1 Sam 15:1-35 – Saul och amalekiterna

¹Samuel sade till Saul: ”Det var mig Herren sände att smörja dig till kung över sitt folk Israel. Hör nu Herrens ord. ²Så säger Herren Sebaot: Jag skall straffa Amalek för det han gjorde mot Israel, när han ställde sig i vägen för honom, då han drog upp ur Egypten. ³Drag ut och slå amalekiterna och utplåna allt de har. Skona dem inte utan döda både män och kvinnor, barn och spädbarn, nötboskap och får, kameler och åsnor.” ⁴Saul kallade samman folket och inmönstrade dem i Telaim: 200 000 man fotfolk och dessutom 10 000 man från Juda. ⁵När Saul kom till Amaleks stad, ordnade han ett bakhåll i dalen. ⁶Han sade till keniterna: ”Skilj er från amalekiterna och drag bort, så att jag inte utrotar er tillsammans med dem. Ni visade ju barmhärtighet mot alla Israels barn, när de drog ut ur Egypten.” Då skilde sig keniterna från amalekiterna. ⁷Sedan slog Saul amalekiterna från Havila ända fram emot Shur, som ligger öster om Egypten. ⁸Han tog Agag, Amaleks kung, levande till fånga och förgjorde allt folket med svärd. ⁹Men Saul och folket skonade Agag och det bästa och det näst bästa av fåren, nötboskapen och lammen, kort sagt, allt som var av värde. Det ville de inte ge till spillo. All boskap däremot som var dålig och värdelös, gav de till spillo. ¹⁰Då kom Herrens ord till Samuel: ¹¹”Jag ångrar att jag har gjort Saul till kung, ty han har vänt sig från mig och inte utfört mina befallningar.” Det bedrövade Samuel och han ropade till Herren hela den natten. ¹²Tidigt på morgonen steg Samuel upp och gick för att möta Saul. Man berättade för Samuel att Saul hade kommit till Karmel och där rest en minnesstod åt sig och sedan vänt om och dragit därifrån ner till Gilgal. ¹³När Samuel kom till Saul, sade Saul: ”Herren välsigne dig! Jag har nu utfört Herrens befallning.” ¹⁴Men Samuel sade: ”Vad är det då för ett läte av får som ljuder i mina öron, och vad är det för ett läte av nötboskap jag hör?” ¹⁵Saul svarade: ”Från amalekiterna har de fört dem med sig. Folket skonade det bästa av fåren och nötboskapen för att offra det åt Herren, din Gud. Men det övriga har vi gett till spillo.” ¹⁶Då sade Samuel till Saul: ”Sluta nu, så skall jag tala om för dig vad Herren sade till mig i natt.” Saul sade till honom: ”Tala!” ¹⁷Samuel sade: ”Var det inte när du var liten i dina egna ögon som du blev ett huvud för Israels stammar och Herren smorde dig till kung över Israel? ¹⁸Herren sände i väg dig och sade: Gå och förgör dessa syndare, amalekiterna, och strid mot dem, till dess du har gjort slut på dem. ¹⁹Varför har du då inte hört Herrens röst utan kastat dig över bytet och gjort det som är ont i Herrens ögon?” ²⁰Saul svarade Samuel: ”Jag har ju hört Herrens röst och gått den väg som Herren har anvisat mig. Jag har fört hit Agag, Amaleks kung, och gett amalekiterna till spillo. ²¹Men folket tog av bytet får och nötboskap, det bästa av det som skulle ges till spillo, för att offra det åt Herren, din Gud, i Gilgal.” ²²Då sade Samuel: ”Har Herren samma glädje i brännoffer och slaktoffer som att man hör Herrens röst? Se, lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av baggar. ²³Ty upproriskhet är trolldomssynd och trots är synd och avguderi. Eftersom du har förkastat Herrens ord, har han också förkastat dig, så att du inte längre får vara kung.” ²⁴Saul sade till Samuel: ”Jag har syndat genom att inte lyda Herrens befallning och dina ord. Jag fruktade för folket och lyssnade till dem. ²⁵Men förlåt mig nu min synd och vänd tillbaka med mig, så att jag får tillbe Herren.” ²⁶Samuel sade till Saul: ”Jag vill inte vända tillbaka med dig, för du har förkastat Herrens ord, och Herren har också förkastat dig, så att du inte längre kan vara kung över Israel.” ²⁷När Samuel vände sig om för att gå, tog han tag i hörnet på Sauls mantel, och den slets sönder. ²⁸Samuel sade till honom: ”Herren har i dag ryckt Israels kungarike från dig och gett det åt en annan, som är bättre än du. ²⁹Och den Härlige i Israel ljuger inte och ångrar sig inte. Ty han är inte en människa, så att han skulle kunna ångra sig.” ³⁰Saul svarade: ”Jag har syndat. Bevisa mig ändå nu den äran inför de äldste i mitt folk och inför Israel att du vänder tillbaka med mig, så att jag får tillbe Herren, din Gud.” ³¹Då vände Samuel tillbaka med Saul, och Saul tillbad Herren. ³²Samuel sade: ”För hit till mig Agag, Amaleks kung.” Då gick Agag med glad min fram till honom och sade: ”Dödens bitterhet är säkert snart över”. ³³Men Samuel sade: ”Så som ditt svärd har gjort kvinnor barnlösa, så skall din mor bli barnlös bland kvinnor.” Därpå högg Samuel Agag i stycken inför Herren i Gilgal. ³⁴Sedan begav sig Samuel till Rama och Saul drog upp till sitt hem i Sauls Gibea. ³⁵Samuel ville inte mer se Saul, så länge han levde, ty Samuel sörjde över Saul. Och Herren ångrade att han hade gjort Saul till kung över Israel.

