Saliga är Pacifisterna - Pastor Christian Mölk

– Lyssna på predikan om pacifism: ”Matt 5:9 – Saliga är Pacifisterna”.

Många blandar ihop ”pacifist” med ”passivist”, men faktum är att ordet ”pacifist” är sammansatt av de två latinska orden ”pax” och ”facere”, och betyder ”fredskapare”. I den latinska översättningen av Bibeln förekommer ordet bland annat i Jesu Bergspredikan: “Saliga är de som skapar frid [pacifici], de skall kallas Guds barn.” (Matt 5:9)[1]. Att vara kristen pacifist är mer än att bara avstå från våld, det är också att skapa fred.

Kristen pacifism var den allmänt erkända kristna hållningen de första 300 åren och har sedan dess funnits representerad bland väckelsegrupper, såsom exempelvis franciskaner, valdensare, anabaptister, kväkare och de ursprungliga pingstvännerna.

Min definition av en kristen pacifist är: en person som går i Jesu fotspår[2] genom att avstå från att hämnas[3] eller löna ont med ont[4] och istället besegrar det onda med det goda[5] genom att älska sin fiende[6] och skapa fred[7] genom att erbjuda försoning, föra folk samman och arbeta mot orättvisa levandsförhållanden och maktstrukturer[8].

Jag har alltid bekänt mig som kristen, men blev en Jesu lärjunge när jag mötte Jesus i 18-årsåldern. Detta hände strax före jag ryckte in i lumpen med ambitionen att bli FN-soldat. Efter avslutad värnplikt sökte jag till Kosovo-bataljonen och jobbade som väktare på Stockholms gator under ansökningsperioden. Stockholm är en farlig plats på natten och jag har fått se och vara med om min beskärda del av våld och kriminalitet. När jag av okänd anledning fick avslag trots goda betyg valde jag att istället gå Bibelskola och blev så småningom pingstpastor.

Långsamt men säkert började en förvandling. I takt med att Anden förändrade mitt hjärta började jag fördjupa mig i Ordet. Efter 15 års grubblerier kunde jag inte längre göra annat än att avsäga mig min roll i Försvarsmakten och börja kalla mig pacifist. Att gå i Jesu fotspår har förvandlat mig.

Eftersom detta är en svår fråga som många kristna har väldigt olika uppfattningar om respekterar jag detta men vill här nedan försöka dela mina tankar kring hur en kristen ska förhålla sig till krig och våld.

På jorden så som i himlen
Acceptera lidande
Löna inte ont med ont
Överlämna domen åt Herren
Skapa fred
Respektera överheten
Gråzonen
Kort och koncist
Kyrkohistorien
Pingströrelsen

1. På jorden så som i himmelen

Ända sedan Adam och Evas syndafall är det stor skillnad på Himlen och Världen. I Himmelriket råder Guds vilja och där finns ingen sorg, ingen plåga och ingen död[9], men Världen är i den ondes våld[10] och här florerar synd, våld, sjukdom, ondska och död. Detta är inte Gud nöjd med utan kommer att på Herrens dag döma synden i världen och stoppa den ondska som pågår[11]. Men vem av oss kan säga att vi aldrig har syndat? Vem av oss kommer att gå fri på domens dag? Alla har vi syndat och har del i världens skuld.

Men Gud vill rädda oss undan domen och förlåta oss våra synder[12]. Därför föddes Gud som människa i en värld full av synd och ondska och tog våra synder på sig och dog på Golgata kors så att vi som tror på Jesus och bekänner honom som vår Herre får våra synder förlåtna och föds på nytt in i Guds rike[13]. Tack vare Jesu död får vi evigt liv och har nu vårt medborgarskap i Himmelriket[14].

I och med Jesus första ankomst till världen har Guds rike redan kommit till Världen[15] och fram tills Jesus återkomst lever vi som främlingar[16] och gäster[17] i Världens rike. Vi lever i Världen men tillhör inte Världen[18]. Samtidigt som vi ber vår Fader att hans rike ännu mer ska komma till världen, att hans vilja ska ske på jorden så som den sker i himlen[19], så arbetar vi också aktivt med att sprida Guds rike i Världen intill jordens yttersta gräns[20]. Detta uppdrag förverkligar vi genom att vittna om Jesus, älska våra medmänniskor och låta den helige Ande demonstrera Guds rike genom helanden, bönesvar, gudomlig frid och så vidare.

Detta uppdrag är dock förknippat med mycket lidande eftersom Världen hatar och förföljer oss som tillhör Jesus[21]. Men Jesus visste att vi skulle stöta på mycket lidande och sa bland annat: “I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen.” (Joh 16:33). Men Jesus ger oss inte bara tröst i lidandet utan instruerar och demonstrerar oss hur vi ska hantera detta. Jesus liv och lära är ett exempel för oss och vi ska vandra i hans fotspår[22]. Saliga är Pacifisterna

2. Acceptera lidande

Som Jesu efterföljare behöver vi acceptera att förföljelse, lidande och död tyvärr kommer att vara en verklighet för alla som tror på Jesus eftersom ”tjänaren är inte förmer än sin herre” och eftersom vi blir sända ”som får mitt ibland vargar”[23]. Jesus förvarnar oss att vi kommer att bli ”hatade av alla för mitt namns skull” och att vi kommer att bli ”utlämnade till att dödas”, men att vi ska ”hålla ut intill slutet”[24]. Detta beror på att Världen hatar Jesus och alla hans efterföljare, och om de förföljde och dödade Jesus kommer de också att förfölja och döda oss[25]. Därför kan vi glädjas mitt i allt lidande eftersom det indirekt bekräftar att vi tillhör Jesus. Petrus kallar det till och med en ”nåd från Gud” när man uthålligt får lida oskyldigt[26], eftersom Kristus led i vårt ställe och efterlämnade ett exempel åt oss, för att vi skulle följa i hans fotspår[27]. Så på sätt och vis ska vi vara glada när världen förföljer oss för vår tro på Jesus eftersom det visar att vi faktiskt tillhör Jesus och är frälsta. Denna förföljelse av de sant troende kommer att fortsätta ända in i den sista tiden, då vilddjuret kommer att ”strida mot de heliga” och döda många kristna med svärd[28]. Dock ska vi inte vara ”rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen”[29], eftersom Jesus är ”uppståndelsen och livet” och den som tror på Jesus ”skall leva om han än dör”[30]. Men har vi möjlighet att fly undan förföljelsen uppmanar Jesus oss att göra det[31], något som lärjungarna gjorde när Paulus förföljde och dödade de kristna[32].

The_Deserter

3. Löna inte ont med ont

När Jesus närmade sig Jerusalem grät han, eftersom staden vars halva namn betyder just ”fred”, inte visste hur man får fred.[33] Det världsliga sättet att stoppa våld är att ”löna ont med ont”[34] eller ”skymf med skymf”[35], men vi efterföljare till Jesus är instruerade att inte göra det, utan istället ”besegra det onda med det goda”[36]. Detta behöver sägas eftersom trots att de allra flesta kristna är överens om att våld inte är bra, så hävdar vissa ändå att det ibland är nödvändigt att vi kristna använder våld i syfte att stävja ondskan här i Världen, exempelvis för att hindra Hitler under Andra Världskriget eller genom att få stopp på ISIS. Men både Petrus[37] och Paulus[38] är tydliga med att vi kristna ska avstå från att hämnas och istället hålla fred med alla människor och överlämna hämnden åt Gud.

Detta är framförallt tydligt i Jesu Bergspredikan där Jesus jämför det Gamla förbundets synsätt med det Nya förbundets när han upprepade gånger kontrasterar Gamla testamentets ”ni har hört att det är sagt” med Nya testamentets ”jag säger er”[39]. Alla som har varit på den plats där Jesus höll sin Bergspredikan slås över det faktum att det inte på långa vägar är ett ”berg” som Matteus skriver[40], utan snarare en ”slätt” som Lukas skriver[41]. Detta beror på att Matteus gör en koppling mellan det Jesus säger i sin Bergspredikan med den lag Mose fick när Israel ingick förbund med Gud på Sinai berg. Det Mose lag på Sinai berg är för Israel, är Jesu Bergspredikan för Guds rike. Det kan ibland vara lätt hänt att man som kristen läser om alla krigen i Gamla testamentet och tar det som inteckning för att även vi ska kriga, men då har man missat att enligt Hebreerbrevet lever vi i ett ”nytt förbund” som är ”bättre” än det gamla[42]. Vi kristna ska inte leva kvar i det gamla förbundet utan istället låta den helige Ande få sprida Guds rike i världen så att det blir på jorden så som i himlen.

Eftersom de gammaltestamentliga Bibelord Jesus kontrasterar med i sin Bergspredikan kommer från Mose lag som ingick i det judiska rättsystemet gäller Jesu bud i det Nya förbundet på samma sätt som Mose lag gällde i det Gamla förbundet. Jesu uppmaning att avstå från att hämnas och istället vända andra kinden till är alltså mer än bara en privatreligiös hållning, det är en allmän princip för alla som tillhör Guds rike.

OM Jesus hade velat att vi skulle använda våld i självförsvar mot ett orättfärdigt angrepp, då hade han visat det i Getsemane när han angreps av ”en folkhop med svärd och påkar” trots att han inte hade gjort något ont. När en av hans lärjungar drog sitt svärd för att försvara Jesus mot angriparna så sa Jesus till honom att: ”Stick ditt svärd i skidan! Ty alla som drar svärd skall dödas med svärd. Eller menar du att jag inte kan be min Fader att han nu sänder till min tjänst mer än tolv legioner änglar?”[43] Jesus kunde alltså mycket väl ha försvarat sig själv, men avstod, dels för att hans död ingick i Guds plan, men också för att visa oss ett exempel på hur vi ska bemöta de som angriper oss för vår tro på Jesus.

Ett annat exempel på när lärjungarna vill ta till våld finner vi på vägen till Jerusalem. När Jesus inte tas emot av samarierna vill Jakob och Johannes hämnas genom att förgöra dem med ”eld från himlen”[44]. Jesus tillrättavisar sina arga lärjungar och går sen vidare. Hämnd och våld ankommer helt enkelt inte oss kristna som vandrar i Jesu fotspår.

4. Överlämna domen åt Herren

Så småningom lärde sig även lärjungarna att avstå från att försvara sig när de möttes av våld, exempelvis när Paulus, likt en modern terrorist, lät stena Stefanus till döds. Stefanus gjorde precis som Jesus på korset när han överlämnade sin ande till Gud[45] och i sitt sista andetag vädjade till Gud om att förlåta sina mördare[46] med de oerhört starka orden: ”Herre, ställ dem inte till svars för denna synd.”[47]

Istället för att hämnas Stefanus och döda Paulus, vilket definitivt skulle kunna betraktas som självförsvar, överlät de kristna domen åt Gud. På grund av detta kunde Jesus möta Paulus på Damaskusvägen och kalla honom till apostel[48]. Om lärjungarna hade försvarat sig mot Paulus mordlust och dödat honom, då hade Jesus varken kunnat frälsa honom eller kalla honom in i tjänst. Då hade Paulus inte kunnat sprida evangeliet i hela Romarriket, startat mängder av församlingar och skrivit halva Nya testamentet. För Gud är ingenting omöjligt[49] och ingen människa är ett hopplöst fall, något som även rövaren på korset lär oss[50].

