Har spenderat tre dagar på Clarion Hotel i Stockholm på konferensen Pingst Pastor. Har varit mycket trevligt att få träffa kollegor från hela landet och få lyssna på god undervisning. Som brukligt är kommer här några personliga kommentarer från konferensen.
Det öppna samtalet
Ett välkommet inslag som jag efterfrågat i ett antal år var det öppna samtalet. Om vi ska vara en pingströrelse utan en biskop så behöver vi tillsammans vara ett läroämbete enligt modellen i Apg 15. När vi samlas tillsammans i Jesu namn och delar våra tankar i ett specifikt ämne så kan Anden leda oss till en sund teologi, det är min övertygelse.
Stort tack till Pelle Hörnmark och konferensledningen som har lyssnat på oss som har tjatat om behovet av forum och öppna samtal! Tips och förslag inför nästa år kommer längst ner i detta blogginlägg :)
Bibeln
Jag som är en riktig Bibelnörd hade verkligen sett fram emot första passet av öppna samtal med Bibelsyn som ämne. Först hade Ulf Sundkvist en inledning om Bibelsyn etc, och sen var det fritt att gå fram och säga något smart i micen. Det kändes lite tafatt till en början och det fanns inte direkt någon given samtalsfråga, men allteftersom blev det bättre.
Min reflektion är nog att vi behöver ha tydligare samtalsfrågor och en moderator, annars blir det öppna samtalet alldeles för brett. När jag höll i ett liknande samtal i Lycksele för någon månad sen lyckades vi faktiskt komma fram till en någorlunda vettig Bibelsyn efter bara 15 minuters inledning och 30 minuters samtal:
”Bibeln är Guds ofelbara ord i allt den påstår och blir levande för oss genom Andens uppenbarelse och förstått och efterlevt i sin helhet tillsammans med andra troende.”
I Lycksele inledde jag med att definiera Bibelsyns-ytterligheterna ”den fundamentala Bibelsynen”, där man ofta lyfter fram att ”Bibeln är Guds ord” och att ”Bibeln är ofelbar” och sen den ”liberala Bibelsynen” där man ofta betonar att ”Bibeln innehåller Guds ord” och att ”Bibeln är felbar”. Därefter presenterade jag den evangelikala Bibelsynen, där man lyfter fram att ”Bibeln är ofelbar i allt den påstår”, dvs. en slags medelväg mellan den fundamentala och den liberala. Jag gillar verkligen den evangelikala Bibelsynen för den betonar att ”Bibeln är Guds ord, givet genom människors ord i historien”, eftersom man betonar att Bibeln, precis som Jesus, är både 100% gudomlig och 100% mänsklig.
Efter att ha presenterat dessa tre olika Bibelsyner övergick vi (i Lycksele) i ett öppet samtal där vi tillsammans kom fram till en norrländsk pentekostal Bibelsyn. Vi kom fram till att vi gillar den evangelikala Bibelsynen men samtidigt känner att det är någonting som fattas, nämligen det andliga perspektivet. Lika väl som Gud inspirerade de som skrev Bibeln, så vill han även inspirera den som läser Bibeln. De bibliska texterna innehåller profetiska djup som de ursprungliga författarna ibland inte till fullo förstod. Ett Bibelord från exempelvis GT kan tala in i vår situation i Sverige idag, trots att den ursprungliga författaren inte var medveten om det.
Så sammanfattningsvis; vi pingstvänner anser att Bibeln är Guds ord, men inte nödvändigtvis vår tolkning av Guds ord. Därför måste vi jobba med texterna för att utröna vad Gud verkligen vill ha sagt genom sitt Ord. Vi kan inte läsa Bibeln hur som helst. För det andra behöver vi Guds Ande för att verkligen förstå Ordet. Om inte Anden inspirerar oss när vi läser texten så blir det bara en massa ord. Men när Anden hjälper oss att förstå så blir det en levande text med ett budskap från Gud som leder oss in i en relation med Jesus.
Andedop
Det tredje samtalsämnet var Andens dop, ett kärt och prekärt ämne för alla pingstvänner. Efter tre mycket goda inledningar (jag har för övrigt aldrig hört någon predika så fort på så kort tid som Carl-Vilhelm Hasselgren ;) så kom det tre mycket bra frågeställningar (som vi dock inte samtalade om):
1. Är andedopet en separat erfarenhet, skild från frälsningen?
