Kristna och hedniska högtider

Tidningen Dagen har intervjuat mig om min syn på midsommarfirandet: ”Känns märkligt att dansa runt en fallossymbol”. Troligtvis riskerar jag nu att bli betraktad som en byfåne, en risk jag är villig att ta, men förhoppningsvis kan tidningsartikeln och mitt nedan kompletterande blogginlägg leda till att vi svenska kristna är lite mer genomtänkta i vårt firande av olika högtider.

Vi tycker ju inte att det är konstigt och anmärkningsvärt om en jude firar en judisk högtid på ett traditionellt judiskt sätt eller om en muslim firar en muslimsk högtid på ett traditionellt muslimskt sätt. Vi förväntar oss heller inte att en nepalesisk hindu som blivit kristen fortsätter att fira exempelvis Tihar genom att på olika dagar tillbe kråkor, hundar och syskon. Att man slutar med det hedniska är en naturlig del av att bli kristen. Men när en svensk kristen vill fira en kristen högtid utan hedniska eller kommersiella inslag får han utstå hån från sina kristna bröder och systrar.

Det vanligaste motargumentet jag möter när jag pratar om detta är att om man inte vill delta i hedniska eller halv-hedniska högtider och aktiviteter så känner man sig utanför, framförallt barnen. Men om vi blir stoltare över vår egen kristna identitet och blir bättre på att fira våra egna högtider (påsk, pingst och Kristi födelse (jul)), då blir det inte lika jobbigt att avstå firandet av de hedniska högtiderna.

Inledning

En högtid kan vara kristen, neutral (nationellt, traditionellt och/eller kulturellt firande) och hednisk. Jag tror vi alla är överens om att vi kristna inte ska fira hedniska högtider. På samma sätt som vi inte kräver av en troende jude att äta julskinka och fira Jesu födelse på den romerska solhögtidsdagen (25 december), så förväntar vi oss heller inte att nepalesiska kristna deltar i den hinduiska högtiden Tihar där kråkor, hundar och syskon tillbes på varsin speciell dag. När man blir kristen förväntar vi oss att man slutar med de hedniska högtiderna för att istället fira de kristna högtiderna.

I teorin är inte detta så speciellt kontroversiellt, men i praktiken är det nog lätt att bli hemmablind. Vi svenskar har nog lättare för att anse att folk som blir kristna i missionsländer bör sluta med sina hedniska högtider än att vi svenska också måste sluta med våra hedniska högtider. Förmodligen beror detta på en rädsla att sticka ut, att vara annorlunda. Ungefär som när ingen vågar säga ifrån när kompisgänget mobbar någon, alla bara hänger på. Man är rädd för att då själv bli mobbad eller lämnad ensam.

Kristianisering

Orsaken till att vi svenska kristna firar hedniska och för-kristna högtider är en gammal missionsmetod som brukar kallas ”kristianisering”, något som blev vanligt under påve Gregorius tid.  Man ansåg att man mötte mindre motstånd när hedningarna inte behövde bryta med sina invanda mönster utan istället bara behövde byta innehåll, man så att säga ”kristnade” de hedniska högtiderna. Man slapp därmed riva hednatempel och bygga nya kyrkor genom att helt enkelt bara göra om templet till en kyrka. Denna missionsmetod var vanlig när kristendomen några hundra år senare nådde Sverige och man slapp därmed tvinga vikingarna att sluta fira midsommar och midvinter genom att göra om midsommar till Johannes Döparen-dagen och midvinter till Lucia- och julfirandet.

Jag är minst sagt skeptisk till kristianisering och anser det vara en mindre bra missionsmetod. För det första är det en förolämpning mot våra kristna högtider, för det andra producerar det halvhjärtade kristna, för det tredje tar vi in hedniska inslag i den kristna tron. Låt mig nu lista några korta tankar som jag är antingen väldigt skeptisk till eller åtminstone fundersam inför:

Påsk

• Jag tycker det är direkt anstötligt att vi kristna klär ut våra barn till påskhäxor som tigger godis vid påsk. Påskkärringar är faktiskt Satans hantlangare som firar häxsabbat. Detta passar sig INTE när vi firar Jesu död och uppståndelse.

Jul

• Själva namnet ”jul” är jag skeptisk till eftersom det är för-kristet och enligt vissa historiker har en hednisk koppling. Mitt förslag är att vi borde kalla firandet för ”Kristi födelse”.
• Jag är skeptisk till den kommersialiserade amerikanska jultomten, inte för att han är hednisk, utan för att han skymmer firandet av Jesus. Många barn tror ju att jul handlar om tomten, inte Jesu födelse.
• Jag är mycket skeptisk till de svenska småtomtarna, eftersom de vad jag förstår stammar från hedendomen.

Midsommar

• Midsommar är definitivt en för-kristen högtid med hedniska inslag. Dock är forskarna osäkra på exakt vad i midsommarfirandet som är hedniskt. En del menar att midsommarstången är en fallossymbol (dvs. en penis) som befruktar jorden. Andra menar att midsommarstången är av sent datum och kommer från Tyskland. Jag är osäker på midsommarstången och avstår därför att dansa runt den. Jag förstår att många kristna tycker jag är knäpp som inte gillar midsommarstången, men jag skulle hemskt gärna vilja att någon kristen förklarade för mig VARFÖR vi kristna ska dansa runt midsommarstången? Om denna högtid inte hade funnits i Sverige när landet kristnades, hade vi då firat midsommar på det sätt vi gör idag?
• Det jag egentligen är mest skeptisk till vad gäller det svenska midsommarfirandet är supandet. Detta, om något, tror jag är hedniskt. Men att supa sig full, slåss och utöva otukt är ju förhoppningsvis inte ett midsommarfirande som vi kristna deltar i.

