Uppenbarelseboken 1:9–20 – Människosonen uppenbarar sig

⁹Jag, Johannes, er broder, som i Jesus delar lidandet och riket och uthålligheten med er, jag befann mig på den ö som kallas Patmos, för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull. ¹⁰På Herrens dag kom jag i Anden och hörde bakom mig en stark röst, lik ljudet av en basun, och den sade: ¹¹”Skriv ner i en bokrulle vad du ser och skicka den till de sju församlingarna i Efesus, Smyrna, Pergamus, Tyatira, Sardes, Filadelfia och Laodicea.” ¹²Jag vände mig om för att se rösten som talade med mig. Och när jag vände mig om, såg jag sju ljusstakar av guld ¹³och mitt ibland ljusstakarna en som liknade Människosonen, klädd i en fotsid klädnad och omgjordad med ett bälte av guld om bröstet. ¹⁴Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor. ¹⁵Hans fötter liknade skinande malm som glöder i smältugnen, och hans röst lät som dånet av väldiga vatten. ¹⁶I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun gick ett tveeggat, skarpt svärd, och hans ansikte lyste som solen, när den skiner i all sin kraft. ¹⁷När jag såg honom, föll jag ner som död för hans fötter, och han lade sin högra hand på mig och sade: ”Var inte förskräckt. Jag är den förste och den siste ¹⁸och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheternas evigheter och har nycklarna till döden och helvetet. ¹⁹Skriv alltså ner vad du har sett och vad som är och vad som skall ske härefter. ²⁰Detta är hemligheten med de sju stjärnorna som du har sett i min högra hand och med de sju ljusstakarna av guld: de sju stjärnorna är de sju församlingarnas änglar, och de sju ljusstakarna är de sju församlingarna.

• ⁹Jag, Johannes, er broder, som i Jesus delar lidandet och riket och uthålligheten med er, jag befann mig på den ö som kallas Patmos, för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull.
  • Patmos var en fängelseö en bit utanför staden Efesus i dagens västra Turkiet. Många av fångarna som placerades där var politiska fångar som tvingades arbeta på öns stenbrott.
  • Johannes anger att han var på ön Patmos för ”Guds ords och Jesu vittnesbörds skull”. Antingen hade Johannes fängslats av de romerska myndigheterna för att de ansåg att Johannes predikade Guds ord på ett sätt som skapade politisk oro, eller så var Johannes där för att missionera och predika Guds ord för de fängslade.
    • Enligt Eusebius Kyrkohistoria så var aposteln Johannes pastor i församlingen i Efesus när han greps av romerska myndigheter i samband med kejsar Domitianus svåra förföljelser av de kristna. Johannes blev först kastad i kokande olja men överlevde utan någon skada och skickades därefter till Patmos för att slavarbeta på öns stenbrott. Efter Domitianus död år 96 fick Johannes lämna ön och begav sig då tillbaka till Efesus. (Eusebius Kyrkohistoria, bok III, kap 18, 20).
  • Att Johannes skrev Uppenbarelseboken på fängelseön Patmos visar oss att vi inte borde nedslås av varje till synes motgång. Kanske kan Gud använda vår tid i ensamhet eller lidande till något vi inte hade kunnat göra om vi hade fullt upp med en massa annat?

