Lärdomar från Stockholm Karisma Center

Åren 2000-2002 var jag mer eller mindre med i Stockholm Karisma Center och jag tänkte skriva ner mina högst personliga och subjektiva intryck och en liten analys i slutet. Visst är det många år sedan, men jag anser att jag som tidigare medlem och nuvarande pingstpastor har ett ansvar att dela med mig av mina både positiva och negativa erfarenheter och dra lärdomar av dessa. Det här inlägget skrev jag 2016 och hade förmodligen formulerat mig annorlunda om jag skrivit detta idag, men tänker att det är bra att texten får finnas kvar eftersom det var så jag kände och tänkte när jag skrev detta.

Första intrycket

Efter att jag som 18-åring mötte Jesus och blev andedöpt flyttade jag till Stockholm för att göra lumpen. Trots att jag var med i en EFK-församling var jag övertygad om att jag ville gå med i en pingstförsamling eftersom jag tyckte Pingst pratade mer och bättre om den helige Ande, som jag ansåg (och fortfarande anser) är en alldeles nödvändig del av att vara en kristen.

Jag gick till den stora pingstförsamlingen i Stockholm, Filadelfia på Rörstrand, men fick inget positivt intryck, ung och dum som jag var. Inget varmt välkomnande, inget erbjudande om att gå med i en cellgrupp, en tråkig predikan, omodern musik, osv. Istället besökte jag Stockholm Karisma Center, och blev väldigt positivt överraskad! Härlig lovsång, många unga människor, cellgrupper, och framförallt, folk gick fram för frälsning VARJE söndag! Så HÄR ska en församling vara tänkte jag! :)

Lärdom nummer 1: En församling behöver anstränga sig för att göra ett gott första intryck.

Cellgrupper

Alla på Karisma var trevliga och jag bad om att få gå med i en cellgrupp. För mig var den lilla gruppens kristna gemenskap livsviktig för min tro och eftersom Karisma hade cellgrupper så bad jag att få gå med i en. Jag fick prata med cellgruppschefen, men ingenting hände på en månad. De glömde bort mig och jag fick varje söndag gå fram och tjata på att få gå med i en cellgrupp. Hade detta hänt en annan nybliven kristen som mig, så hade nog den personen gett upp och slutat gå till kyrkan. Som tur var så gav jag inte upp utan fortsatte tjata och till slut blev jag insläppt i en cellgrupp.

Lärdom nummer 2: En församling behöver ta till vara på nya kristna och slussa in dem i gemenskapen så fort som möjligt.

Socialt ansvar

Under mitt sista år i Stockholm jobbade jag som väktare nattetid på Stockholms centrala gator. Jag såg mycket kriminalitet, prostitution och hemlöshet. När jag fick höra att Karisma startade Karisma Care, ett härbärge för hemlösa, anmälde jag mig som frivillig att vara med och hjälpa till. Min uppfattning var att Karisma hade stora ambitioner att få betyda någonting för Stockholm och att få vara med och se en förändring och var inte rädda att få lite lite skit under naglarna.

Lärdom nummer 3: Ta socialt ansvar som församling och anmäl dig som frivillig som individ.

Ekonomi

Det hände mer än en gång att jag trodde att predikanten höll en kort predikan när han började runda av efter 20 minuter, men sen insåg att det bara var kollekttalet!!! Karisma hade ett väldigt stort och osunt fokus på pengar. Visst behöver man pengar för att bygga upp en bra verksamhet, men har man Guds kallelse och välsignelse behöver man inte ständigt tjata och truga om sina medlemmars pengar. Som tur är hade jag tidigt bestämt mig för att ge tionde och lät mig inte luras att offra ännu mer av mina pengar.

När jag gick Bibelskola på Bjärka-Säby var jag tillbaka i Stockholm för att gå på Karismas ungdoms-nyårskonferens som ungdomspastor Andreas Nielsen arrangerade. Konferensen var en riktig succé och om jag minns rätt var där tusentals ungdomar. Men mitt intryck av Karisma fick sig en rejäl törn när en av Karismas pastorer skulle hålla sitt kollekttal till oss ungdomar (redan här blir det anmärkningsvärt konstigt; ett kollekttal till UNGDOMAR!?!). Pastorn höll som vanligt på rätt länge, men efter ett tag började han dessutom profetera om hur mycket pengar vissa individuella ungdomar skulle offra. Pastorn nämnde olika summor pengar som han profeterade att vissa ungdomar skulle ge till Karisma och när han till slut nämnde siffran 32.000 kr insåg jag att han var en falsk profet. Jag hade nämligen exakt så mycket pengar på mitt konto just då och jag upplevde väldigt starkt att jag inte alls skulle ge de pengarna till Karisma. Jag kände en stark avsmak och ansåg nästan att detta borde vara olagligt! Att en PASTOR uppmanar lättlurade UNGDOMAR att ge så mycket pengar till sig själv måste ju vara nån form av kvacksalveri och lurendrejeri! Den värsta sortens missbruk av förtroende!