Hur svårt det än kan låta så uppmanar Gud oss att förlåta alla som begår överträdelser mot oss[51] och ”älska våra fiender och be för dem som förföljer oss”[52]. Denna ”Kristuslikhet” finner vi inte bara i Stefanus martyrskap, utan överallt genom Kyrkohistorien.

Ett dagsaktuellt exempel finner vi i ett filmklipp från en strand i Libyen. Där leder Islamiska Statens terrorister fram 21 kristna kopter som lamm på väg till slakt. IS-terroristerna radar upp dem och tvingar ner dem på knä och kallar dem ”Korsets folk”. Strax före terroristerna mördar kopterna hörs en del av dem ropa ”Herre Jesus Kristus” och man ser hur de ber tysta böner. Namnet Jesus var det sista ordet på deras läppar. Efter att de fått sina huvuden avskurna flyter deras blod ut i vattnet och färgar Medelhavet rött av martyrernas blod.[53]

När sen Beshir, brodern till två av de mördade kopterna, via telefon blir intervjuad i den arabiska kristna Tv-kanalen Sat7 säger han att han är stolt över sina bröder, att de är en stolthet för hela kristenheten och att IS har stärkt hans tro genom att inte redigera bort den filmsekvens där de bekände sin tro på Jesus Kristus. När Beshir får frågan om hur han ser på de flygbombningar som drabbade IS som en konsekvens av morden på kopterna förklarar han att ända sedan Romartiden har vi kristna blivit föremål för martyrskap och att Bibeln säger åt oss att älska våra fiender och välsigna dem som förbannar oss. Men om IS-terroristerna inte blev dödade av flygbomberna så hade de ändå inte velat ha någon hämnd. Beshir berättar också att hans mamma sa att om hon hade träffat sina söners mördare på gatan så skulle hon be Gud att öppna hans ögon och bjuda hem honom till sitt hus eftersom han hjälpt oss att komma in i Guds rike. Sen avslutar Beshir intervjun med att be för IS-terroristerna.[54]

Ett annat mycket gripande nutida exempel hittar vi i Syrien. Där befann sig 12 syriska kristna arbetare i en by i närheten av staden Aleppo. Ledaren för den kristna organisationen de jobbade åt sa åt dem att lämna området eftersom Islamiska Statens terrorister närmade sig. Men de kristna valde att stanna eftersom de upplevde sig kallade att dela evangeliet om Kristus med sina medmänniskor i området. När IS kom greps de och ombads att återvända till Islam, men de kristna vägrade att avsäga sig Kristus. Då samlade terroristerna några av de kristna, bland annat en 41-åring och hans 12-årige son och klippte av tolvåringens fingrar och misshandla honom inför en publik. Terroristerna sa till pappan att de skulle sluta med tortyren av pojken om han återvände till Islam. När pappan vägrade misshandlade de även honom och mördade dem till slut genom korsfästning.

Några andra från den kristna gruppen, varav två kvinnor, togs bort till en annan by och fick samma fråga. Kvinnorna försökte berätta för terroristerna att de bara delade Kristi fred och kärlek och frågade vad de hade gjort för fel för att förtjäna detta övergrepp. Terroristerna våldtog då kvinnorna inför publik. Kvinnorna bad till Gud under våldtäkten, vilket ledde till att de blev ännu mer misshandlade av terroristerna. Efteråt böjde den kristna gruppen knä och bad varpå de blev halshuggna. Byborna berättade efteråt att en del av dem bad i Jesu namn, andra bad Herrens bön, och några av dem lyfte sina huvuden och överlämnade sin ande till Jesus. En av kvinnorna som blickade uppåt tycktes nästan le när hon sa ”Jesus!” Efter halshuggningen korsfästes de.[55]

5. Skapa fred

Inte nog med att vi ska acceptera lidande, avstå från att löna ont med ont, överlämna domen åt Herren, besegra det onda med det goda, vi ska även skapa ”fred” och ”frid” (två svenska ord som på både grekiska [eirene] och hebreiska [shalom] är samma sak)[57]. Här i Sverige behöver vi återupptäcka att Jesus är både en ”Fredsfurste” och en ”Fridsfurste”[58] som regerar över ett rike där man skall ”smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar” och där folken inte mer skall ”lyfta svärd mot varandra och inte mer träna sig för krig”[59]. Detta messianska rike har kommit till jorden i och med Jesu födelse då änglarna sjöng om ”frid på jorden”[60]. Vi som tillhör detta fredsrike bör både leva fredligt själva, men också aktivt arbeta för att skapa fred på jorden.

När man möter våld har man tre alternativ; slå tillbaka, vara passiv, eller skapa fred. Kristen pacifism, som ju ordagrant betyder ”skapa fred”, innebär inte enbart att avstå från våld, utan även att aktivt skapa fred. Vi kristna har en strid att kämpa, men vi ”strider inte på världens sätt”[61], dvs. vår strid är inte mot människor av ”kött och blod” utan mot ”ondskans andemakter”. På grund av detta är vår rustning därför inte pansar, hjälm och svärd, utan Sanning, Rättfärdighet, Frid, Tro, Frälsning och Guds Ord[62]. Istället för att löna ont med ont ska vi besegra det onda med det goda[63]. Istället för att slå tillbaka med samma mynt ska vi vända andra kinden till[64]. Vill vi se ett slut på krig och terror bekämpar vi detta med hjälp av de vapen vi har fått från Gud, inte med ännu mer krig och terror. Lika lite som det går att släcka en eld med ännu mer eld kan man heller inte få slut på ondska genom att använda sig av ännu mer ondska. För några goda råd för hur detta rent konkret går till finner jag inspiration i framförallt Jesu Bergspredikan och Paulus vision.

Jesu Bergspredikan

När en räddhågsen person läser Jesu Bergspredikan tolkar man det måhända som ett bekräftelse på att det är rätt för en kristen att tyst och försiktigt ska dra sig undan när någon slår en eller att man bara ska tyst acceptera den orättvisa man möter. Men när en militärutbildad före detta väktare läser Jesu Bergspredikan ser jag någonting helt annat! Jag ser en Jesus som varken är passiv mot ondskan eller låter ondskan vinna genom att frestas slå tillbaka med deras metoder. Nej, jag ser en Jesus som väljer en annan väg, han besegrar nämligen det onda med det goda, genom att inte vara passiv eller löna ont med ont, utan genom att på olika kreativa sätt besegra sin våldsamma motståndare utan att använda våld.

I Jesu Bergspredikan levererar Jesus en mängd med olika tips på hur man kan göra ifall någon våldför sig på oss eller om någon behandlar oss orättvist så att vi normalt sett skulle ha slagit tillbaka eller hämnats. Men istället för att svara med samma mynt ger Jesus oss konkreta tips på hur vi kan skapa fred genom att varken vara passiva eller hämnas. Genom att aktivt göra något ”fredsskapande” avslöjar vi vår motståndares orättfärdighet samtidigt som vi erbjuder honom en möjlighet att sluta med sina dumheter.

Jesus säger exempelvis i Matt 5:39: “Jag säger er: Stå inte emot den som är ond, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom.” Jag finner det anmärkningsvärt att Jesus säger: “om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom”. Eftersom de allra flesta människor är högerhänta blir man normalt sett slagen på den vänstra kinden, så varför nämner Jesus uttryckligen den högra? På Jesu tid var det nämligen inte ovanligt att man visade sin auktoritet och överlägsenhet genom att slå någon med baksidan av handen. En romare kunde slå en jude på detta sätt, en herre sin slav, en man sin fru, dvs. ett omvänt eko av Paulus vision: Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” Men om den som blir slagen då svarar med att vända upp sin vänstra kind visar det att man vägrar acceptera det förtryck man utsätts för och vill bli behandlad som en jämlik. Den som slog ställs då inför ett dilemma; antingen slå en jämlik på den vänstra kinden eller sluta slå och på så sätt indirekt visa att man inte längre har någon auktoritet. Genom att vända andra kinden till visar vi att våld inte kan besegra den som inte längre är rädd för ”dem som dödar kroppen men inte kan döda själen”[67]. Genom att inte slå tillbaka avväpnar vi vår motståndare och stoppar den våldsspiral av hämnd som har pågått ända sedan urminnes tider. Enda sättet att få stopp på våldet är att någon väljer att inte slå tillbaka och istället erbjuda en väg till försoning. Just detta gjorde Jesus på korset och vann på så sätt en seger över Djävulen. När vi förstår att döden inte kan skilja oss från Kristus och inte längre är rädda för att dö[68], då har våldsverkarna inte längre någon makt över oss[69].

Ett annat intressant exempel Jesus ger är att om någon kräver att få ”ta din livklädnad, så låt honom få din mantel också.”[65] Genom att ge din motståndare alla dina kläder kommer det uppstå en situation där du står naken bredvid en person som har alla dina kläder i sin hand, , vilket i en mellanösternkultur skulle innebära stor skam för den som orsakade dig detta. Genom att klä av dig naken klär du av din motståndare hans makt över dig. Alla som ser detta kommer betrakta din moståndare som en orättfärdig angripare. Genom att inte bara vara passiv har du alltså avslöjat det orättfärdiga beteendet hos den som försöker våldföra sig på dig och erbjudit honom en möjlighet att inse sin dumhet och ge dig dina kläder tillbaka.

Ett tredje intressant exempel Jesus berättar om är: ”om någon tvingar dig att gå med en mil, gå två mil med honom”[66]. En romersk soldat fick enligt romersk lag kräva av en judisk man att bära hans utrustning en mil, men inte mer. Vem som helst kunde bli tvingad att utföra uppgifter åt romarna, något vi exempelvis ser när Simon från Cyrene tvingas bära Jesus kors. Genom att inte bara acceptera soldatens krav utan gå en mil till avslöjar man den romerske soldatens orättfärdiga krav och tvingar honom att sluta sin aggression alternativt begå ett romerskt lagbrott. Den romerske soldaten måste nu oväntat vädja till den judiske mannen att själv få bära sin utrustning. Därmed har pacifisten fått initiativet och erbjudit soldaten en chans till försoning.

Paulus vision

Exemplen från Jesu Bergspredikan handlar om hur man ska bete sig i de stunder då man möter våld eller orättvisor. Men om man vill jobba mer långsiktigt för att skapa fred måste man även arbeta mot de samhälleliga orättvisor som finns i vår värld. En ledtråd till hur man gör detta finner vi i Gal 3:28 när Paulus skriver att: “Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” Detta skulle man kunna betrakta som ”Paulus vision”, dvs. något som han långsiktigt jobbade för att förverkliga.