• ¹⁰På Herrens dag kom jag i Anden och hörde bakom mig en stark röst, lik ljudet av en basun, och den sade:
  • ”Herrens dag” är ett återkommande bibliskt uttryck som betyder ”dagen då Herren kommer och ställer allt till rätta, dömer de ogudaktiga och frälser sitt folk” och kallas även ibland för ”domedagen” eller ”Jesu återkomst” (Joel 2:18–32, Mal 4:1-2, 1 Thess 5:2).
    • Den inombibliska tolkningen av denna vers är att Johannes i Anden fick se in i den sista tidens ”Herrens dag”, dvs. dagen då Jesus kommer tillbaka, ställer allt till rätta, dömer världen och räddar sitt folk.
      • Det starkaste argumentet för denna tolkning är att detta är ju just vad Uppenbarelseboken handlar om och vad begreppet har betytt genom hela Bibeln. Om begreppet helt plötsligt har bytt innebörd bör det ju i så fall rimligtvis förklaras någonstans i Bibeltexten.
    • Den kyrkohistoriska tolkningen av denna vers är att begreppet ”Herrens dag” i Uppenbarelseboken innebär dagen då Jesus uppstod, dvs. söndagen.
      • Detta är den vanligaste tolkningen, men enligt mig känns det långsökt att ett begrepp som konsekvent genom hela Bibeln handlat om domedagen utan förklaring byter innebörd och helt plötsligt handlar om söndagen. Det finns inget argument i själva Bibeltexten som visar att så skulle vara fallet.
      • Judarna firade gudstjänst på sabbaten, dvs. på lördagen, något som även de första kristna gjorde, eftersom de flesta var judar. Men allteftersom gled judendomen och kristendomen allt mer isär och de kristna började fira gudstjänst på söndagen (Apg 20:7, 1 Kor 16:2). Söndagen var den första dagen i veckan och dagen då Jesus hade uppstått och man ville börja den nya veckan med att fira Jesu uppståndelse.
    • Johannes inte bara hörde Guds röst eller fick se en syn, han kom dessutom ”i Anden”. Detta innebär att Gud på ett väldigt speciellt sätt lät Johannes få se och uppleva den uppenbarelse han fick skriva ner. Även Petrus (Apg 10:10) och Paulus (Apg 22:17) fick vara med om någonting liknande.
    • Den röst Johannes får höra tillhör Jesus Kristus och är klar, stark och tydlig som en basun. På samma sätt är Guds ord klart, starkt och tydligt och bör således även förkunnas så.

• ¹¹”Skriv ner i en bokrulle vad du ser och skicka den till de sju församlingarna i Efesus, Smyrna, Pergamus, Tyatira, Sardes, Filadelfia och Laodicea.”
  • Om inte Johannes så tydligt hade blivit instruerad att skriva ner vad han såg hade han kanske behållit denna uppenbarelse för sig själv. Förmodligen var Johannes så tagen av vad han såg att han inte tänkte på att han borde skriva ner detta och ge det vidare.
  • Eftersom siffran sju i Bibeln symboliserar ”fullkomlighet”, ”totalt”, ”allt”, etc., så förstår vi att de budskap som dessa sju församlingar får inte bara är riktade till dem specifikt, utan även generellt till alla församlingar i alla tider. Om vi därför känner igen vår egen lokala församling i någon utav dessa beskrivningar, då gör vi rätt i att även ta till oss av textens uppmaning, instruktion och/eller löfte.

• ¹²Jag vände mig om för att se rösten som talade med mig. Och när jag vände mig om, såg jag sju ljusstakar av guld
  • Aposteln Johannes hade vandrat med Jesus i tre och ett halvt år, kände honom väl och hade dessutom fått se Jesu härlighet (Mark 9:1-8). Kanske kände Johannes igen Jesu röst och vände sig om för att få återse sin älskade vän?
  • De sju ljusstakar som Johannes får se påminner om den sjuarmade ljusstaken (även känd som menorahn) som fanns i Jerusalems tempel (2 Mos 25:31-37).
    • Somliga menar att Israels sjuarmade ljusstake symboliserar Israel och dess uppdrag att vara ”ett ljus för hednafolken” (Jes 42:6).
    • I vers 20 ser vi att de sju ljusstakarna symboliserar de sju församlingarna (dvs. alla församlingar i alla tider). Till skillnad från Israels ensamma ljusstake ser vi här sju ljusstakar, vilket visar oss att Gud nu bygger sin församling från jordens alla folkslag, inte bara ett folkslag.
  • På samma sätt som en ljusstake är helt meningslös utan eld, men med eld kan sprida ljus och värme, så är församlingen helt meningslös utan Gud men med den helige Andes eld kan sprida det glada och varma budskapet om Jesus Kristus till världen.

