Har du någon gång känt en kallelse att tjäna Gud som pastor, missionär, församlingsledare, eller något liknande, men samtidigt känt dig alldeles för ung, oerfaren och oduglig? Då är detta en text för dig!
När jag första gången upplevde en kallelse att arbeta för Gud var jag just detta, nämligen ung, oerfaren och totalt okunnig i det pastorala yrket. Jag hade inte ens varit medlem i en församling mer än ett fåtal år innan jag fick ett personligt möte med Jesus där han kallade mig in i hans tjänst som pastor. Jag fick se Jesus med mina egna ögon och han sa till mig: ”Det är MIN församling” (läs mer om det här). Mina fördomar om vad det innebar att jobba som pastor fick sig en utmaning. Jag kunde ju inte ens Fader vår utantill, jag kunde inte knyta en slips, jag kunde inte predika, osv. Hur skulle JAG kunna bli en pastor??
När jag berättade för mina klasskamrater på Bjärka-Säbys Bibelskola att jag kände mig kallad till att bli ungdomspastor utbrast flera av dem: ”Ska DU bli ungdomspastor???” Jag passade inte in i mönsterbilden av hur en pastor borde se ut. Men jag kände en kallelse och längtade efter att få tjäna Jesus. Så jag vågade gå i tro trots att jag hade det mesta emot mig.
Samma sak upprepades när jag läste teologi på Örebro Missionsskola några år senare. Återigen kände jag mig liten inför tanken att jag skulle kunna bli föreståndare i en pingstförsamling. Jag kände mig ung och oerfaren och visste fortfarande inte hur man knyter en slips, vilket man ju måste kunna om man ska jobba som pingstpastor.
En viktig lärdom för mig har varit att Gud kallar vem han vill till vad han vill. Att någon är ung och oerfaren spelar ingen roll så länge som kallelsen, viljan och hjärtat finns på rätt plats. Detta är en lärdom jag har tagit med mig in i mitt eget arbete i församlingen, eftersom föreståndaransvaret ofta innebär att man måste hitta duktiga ledare till de olika verksamhetsdelarna. Ofta tänker jag ut vem som rent mänskligt sett är lämpligast för ett visst ledaransvar, men blir ännu oftare överraskad av hur Guds Ande leder på ett annat sätt.
I min församling i Timrå så har vi de senaste åren både startat, omstartat och byggt upp olika församlingsverksamheter. Ibland har det varit väldigt svårt att hitta rätt ledare eftersom man har haft fördomar om hur en ledare ”måste” vara. Men om man söker Guds vilja så leder han på ett vist sätt och kallar rätt person in i rätt uppgift. Ofta blir man överraskad över vilka personer som Gud väljer ut. Men när man hjälper rätt person in i tjänst för Gud så leder det alltid till välsignelse. Jag älskar att se när personer med dåligt självförtroende får en kallelse från Gud, blommar ut i sina gåvor och så småningom blir en ledare med stort ansvar :)
På grund av mina egna erfarenheter är jag en föreståndare som jobbar mycket med att leda andra människor in i tjänst för Gud. Ibland har detta till och med funkat så bra att jag nästan känt mig överflödig! När man lyckats få en verksamhet att funka och hittat bra ledare som tar sitt ansvar, då kan jag träda tillbaka och lägga min energi på andra verksamheter som är i större behov.
Jag har den senaste tiden predikat mycket ur Samuelsboken, en bok som handlar om just detta med att välja ledare. När profeten Samuel, som har lett Israel framgångsrikt under en stor del av sitt liv, börjar bli gammal, då säger folket åt honom att de nu vill ha en riktig kung, som de andra folken runtomkring har. De vill ha en ledare som SER UT som en kung. De vill ha en ledare som vet hur man knyter en slips, ser proper ut och kan Fader vår utantill. Gud blir missnöjd över detta eftersom Gud anser att HAN är Israels kung. Men han går ändå med på vad folket säger och ger Israel Saul som kung. Saul sköter sig bra till en början, men så småningom visar det sig att han inte har hjärtat på rätt plats. Han älskar sig själv mer än Gud och söker sin egen ära mer än Guds, vilket leder honom till att till slut gå emot Guds vilja. Gud väljer därefter en ny kung, en liten pojke som inte ser mycket ut för världen, men som har ett hjärta för Gud. Trots Davids unga ålder, oerfarenhet och bristande kompetens, så blir han den bästa kungen Israel någonsin haft. Davids framgång berodde på att han älskade Gud, inte på att han kunde knyta en slips.
För Gud är nämligen inte alla de yttre attributen så viktiga när han kallar någon till tjänst, utan de inre. Gud kan alltid hjälpa oss att lära oss Fader vår utantill eller knyta en slips, men om inte hjärtat är på rätt plats blir det svårt att fungera som pastor. Så länge som man sätter Guds rike först, så fixar Gud allt det andra också. Därför behöver man inte vara orolig över att man saknar en massa viktig kompetens som pastor, utan man kan våga gå i tro om Gud kallar en in i tjänst.
Dessa lärdomar har till och med lett till att jag har förstått att mina egna svagheter egentligen är min styrka, eftersom mina svagheter och brister gör att jag tvingas bli beroende av Gud. Att jag många gånger har uppfattats som ung och oerfaren har lett till att jag tvingats ner på knä och vädjat till Gud om vägledning. Som tur är så har Gud alltid svarat på den bönen. Så länge som jag håller mitt hjärta ödmjukt och sätter Guds rike först, så har Gud alltid försett mig med den kraft och vishet jag har behövt för att klara av min pastorskallelse som Jesus har gett mig.
Därför, käre läsare, ska du inte vara rädd för att alltid gå dit Gud kallar dig, oavsett hur stort uppdraget än må se ut, för Gud är trofast och leder oss där vi går bedjandes fram. Var inte rädd för att bli en ledare i församlingen, eftersom församlingen tillhör Jesus och Guds Ande leder församlingen. Så länge som du har hjärtat på rätt plats och ständigt söker Guds vilja så kommer Guds Ande att leda både dig och den verksamhet du leder.
“12Ingen får förakta dig för att du är ung, utan var ett föredöme för de troende i ord och gärning, i kärlek, trohet och renhet.” (1Tim 4:12)
“26Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.”” (Matt 19:26)
“9men han svarade mig: ”Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet.” Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig.” (2Kor 12:9)