I detta Bibelord går Paulus emot fientlig nationalism, orättvisa levnadsförhållanden och patriarkala maktstrukturer. Att vara stolt och glad över sin nationalitet, sitt arbete eller sitt kön är givetvis inget fel i sig självt, men när vi definierar oss utifrån detta på andra människors bekostnad bygger vi murar mot andra människor och skapar orättvisor och förtryck som oundvikligen blir en grogrund för konflikter. Vårt uppdrag som fredsskapare är att förkunna att de fientliga murar som finns mellan folk och folk, grupper och grupper, är i Kristus nedrivna[70]. Alla som tror på Jesus hör ihop och är en del av Guds familj, oavsett vilket folkslag vi kommer ifrån eller vilket arbete vi har. De förtryckande strukturerna som tidigare funnits bland oss behöver frivilligt bytas ut mot en kärleksfull gemenskap där vi ser på varandra som bröder och systrar[71]. Fiendskapen mellan oss är borta eftersom vi nu hör ihop. Visst kan vi gnabbas likt syskon, men vi får inte strida som fiender.

Eftersom de allra flesta krig startar pga. nationalism, klasskillnad, orättvisor eller fattigdom, är det alltså vår uppgift som fredsskapare att bland oss kristna sluta ha vår primära identitet i vår nationalitet, i vårt arbete, vår makt eller i vår rikedom, utan istället i Kristus[72]. Genom att sprida Guds rike till jordens yttersta gräns påverkar Guds kärlek individer vilket leder till att folk försonas med folk och kärleken mellan människor ökar. Genom att förkunna för världen att Gud älskar oss oavsett vår nationalitet eller vår rikedom, och genom att arbeta för att minska förtryck och orättvisor i världen, och därmed även grogrunden för krig, kan vi skapa fred och försoning på vår jord.

Så en kristen pacifist är alltså varken en passiv vapenvägrare eller en våldsam hämnare, utan en aktiv fredsskapare. Genom att bemöta våld på ett aktivt fredsskapande sätt avslöjar vi orättvisor samtidigt som vi erbjuder vår motståndare en möjlighet till försoning. Genom att arbeta mot fientlig nationalism, orättvisa levnadsförhållanden och patriarkala maktstrukturer förebygger vi framtida konflikter.

6. Respektera överheten

De allra flesta kristna är överens om att Världen är i den Ondes våld[73] och att Jesus är Herre i Himmelriket, men det råder delade meningar om på vilket sätt en medborgare i Guds rike ska engagera sig i ett världsligt rike. Vi kristna tillhör Himmelriket samtidigt som vi lever kvar i en värld som går mot sitt slut den dag då Jesus kommer tillbaka och upprättar Guds rike fullt ut. Vi lever alltså i en tid då Världens rike och Guds rike ”överlappar”, dvs. Guds rike har redan börjat, samtidigt som Världens rike inte är slut än. Denna överlappande tid är en gråzon då vi kristna måste förhålla oss till både den värld vi lever i och det rike vi tillhör.

Extra tydligt blir detta i Romarbrevet kapitel 12, där Paulus redogör för hur en kristen bör bete sig, och kapitel 13, där Paulus beskriver de världsliga myndigheternas dito. I kapitel 12 uppmanar Paulus de kristna att inte hämnas[74], och i kapitel 13 skriver Paulus att överheten är en Guds tjänare som hämnas[75] och straffar de som gör det onda.

Rom 12

“⁹Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. ¹⁰Var innerligt tillgivna varandra i broderlig kärlek. Överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning. ¹¹Var inte tröga när det gäller nit, var brinnande i anden, tjäna Herren. ¹²Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen. ¹³Hjälp de heliga med vad de behöver. Var ivriga att visa gästfrihet. ¹⁴Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte. ¹⁵Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter. ¹⁶Lev i endräkt med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det som är ringa. Var inte självkloka. ¹⁷Löna inte ont med ont, sträva efter det som är gott inför alla människor. ¹⁸Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er. ¹⁹Hämnas inte, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen. Ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren. ²⁰Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud. ²¹Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.” (Rom 12:9–21)

Rom 13

“¹Varje människa skall underordna sig den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är insatt av honom. ²Den som sätter sig emot överheten står därför emot vad Gud har bestämt, och de som gör så drar domen över sig själva. ³Ty de styrande inger inte fruktan hos dem som gör det goda utan hos dem som gör det onda. Vill du slippa att leva i fruktan för överheten, fortsätt då att göra det goda, så kommer du att få beröm av den. ⁴Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. ⁵Därför måste man underordna sig den inte bara för straffets skull utan också för samvetets skull. ⁶Det är också därför ni betalar skatt. Ty de styrande är Guds tjänare, ständigt verksamma för just denna uppgift. ⁷Fullgör era skyldigheter mot alla: skatt åt den ni är skyldiga skatt, tull åt den ni är skyldiga tull, vördnad åt den som bör få vördnad och heder åt den som bör få heder.” (Rom 13:1–7)

Eftersom det onekligen är rätt svårt att avstå från att hämnas samtidigt som man hämnas, så skulle man kunna dra slutsatsen att Paulus menar att vi kristna ska underordna oss överheten men att vi inte ska ingå i den.

Även Jesus visade ett tydligt avståndstagande gentemot politisk och världslig makt och menade att: ”mitt rike är inte av den här världen”[76]. Jesus visade att han underordnade sig överheten i och med att han betalade skatt[77] och accepterade världsliga domares dödsstraff[78], men han visade också samtidigt att han inte hade för avsikt att bli en del av den världsliga makten genom att vägra bli en världslig härskare både när Djävulen erbjöd honom ”alla riken i världen”[79] och när det judiska folket försökte att med våld göra honom till Israels kung[80]. Därför är det min personliga uppfattning att vårt primära fokus som kristna ska vara att sprida Guds rike och vittna om Jesus. Det är det uppdrag som vi har fått av vår Herre och som vi därför borde satsa all vår energi på. Först i andra hand bör vi engagera oss i värdsliga ting, men då med tydliga gränser för vad vi kan göra.

Det är också värt att tillägga att bekännelsen ”Jesus är Herre” var potentiellt livsfarlig i det romerska riket. Dels kan det utifrån ett romerskt perspektiv ses som en upprorisk utmaning mot Kejsaren, men det är också en bekännelse som riskerar skapa anarki och revolution om det hamnar i orätta händer. För vem vill lyda landets lagar om Jesus är Herre istället för Kejsaren? Vem vill betala skatt till Svea Rike om vi är medborgare i Guds rike[81]? Även om Jesus menar att Guds rike inte är av den här världen så kommer ju Jesus att bli hela himmelens och världens konung så småningom[82], så borde vi då inte börja leva som att Jesus är vår världslige kung redan här och nu och därmed isolera oss från alla världsliga ledare och skapa egna små anarkistiska Gudsrikes-samhällen?

Dessa, och många andra liknande frågor, är anledningen till att Paulus i Romarbrevet kapitel 13 betonar att “varje människa skall underordna sig den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är insatt av honom.”[83] Även om Jesus är världens rättmätige Herre och att alla människor en vacker dag kommer att bekänna Jesus som Herre[84], så lever vi fortfarande kvar i den här Världen, och fram tills Jesu återkomst så tillåter Gud att ”Kejsaren”, symbolen i Nya testamentet för den högsta värdsliga makten, upprätthåller lag och ordning i det världsliga riket eftersom motsatsen skulle leda till anarki. Den här Världen och Kejsarens politiska makt går mot sitt slut samtidigt som Guds rike redan har börjat, vilket betyder att de två tidsåldrarna, Världens rike och Guds rike, överlappar. Vi kristna tillhör Guds rike, men lever kvar i Världens rike[85]. Men vi kristna ska inte försöka tvinga fram Jesu herravälde genom att bortse från att vi lever kvar här i Världen och istället isolera oss eller göra revolution. Nej, istället ska vi vara ett ljus i en mörk värld som vittnar om Guds kärlek, glädje, frid och fred. Församlingen ska inte skapa anarki eller vägra vara en del av samhället, eftersom anarki bara byter ut den officiella makten mot en inofficiell.

Likt en turist som inte vill skämma ut sitt hemland när man är på semester utan lyder lagarna i det land man befinner sig i, så ska vi kristna, som är ”främlingar och gäster” här i världen, ändå visa ”vördnad mot Kejsaren” och ”underordna oss varje myndighet”[86].

För en icke omvänd människa är våld ofta det enda sätt man kan lösa konflikter på och därför ska vi inte förvånas över att världsliga politiker vill bomba så fort man hittar en ny fiende, men det betyder inte att vi kristna ska haka på. Så i väntan på Jesu återkomst, den dag då Jesus dömer Världen och upprättar sitt rike fullt ut, så ska vi kristna ”ge kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud”[87], samtidigt som vi ska vara noga med att, om Kejsaren vill att vi ska göra något som går emot Gud, då ska vi lyda ”Gud mer än människor”[88]. För att kunna avgöra när vi ska lyda Kejsaren eller Gud så krävs vishet, något som Paulus betonar i kapitlet före: “anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.”[89] Detta innebär att vi inte förbehållslöst ska lyda Kejsaren eller den världsliga makten, utan att vi ska ”pröva vad som är Guds vilja”. För detta krävs både vårt sunda förnuft och den helige Andes vishet.

7. Gråzonen

Enligt min uppfattning bör vårt kristna fokus först och främst handla om att sprida Guds rike och vittna om Jesus. Först i andra hand bör vi engagera oss i det världsliga riket, och då behöver vi noga tänka igenom vart gränsen går i denna gråzon. Här måste man använda sitt sunda förnuft och den helige Andes vishet för att skilja på när det är okej att ”ge Kejsaren det Kejsaren vill ha” å ena sidan, och när man måste lyda ”Gud mer än människor” å andra sidan.

Eftersom Gud tillåter värdsliga myndigheter att hämnas och straffa den som gör det onda[90] behöver vi kristna, som ju inte får hämnas[91], fundera på i hur stor utsträckning vi kan vara delaktiga i de värdsliga myndigheterna. Personligen har jag grubblat mycket på detta och har inte riktigt landat i några exakta gränsdragningar än, så mina tankar under denna punkt kan komma att ändras.

Om en stridande soldat är i ena änden av skalan så är väktare i den andra änden och polis någonstans i mitten. Personligen finner jag det numera oförenligt med Jesu liv och lära att vara stridande soldat eftersom det innebär att man måste vara beredd att döda människor. Som en konsekvens av detta har jag kontaktat den svenska Försvarsmakten och berättat att jag numera är pacifist och inte längre önskar vara krigsplacerad. På grund av min höga ålder är jag dock inte längre en del av Försvarsmakten utan står istället till det civila försvarets förfogande.

Väktare tycker jag dock är okej eftersom de har som arbetsuppgift att hjälpa människor och stoppa våld. Av personlig erfarenhet vet jag att detta går att göra på väldigt många olika kreativa sätt även om jag en och annan gång har tvingats använda våld för att stoppa misshandel och dylikt.

