frälsningsinbjudan på gudstjänsten. Det händer att jag gör det ibland om Guds Ande leder mig till det, men jag föredrar att hellre bjuda in till personligt samtal. Jag vill prata med personen ifråga i lugn och ro om bakgrunden till att en person vill bli frälst och försäkra mig om att hen vet vad det handlar om. Annars är det risk för en känslobaserad ”light-frälsning” som inte landar i ett långsiktigt lärjungaskap.
“Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig då inte först ner och beräknar kostnaden för att se om han har råd att slutföra bygget? Annars, om han har lagt grunden men inte kan bygga färdigt, är det fara värt att alla som ser det kommer att håna honom och säga: Den mannen började bygga men kunde inte slutföra bygget.” (Luk 14:28–30)