• ¹Samuel sade till Saul: ”Det var mig Herren sände att smörja dig till kung över sitt folk Israel. Hör nu Herrens ord. ²Så säger Herren Sebaot: Jag skall straffa Amalek för det han gjorde mot Israel, när han ställde sig i vägen för honom, då han drog upp ur Egypten. ³Drag ut och slå amalekiterna och utplåna allt de har. Skona dem inte utan döda både män och kvinnor, barn och spädbarn, nötboskap och får, kameler och åsnor.”
  • I 2 Moseboken kapitel 17 kan vi läsa om hur amalekiterna var det första folk som attackerade Israel efter deras uttåg ur Egypten. Redan då lovade Gud Mose att han kommer att straffa amalekiterna för detta:
    • “¹⁴Herren sade till Mose: ”Skriv upp detta i boken, så att ni inte glömmer det, och inpränta det hos Josua, ty jag skall utplåna minnet av Amalek så grundligt att det inte finns mer under himlen.” ¹⁵Och Mose byggde ett altare och gav det namnet Herren mitt baner. ¹⁶Han sade: ”En hand har lyfts mot Herrens Herren skall strida mot Amalek från släkte till släkte.”” (2Mos 17:14–16)
  • Orsaken till Guds enorma vrede och straff över amalekiterna berodde på att de helt utan anledning anföll Israel när de var som svagast, och dessutom anföll den svagaste delen av Israel; eftertruppen, som bestod av de svaga, trötta och utmattade.
    • “¹⁷Kom ihåg vad Amalek gjorde mot dig på vägen, när ni drog ut ur Egypten. ¹⁸Utan att frukta Gud gick han emot dig på vägen och slog din eftertrupp, alla de svaga som hade blivit efter, medan du var trött och utmattad. ¹⁹När därför Herren, din Gud, har låtit dig få ro för alla dina fiender runt omkring i det land som Herren, din Gud, ger dig till besittning som arvedel, då skall du utplåna minnet av Amalek under himlen. Glöm inte detta!” (5Mos 25:17–19)
  • Gud avskyr när de starka ger sig på de svaga, enbart för att de vill passa på att roffa åt sig för egen vinnings skull.
  • Gud väntade 400 år med att verkställa sin dom över amalekiterna. Denna tidsfrist gav amalekiterna gott om tid att omvända sig och vädja till Gud om nåd.
  • Det är inte helt ovanligt att Gud dömer på ett sätt som motsvarar synden. Därför är det också förståeligt att amalekiternas krigssynd mot Israel nu innebär en militär dom utförd av Israel.
    • Betyder detta att Gud fortfarande än idag låter sitt folk utföra liknande domar gentemot andra folk? Nej, eftersom vi kristna lever i ett nytt förbund där vi tydligt uppmanas att inte ta till svärd (Matt 26:52) utan istället överlämna domen åt Herren (Rom 12:19).
  • Ordstudie: ”Cherem”
    • ”Cherem” är ett hebreiskt ord som kan översättas till ”förintelse”, ”tillintetgöra”, ”utrota”, ”utplåna” och används när det inte bara är tal om vanligt krig utan när det rör sig om ett ”heligt utrotningskrig”.
      • Ett exempel är från 5 Moseboken 7:2: ”När Herren, din Gud, överlämnar dem åt dig och du besegrar dem skall du viga dem åt förintelse.”
      • Ett andra exempel finner vi i 1 Samuelsboken 15:3: Drag ut och slå amalekiterna och utplåna allt de har. Skona dem inte utan döda både män och kvinnor, barn och spädbarn, nötboskap och får, kameler och åsnor.”
    • Gud beordrade ibland Israel att utföra cherem på grund av olika folks synd, men inte pga. att de var av ett annat folkslag, utan pga. deras synd (5 Mos 9:5). Eftersom bara Gud kan veta en människas synd kan därför bara Gud beordra cherem.
    • Eftersom det bara är Gud som kan beordra cherem och i och med att synden har fått en lösning i och med Jesu död på korset, så lever vi nu i en tidsålder då cherem inte längre är aktuellt. Nu erbjuds en helt annan lösning än cherem på problemet med synd. Idag har Gud gett ett nytt bud till oss människor, nu lever vi i en ny tid, ”nu är frälsningens dag”.