Så för mig går gränsen någonstans mellan att vara soldat och att vara väktare, dvs. polis, vilket leder oss till frågan om huruvida man som kristen kan vara polis? Frågan är svår och inte helt enkel att svara på eftersom det beror på vad som menas med polis. I exempelvis Nepal var polisen en av de stridande parterna i inbördeskriget. I andra länder misshandlar och torterar poliser fängslade människor. Om polisarbetet innebär sådana arbetsuppgifter bör givetvis inte en kristen vara en polis. Men om en polis jobbar med att ”skapa fred”, dvs. att man försöker stoppa våld och orättvisor, då är det en annan sak. Ser man på sitt vapen som en absolut sista utväg kan jag möjligtvis tänka mig att en kristen skulle kunna vara polis. Men detta är svåra frågor och jag är fortfarande osäker på vart gränsdragningen går. I nuläget skulle jag kunna svara både ja och nej på den frågan.

Men om man som kristen kan vara polis, betyder det då att man även borde kunna ingå i fredsbevarande militära styrkor? Nej, jag tycker inte det, eftersom det är stor skillnad på att sära på två personer som slåss och att döda sina fiender.

Min slutsats är alltså att vi kristna kan engagera oss i den världsliga makten om vi är noga med att sätta gränser, samtidigt som vårt primära fokus bör vara att sprida Guds rike och vittna om Jesus.

8. Kort och koncist

Utifrån min förståelse av Bibeln vill jag med hjälp av några Bibelord ge några korta och konkreta råd för hur man som kristen ska hantera våld och krig.

Vad ska man göra när man utsätts för våld på grund av sin kristna tro?

Håll ut!

Betrakta det som en ära när folk misshandlar dig för att du är kristen eftersom det betyder att de bekräftar att du tillhör Jesus!

“⁹Då skall man utlämna er till att misshandlas och dödas, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull. ¹⁰Och då skall många komma på fall, och de skall förråda varandra och hata varandra. ¹¹Många falska profeter skall träda fram och bedra många. ¹²Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta. ¹³Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.” (Matt 24:9–13)

“¹⁰Om någon måste gå i fångenskap, skall han gå i fångenskap. Och om någon måste dödas med svärd, skall han dödas med svärd. Här visar sig de heligas uthållighet och tro.” (Upp 13:10)

“¹⁹Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er. ²⁰Kom ihåg vad jag har sagt: tjänaren är inte förmer än sin herre. Har de förföljt mig, skall de också förfölja er. Har de bevarat mitt ord, skall de också bevara ert ord.” (Joh 15:19–20)

Vad ska man göra om man hotas av död och förföljelse?

Fly!

“²⁰När ni ser Jerusalem omringas av härar, då skall ni veta att staden snart skall bli ödelagd. ²¹Då måste de som bor i Judeen fly bort till bergen, och de som bor inne i staden måste lämna den, och de som är ute på landet får inte gå in i staden.” (Luk 21:20–21)

“¹Och Saulus hade gått med på att han dödades. Samma dag bröt en svår förföljelse ut mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien.” (Apg 8:1)

Jesus visste att det skulle bli en massaker när så småningom judarna gjorde uppror mot romarna och den romerska armén svarade med att döda mellan 600 000 och 1,2 miljoner judar, krossa det judiska upproret, förstöra Jerusalem och rasera templet. Men trots det uppmanade Jesus inte till väpnad kamp utan befallde istället sina lärjungar att ”fly bort till bergen”. Detta gjorde de första kristna, något som ledde till deras räddning. Istället för att möta romarna med uppror och krig kunde Jesus lärjungar möta romarna med kärlek och evangelium.

För mig som utbildad soldat går detta emot allt vad jag lärt mig och hur jag mänskligt sett tänker. Att acceptera dessa ord från Jesus är kanske det jag har allra svårast med i pacifism-frågan. I mitt eget tänkande vill jag stanna, slåss och försvara om någon anfaller mig och min familj och mitt land, men som lärjunge till Jesus måste jag gå i Jesu fotspår. Jag måste böja mig inför Jesus och i värsta fall dö som min Mästare.

Kan man vara kristen och soldat?

Huruvida man är kristen eller inte avgörs om man tror på Jesus och avgörs till syvende och sist av Jesus och ingen annan. Men som kristen anser jag att man inte ska vara soldat eller döda sina fiender.

Kan man vara kristen och polis?

Tolkningsfråga.

Ja, om använder våld enbart för att hjälpa och som en sista utväg.

Nej, eftersom man måste vara beredd att döda.

Kan man vara kristen och väktare?

Ja, om man inte missbrukar våld.

Kan man vara kristen och politiker?

Ja, om man undviker att löna ont med ont och att besegras av det onda.

Vad har du för råd till Kristdemokraterna (KD)?

Om ni vill göra skäl av ordet ”Krist” i ert namn, se då till att komma med kreativa fredsskapande förslag istället för att löna det onda med det onda.

Går våld och krig att stoppa?

Nej, krig och våld kommer att öka ju närmare den yttersta tiden vi kommer.

Hur gör vi för att minska krigen i världen?

Vi stoppar krig genom att skapa fred.

Att försöka stoppa våld med mer våld är som att försöka släcka en eld med mer eld. Vi kan inte med våld tvinga folk att sluta hata varandra. Bara Guds nåd kan förvandla en människas hjärta. Enda sättet att långsiktigt stoppa krig är att sprida Guds rike och skapa fred.

Ska vi bara titta på när oskyldiga mördas?

I den kortsiktiga situationen ska vi använda vårt sunda förnuft och be om den helige Andes vishet. Exempelvis öppna våra gränser för människor på flykt.

I det långa loppet behöver vi aktivt arbeta för att motverka fientlig nationalism, orättvisa levnadsförhållanden och patriarkala maktstrukturer.

Vad gör vi om Sverige blir anfallet?

Vi hjälper vårt land så gott vi kan utan att frestas till att löna ont med ont. Vi tar inte till vapen för att försvara oss men hjälper alla som skadas genom att vara ambulanssjukvårdare, brandmän, etc.

Om vi blir attackerade på grund av vår kristna tro så håller vi ut och dör om vi måste dö, sätts i fångenskap om vi måste sättas i fångenskap. Har vi möjlighet så flyr vi.

Hur stoppar vi terroristorganisationer som ISIS?

Ur ett värdsligt perspektiv löser man det genom att löna ont med ont, dvs. möta ISIS terror med bomber. Ur ett kristet perspektiv besegrar man ondskan genom att göra det goda. Min uppfattning är således att vi kristna har ett ansvar att presentera kreativa fredsskapande lösningar.

Bör svenska försvaret avskaffas?

Ja, på sikt, dvs. när Jesus kommer tillbaka kommer han att binda Satan så att han inte längre har någon makt att bedra folk till att döda varandra.[92] Men fram till dess tillåter Gud världsliga makthavare.

Varför tog lärjungarna med två svärd till Getsemane?

“³⁵Han sade vidare till dem: ”När jag sände er utan börs, utan lädersäck och sandaler, saknade ni då något?” De svarade: ”Nej, inget.” ³⁶”Men nu”, sade han, ”skall den som har en börs ta den med sig, och likaså den som har en lädersäck. Och den som inte har något svärd skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd. ³⁷Ty jag säger er att på mig måste det ord uppfyllas som står skrivet: Han blev räknad bland förbrytare. Ja, det ordet om mig blir nu uppfyllt.” ³⁸De sade: ”Herre, här är två svärd.” Han svarade dem: ”Det räcker.”” (Luk 22:35–38)

“⁴⁷Medan han ännu talade kom där en folkhop. Han som hette Judas, en av de tolv, ledde dem, och han gick fram till Jesus och kysste honom. ⁴⁸Jesus sade till honom: ”Judas, förråder du Människosonen med en kyss?” ⁴⁹När de som stod kring Jesus såg vad som skulle hända, frågade de: ”Herre, skall vi slå till med svärd?” ⁵⁰Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat. ⁵¹Men Jesus sade: ”Låt det vara nog med detta!” Och han rörde vid hans öra och helade honom.” (Luk 22:47–51)

Jesus svarar själv på den frågan i texten: ”på mig måste det ord uppfyllas som står skrivet: Han blev räknad bland förbrytare. Ja, det ordet om mig blir nu uppfyllt.”[93]

Anledningen till att lärjungarna tog med två svärd till Getsemane var för att profetian skulle uppfyllas, inte för att de skulle användas. När Petrus använder ett av svärden för att försvara Jesus stoppar Jesus våldet och helar istället den skadade mannen.

Varför förbjuder inte Johannes Döparen eller Jesus soldaterna att vara soldater?

“¹⁴Även soldater frågade honom: ”Och vi, vad skall vi göra?” Han svarade dem: ”Våldför er inte på någon och pressa inte ut pengar från någon, utan nöj er med er lön!”” (Luk 3:14)

Jesus säger att ”Lagen och profeterna”, dvs. Gamla testamentets tid, hade sin tid fram till Johannes Döparen, och från och med Jesus Kristus är det Guds rikes tid. Därför uttalar sig Johannes Döparen inte nödvändigtvis om hur man som kristen ska bete sig i Guds rike[94]. Men det vi kan lära oss av Johannes ord är att soldater inte får våldföra sig på någon.

“¹När Jesus hade hållit hela sitt tal till folket, gick han in i Kapernaum. ²En officer där hade en tjänare som han satte stort värde på. Tjänaren var sjuk och låg för döden. ³Då officeren fick höra talas om Jesus, skickade han några av judarnas äldste till honom och bad honom komma och bota hans tjänare. ⁴De kom till Jesus och bad honom ivrigt: ”Han är värd att du gör detta för honom. ⁵Han älskar vårt folk, och det är han som har byggt synagogan åt oss.” ⁶Jesus gick med dem. Han var nästan framme vid huset, då officeren skickade några vänner och lät hälsa honom: ”Herre, gör dig inte besvär. Jag är inte värd att du går in under mitt tak. ⁷Därför ansåg jag mig inte heller värd att komma till dig. Men säg ett ord, så blir min tjänare frisk. ⁸Jag är själv en man som står under andras befäl, och jag har soldater under mig. När jag säger till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det, så gör han det.” ⁹När Jesus hörde detta förundrade han sig över honom och vände sig om och sade till folket som följde honom: ”Jag säger er: Inte ens i Israel har jag funnit en så stark tro.” ¹⁰Och de som skickats ut vände tillbaka och fann tjänaren frisk.” (Luk 7:1–10)

Men även Jesus möter en soldat och uttrycker inga synpunkter på huruvida han borde sluta vara soldat eller inte. Min uppfattning är att den romerske soldat som Jesus möter inte ska betraktas som en regelrätt krigande soldat, utan snarare som en polis eller polischef. Eftersom det inte fanns något utpräglat romerskt polisväsende fungerade soldater som poliser och vakter i tider av fred.