2. Är tungotalet ett unikt tecken på andedopet?
3. Hur skapar vi en miljö som uppmuntrar till erfarenheter av den helige Ande i våra församlingar?
Personligen är jag övertygad om att alla kristna får Anden i samband med frälsningen/pånyttfödelsen, och att man kan få ta emot Andens kraft i syfte att få tjäna Gud. Att Guds Ande både ”skapar” oss och ”skickliggör” oss är ju något som går igenom hela GT och hela NT. Att bli född av Guds Ande och att bli beklädd med kraft från Guds Ande är två skilda erfarenheter som man inte ska blanda ihop. Jag har skrivit mer om det här: Den helige Ande i Gamla Testamentet.
En sak som slog mig när vi samtalade om Andens dop var att vi i Pingströrelsen egentligen tror ganska så olika samtidigt som vi tror väldigt lika. Det finns väldigt många olika röster och perspektiv på hur Anden verkar i oss och i våra församlingar. Men detta är inte ett uttryck för läromässig förvirring, utan snarare ganska likt hur det står skrivet om Anden i NT. Det finns nämligen många olika röster i Nya Testamentet som beskriver Guds Ande på lite olika sätt. Lukas betonar Andedopet och kraften medan Paulus är mer undervisande och Johannes är mer djup. Vi verkar vara överens om vikten av Andedopet och att syftet med Andedopet är att få kraft till att tjäna Gud. Men resten behöver vi faktiskt inte vara överens om. Anden visar sig på olika sätt på olika platser och det enda vi kan vara säkra på är att vi inte kan stänga in Anden i en liten låda som vi tror att vi kan kontrollera.
Vi behöver dra lärdom av detta och inte försöka likrikta oss alldeles för mycket utan istället låta Anden leda oss till olika kreativa uttryck som allihopa ärar Gud. Vi behöver också respektera att människor har olika erfarenheter av Guds Ande som kanske inte stämmer överens med vår renläriga Pingst-lära; dvs. att man i rätt ordning blir frälst, döpt, andedöpt, talar i tungor, profeterar, etc. Jag har själv mött människor som började tala i tungor innan dopet och jag har mött andedöpta människor som inte talar i tungor. Etc, etc. Utifrån vårt mänskliga perspektiv kan vi göra en rätt lära om hur Anden verkar, men det verkar som att Anden inte bryr sig lika mycket om den läran som vi teologer gör.
Hillsong
En gammal tradition på pastorskonferensen är att Hillsong Sthlm leder lovsången. Jag måste säga att de gör det riktigt, riktigt bra!
Bloggen
Jag har blivit väldigt positivt överraskad av hur många det är som faktiskt läser och gillar min hemsida och min Inblick-blogg! Pingst har ju ofta haft en negativ inställning till sociala medier, bloggar och debatter. Detta har ju ofta berott på negativa skriverier och debatt-bråk som aldrig leder någonstans. Själv har jag ju medvetet försökt att använda mitt skrivande på ett annat sätt, nämligen genom att skriva mer positivt och Bibelutläggande, trots att jag vet att man får mycket, mycket mer läsare om man skriver något negativt om någon person eller församling. Jag har nämligen känt att Gud har lagt ner en lärar-tjänstegåva i mig och jag försöker dela med mig av mina Bibelstudier gratis, fritt och för intet. Därför är det extra kul att just pingstvänner uppskattar min blogg, läser mina Bibelkommentarer, lyssnar på mina Bibelpredikningar och så vidare. Mycket uppmuntrande!
Ny Pingst-föreståndare
Pingströrelsens föreståndare Pelle Hörnmark ska sluta och Daniel Alm är föreslagen som ny föreståndare. Pelle har varit en mycket uppskattad ledare och de flesta verkar övertygade om att Daniel är en naturlig efterträdare. Valet är med andra ord ganska så okontroversiellt och jag har därmed inte så mycket kommentarer mer än att jag önskar Daniel Guds välsignelse :)
Migration
I och med Sveriges nya situation som migrationsland så var det väldigt bra att få lyssna till Bassem Adranly, en kristen palestinier, och Nick Park, en irländsk pingstbiskop.
