Vad säger Bibeln om att be till helgon?

Ordet ”helgon” betyder ordagrant ”helig” och enligt Bibeln är alla troende ”heliga”, och därmed även helgon. Alla troende uppmanas att ”frimodigt gå fram till nådens tron” och be direkt till Gud. Detta kan vi göra eftersom Jesus genom sin död på korset har öppnat dörren in i det allra heligaste för oss. Alla troende har direktkontakt med Gud och får hjälp av Jesus och den helige Ande att be. En del kristna samfund anser att man bör be de döda helgonen om deras förböner, eftersom man menar att detta i princip är samma sak som att be levande kristna om förbön. Dock finns det inget stöd i Bibeln för att be till någon annan än till Gud. Ingenstans i Bibeln kan vi finna någon som ber döda kristna om deras förböner, eller någon död som ber för en levande troende här på jorden. Däremot finns det många exempel på uppmaningar att be för kristna som är vid liv och som behöver våra förböner. De få gånger som Bibeln omnämner bön till döda så är det för att varna för att ”söka råd hos de döda” eftersom detta är ”avskyvärt” för Herren. Detta försöker dock kung Saul göra när han ber en andebesvärjerska att mana fram den döde profeten Samuel för att be om råd. Saul lyckas visserligen, men Samuel verkar inte speciellt glad och ifrågasätter varför Saul ”stör” honom. När Jesus möter Elia och Mose på Förklaringsberget så är inte detta för att lära oss att be till helgon om deras förböner, utan för att förhärliga Jesus Kristus.

Bibelord

“⁷Jag hälsar er alla som bor i Rom, ni Guds älskade, hans kallade och heliga. Nåd vare med er och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.” (Rom 1:7)

 “¹⁶Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.” (Heb 4:16)

“³⁷Men Jesus ropade med hög röst och gav upp andan. ³⁸Då brast förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ner.” (Mark 15:37–38)

“⁵Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus,” (1Tim 2:5)

“²⁵Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som genom honom kommer till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem.” (Heb 7:25)

“²⁶Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord, ²⁷och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill.” (Rom 8:26–27)

“¹⁹Bed också för mig, att ordet ges åt mig när jag öppnar min mun, så att jag frimodigt gör evangeliets hemlighet känd. ²⁰För dess skull är jag ett sändebud i bojor. Bed att jag predikar det så öppet och fritt som jag bör.” (Ef 6:19–20)

“¹⁰Hos dig får inte någon finnas som låter sin son eller dotter gå genom eld eller befattar sig med spådom, teckentydning, svartkonst eller häxeri, ¹¹ingen som utövar besvärjelsekonster, ingen andebesvärjare, ingen som bedriver trolldom och ingen som söker råd hos de döda. ¹²Ty avskyvärd för Herren är var och en som gör sådant, och för sådana vedervärdigheters skull fördriver Herren, din Gud, dem för dig. ¹³Du skall vara fullkomlig inför Herren, din Gud.” (5Mos 18:10–13)

“⁷Då sade Saul till sina tjänare: ”Sök upp en andebesvärjerska åt mig, så skall jag gå till henne och fråga henne.” Hans tjänare svarade: ”Det finns en andebesvärjerska i En-Dor.” ⁸Och Saul gjorde sig oigenkännlig och tog på sig andra kläder och gav sig i väg med två av sina män. De kom till kvinnan om natten. ”Spå åt mig genom anden”, sade han, ”och mana upp åt mig den jag säger dig.” ⁹Men kvinnan sade till honom: ”Du vet själv vad Saul har gjort, att han har utrotat andebesvärjare och spåmän ur landet. Varför lägger du då ut en snara för mitt liv för att döda mig?” ¹⁰Då svor Saul henne en ed vid Herren och sade: ”Så sant Herren lever, i denna sak skall ingen skuld drabba dig.” ¹¹Kvinnan frågade: ”Vem skall jag då mana fram åt dig?” Han svarade: ”Mana fram Samuel åt mig.” ¹²Men när kvinnan fick se Samuel, gav hon till ett högt rop och sade till Saul: ”Varför har du lurat mig? Du är ju Saul.” ¹³Kungen sade till henne: ”Frukta inte. Vad är det du ser?” Kvinnan svarade Saul: ”Jag ser ett gudaväsen komma upp ur jorden.” ¹⁴Han frågade henne: ”Hur ser han ut?” Hon svarade: ”Det är en gammal man som kommer upp, klädd i en mantel.” Då förstod Saul att det var Samuel, och han böjde sig ner med ansiktet mot jorden och bugade sig. ¹⁵Samuel sade till Saul: ”Varför har du stört mig och manat fram mig?” Saul svarade: ”Jag är i stor nöd. Filisteerna har börjat krig mot mig, och Gud har vikit från mig och svarar mig inte mer, varken genom profeter eller genom drömmar. Därför har jag kallat på dig, för att du skall låta mig veta vad jag skall göra.” ¹⁶Samuel svarade: ”Varför frågar du mig, när Herren har vikit ifrån dig och blivit din fiende? ¹⁷Herren har gjort vad han har sagt genom mig: Herren har ryckt riket ur din hand och gett det åt en annan, åt David. ¹⁸Eftersom du inte lydde Herrens röst och inte lät Amalek känna hans brinnande vrede, har Herren nu gjort dig detta. ¹⁹Herren skall ge både dig och Israel i filisteernas hand, och i morgon skall du och dina söner vara hos mig. Ja, också Israels läger skall Herren ge i filisteernas hand.”” (1Sam 28:7–19)

“³⁰Och se, två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia ³¹och de visade sig i härlighet och talade om hans bortgång, som han skulle fullborda i Jerusalem.” (Luk 9:30–31)

Samtalsfrågor

1. Vart är de döda just nu?
2. Kan de döda troende se och höra oss?
3. Bör vi be eller prata med döda troende?
4. Behöver vi ”medling” mellan oss och Gud eller har vi direktkontakt?
5. Vad är det för skillnad på Sauls möte med Samuel och Jesus möte med Mose och Elia?

Fler intressanta bibelord

1Kor 1:2, 2Pet 1:17–18