• ⁴Saul kallade samman folket och inmönstrade dem i Telaim: 200 000 man fotfolk och dessutom 10 000 man från Juda. ⁵När Saul kom till Amaleks stad, ordnade han ett bakhåll i dalen. ⁶Han sade till keniterna: ”Skilj er från amalekiterna och drag bort, så att jag inte utrotar er tillsammans med dem. Ni visade ju barmhärtighet mot alla Israels barn, när de drog ut ur Egypten.” Då skilde sig keniterna från amalekiterna.
  • Saul förbereder attacken på ett mycket bra och föredömligt sätt. Han samlar ihop en stor armé, lägger sig i bakhåll och varnar de oskyldiga så att de hinner lämna innan striden börjar.

• ⁷Sedan slog Saul amalekiterna från Havila ända fram emot Shur, som ligger öster om Egypten. ⁸Han tog Agag, Amaleks kung, levande till fånga och förgjorde allt folket med svärd. ⁹Men Saul och folket skonade Agag och det bästa och det näst bästa av fåren, nötboskapen och lammen, kort sagt, allt som var av värde. Det ville de inte ge till spillo. All boskap däremot som var dålig och värdelös, gav de till spillo.
  • I ett normalt krig vid den här tiden, så var plundringen efter en seger ofta soldaternas belöning. Men detta var inte ett normalt krig, utan en Guds dom över amalekiterna. Enligt Guds befallning skulle därför allt förgöras.
  • Saul lydde visserligen Guds befallning, men bara delvis. Saul förgjorde amalekiterna men benådade på eget bevåg amalekiternas kung Agag. Kanske ville inte Saul döda en annan kung eftersom han själv var kung, eller så ville Saul kunna visa upp Agag som en triumf inför folket.
  • På grund av Sauls olydiga ledarskap gör folket likadant. Gud hade befallt att allt skulle förgöras, men eftersom Saul lät Agag leva så låter folket den bästa boskapen få leva.
    • Man ska inte underskatta varken ett gott ledarskap eller ett dåligt ledarskap. Folket ser sin ledare och inspireras och gör som ledaren gör.
    • En ledare behöver föregå med gott exempel. Ett personligt beslut som jag själv har tagit är att avstå från alkohol så länge som jag jobbar som pastor. Inte för att det är synd i sig självt att dricka alkohol, utan för att jag inte vill leda någon till fall genom att inspirera någon till att börja dricka. Om folk ser sin ledare dricka alkohol på ett måttligt sätt kanske det leder till att även de börjar dricka alkohol men inte riktigt vet hur man dricker på ett måttligt sätt. Om folk däremot ser sin ledare avstå från att dricka alkohol kanske det leder till att även de avstår från att dricka alkohol och därmed blir till inspiration för andra människor i deras närhet.
  • Israels folk lydde Gud halvhjärtat, så länge som det passade dem.
    • Innan vi fnyser åt israeliternas halvhjärtade efterföljelse, bör vi betänka att vi förmodligen gör precis likadant. Vi lyder Gud, men bara så länge som det passar oss. Men när Gud visar oss något i våra liv som han vill att vi ska sluta med, då döljer vi det snarare från Gud än helgar oss. Hur många gånger har vi inte gått förbi en medmänniska i nöd, trots att Gud befallt oss att älska vår medmänniska? Hur många gånger har vi inte undlåtit oss att prisa Gud av hela vårt hjärta, trots att Jesus har befallt oss att göra detta? Hur många gånger har vi inte stannat hemma på söndagen för att vi inte haft lust att gå till kyrkan, trots att Gud uppmanat oss att inte överge våra samlingar? Hur många gånger har vi inte skippat Bibelläsningen och skyllt på att vi är för trötta? Osv, osv…