I mötet med officeren så uttalar sig inte Jesus om hans yrke utan konstaterar bara att soldaten har en stark tro, men huruvida soldaten blev en Jesu efterföljare eller inte framgår inte av texten. Eftersom Gud accepterar att överheten har ett svärd har inte Jesus några synpunkter på det världsliga soldatyrket. Hade soldaten dock blivit en Jesu lärjunge och börjat följa i Jesu fotspår är jag övertygad om att han skulle lägga ner sitt svärd. Med tanke på hur Jesus reagerade när Petrus med svärd försvarade Jesus i Getsemane har jag svårt att se hur Jesus skulle tillåta en romersk soldat med svärd försvara honom.

Dessutom, genom att berömma en romersk soldat för hans tro, visar Jesus sitt judiska folk att denne romare inte är en fiende som ska med våld bekämpas, utan en vän kapabel till att bli en kristen.

Varför red Jesus in i Jerusalem på en åsna?

“⁷De förde åsnan och fölet till honom och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. ⁸Folkskaran som var mycket stor bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar kvistar från träden och strödde på vägen. ⁹Och folket, både de som gick före honom och de som följde efter, ropade: Hosianna, Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden! ¹⁰Och när han drog in i Jerusalem, kom hela staden i rörelse, och man frågade: ”Vem är han?” ¹¹Folket svarade: ”Det är Profeten, Jesus från Nasaret i Galileen.”” (Matt 21:7–11)

I Mellanöstern på Bibelns tid symboliserade en häst ”krig” och en åsna ”fred” och användes av kungar när de ville signalera krig eller fred. När Jesus rider in i Jerusalem på en åsna ackompanjerad av messianska sånger symboliserar det alltså att han kommer som Messias till fredens stad och erbjuder fred.

Varför använde Jesus en piska i templet?

“¹²Jesus kom in på tempelplatsen och drev ut alla som sålde och köpte där. Han slog omkull borden för dem som växlade pengar och bänkarna för dem som sålde duvor ¹³och sade till dem: ”Det är skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste.” ¹⁴På tempelplatsen kom blinda och lama fram till honom, och han botade dem.” (Matt 21:12–14)

“¹³Judarnas påsk närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem. ¹⁴I templet fann han dem som sålde oxar, får och duvor, och sådana som satt där och växlade pengar. ¹⁵Då gjorde han en piska av rep och drev ut allesammans ur templet med deras får och oxar. Han slog ut penningväxlarnas mynt och välte omkull deras bord, ¹⁶och till dem som sålde duvor sade han: ”Ta bort det här! Gör inte min Faders hus till en saluhall!”” (Joh 2:13–16)

För det första är det viktigt att förstå att den grekiska grundtexten inte visar att Jesus skadade någon människa, utan han körde ut människorna och använde piskan på fåren och oxarna.

Orsaken till detta var att istället för att fungera som ett bönehus för alla folk så hade tempelområdet blivit en marknadsplats och en genomfartsled. För pilgrimer som kom till Jerusalem långväga ifrån fanns nämligen möjligheten att köpa offerdjur på plats. Men eftersom de inte tilläts att handla med romerska mynt (de hade hednabilder på sina mynt), tvingades folk att växla pengar mot höga växelkurser. Detta skapade en kommersialisering av folks längtan att få möta Gud vilket upprörde Jesus. På det område som var tänkt att hedningarna (icke-israeliter) skulle få möjlighet att be till Gud fanns nu istället en marknadsplats för offerdjur. För att slippa gå runt tempelområdet tog en del människor dessutom en genväg genom hedningarnas förgård. Dessa stoppar Jesus eftersom det förhindrar tempelområdet att vara en böneplats.

Så genom att agera på detta sätt skapar Jesus en plats dit hedningarna kan komma för att möta Gud, dvs. han gör en aktiv ”fredsskapande” åtgärd för att långsiktigt föra olika folk samman inför Gud. Detta är den kristna pacifismens kärna.

9. Kyrkohistorien

Det är svårt att vara kortfattad när man ska försöka beskriva 2000 år av kyrkohistoria. Men det man kan konstatera är att när de första kristna utsattes för mycket våld och död gjorde de precis som Jesus hade lärt dem och accepterade lidandet och dog som martyrer. Under de 300 första åren var i princip alla kristna pacifister, men när så småningom kristendomen blev romersk statsreligion år 380 och allt fler kristna blev en del av den romerska statsmakten, så blandades Guds rike och Världens rike i en osalig röra vilket ledde till att våld accepterades mer och mer, steg för steg. Majoriteten av kyrkan valde att acceptera våld som en lösning på problem med exempelvis kättare och fiender, men genom hela historiens gång har det alltid funnits små väckelsegrupper som har hållit fast vid den kristna pacifismen, såsom exempelvis franciskaner, valdensare, anabaptister, kväkare och de ursprungliga pingstvännerna. Dessa har dock ofta förföljts och dödats av majoritetskyrkan, vilket lett till att de ofta marginaliserats eller tvingats hålla sig borta från rampljuset.

Några exempel på vad de tidiga kristna ansåg om krig:

Justinus Martyren (100-165)

Justinus föddes i Flavia Neapolis i Palestina och var en av de första kristna apologeterna (den kristna trons försvarare). Justinus skriver bland annat följande:

”Och vi som var fulla av krig och ömsesidig slakt och alla olika sorters ondska, har var och en på hela jorden förvandlat våra krigsvapen; våra svärd till plogbillar, och våra spjut till vingårdsknivar, och vi odlar fromhet, rättfärdighet, filantropi, tro och hopp, vilket vi har fått från Fadern själv genom honom som korsfästes.”[95]

Tertullianus (160-225)

Tertullianus var en kristen författare känd för att ha varit den första som skrivit kristen litteratur på latin. Tertullianus föddes i Karthago i den romerska provinsen Afrika och hans far var en romersk officer. Cirka år 195 blev Tertullianus kristen och tjänade som presbyter i kyrkan i Karthago, och är känd för att ha myntat begrepp som ”Vad har Aten med Jerusalem att göra?”, ”Treenigheten” och ”Gamla testamentet och Nya testamentet”. Tertullianus var en apologet som försvarade den kristna tron och skrev böcker i olika ämnen, bl.a. om huruvida kristna kan vara soldater eller inte:

”För att börja med den verkliga orsaken till den militära kronan, tror jag att vi först måste fråga oss om militärtjänst över huvud taget är lämpligt för kristna.

Kan det anses vara lagligt att göra svärdet till sitt yrke när Herren proklamerar att den som tar till svärdet skall förgås genom svärdet? Och skall en fridens son ta del i strid när det inte är tillåtet för honom att gå till domstol? Skall han tilldela folk kedjor och fängelse, utföra tortyr och straff, när han inte ens själv får hämnas sina egna skador?

Till och med själva överförandet av sin inskrivning från ljusets armé till mörkrets armé är synd. Om konverteringen till tron kommer senare till dem som redan är i militärtjänst är saken givetvis en annan, som i fallen med de som Johannes tog emot för att döpa, och de mest troende officerarna, jag menar officeren som Kristus godkänner, och officeren som Petrus undervisar. Ändå är det så när tron har erkänts och beseglats, att man antingen omedelbart måste lämna militärtjänsten, som många har gjort, eller så måste man på alla sätt motsätta sig att göra någonting emot Gud, som inte är tillåtet. Eller, slutligen, måste man lida för Gud, vilket även någon som inte är soldat har lovat honom.”[96]

Hippolytus av Rom (170-235)

Hippolytus har enligt traditionen skrivit boken Den apostoliska traditionen, som beskriver kyrkan under 200-talet. Där kan man läsa följande:

”En militär med befäl får inte avrätta någon. Om han blir beordrad att göra så, får han inte utföra ordern. Inte heller får han svära en militär ed. Om han vägrar, ska han avvisas. Om någon är militärguvernör, eller härskare över en stad och bär lila, ska han sluta eller avvisas. Katekumenen eller den troende som vill bli soldat ska avvisas, för han har föraktat Gud.”[97]

Cyprianus (200-258)

Cyprianus var biskop i Karthago. Under 200-talets senare del. Cyprianus var inblandad i schismen med novatianerna. Under den brutala decianska förföljelsen (249-251) hade många kristna inte lyckats stå upp för sin tro ända in i döden utan istället utfört de religiösa offren till de romerska gudarna påtvingade av kejsar Decius (201-251). Det rådde delade meningar om huruvida man skulle välkomna tillbaka dessa ”avfällingar” in i kyrkan igen. När Cornelius (???-253) valdes till påve år 251 hade han en väldigt förlåtande attityd medan Novatianus ansåg att dessa inte borde förlåtas utan istället överlämna detta till den yttersta dagen. Cyprianus stödde Cornelius och Novatianus och hans anhängare (novatianer) fördömdes som kättare och fick fly Rom.

I en Cyprianus skrifter så skriver han:

”Hela världen är dränkt i blod. När mord begås av en individ anses det vara ett brott, men en dygd när det genomförs i stor skala. Straffrihet begärs för onda gärningar, inte med invändningen att de skulle vara utan skuld, utan för att de görs i stor skala.”[98]

Augustinus (354-430) och det rättfärdiga kriget

Under Augustinus tid som biskop i Hippo uppstod en kontrovers med donatisterna i Nordafrika. Donatisterna menade, kortfattat, att kristna som fallit för trycket och övergett sin tro i samband med förföljelser inte kunde välkomnas tillbaka in i kyrkan utan att döpas om, samt att avfallna präster inte kunde förvalta sakramenten eftersom de menade att effekten av sakramenten berodde på prästens moral. Augustinus å sin sida lärde att dopets och de andra sakramentens äkthet inte berodde på människans moraliska karaktär, utan på Gud som gav sakramenten. Evangeliet är gott trots den som förmedlar det. För Augustinus fanns det bara en kyrka i Kristus och donatisterna var utanför den enheten och därmed även utanför frälsningen. Kyrkan i sig var inte nödvändigtvis ren, men i kyrkan växte gräs och ogräs sida vid sida ändå till domedagen. Augustinus skrev angående donatisterna: ”Herrens själv har sagt: ”Låt båda växa ända till skördetiden”. Han skrev också: ”Varför tror ni att vetet lever kvar endast i Afrika” och ”Skördetiden är slutet på tidevarvet, inte Donatus tid”. Även om en del donatister hörsammade Augustinus så misslyckades han i det stora hela att föra in donatisterna i den allmänna katolska Kyrkan.

Inte bara Augustinus och den Katolska kyrkan, utan även den romerska staten hade ett stort intresse av att denna konflikt löses eftersom det var viktigt för dem att det bara fanns en enda kyrka. Augustinus hade till en början opponerat sig mot statens användande av våld men ändrade sig när han såg den fred och lycka som kom till hans stad Hippo efter den tilltvingade enheten. Den Katolska kyrkan började efter detta att uppmuntra statligt våld mot alla schismatiker.