• ¹³och mitt ibland ljusstakarna en som liknade Människosonen,
  • Mitt ibland ljusstakarna får Johannes se Jesus, beskriven med samma titel, ”Människosonen”, som profeten Daniel använde om Messias (Dan 7:13–14).
    • Utifrån vårt mänskliga perspektiv är det naturligt att beskriva Jesus som Guds Son, eftersom han är den i treenigheten som kom från himlen till oss. Men utifrån Guds perspektiv är det naturligt att beskriva Jesus som Människosonen, eftersom han är den i treenigheten som föddes som en människa.
  • Att Jesus står mitt ibland ”ljusstakarna” betyder att Jesus är mitt ibland församlingarna. Jesus är inte avlägsen eller långt ifrån någon av oss, utan är nära alla sina församlingar och alltid redo att förmana, hjälpa och vägleda.
  • I versarna som följer så finner vi den enda beskrivningen av Jesus utseende som finns återgiven i Bibeln. Man kan lugnt påstå att den skiljer sig markant från den bild av Jesus som vi är vana vid att se på tavlor och målningar. Detta beror på att när Jesus var på jorden första gången var han här som den lidande tjänaren (Jes 52:13-53:12), men när han kommer tillbaka andra gången kommer han som den evige Konungen (Matt 24:30)!

• klädd i en fotsid klädnad och omgjordad med ett bälte av guld om bröstet.
  • På Bibelns tid hade bara de som hade råd att inte arbeta en fotsid klädnad. Jesus framstår alltså som en person med makt och rikedom.
  • Bältet av guld påminner om dräkten som Israels överstepräster använde (2 Mos 28:6-8, 2 Mos 29:5, 2 Mos 39:1-5). I Heb 9:11 kan vi se att Jesus är vår överstepräst.
    • En av de uppgifter som Israels präster skulle utföra, var att ta hand om den sjuarmade ljusstaken i templet. De skulle se till så att lågan alltid brann, fylla på med olja vid behov, etc. (4 Mos 4:16). På samma sätt tar Jesus, vår överstepräst, hand om de sju ljusstakarna (församlingarna). Genom att lyssna och ta vara på budskapen Jesus förmedlar till de sju församlingarna så kan vi bli mer brinnande, bli uppfyllda av den helige Ande, etc.

• ¹⁴Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor.
  • Vitt hår var på Bibelns tid, precis som det är idag, ett tecken på ålder och vishet (3 Mos 19:32, Ords 16:31). Jesus är den som alltid har funnits och som äger all vishet.
  • Att Jesus är vit som snö och vit ull är en påminnelse till oss om Guds ord till Jesaja: “Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull.” (Jes 1:18)

• Eld är i Bibeln ofta symboliskt för dom, prövning och rening eftersom eld tar bort det som är oönskat samtidigt som det behåller det rena (1 Kor 3:10–15, 1 Pet 1:7). Uttrycket ”ögon som eldslågor” innebär att Jesus både ser vad som pågår i alla församlingar och också är den som dömer och bedömer församlingarna.

• ¹⁵Hans fötter liknade skinande malm som glöder i smältugnen, och hans röst lät som dånet av väldiga vatten.
  • Genom att smälta diverse mineraler och bergarter i tillräckligt hög temperatur kan man få fram värdefulla metaller samtidigt som man får bort onödiga slaggprodukter.
    • Genom att förmana och vägleda sina församlingar renar Jesus oss och förfinar oss. När vi lyder Jesu ord helgas och renas vi så att vi blir mer lika Jesus (Rom 8:29).
      • Men den som inte är beredd att gå igenom reningselden får svårt att helgas och utvecklas i sitt lärjungaskap.
    • Den som någon gång har stått vid ett mäktigt vattenfall vet hur öronbedövande ljudet är. När vattnet forsar ner är det omöjligt att höra något annat än vattenfallet.
      • På samma sätt är Guds ord öronbedövande när det talar till oss rakt in i vårt hjärta. I Heb 4:12 kan vi läsa att: “Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.”

• ¹⁶I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun gick ett tveeggat, skarpt svärd, och hans ansikte lyste som solen, när den skiner i all sin kraft.
  • I vers 20 kan vi se att de sju stjärnorna är de sju församlingarnas ”änglar”.

• Det grekiska ordet ”angelos” betyder ”budbärare” eller ”sändebud” och syftar i normala fall på en ängel, men kan också syfta på en lokal församlingspastor, eftersom han är en ”budbärare” som predikar Guds ord till församlingen.
• Det skarpa tveeggade svärdet som går ut från Jesu mun är Guds ord, Bibeln (Ef 6:17).
  • Den som med ett öppet hjärta läser Bibeln kommer då och då upptäcka att man har synd i sitt liv. När man jämför sitt liv med Jesus är det omöjligt att inte inse att man är en syndare. Men när man drabbas av denna kunskap är det inte för att Gud vill trycka ner oss och få oss att känna oss dåliga, utan för att, med hjälp av Guds ord, det tveeggade svärdet, ta bort synden från våra liv.
• Det är lika omöjligt att titta rakt in i solen som det är att se Jesus i all hans härlighet (Matt 17:2, 2 Mos 33:20).