• ¹⁰Då kom Herrens ord till Samuel: ¹¹”Jag ångrar att jag har gjort Saul till kung, ty han har vänt sig från mig och inte utfört mina befallningar.” Det bedrövade Samuel och han ropade till Herren hela den natten.
  • Gud har känslor, och här visar Gud att han ångrar att han gjorde Saul till kung på grund av att Saul inte lydde hans befallning. Saul började mycket bra som en ödmjuk och god kung, men blev mer och mer egocentrisk och slutade till slut att lyda Gud.
    • När Gud ger oss en kallelse är det fortfarande upp till oss och vår fria vilja att lyda Gud eller inte.
  • Profeten Samuel stod väldigt nära Gud och det smärtade honom att Gud blivit så besviken på Saul. Att vara nära Gud leder till att man känner för samma saker som Gud gör.

• ¹²Tidigt på morgonen steg Samuel upp och gick för att möta Saul. Man berättade för Samuel att Saul hade kommit till Karmel och där rest en minnesstod åt sig och sedan vänt om och dragit därifrån ner till Gilgal. ¹³När Samuel kom till Saul, sade Saul: ”Herren välsigne dig! Jag har nu utfört Herrens befallning.”
  • Samuel, som är Israels andlige ledare, beger sig till Saul, som är Israels politiske ledare.
  • Både kung Saul och kung David gjorde misstag och syndade, men skillnaden dem emellan var att när Saul syndade så reste han ett monument över sig själv, men när David syndade så ångrade han sig (2 Sam 12:13). David var en man efter Guds hjärta (1 Sam 13:14), men Saul var en man efter sitt eget hjärta.
    • Det är viktigt att försöka undvika synder och misstag, men när de väl inträffar, så är det viktigt att man inte försöker dölja sin synd eller vara stolt över den, utan istället ödmjuka sig själv och ångra den synd man har gjort.
  • När Saul blev kung var han en ödmjuk människa som inte nödvändigtvis sökte sin egen ära (1 Sam 9:21), men efter många år som kung har någonting hänt med hans hjärta. Kanske har hans ego stärkts? Kanske har han tillåtit dåliga sidor i hans hjärta få frodas? Kanske har han negligerat tiden i bön inför Herren?
    • Alla människor, även pastorer, har dåliga sidor. Men om man spenderar mycket tid i bön och Bibelläsning så formas ens hjärta utefter Guds hjärta. Man blir som man umgås och de dåliga sidorna får träda tillbaka och göra plats åt det som Gud ger. Men om man som andlig ledare inte spenderar tid i bön och Bibelläsning finns det risk att de dåliga sidorna i ens hjärta frodas och får utrymme och till slut tar över helt.
      • Ibland är det viktigt att man som andlig ledare tar ett steg tillbaka, åker bort och spenderar tid tillsammans med Gud i ensamhet. Då kan man ödmjuka sig själv och åter hitta tillbaka till Guds hjärta.