Innan kampen mot donatisterna är det tydligt att krig och våld knappast var något eftersträvansvärt bland de tidiga kristna. I evangelierna ser vi exempelvis att Jesus säger ”Saliga är de som skapar frid, de skall kallas Guds barn”[99] och ”Om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom”[100] och till Petrus: ”Stick ditt svärd i skidan! Ty alla som drar svärd skall dödas med svärd”[101]. Det verkar ju onekligen som att en kristen inte borde varken döda eller kriga. Dessutom fanns ju budordet ”Du skall inte mörda” med som ett slagkraftigt argument för att hålla sig långt borta från våld.

Men allteftersom kristna ledare infogades i styret av det romerska imperiet i samband med att kristendomen spred sig i Europa, så öppnade allt fler teologer upp för möjligheten för kristna att döda och föra krig. En av portalgestalterna för en teologi kring detta är Augustinus. Även om Augustinus uttrycker en stark avsmak gentemot krig[102], så skriver han i sin bok Guds stad, att han anser att det finns undantag då budordet ”Du skall inte mörda”[103] är nödvändigt:

”Dessa undantag är av två slag, och rättfärdigas antingen genom en allmän lag, eller av ett särskilt uppdrag som beviljats för en tid till en viss individ. Och i det sistnämnda fallet, han till vilken denna auktoritet har delegerats, och som enbart är svärdet i handen på honom som använder det, är inte själv ansvarig för döden han åsamkar. Och, följaktligen, de som har krigat i lydnad mot den gudomliga befallningen, eller i enlighet med Hans lagar, har i deras person representerat offentlig rättvisa eller regeringens visdom, och i denna egenskap dödat onda män; dessa personer har inte på något sätt brutit mot budet, Du skall inte mörda.”[104]

Augustinus menade att Bibeln är tydlig med att Gud inte förkastar soldater, och att det är fullt möjligt att vara soldat och samtidigt behaga Gud. David var en krigare, och Jesus gladdes över officeren i Kapernaums tro[105], Petrus sändes till Kornelius, en from officer i Caesarea[106], och när Johannes Döparen får frågan av några soldater om vad de borde göra, så svarar Johannes bara att de inte borde våldföra sig på någon och heller inte pressa någon på pengar[107], istället för att be dem lämna armén.

När Augustinus som sagt såg att donatisterna vann mark i Nordafrika och han misslyckades med att föra in dem i den allmänna katolska kyrkan, så började han till slut att arbeta fram teorin om det rättfärdiga kriget. Några av de viktigaste ingredienserna i ett rättfärdigt krig var att en legitim auktoritet måste ta ansvar för kriget, det måste finnas en hedervärd orsak till kriget, det måste vara den sista utvägen, och kriget får inte urarta i grymheter. I det rättfärdiga kriget kunde heller inte den enskilde soldaten hållas ansvarig för de beslut som krigsledningen tog, utan hade att följa det som kungen befallde.

Augustinus teologiska resonemang kring ett rättfärdigt krig och att kristna kunde vara soldater fick oerhört tragiska konsekvenser i och med att Katolska kyrkan nu började få argument för att utöva våld mot kristna oliktänkare, en effekt som framöver skulle komma att få förödande konsekvenser för otaliga kristna ända in i vår tid.

Ironiskt nog så dog Augustinus till följd av krig och våld mellan kristna oliktänkare. År 430 invaderade nämligen nykonverterade arianska vandaler Nordafrika och belägrade Augustinus stad Hippo och lyckades strax efter Augustinus död inta och bränna staden. Det ligger nära till hands att dra sig till minnes Jesu ord till Petrus: ”alla som drar svärd skall dödas med svärd”[108].

Augustinus kom efter sin död att bli en av de mest inflytelserika teologerna i Västeuropas historia och var en stor teologisk inspirationskälla för augustinermunken Martin Luther, som drygt 1000 år senare reformerade stora delar av den katolska kyrkan.

Tvångskristendom

Under medeltiden var det vanligt med en sorts ”ovanifrån-mission” där man fokuserade på att kristna en kung varpå resten av folket tvingades konvertera till kristendom. Detta resulterade bland annat i att istället för att den personliga tron på Jesus blev avgörande för frälsningen så blev dopet vägen in i den kristna tron, oberoende av personlig tro. Under karolingernas tid blev det till och med lag på att alla barn måste döpas inom en månad och att den som inte döpte sina barn skulle avrättas. Alla skulle delta i gudstjänsten och de som gick tillbaka till hedendomen skulle bli slavar. De som vägrade döpas fick finna sig i att bli av med huvudet. Åtminstone tills år 797 då Alcuin av York (735-804) övertalade kejsar Karl den store (742-813) med följande bevingade ord:

”Tro är en fri viljeakt, inte en påtvingad handling. Vi måste vädja till samvetet, inte tvinga genom våld. Du kan tvinga folk att bli döpta, men du kan inte tvinga dem att tro.”

Korstågen

De kristnas relation till muslimerna var vid 1000-talets början minst sagt ansträngd. Muslimerna hade erövrat flera landområden med stor andel kristen befolkning och pilgrimerna till Jerusalem i det Heliga landet behandlades allt mer brutalt. År 1095 deklarerar påve Urban II (1042-1099) att muslimernas herravälde över Mellanöstern och de heliga platserna måste få ett slut. De följande åren började flera europeiska arméer strömma mot det Heliga landet i syfte att besegra muslimerna och redan år 1099 intog dessa ”korsfarare” Jerusalem. Till en början hade korsfararna stora framgångar och upprättade flera stater i Mellanöstern, bl.a. Outremer (”på andra sidan havet”), kungadömet Jerusalem, kungadömet Cypern, osv. Korstågens militära framgångar avtog dock efterhand och avslutades till sist år 1281, när Akko, den sista korsfararstaden, intogs.

Att delta i korståg ansågs inte bara vara en militär handling, utan även en andlig. Påven deklarerade att de kristna som drog ut i korståg skulle få avlat som förkortade tiden i skärselden. Om de tidiga kyrkofäderna hade uttryckt sin bestämda åsikt om den kristna trons oförenlighet med militärtjänst, så hade detta nu vänts till sin motsats. I samband med korstågen uppstod ett kombinerat religiöst och militärt ideal av ”ridderlighet”, där riddaren var en krigare i Guds tjänst som slogs mot det onda och beskyddade de svaga. I samband med att korsfararstaterna bildades så behövdes mer permanenta trupper i dessa nya riken, och för att organisera försvaret så grundades ett antal riddarordnar, bl.a. Johanniterorden, Tyska orden och Tempelherreorden. Bernhard av Clairvaux (1090-1153) uttrycker sig på detta osmakliga sätt om dessa ”kristna” riddare:

”Kristi riddare kan slå med självförtroende och dö ännu mer självsäkert; för han tjänar Kristus när han slår, och räddar sig själv när han faller. … När han vållar död, är det till Kristi vinst, och när han lider döden, är det till sin egen vinst.”[109]

Dessa kristna ordnar blev med tiden enormt rika, framförallt Tempelherreorden, och byggde slott runtom i det Heliga landet och Europa. Till en början var de väldigt populära, men i takt med att deras makt och rikedom ökade så blev de europeiska kungarna alltmer bekymrade. På morgonen fredagen den 13 oktober år 1307 lät den franske kung Filip IV (1268-1314) gripa samtliga riddare av Tempelherreorden, bränna dem på bål och konfiskera deras förmögenheter.

Korstågen gick inte bara i riktning mot det Heliga landet, utan kunde även riktas mot oliktänkare i andra delar av världen, exempelvis katarerna i Sydfrankrike. Katarerna, vars namn vi fått ordet ”kättare” ifrån, var ”dualister”, dvs. trodde på en god Gud som hade skapat det andliga riket, och en ond motsats, Satan, som skapat det värdsliga riket. Allt synligt, inklusive den mänskliga kroppen, var skapad av Satan, och därmed syndig. Katarerna motsatte sig det katolska hierarkiska och sakramentala systemet och gick runt och predikade andedopet.

År 1209 tröttnade påven i Rom och utlyste ett korståg mot katarerna varpå den franske greven Simon de Montfort belägrar den sydfranska staden Béziers. Men stadens invånare vägrar lämna ut de katarer som gömmer sig i staden och de Montfort anfaller, vilket leder till en massaker där 15 000 män, kvinnor och barn, varav 222 katarer, slaktas till döds. Enligt en samtida historiker lär påvens utsände, cisterciensermunken Arnaud Amalric, fått följande fråga mitt under slakten:

”När de upptäckte, från erkännandet av vissa av dem, att det fanns katoliker blandat med kättarna sa de till abboten ”Sir, vad ska vi göra, för vi kan inte skilja mellan de troende och kättarna.” Abboten, likt de andra, var rädd att många, i rädsla för döden, skulle låtsas vara katoliker, och efter deras avfärd, återvända till sitt kätteri, och sägs ha svarat: ”Slakta dem alla; Gud känner de sina!” varpå oräkneliga slaktades i staden.”[110]

I och med denna bestialiska handling hade de kristnas våld nått sin höjdpunkt, eller lågpunkt om man så vill. Från att under den apostoliska kyrkans tid ha lidit martyrdöden slaktade nu s.k. ”kristna” soldater obekymrat sina egna.

I samband med korståget mot katarerna införde påve Gregorius IX (1155-1241) inkvisitionen, en slags organiserad utredning för att leta upp heretiker och förmå dem omvända sig eller döda dem som vägrade erkänna sin skuld. De katarer som hittades torterades och brändes på bål. År 1321 avrättas de sista katarerna av inkvisitionen och därmed anser Katolska kyrkan att katarerna har utrotats och avslutar korståget.

I mitten av 1200-talet befinner sig bröderna Niccolo och Maffeo Polo i Kina och får träffa den Djingis Khans sonson Kublai Khan. Kublai blir väldigt intresserad av den kristna tron och skickar hem bröderna Polo med en inbjudan till påven i Rom att sända 100 kristna lärare till Kina. Niccolo och Maffeo ger inbjudan till påve Clemens IV (1195-1268), som dock dör kort därpå. Några år senare svarar Gregorius X (1210-1276) på Kublais inbjudan med att sända iväg två munkar tillsammans med Niccolo, Maffeo och Marco Polo. På vägen dit stöter de på farligheter varpå de två munkarna inte vågar sig vidare utan istället återvänder tillbaka till Rom i oförrättat ärende.

Om påvarna i Rom inte hade varit så upptagna med korstågen kanske de hade förmått sig svara på Kublai Khans inbjudan. Vem vet hur historien hade utvecklat sig då? Kanske hade kristendomen vunnit mark i Kina istället för buddhismen? Kanske hade Centralasien idag varit kristet istället för muslimskt?

10.Pingströrelsen

Eftersom jag är pingstvän kan det vara intressant att se hur den världsvida Pingströrelsen sett på pacifism, våld och krig. Ett problem (eller en fördel, beroende på hur man ser på det) med Pingströrelsen är dock att det ofta inte finns någon gemensam officiell lära eftersom varje församling är fri och självständig. Men dessbättre finns det många både officiella och inofficiella mycket pacifistiska uttalanden.

