Vad säger Bibeln om tungotal? - Pastor Christian Mölk

Tungotal är ett språk som man själv inte kan förstå men som den troende övernaturligt kan få som en andlig gåva av den helige Ande. Ofta ges denna gåva i samband med dopet i den helige Ande, men kan även komma vid senare tillfällen. Det vanligaste är att tungotalet är ett himmelskt språk som bara Gud förstår och som vi kan använda för att be till Gud när vi inte vet vad vi bör be om och på så sätt bli personligt uppbyggda. Men tungotalet kan också vara ett språk som någon annan kan förstå och på så sätt få ett budskap från Gud, antingen genom att det himmelska språket uttyds eller genom att tungotalet är ett befintligt jordiskt språk.

Bibelord

“¹ När pingstdagen kom var de alla samlade. ²Då hördes plötsligt från himlen ett dån som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. ³Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. ⁴Alla uppfylldes av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala. ⁵I Jerusalem bodde fromma judiska män från alla folk under himlen. ⁶När dånet hördes samlades folkskaran, och alla var skakade eftersom var och en hörde sitt eget språk talas. ⁷Häpna och förundrade frågade de: ”Är de inte galileer, alla de som talar? ⁸Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål? ⁹Vi är parter, meder och elamiter, vi bor i Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, i Pontus och Asien, ¹⁰i Frygien och Pamfylien, i Egypten och i trakterna kring Kyrene i Libyen, vi är inflyttade från Rom, ¹¹vi är judar och proselyter, kretensare och araber – ändå hör vi dem tala på våra egna språk om Guds väldiga gärningar!”¹²De var alla häpna och förvirrade och frågade varandra: ”Vad kan det här betyda?”” (Apg 2:1–12)

“⁶och när Paulus lade händerna på dem kom den helige Ande över dem och de talade i tungor och profeterade.” (Apg 19:6)

“⁸Den ene får av Anden ord av vishet, den andre får ord av kunskap genom samme Ande. ⁹En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, ¹⁰en annan att göra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål.” (1 Kor 12:8–10)

“³⁰Alla har väl inte gåvor att bota sjuka? Alla talar väl inte tungomål? Alla kan väl inte uttyda?” (1 Kor 12:30)

“⁴Den som talar tungomål bygger upp sig själv, men den som profeterar bygger upp församlingen. ⁵Jag vill gärna att ni alla talar tungomål, men ännu hellre att ni profeterar. Den som profeterar är viktigare än den som talar tungomål, ifall han inte uttyder sitt tal så att församlingen blir uppbyggd. ⁶Bröder, tänk om jag kommer till er och talar tungomål. Vad hjälper det er, ifall jag inte ger er någon uppenbarelse eller kunskap eller profetia eller undervisning?” (1 Kor 14:4–6)

“⁹Så är det också med er. Om ni inte talar begripliga ord med era tungor, hur ska man då kunna förstå vad ni säger? Då talar ni ut i tomma luften.¹⁰Hur många språk det än finns i världen, så är inget utan mening. ¹¹Men om jag inte vet vad ljuden betyder blir jag en främling för den som talar, och den som talar blir en främling för mig. ¹²Så är det också med er. Eftersom ni är ivriga att få Andens gåvor, sök då sådana som bygger upp församlingen så att ni har dem i överflöd. ¹³Därför ska den som talar tungomål be om att kunna uttyda det. ¹⁴För om jag ber med tungomål så ber min ande, men mitt förstånd bär ingen frukt. ¹⁵Vad innebär då detta? Jo, jag vill be i anden, men jag vill också be med förståndet. Jag vill lovsjunga i anden, men jag vill också lovsjunga med förståndet. ¹⁶Om du tackar Gud i anden, hur ska då den oinvigde kunna säga sitt Amen till din tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger. ¹⁷Du gör rätt i att tacka Gud, men den andre blir inte uppbyggd. ¹⁸Jag tackar Gud för att jag talar tungomål mer än någon av er. ¹⁹Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förstånd för att undervisa andra än tiotusen med tungomål.” (1 Kor 14:9–19)

“²³Om nu hela församlingen samlas och alla talar tungomål och det kommer in några som inte förstår eller inte tror, säger de då inte att ni är galna?” (1 Kor 14:23)

“²⁶Hur ska det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, en undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse. ²⁷Om någon talar tungomål får två eller högst tre tala, en i sänder, och någon ska uttyda. ²⁸Finns det ingen som uttyder ska tungomålstalaren vara tyst i församlingen och i stället tala för sig själv och för Gud.” (1 Kor 14:26–28)

“²⁶Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord.” (Rom 8:26)

“¹⁸Gör detta under ständig bön och åkallan och be alltid i Anden. Var därför vakna och håll ut i bön för alla de heliga.” (Ef 6:18)