Idag har jag åkt pulka med lilla familjen och imorgon bär det av till Stockholm för årliga Pingst Pastor-konferensen. Jag uppskattar verkligen denna konferens eftersom det är en möjlighet för mig att få träffa kollegor och få bra Bibelstudie-input. Som pastor är man ju ofta ganska ensam i sitt jobb trots att man är omgiven av människor hela tiden. Dessutom är man den som alltid förväntas undervisa och ha nåt nyttigt att säga. Så det blir skönt att få lyssna för en gång skull :)
Ett enligt mig väldigt intressant inslag i konferensen är att vi ska ha teologiska samtal kring dessa frågor:
– Bibeln: Inspirationen, Ofelbarheten, Auktoriteten
– Frälsningen: Försoningen, Omvändelsen, Helgelsen
– Andens dop: Löftet, Erfarenheten, Tjänsten/Frukten
Dessa ämnen har vi tidigare samtalat om på våra nätverksträffar, och jag fick äran att hålla i inledningen till samtalet om Bibeln. Vi Norrlandspastorer fick faktiskt ett riktigt bra samtal och lyckades nästan komma fram till en egen definition av Bibelsyn! :) Läs gärna hela inlägget här: Den norrländska pentekostala Bibelsynen.
Jag har ju tidigare framhållit att Pingströrelsen är i stort behov av teologiska samtal, så det är väldigt glädjande att konferensledningen och Pingst centralt är så duktiga på att lyssna på mina åsikter (=självupptagen ironi ;-)
Nästa år (eller helst tidigare) tycker jag för övrigt att vi behöver samtala om Pacifism. Vi lever ju just nu i en tid då krig och terrorism kryper allt närmare. Vi pingstvänner behöver samtala om hur vi kan vara som Jesus; dvs. en röst som förkunnar fred och försoning till världens alla folk! Om vi pingstvänner skulle samla oss i denna fråga tror jag faktiskt att vi skulle kunna göra skillnad i en värld full av krig, flyktingkriser och terrorism.
En annan intressant nyhet på årets Pingst Pastor är att Daniel Alm, pastor i Västerås Pingst, föreslås efterträda Pelle Hörnmark som ny föreståndare för Pingströrelsen. Detta förslag var väl det mest väntade av alla tänkbara alternativ. När tidningen Dagen intervjuade mig i maj förra året föreslog jag just Daniel Alm som tänkbar efterträdare. Jag känner i och för sig inte Daniel Alm personligen, men jag uppfattar honom som en konservativ pingst-teolog med goda ledaregenskaper, dvs. utmärkta egenskaper om man vill leda Pingströrelsen i teologiska samtal.
I ett tidigare inlägg har jag skrivit några tankar om vad jag och min församling tycker Pingströrelsen behöver präglas av de närmaste åren:
1) Teologi
Rent kyrkopolitiskt befinner sig Sverige just nu i en högst anmärkningsvärd situation. Svenska kyrkan, det samfund med överlägset flest medlemmar, ekonomi och inflytande, har teologiskt totalt havererat. Svenska kyrkans högsta ledning har gett uttryck för att man till synes inte längre verkar tro på de helt grundläggande kristna övertygelserna, t.ex. att Jesus uppstod fysiskt, att Jesus föddes av en jungfru, att Jesus är enda vägen till Gud och att Bibeln är Guds ord. Den Svenska kyrkans högsta ledning har svikit sina egna medlemmar och de trogna präster som fortfarande håller sin kristna tro varmt om hjärtat. Pingströrelsen är Sveriges största frikyrkosamfund och en föreståndare för Pingströrelsen behöver axla rollen som de troendes språkrör och bli en tydlig motpol mot Svenska kyrkans lednings teologiska avfall.
Men inte nog med att Pingströrelsen behöver vara tydligare teologiskt utåt sett, det har även annonserats att det framöver kommer att föras teologiska samtal inom Pingströrelsen. Det är därför viktigt att föreståndaren kan hålla ihop Pingst teologiskt inom den sunda och bibliska läran. Detta är framförallt viktigt eftersom flera frikyrkliga profiler har konverterat till den katolska kyrkan eller inspirerats av den ortodoxa kyrkan. Pingst behöver hitta tillbaka till sin ursprungliga teologiska profil av Bibeltroende Andefyllda Jesuscentrerade missionärer.
Utöver en teologisk tydlighet inåt och utåt är det också viktigt att en föreståndare för Sveriges största frikyrkosamfund är en röst i samhället. Vi kristna är kallade att vara jordens salt, och våra politiker och våra samhällen behöver få höra hur vi kristna tycker i olika frågor som är aktuella i dagens samhälle.
2) Invandring
Sverige står inför en historiskt sett sällan skådad flyktinginvandring. Den enorma flyktinginvandringen har potential att bli lika betydelsefull som missbruksarbetet var för Pingströrelsen förr i tiden. Om vi satsar och fokuserar på rätt sätt kan en ny bokstavskombination bli lika betydelsefull om 50 år som ”LP” är idag. Vi har en öppen dörr till mission bland onådda folk här i Sverige och vi behöver förse de invandrare som Gud just nu håller på att resa upp i evangelisk tjänst, med alla de resurser de behöver för att nå sitt folk här i Sverige. Vi behöver starta språkcaféer så att vi svenskar får kontaktytor och kan hjälpa våra medmänniskor att lättare komma in i det svenska samhället. Vi behöver göra våra gudstjänster flerspråkiga så att vi inte är svensk eller invandrare. Vi behöver skapa afghanska, iranska, arabiska, irakiska, syriska och kurdiska konferenser.
3) Barn och ungdom
Våra barn och ungdomar är vår framtid. Det har ibland varit svårt att behålla våra ungdomar i våra traditionella församlingar samtidigt som moderna och hippa församlingar växer så det knakar. Att ungdomar lämnar sina gamla församlingar för att gå in i moderna församlingar måste ses som ett misslyckande. Unga och gamla behöver varandra. Vi behöver med andra ord bli bättre på att få både gamla och unga att uppskatta varandra och varandras olika religiösa uttryckssätt. Musiken får inte bli viktigare än gemenskapen.
4) Mission
Svenska Pingströrelsen har en unik historia av mission och entreprenörskap. Med de fantastiska möjligheter som finns i vårt glokala samhälle har vi en sällan skådad chans att nå de onådda folken med evangelium! IBRA har gått före och visat vägen och nu behöver Pingströrelsen ännu mer fokusera sina krafter mot Asien och Mellanöstern genom mediamission, husförsamlingsplanteringar, bistånd och pastorskonferenser med teologi- och ledarskapsutveckling.