Pingst har globalt sett varit väldigt pacifistiska i början, men sen utvecklats i motsatt riktning i takt med att man blivit mer och mer accepterad i samhället och blivit en del av makten i form av exempelvis svenska Kristdemokraterna. Men de ursprungliga pingstvännerna var ofta misstänkliggjorda av samhället och hade dessutom alldeles för bråttom med att vittna om Jesus intill jordens ände för att kunna delta i det världsliga politiska systemet eller delta i krig.

Det amerikanska samfund som står Svenska Pingströrelsen närmast torde vara Assemblies of God, USA:s största pingstsamfund. I början av 1900-talet, mitt under Första Världskriget, slår AoG fast att deras församlingar alltid har tolkat Bibeln som att kristna inte får döda någon. Exempel på Bibelord är: ”Sträva efter frid med alla” (Heb 12:14), “Du skall inte mörda.” (2Mos 20:13), “Stå inte emot den som är ond” (Matt 5:39) och “Älska era fiender.” (Matt 5:44). AoG betonar att de har för avsikt att uppfylla sin plikt som lojala medborgare, men kan ändock inte delta i krig eller döda människor, eftersom det går emot Guds Ord.[111] Det nutida AoG har dock förändrats något och sen 1967 betonar man att varje medlem själv får välja om man vill vara stridande soldat, vapenfri del av armén eller vapenvägrare.[112]

Charles Parham, en av den tidiga Pingströrelsens mest tongivande ledare, uttalar sig så här angående krig:

”Den tidigare civilisationsordningen upprätthölls med kraft av nationalism, som i sin tur upprätthölls av patriotism, som delade världens folk med geografiska gränser som de sen krigade om tills världen stod i brand. Den härskande makten i denna ordning har alltid varit de rika, som exploaterade massorna för egen profit eller ledde dem in i krig i syfte att föreviga deras vanstyre. De viktigaste lärarna av denna patriotism som upprätthöll nationalismen var kyrkorna, som hade förlorat sin andliga kraft och blivit övergivna av Gud. Således, på den gamla ordningens sida i den kommande kampen, kommer regeringarna, de rika och kyrkorna radas upp, och alla de krafter de kan patriotiskt inspirera till att slåss för dem. På andra sidan står den nya ordningen som stiger upp ur havet av mänskligheten känner inga nationella gränser, tror på människans universella broderlighet och upprättandet av Jesu Kristi undervisning som grunden för alla lagar, såväl politiska som sociala.”[113]

Läs mer om Pacifism

[1] “Beati pacifici quoniam filii Dei vocabuntur.” (Matt 5:39 – Latinska Vulgata) http://www.latinvulgate.com/lv/verse.aspx?t=1&b=1&c=5

[2] “²¹Detta har ni blivit kallade till. Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa i hans fotspår.” (1Pet 2:21)

[3] “¹⁸Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er. ¹⁹Hämnas inte, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen. Ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren.” (Rom 12:18–19)

[4] “¹⁷Löna inte ont med ont, sträva efter det som är gott inför alla människor.” (Rom 12:17)

[5] “²¹Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.” (Rom 12:21)

[6] “⁴⁴Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er;” (Matt 5:44, Bibel 2000)

[7] “Saliga är de som skapar frid, de skall kallas Guds barn.” (Matt 5:9)

[8] “²⁶Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. ²⁷Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. ²⁸Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. ²⁹Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet.” (Gal 3:26–29)

[9] “³Och jag hörde en stark röst från tronen säga: ”Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. ⁴Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta.” ⁵Han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.” Och han sade: ”Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna.”” (Upp 21:3–5)

[10] “¹⁹Vi vet att vi tillhör Gud och att hela världen är i den ondes våld.” (1Joh 5:19)

[11] “⁷Men de himlar och den jord som nu finns har i kraft av samma ord blivit sparade åt eld och förvaras till den dag då de ogudaktiga skall dömas och bli fördömda.” (2Pet 3:7)

[12] “¹⁶Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” (Joh 3:16)

[13] “³Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.” ⁴Nikodemus sade: ”Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?” ⁵Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. ⁶Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. ⁷Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt.” (Joh 3:3–7)

[14] “²⁰Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare.” (Fil 3:20)

[15] “¹⁵Han sade: ”Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium!”” (Mark 1:15)

[16] “¹Från Petrus, Jesu Kristi apostel, till de utvalda som lever kringspridda som främlingar i Pontus, Galatien, Kappadocien, Asien och Bitynien.” (1Pet 1:1)

[17] “¹¹Mina älskade, jag uppmanar er som främlingar och gäster att hålla er borta från de köttsliga begären som för krig mot själen.” (1Pet 2:11)

[18] “¹⁹Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er.” (Joh 15:19)

[19] “¹⁰Komme ditt rike. Ske din vilja på jorden liksom den sker i himlen.” (Matt 6:10)

[20] “⁸Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”” (Apg 1:8)

[21] “¹⁹Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er. ²⁰Kom ihåg vad jag har sagt: tjänaren är inte förmer än sin herre. Har de förföljt mig, skall de också förfölja er. Har de bevarat mitt ord, skall de också bevara ert ord.” (Joh 15:19–20)

[22] “²¹Detta har ni blivit kallade till. Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa i hans fotspår.” (1Pet 2:21)

[23] “¹⁶Se, jag sänder ut er som får mitt ibland vargar. Var därför listiga som ormar och oskyldiga som duvor.” (Matt 10:16)

[24] “²¹En bror skall utlämna sin bror till att dödas och en far sitt barn, och barn skall sätta sig upp mot sina föräldrar och döda dem. ²²Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.” (Matt 10:21–22)

[25] “¹⁹Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er. ²⁰Kom ihåg vad jag har sagt: tjänaren är inte förmer än sin herre. Har de förföljt mig, skall de också förfölja er. Har de bevarat mitt ord, skall de också bevara ert ord.” (Joh 15:19–20)

[26] “¹⁹Om någon som vet att Gud är med honom, håller ut när han får lida oskyldigt, så är det nåd från Gud.” (1Pet 2:19)

[27] “²¹Detta har ni blivit kallade till. Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa i hans fotspår.” (1Pet 2:21)

[28] “⁷Och åt vilddjuret gavs makt att strida mot de heliga och att besegra dem, och det fick makt över alla stammar och folk och språk och folkslag. ⁸Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte har sitt namn skrivet i livets bok som tillhör Lammet som är slaktat från världens grundläggning. ⁹Den som har öron må höra. ¹⁰Om någon måste gå i fångenskap, skall han gå i fångenskap. Och om någon måste dödas med svärd, skall han dödas med svärd. Här visar sig de heligas uthållighet och tro.” (Upp 13:7–10)

[29] “²⁸Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna.” (Matt 10:28)

[30] “²⁵Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör,” (Joh 11:25)

[31] “²³Och när man förföljer er i en stad, så fly till en annan. Amen säger jag er: Ni hinner inte igenom Israels städer, förrän Människosonen kommer.” (Matt 10:23)

[32] “¹Och Saulus hade gått med på att han dödades. Samma dag bröt en svår förföljelse ut mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien.” (Apg 8:1)

[33] “⁴¹När Jesus kom närmare och såg staden, brast han i gråt över den ⁴²och sade: ”Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig verklig frid. Men nu är det dolt för dina ögon. ⁴³Ty det skall komma dagar över dig, när dina fiender kastar upp en belägringsvall runt dig och omringar och ansätter dig från alla håll. ⁴⁴De skall slå dig och dina barn i dig till marken och skall inte lämna kvar i dig sten på sten, därför att du inte förstod den tid då Herren besökte dig.”” (Luk 19:41–44)

[34] “¹⁷Löna inte ont med ont, sträva efter det som är gott inför alla människor.” (Rom 12:17)

[35] “⁹Löna inte ont med ont eller skymf med skymf. Tvärtom skall ni välsigna, eftersom ni är kallade att ärva välsignelse.” (1Pet 3:9)

[36] “²¹Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.” (Rom 12:21)

[37] “²³När han blev smädad, smädade han inte igen, och när han led, hotade han inte, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist.” (1Pet 2:23)

[38] “¹⁸Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er. ¹⁹Hämnas inte, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen. Ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren.” (Rom 12:18–19)

[39] “³⁸Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand. ³⁹Jag säger er: Stå inte emot den som är ond, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom.” (Matt 5:38–39)

[40] “¹När Jesus såg folkskarorna, gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom.” (Matt 5:1)

[41] “¹⁷Jesus gick ner tillsammans med dem och stannade på en slätt. Där var en stor skara lärjungar och mycket folk från hela Judeen och Jerusalem och från kuststräckan vid Tyrus och Sidon.” (Luk 6:17)

[42] “⁶Men nu har Kristus ett högre prästämbete, liksom det förbund han är medlare för är bättre, eftersom det är stadfäst med bättre löften. ⁷Ty om det första förbundet hade varit utan brist skulle det inte behövas plats för ett andra. ⁸Men Gud förebrår dem när han säger: Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus,” (Heb 8:6–8)

[43] “⁴⁷Medan han talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en folkhop med svärd och påkar, utskickad av översteprästerna och folkets äldste. ⁴⁸Förrädaren hade gett dem ett tecken och sagt: ”Den som jag kysser, han är det, grip honom.” ⁴⁹Och han gick genast fram till Jesus och sade: ”Var hälsad, rabbi”, och kysste honom. ⁵⁰Jesus sade till honom: ”Min vän, varför är du här?” Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom. ⁵¹En av dem som var med Jesus förde handen till sitt svärd, drog det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat. ⁵²Då sade Jesus till honom: ”Stick ditt svärd i skidan! Ty alla som drar svärd skall dödas med svärd. ⁵³Eller menar du att jag inte kan be min Fader att han nu sänder till min tjänst mer än tolv legioner änglar?” (Matt 26:47–53)

[44] “⁵³Men folket tog inte emot honom, eftersom han var på väg till Jerusalem. ⁵⁴När hans lärjungar Jakob och Johannes såg det, sade de: ”Herre, vill du att vi skall kalla ner eld från himlen som förtär dem?” ⁵⁵Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem.” (Luk 9:53–55)

[45] “⁴⁶Och Jesus ropade med hög röst: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande.” Och när han hade sagt detta gav han upp andan.” (Luk 23:46)

[46] “³⁴Men Jesus sade: ”Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.” Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem.” (Luk 23:34)

[47] “⁵⁹Så stenade de Stefanus, under det att han bad: ”Herre Jesus, tag emot min ande.” ⁶⁰Sedan föll han på knä och bad med hög röst: ”Herre, ställ dem inte till svars för denna synd.” Med de orden insomnade han.” (Apg 7:59–60)

[48] “¹Saulus, som fortfarande andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen ²och bad att få med sig brev till synagogorna i Damaskus. Om han kunde finna några som hörde till ’den vägen’, män eller kvinnor, skulle han fängsla dem och föra dem till Jerusalem. ³Men när han på sin resa närmade sig Damaskus, strålade plötsligt ett ljussken från himlen omkring honom. ⁴Och han föll till marken och hörde en röst som sade till honom: ”Saul, Saul, varför förföljer du mig?”. ⁵Han frågade: ”Vem är du, Herre?” Rösten svarade: ”Jag är Jesus, den som du förföljer.” (Apg 9:1–5)