• ¹⁷När jag såg honom, föll jag ner som död för hans fötter, och han lade sin högra hand på mig och sade: ”Var inte förskräckt.
  • Även om Johannes hade vandrat tillsammans med Jesus i tre och ett halvt år så var synen av den uppståndne Jesus mer än vad Johannes klarade av, och han föll som död ner för Jesu fötter.
    • Det är stor skillnad på den bräckliga kropp vi alla har fötts med, och den uppståndelsekropp vi kommer att få vid Jesu återkomst (1 Kor 15:35-58)!
  • Vem som helst kan bli nervös av att få möta en kändis eller någon viktig person, men att möta Jesus är inte som att möta vem som helst. Jesus är Guds Helige och den enda möjliga reaktionen på att stå inför Gud är att falla ner på knä.
    • Jesus lägger sin hand på den skräckslagne Johannes och tröstar honom. Även om mötet med Jesus är storslaget och mäktigt, så behöver vi inte vara rädda för Jesus.

• Jag är den förste och den siste ¹⁸och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheternas evigheter och har nycklarna till döden och helvetet.
  • Jesus är ”den förste och den siste”, dvs. Jesus är evig, har alltid funnits och kommer alltid att finnas.
  • Jesus är ”den levande”, dvs. även om han dog på korset så uppstod han och kommer aldrig att dö igen.
  • Jesus har ”nycklarna till döden och helvetet” och ingen som tror på Jesus behöver någonsin vara rädd för att hamna där. Trots att det ofta framställs så, så har inte Djävulen någon som helst makt över helvetet eller vem som ska hamna där eller inte. Det är Jesus som har nycklarna och han är den rättvise domaren (Joh 5:22, Joh 8:16).

• ¹⁹Skriv alltså ner vad du har sett och vad som är och vad som skall ske härefter.
  • Jesus uppmanar Johannes att skriva ner både dåtid, nutid och framtid. Uppenbarelseboken riktar sig både till de sju församlingarnas lokala situation just då för 2000 år sedan, men är samtidigt också ett budskap till alla kristna i alla tider.
  • Uppenbarelseboken är inte en samling med flummiga symboliska händelser utan verklighetsförankring, utan en profetisk skildring av vad som faktiskt kommer att ske. Även om vi inte alltid förstår Uppenbarelseboken till fullo, så kan vi ändå lita på att det som står kommer att ske, eftersom Jesus är det trovärdiga vittnet (Upp 1:5).

• ²⁰Detta är hemligheten med de sju stjärnorna som du har sett i min högra hand och med de sju ljusstakarna av guld: de sju stjärnorna är de sju församlingarnas änglar, och de sju ljusstakarna är de sju församlingarna.
  • Man får nästan känslan av att Jesus hjälper Johannes lite på traven när han förklarar vad de sju stjärnorna och de sju ljusstakarna symboliserar.
    • Tack vare denna tolkningshjälp förstår vi att inte nödvändigtvis ska bokstavstolka resten av Uppenbarelseboken utan istället försöka förstå vad de olika bilderna symboliserar.
  • Det grekiska ordet ”angelos” betyder ”budbärare” eller ”sändebud” och syftar i normala fall på en ängel, men kan också syfta på en lokal församlingspastor, eftersom han är en ”budbärare” som predikar Guds ord till församlingen.
    • Det mest troliga, i min mening, är att det är församlingens pastor som åsyftas. Han är ledaren för församlingen och också den som får ta emot brevet från Johannes och även den som får läsa upp brevet för sin församling.
  • De sju ljusstakarna symboliserar de sju församlingarna, dvs. alla församlingar i alla tider (se kommentar till vers 12).

Texten du precis läst ingår i boken ”Uppenbarelseboken 1-3 – De sju församlingarna” och går att beställa från Bokshopen.