När jag några månader senare jobbade som ungdomspastor i Bankeryd fick jag ett obehagligt brev från Karisma hem med posten. Där stod att församlingen var i en akut ekonomisk knipa och de uppmanade församlingsmedlemmar att ta ett lån på 25.000 kr (om jag minns summan rätt?) och GE dessa pengar till församlingen!?! Jag blev så arg att jag rev brevet, gick ur församlingen och bad dem sluta skicka fler brev till mig.

Nu så här i efterhand skulle det inte förvåna mig om Gud tillät Karisma att drabbas av just en ekonomisk dom pga deras ekonomiska missbruk. Det är inte helt ovanligt att Gud ger en dom som matchar synden.

Lärdom nummer 4: Medlem: Bestäm dig för hur mycket pengar du vill ge till din församling. Pastor: Använd inte ditt förtroende till att lura till dig församlingens pengar genom manipulativa och falska profetior!

Det profetiska

Som jag nämnde tidigare så anser jag att den helige Andes närvaro är en viktig del av en församling. Men om man är en ung och oerfaren kristen så är det lätt att bli lurad att tro att Anden är verksam om pastorerna pratar med ett klinkande piano i bakgrunden. För en oerfaren kristen är det svårt att se skillnad på det manipulativa och det äkta, på det själsliga och det andliga.

Karisma hade en osund inställning till det andliga. Det blev överdrivet. Många gånger hävdade en av pastorerna att han såg stora änglar i salen. Han hävdade också att han kunde profetera med 75 % säkerhet. Osv. Ibland kändes det som att pastorerna ville skapa en andlig stämning med mänskliga medel. Detta funkar kanske så länge som medlemmarna blint tror på ledarna, men när fuskbygget så småningom börjar knaka i fogarna, ja då rasar alltihopa.

Lärdom nummer 5: Medlem: Pröva alltid det profetiska. Pastor: Manipulera aldrig fram en andlig stämning, oavsett ditt syfte. Målen helgar aldrig medlen.

Toppstyrt ledarskap

Jag minns att jag som nybliven medlem reagerade på att jag i stort sett aldrig pratade med eller ens träffade pastorerna. Om man ville prata med sin pastor kunde man efter gudstjänsten gå fram till pastorns sekreterare och boka en tid. Eftersom jag som naiv ung kristen ansåg att man borde få prata med sin pastor så gick jag fram och berättade för sekreteraren att jag ville prata med någon av pastorerna. Sekreteraren noterade detta men förmodligen glömde de bort mig för jag fick ingen träff med någon av pastorerna. Det ironiska var att jag hade tänkt prata med dem om att jag tyckte att församlingen var alldeles för toppstyrd.

Lärdom nummer 6: I en välmående församling behöver medlemmarna ha inflytande över församlingen och tillgång till sina pastorer.

Analys

Jag har både positiva och negativa intryck från mina år i Stockholm Karisma Center. Det fanns en osund inställning till ledarskap, till det profetiska och till det ekonomiska. Att blanda dessa tre i en osalig soppa kan inte sluta på något annat sätt än katastrof, antingen för församlingen eller för individen. I Karismas fall blev det en soppa utan dess like, både för församlingen och för individen.

Men om vi för en liten stund försöker bortse från dessa negativa intryck, som jag även sammantaget tror blev Karismas fall, så fanns det även en hel del positiva intryck som jag tycker att andra församlingar kan lära sig något utav, nämligen att leda människor till en relation med Jesus! Den positiva aspekten, som nu så här i efterhand ofta överskuggas av det negativa, var att de hade ambitionen att ständigt bjuda in till frälsning, leda människor in i en kristen gemenskap och ta ett stort socialt ansvar.

I bästa fall var Stockholm Karisma Center fartblinda. I värsta fall var de lurendrejare. Jag väljer att tro på det första. De ville gott, men det blev fel. De gick i tro på falska profetiska premisser. Längtan efter det andliga blev större än längtan efter det heliga. Hade man lyssnat på medlemmarna tror jag att detta hade kunnat undvikas. Hade man haft en erfaren och kompetent huvudpastor hade fartblindheten kunnat saktas ner.

Sammanfattning: led människor till Jesus och hjälp de socialt utsatta, men missbruka inte ditt förtroende som ledare genom att profetera falskt och lura folk på pengar.