[49] “³⁷Ty för Gud är ingenting omöjligt.”” (Luk 1:37)

[50] “⁴⁰Men den andre tillrättavisade honom och sade: ”Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? ⁴¹Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.” ⁴²Och han sade: ”Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike.” ⁴³Jesus svarade: ”Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.”” (Luk 23:40–43)

[51] “¹⁴Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er. ¹⁵Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser.” (Matt 6:14–15)

[52] “⁴⁴Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er;” (Matt 5:44)

[53] http://www.christianpost.com/news/heartbreaking-egyptian-christians-were-calling-for-jesus-during-execution-by-isis-in-libya-134340/

[54] https://www.youtube.com/watch?v=-yCmnyzYeW8

[55] http://www.christianaid.org/News/2015/mir20151001.aspx

[57] “⁹Saliga är de som skapar frid, de skall kallas Guds barn.” (Matt 5:9)

[58] “⁶Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste. ⁷Så skall herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans kungarike. Det skall befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid. Herren Sebaots nitälskan skall göra detta.” (Jes 9:6–7)

[59] “⁴Han skall döma mellan hednafolken och skipa rätt åt många folk. Då skall de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall inte mer lyfta svärd mot varandra och inte mer träna sig för krig.” (Jes 2:4)

[60] “¹⁴”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag.”” (Luk 2:14)

[61] “³Ty även om vi lever här i världen, strider vi inte på världens sätt. ⁴De vapen vi strider med är inte svaga utan har makt inför Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader ⁵och allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud. Och vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus” (2Kor 10:3–5)

[62] “¹¹Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. ¹²Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. ¹³Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt. ¹⁴Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar ¹⁵och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. ¹⁶Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. ¹⁷Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord.” (Ef 6:11–17)

[63] “²¹Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.” (Rom 12:21)

[64] “³⁹Jag säger er: Stå inte emot den som är ond, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom.” (Matt 5:39)

[65] “⁴⁰Om någon vill ställa dig inför rätta och ta din livklädnad, så låt honom få din mantel också.” (Matt 5:40)

[66] “⁴¹Om någon tvingar dig att gå med en mil, gå två mil med honom.” (Matt 5:41)

[67] “²⁸Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna.” (Matt 10:28)

[68] “³⁵Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? ³⁶Det står ju skrivet: För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår. ³⁷Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. ³⁸Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, ³⁹höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.” (Rom 8:35–39)

[69] “³⁰Det är inte mycket mer jag kommer att säga er, ty denna världens furste kommer. Mot mig förmår han ingenting.” (Joh 14:30)

[70] “¹⁴Ty han är vår frid, han som gjorde de två till ett och rev ner skiljemuren. Detta skedde när han i sitt kött tog bort fiendskapen, lagen med dess bud och stadgar, för att av de båda i sig skapa en enda ny människa och så skapa frid. ¹⁶Så skulle han i en enda kropp försona de båda med Gud genom korset, sedan han där hade dödat fiendskapen. ¹⁷Han har kommit och predikat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära. ¹⁸Ty genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern. ¹⁹Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj.” (Ef 2:14–19)

[71] “⁸Även om jag därför med stor frimodighet i Kristus kunde befalla dig vad du bör göra, ⁹vädjar jag hellre för kärlekens skull – jag Paulus, en gammal man och nu en Kristi Jesu fånge. ¹⁰Jag vädjar till dig för mitt barn, som jag har fött i min fångenskap, för Onesimus, ¹¹som förr inte var till någon nytta för dig men nu är till nytta både för dig och mig. ¹²Honom skickar jag nu tillbaka till dig. Det är som att sända mitt eget hjärta. ¹³Egentligen ville jag behålla honom hos mig, så att han kunde vara mig till hjälp i ditt ställe, när jag nu sitter i fängelse för evangeliets skull. ¹⁴Men utan ditt samtycke har jag inte velat göra något, för att det goda som du gör inte skall ske av tvång utan av fri vilja. ¹⁵Kanske blev han skild från dig en tid, för att du skulle få honom tillbaka för alltid, ¹⁶inte längre som en slav utan som något mer: en älskad broder. Det är han i högsta grad för mig, hur mycket mer då inte för dig, både som människa och som broder i Herren.” (Filem 8–16)

[72] “²⁶Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. ²⁷Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. ²⁸Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. ²⁹Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet.” (Gal 3:26–29)

[73] “¹⁹Vi vet att vi tillhör Gud och att hela världen är i den ondes våld.” (1Joh 5:19)

[74] “¹⁹Hämnas inte, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen. Ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren.” (Rom 12:19)

[75] “⁴Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda.” (Rom 13:4)

[76] “³⁶Jesus svarade: ”Mitt rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen.”” (Joh 18:36)

[77] “²⁴De gick sedan till Kapernaum, och de som tog upp tempelskatten kom fram till Petrus och frågade: ”Betalar inte er mästare tempelskatt?” ²⁵”Jo”, svarade han. Sedan Petrus hade kommit hem, frågade Jesus honom, innan Petrus hunnit säga något: ”Vad tror du, Simon? Av vilka tar jordens kungar upp tull och skatt, av sina söner eller av andra?” ²⁶Han svarade: ”Av andra”. Då sade Jesus till honom: ”Alltså är sönerna fria. ²⁷Men för att vi inte skall stöta oss med dem, så gå ner till sjön och kasta ut en krok. Ta sedan den första fisk som du får upp och öppna gapet på den. Då skall du hitta ett silvermynt. Ta det och ge åt dem för min och din räkning.”” (Matt 17:24–27)

[78] “¹⁰Pilatus sade till honom: ”Svarar du mig inte? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?” ¹¹Jesus svarade: ”Du skulle inte ha någon makt över mig, om du inte hade fått den ovanifrån. Därför har den som utlämnat mig åt dig större skuld.”” (Joh 19:10–11)

[79] “⁸Därefter tog djävulen honom upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet. ⁹Och han sade: ”Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig.” ¹⁰Då sade Jesus till honom: ”Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna.” ¹¹Då lämnade djävulen honom, och se, änglar trädde fram och tjänade honom.” (Matt 4:8–11)

[80] “¹⁵Då Jesus förstod att de tänkte komma för att med våld göra honom till kung, drog han sig undan upp till berget, helt ensam.” (Joh 6:15)

[81] “²⁰Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare.” (Fil 3:20)

[82] “⁴Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg deras själar som hade halshuggits därför att de hade vittnat om Jesus och förkunnat Guds ord och inte hade tillbett vilddjuret och dess bild och inte tagit emot dess märke på pannan eller handen. De levde och regerade med Kristus i tusen år.” (Upp 20:4)

[83] “¹Varje människa skall underordna sig den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är insatt av honom.” (Rom 13:1)

[84] “⁹Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, ¹⁰för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, ¹¹och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herren.” (Fil 2:9–11)

[85] “¹⁹Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er.” (Joh 15:19)

[86] “¹¹Mina älskade, jag uppmanar er som främlingar och gäster att hålla er borta från de köttsliga begären som för krig mot själen. ¹²Uppför er väl bland hedningarna, så att de, när de anklagar er som förbrytare, ser alla goda gärningar ni gör och prisar Gud den dag han uppsöker dem. ¹³Underordna er varje myndighet för Herrens skull, det må gälla kejsaren som högste härskare ¹⁴eller landshövdingarna, som är utsända av honom för att straffa dem som gör det onda och hedra dem som gör det goda. ¹⁵Ty det är Guds vilja att ni genom att göra gott skall tysta munnen på oförståndiga och okunniga människor. ¹⁶Ni är fria, men använd inte friheten som täckmantel för att göra det onda utan för att tjäna Gud. ¹⁷Visa aktning för alla, älska bröderna, frukta Gud och vörda kejsaren.” (1Pet 2:11–17)

[87] “²¹De svarade: ”Kejsarens”. Då sade han till dem: ”Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud.”” (Matt 22:21)

[88] “²⁹Då svarade Petrus och apostlarna: ”Man måste lyda Gud mer än människor.” (Apg 5:29)

[89] “²Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.” (Rom 12:2)

[90] “⁴Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda.” (Rom 13:4)

[91] “¹⁹Hämnas inte, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen. Ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren.” (Rom 12:19)

[92] “²ty sanna och rättfärdiga är hans domar. Han har dömt den stora skökan som fördärvade jorden med sin otukt, och han har utkrävt hämnd på henne för sina tjänares blod.” ³Än en gång sade de: ”Halleluja!” Och röken från henne stiger upp i evigheternas evigheter.” (Upp 19:2–3)

[93] “¹²Därför skall jag ge honom de många som hans del, och de starka skall han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland förbrytare, han som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe.” (Jes 53:12)

[94] “¹⁶Lagen och profeterna hade sin tid fram till Johannes. Sedan dess predikas evangeliet om Guds rike, och var och en uppmanas enträget att komma in.” (Luk 16:16)

[95] Justinus Dialog med Tryfon (http://www.earlychristianwritings.com/text/justinmartyr-dialoguetrypho.html)

[96] Tertullianus Of the Crown

[97] Hippolytus Den apostoliska traditionen 16:9-11 (http://www.bombaxo.com/hippolytus.html)

[98] Cyprianus Till Donatus (http://www.newadvent.org/fathers/050601.htm)

[99] Matt 5:9

[100] Matt 5:39

[101] Matt 26:52

[102] Augustinus Guds stad Bok 19, kap 7 (http://www.newadvent.org/fathers/120119.htm)

[103] 2 Mos 20:13

[104] Augustinus Guds stad Bok 1, kap 21 (http://www.newadvent.org/fathers/120101.htm)

[105] Matt 8:5–13

[106] Apg 10

[107] Luk 3:14

[108] Matt 26:52b

[109] http://freespace.virgin.net/nigel.nicholson/SSCLE/holywarF.html

[110]Caesarius av Heisterbach Medeltida heresier (http://legacy.fordham.edu/halsall/source/caesarius-heresies.html)

[111] Weekly Evangel, August 4, 1917, p. 6.

[112] Article XXII of the Bylaws – http://ag.org/top/beliefs/topics/contempissues_11_war.cfm

[113] Charles F. Parham, Everlasting Gospel, pp. 27-28.

gun

Dela

Zhamuel Boij på Vad säger Bibeln om abort?Tack för tydlig förkunnelse med Bibeln som grund.…
Site Title på Ef 4:11-16 – De fem tjänstegåvorna[…] Christian Mölk november 28, 2…
petak /fredag eva – Site Title på Ef 4:11-16 – De fem tjänstegåvorna[…] Christian Mölk november 28, 2…
Maria Madeleine på Vad säger Bibeln om 666?"Den här länken BEKYMRADE mig stort. Observera att…
Madeleine på Vad säger Bibeln om 666?"Den här länken BEKYMRADE mig stort. Observera att…