• ¹⁴Men Samuel sade: ”Vad är det då för ett läte av får som ljuder i mina öron, och vad är det för ett läte av nötboskap jag hör?” ¹⁵Saul svarade: ”Från amalekiterna har de fört dem med sig. Folket skonade det bästa av fåren och nötboskapen för att offra det åt Herren, din Gud. Men det övriga har vi gett till spillo.”
  • Samtidigt som Saul säger till Samuel att han har utfört Herrens befallning om att förgöra amalekiterna och deras boskap, så hör Samuel amalekiternas boskap bräka i bakgrunden!
  • Först skyller Saul olydnaden på folket när han säger ”dem”, och sen lyfter han fram sig själv i lydnaden när han säger ”vi”. Sen skyller han olydnaden mot Gud på att han gjorde det för Gud. Man behöver inte vara en advokat för att inse att hans försvarstal har brister!
  • När Saul till Samuel beskriver Gud som ”DIN Gud” avslöjar det Sauls dåliga egna relation till Gud. Gud borde ju såklart även vara Sauls Gud, men eftersom Saul inte har någon egen personlig relation till Gud så beskriver han Gud som ”Samuels Gud”.
    • Vem är DIN Gud? Vem sitter på ditt hjärtas tron? Vem lyder du? Vem tjänar du? Vem kommer först i ditt liv?
  • Att Saul har dödat alla amalekiter och gett dem ”till spillo” var en lögn:
    • David fick kriga mot amalekiterna (1 Sam 27:8, 30:1, 2 Sam 8:12).
    • Haman, mannen som försökte utrota det judiska folket under fångenskapen i Babylon, var en ättling till amalekiternas kung Agag (Est 3:1).
    • Den man som sedermera dödade Saul var ironiskt nog en amalekit (2 Sam 1:8–10).
  • När vi inte till fullo gör upp med synden i våra liv så kommer den att fortsätta plåga oss även i framtiden. Bättre är att bekänna synden och spendera tid tillsammans med Gud så att man håller sig nära Guds hjärta.

• ¹⁶Då sade Samuel till Saul: ”Sluta nu, så skall jag tala om för dig vad Herren sade till mig i natt.” Saul sade till honom: ”Tala!” ¹⁷Samuel sade: ”Var det inte när du var liten i dina egna ögon som du blev ett huvud för Israels stammar och Herren smorde dig till kung över Israel? ¹⁸Herren sände i väg dig och sade: Gå och förgör dessa syndare, amalekiterna, och strid mot dem, till dess du har gjort slut på dem. ¹⁹Varför har du då inte hört Herrens röst utan kastat dig över bytet och gjort det som är ont i Herrens ögon?” ²⁰Saul svarade Samuel: ”Jag har ju hört Herrens röst och gått den väg som Herren har anvisat mig. Jag har fört hit Agag, Amaleks kung, och gett amalekiterna till spillo. ²¹Men folket tog av bytet får och nötboskap, det bästa av det som skulle ges till spillo, för att offra det åt Herren, din Gud, i Gilgal.”
  • Samuel har fått nog av Sauls dåliga ursäkter och direkta lögner och säger åt honom att hålla tyst!
  • Samuel återvänder till ögonblicket då Gud valde ut Saul till att bli kung över Israel. Då var Saul ”liten i sina egna ögon” och ett alldeles utmärkt redskap i Guds händer. Men nu har Saul blivit stor i sina egna ögon och reser monument över sig själv.
  • Saul är så inne i sin lögn att han i samma mening kan säga att han har lytt Guds befallning att döda alla amalekiter samtidigt som det står en amalekit bredvid honom.
  • Efter att Saul har försökt bevisa att han är oskyldig så skyller han på folket. Det är visserligen sant att folket lät boskapen leva, men de gjorde ju det eftersom Saul lät Agag leva. Saul är i egenskap av kung ansvarig för vad folket gör och borde ha stoppat folket när de inte lydde Guds befallning. Men i och med att han inte gjorde det så visar han att han accepterade vad de gjorde.