Bassem gick igenom sin syn på Islam som en antikristlig religion och att vi behöver bemöta Islam andligt, inte politiskt. Anledningen till att Bassem anser att Islam är antikristligt är eftersom Islam menar att Jesus aldrig dog på korset utan att någon annan, exempelvis Judas, bytte plats med Jesus som istället åkte direkt upp till himlen. Flera hundra år innan Islam så har det funnits sådana här tankar som vill ta bort Jesu död på korset, och det är inget mindre än ett försök till att få människor bort från försoningen och frälsningen. Om inte Jesus dog på korset och uppstod från de döda = ingen frälsning för mänskligheten.
Antikrists ande attackerar korset men kommer att besegras med Guds kärlek. På samma sätt som Jesus besegrade Djävulen på korset genom att dö, besegrar vi inte Islam politiskt genom bomber och krig utan andligt genom att vända andra kinden till och förlåta.
“2Så känner ni igen Guds Ande: varje ande, som bekänner att Jesus är Kristus, som kommit i köttet, han är från Gud, 3och varje ande som inte bekänner Jesus, han är inte från Gud. Det är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu är i världen.” (1Joh 4:2–3)
Nick Park predikade om att den situation vi nu lever i är en vändpunkt i historien på samma sätt som renässansen, reformationen, etc. Den enorma flyktingvåg vi ser nu kommer att förändra historien och beror på både pushfaktorer och pullfaktorer. Push innebär att de lämnar krig, fattigdom och bekymmer. Pull innebär att de vill till frihet, demokrati och rikedom. Även om kriget tar slut kommer de fortfarande vilja till Väst eftersom de längtar efter ett bättre liv. Detta ser vi ju exempelvis i det faktum att de flesta afghaner som kommer till Sverige egentligen inte längre flyr från krig utan snarare flyr till ett bättre liv.
Vi som kyrkor behöver ta tillvara på den här situationen och välkomna alla flyktingar eftersom vi själva är ett flyktingfolk. Politiskt kanske man kan ha synpunkter på problem som uppstår i kölvattnen av migrationen, men samtidigt kan vi inte säga nej till flyktingar utan måste välkomna dem och hjälpa dem efter bästa förmåga.
Inför nästa år
1) Nästa år skulle jag vilja se samtal om pacifism. Just nu är det krig och kriser lite här och var i världen. Kristdemokraternas (det parti som borde vara den mest kristna rösten i den politiska debatten) förslag på hur vi ska få bort ISIS är JAS-plan och bomber. Det så kallat ”kristna” partiet vill alltså löna ont med ont och släcka en eld med mer eld. Vart i den politiska debatten finns en ”Jesus-röst” som varken möter våld med passivitet eller med mer våld, utan istället besegrar det onda med det goda genom att ”skapa fred” (=pacifism)? Vart är rösten i samhällsdebatten som vill komma med konkreta kreativa förslag på hur vi kan få fred i Mellanöstern utan att skapa ännu mer konflikter? Jag tror att Pingströrelsen, som är det största frikyrkosamfundet i Sverige, behöver vara en röst som ropar ”fred!” i en värld full av krig. Om detta borde vi samtala om nästa år. Det är åtminstone mitt förslag :) Se mitt inlägg om pacifism för mer info: Saliga är pacifisterna.
2) Nästa år skulle jag vilja se fler invandrare involverade på något sätt. Den svenska Pingströrelsen är väldigt svensk och ska vi kunna nå ut till Sveriges mångkulturella befolkning behöver vi bli bättre på att lyfta fram invandrarna. Jag tycker Pingst har lyckats bra med att lyfta fram kvinnor allt mer, och nu behöver vi ta nästa steg och även lyfta fram invandrare.
3) Nästa år vill jag se konkreta seminarier som presenterar och lär ut olika församlingsverksamheter. Många pingstförsamlingar har exempelvis startat språkcaféer under 2015. Det hade varit till stor välsignelse att förra året få gå på ett seminarie där man konkret fick lära sig hur man gör, vilka bidrag man kan söka, vilka böcker man kan använda och hur man bjuder in asylsökande, etc, etc. Eller varför inte ett seminarie om hur man rent konkret startar eller utvecklar en församlingsledning? Ett förbönsteam? En LP-kontakt? En söndagsskola? Det finns så många goda exempel ute i landet och vi skulle behöva dra lärdom av varandra genom konkreta handfasta seminarier om hur man gör för att starta en ny verksamhet alternativt få en befintlig verksamhet att fungera bättre.