• ²²Då sade Samuel: ”Har Herren samma glädje i brännoffer och slaktoffer som att man hör Herrens röst? Se, lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av baggar. ²³Ty upproriskhet är trolldomssynd och trots är synd och avguderi. Eftersom du har förkastat Herrens ord, har han också förkastat dig, så att du inte längre får vara kung.”
  • Religiösa handlingar är meningslösa när man lever i olydnad inför Gud. Det är i så fall bättre att lyda Gud än att utföra religiösa handlingar.
  • Man är inte kristen för att man går till kyrkan en gång om året vid påsk. Man är kristen när man i sitt hjärta har omvänt sig och bekänt sin tro på Jesus.
    • Man lyder inte Gud genom att börja gå i kyrkan mer, utan genom att omvända sitt hjärta.
  • På grund av att Saul har förkastat Gud, så förkastar Gud följaktligen Saul. Att Gud förkastade Saul berodde inte på att Saul skonade Agag, utan på att Saul hade förkastat Gud.
    • Gud vänder sig inte bort ifrån oss pga. de synder vi måhända gör. Gud vänder sig bort ifrån oss därför att vi har vänt oss bort ifrån honom.
    • Saul är som en hund i koppel som ständigt drar och vägrar gå bredvid sin husse eller matte. Till slut tröttnar man och släpper kopplet och låter hunden gå dit den vill.
  • Gud förkastade Saul som kung, men det skulle ändå dröja ytterligare 25 år innan David smordes till ny kung. Saul hade därmed gott om tid på sig att omvända sitt egocentriska hjärta.

• ²⁴Saul sade till Samuel: ”Jag har syndat genom att inte lyda Herrens befallning och dina ord. Jag fruktade för folket och lyssnade till dem. ²⁵Men förlåt mig nu min synd och vänd tillbaka med mig, så att jag får tillbe Herren.”
  • Inför konstaterat faktum tvingas Saul erkänna att han har syndat, men kan inte låta bli att fortfarande skylla sin egen synd på folket, vilket visar att hans bekännelse är tomma ord.
  • Om Saul hade älskat Gud mer än sig själv och fruktat Gud mer än folket, så hade han aldrig hamnat i det här prekära läget.
  • Saul vill att Gud ska förlåta honom för att han lät Agag leva, men förstår inte att den egentliga synden är Sauls olydiga hjärta.

• ²⁶Samuel sade till Saul: ”Jag vill inte vända tillbaka med dig, för du har förkastat Herrens ord, och Herren har också förkastat dig, så att du inte längre kan vara kung över Israel.” ²⁷När Samuel vände sig om för att gå, tog han tag i hörnet på Sauls mantel, och den slets sönder. ²⁸Samuel sade till honom: ”Herren har i dag ryckt Israels kungarike från dig och gett det åt en annan, som är bättre än du. ²⁹Och den Härlige i Israel ljuger inte och ångrar sig inte. Ty han är inte en människa, så att han skulle kunna ångra sig.” ³⁰Saul svarade: ”Jag har syndat. Bevisa mig ändå nu den äran inför de äldste i mitt folk och inför Israel att du vänder tillbaka med mig, så att jag får tillbe Herren, din Gud.” ³¹Då vände Samuel tillbaka med Saul, och Saul tillbad Herren.
  • Trots att Saul nu fått veta att Gud har förkastat honom, är han mer bekymrad över sin egen image och hur folket kommer att se på honom.
  • Det här kapitlet innehåller två svårförklarliga motsägelser. Den första motsägelsen är att Samuel i vers 26 säger till Saul att han inte kommer att vända tillbaka tillsammans med Saul, för att sen ändå vända tillbaka tillsammans med Saul det i vers 31.
    • Min tolkning av denna motsägelse är att Samuel inte kommer att vända tillbaka för att legitimisera Saul som kung över Israel, men han kan tänka sig att vända tillbaka för att hjälpa Saul att tillbe Herren. Även om Saul har förlorat sitt kungadöme, så finns fortfarande chansen att få frid med Gud.
  • Den andra motsägelsen finner vi mellan vers 11, där det står att Gud ”ångrar” att han har gjort Saul till kung, medan det i vers 29 står att Gud inte är en ”människa, så att han skulle kunna ångra sig”.
    • Ordet ”ånger” kan betyda både att man ”sörjer” något eller att man ändrar sitt beslut. Min tolkning av denna motsägelse är att Gud i vers 11 visar att han känslomässigt sörjer över att han gjorde Saul till kung men att han i vers 29 lyfter fram att han kommer att stå fast vid sitt beslut att Sauls tid som kung är slut.

• ³²Samuel sade: ”För hit till mig Agag, Amaleks kung.” Då gick Agag med glad min fram till honom och sade: ”Dödens bitterhet är säkert snart över”. ³³Men Samuel sade: ”Så som ditt svärd har gjort kvinnor barnlösa, så skall din mor bli barnlös bland kvinnor.” Därpå högg Samuel Agag i stycken inför Herren i Gilgal.
  • Guds befallning stod fast, och även om Saul inte hade lytt Gud så tänkte nu Samuel lyda Gud. Samuel gör klart för Agag att han inte är en oskyldig människa som nu får sitt straff, han är ledare över ett folk som har begått många hemskheter mot Israel.
  • Agag har klarat sig levande ur ett krig med krigaren Saul och tror därför att han har undkommit döden när han nu glatt går fram och möter den gamle profeten Samuel, som han förmodligen inte tror utgör någon större fara. Men det Agag inte vet är att Samuel är en Guds präst som är både nitisk inför Herrens befallningar samt kunnig i hur man offrar djur inför Herren. Samuel visste exakt hur man hugger isär ett offerdjur och använder nu dessa kunskaper på Agag.

• ³⁴Sedan begav sig Samuel till Rama och Saul drog upp till sitt hem i Sauls Gibea. ³⁵Samuel ville inte mer se Saul, så länge han levde, ty Samuel sörjde över Saul. Och Herren ångrade att han hade gjort Saul till kung över Israel.
  • Rama och Gibea låg bara 1,5 mil ifrån varandra, men trots det så besökte Saul och Samuel aldrig mer varandra.
  • Under de 25 år som återstod av Sauls liv så hade han möjligheten att omvända sitt hjärta och återvända till Samuel. Det hade inte lett till att han återfick sitt kungadöme, men det hade lett till att han hade kunnat få förlåtelse för sina synder och upprätta sin relation igen med Herren.
  • Men det faktum att Saul inte begav sig de 1,5 milen till Samuel, bevisar att Gud gjorde rätt som förkastade Saul. Sauls synd bestod i att han hade förkastat Gud och gjort sig själv till sin egen gud. Saul hade vänt sitt hjärta bort från Gud och ville inte upprätta relationen med Gud, och därför kunde heller inte Gud återställa relationen med Saul. Att Gud förkastade Saul var därmed en konsekvens av att Saul hade förkastat Gud.

Copyright 2016 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.