Lucia

• Det är naturligtvis inget fel att fira minnet av den sicilianska kvinnan Lucia som dog martyrdöden år 304 i Syrakusa. Men VARFÖR? Troligtvis för att vi svenskar aldrig riktigt slutade med det hedniska firandet av vintersolståndet, årets mörkaste dag.

Pingst

• Varför firar vi inte Pingst mer? Varför lägger vi så stor energi på att fira Lucia och midsommar när vi ju egentligen borde fira vår egen högtid Pingst mer och bättre?
• Detta har jag blivit uppmärksammad på när jag försöker förklara vår svenska kultur för invandrarna i kyrkan. De är lite frågande inför att vi knappt firar jul, påsk och pingst på ett kristet sätt, men istället lägger så mycket energi på att fira midsommar och midvinter. Jag måste erkänna att jag själv är frågande inför detta.

Ett exempel från Bibeln: De hedniska offerhöjderna

Som kristna bör vi givetvis se om Bibeln har något att säga oss i ämnet. I framförallt Kungaboken kan vi läsa om Israels och Judas olika kungar och deras inställning till ”offerhöjderna” (ett jämförande exempel som är intressant för att hitta bibliska principer men som inte går att direkt rakt av jämföra eftersom vi kristna inte har fått samma instruktioner som judarna vad gäller de gudomliga högtider):

“¹I Jehus sjunde regeringsår blev Joas kung, och han regerade i fyrtio år i Jerusalem. Hans mor hette Sibja och var från Beer-Sheba. ²Joas gjorde det som var rätt i Herrens ögon, så länge prästen Jojada undervisade honom. ³Men offerhöjderna avskaffades inte, utan folket fortsatte att offra och tända offereld på höjderna.” (2Kung 12:1–3)

Bakgrunden är att Gud instruerade Israels folk att när de kom in i Kanaans land skulle de göra följande:

“²Ni skall i grund förstöra alla de platser där de folk som ni fördriver har tillbett sina gudar, på höga berg och höjder eller under lummiga träd. ³Ni skall bryta ner deras altaren, slå sönder deras stoder och bränna upp deras aseror i eld, hugga ner deras avgudabilder och utplåna deras namn från sådana platser. ⁴Ni skall inte tjäna Herren, er Gud, på deras sätt, ⁵utan den plats som Herren, er Gud, utväljer bland alla era stammar för att där fästa sitt namn, denna hans boning skall ni söka och dit skall du gå. ⁶Dit skall ni föra era brännoffer och slaktoffer, ert tionde, och era händers bidrag, era löftesoffer och frivilliga offer och det förstfödda av er nötboskap och småboskap. ⁷Och där skall ni äta inför Herrens, er Guds, ansikte och glädja er med ert husfolk över allt vad ni har förvärvat, det som Herren, din Gud, har välsignat dig med.” (5Mos 12:2–7)

Israel skulle med andra ord fira och tillbe Gud på Guds sätt, inte på ett hedniskt sätt. Men i Kungaboken ser vi att Israel inte alls förstörde de hedniska offerhöjderna utan istället blandade tillbedjan av Gud med det hedniska. Ibland tillbad Israel Gud på offerhöjderna, ibland blandade Israel tillbedjan av Gud och hedniska gudar på offerhöjderna och ibland tillbad Israel hedniska gudar på offerhöjderna. Alla varianter fanns. Detta beteende var tydligen svårstävjat (2Kung 12:3, 14:4, 15:4, 35) och Gud visade en hel del överseende med detta beteende, men inte hur länge som helst:

“⁷Detta skedde på grund av att Israels barn hade syndat mot Herren, sin Gud, som hade fört dem upp ur Egyptens land undan faraos, den egyptiske kungens, hand och att de hade tillbett andra gudar. ⁸De hade också levt efter sederna hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn, men också efter de seder som Israels kungar hade infört. ⁹Israels barn hade i hemlighet gjort sådant som inte var rätt mot Herren, sin Gud. De hade byggt sig offerhöjder i alla sina städer, vid väktartornen såväl som i de befästa städerna. ¹⁰De hade rest stoder och aseror åt sig på alla höga kullar och under alla gröna träd. ¹¹Där hade de på alla offerhöjder tänt offereld, på samma sätt som de folk som Herren hade drivit bort för dem. De hade gjort det som var ont och därigenom uppväckt Herrens vrede. ¹²De hade tjänat eländiga avgudar, fastän Herren hade sagt till dem: ”Ni skall inte göra så.”” (2Kung 17:7–12)

En kung som dock sticker ut är Hiskia. Han avskaffar offerhöjderna och gjorde det som var rätt i Herrens ögon. Han höll sig till Herren och hade framgång i allt han företog sig:

“¹I Hoseas, Elas sons, Israels kungs, tredje regeringsår blev Hiskia, Ahas son, kung i Juda. ²Han var tjugofem år när han blev kung, och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Abi och hon var dotter till Sakarja. ³Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans fader David hade gjort. ⁴Han avskaffade offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ner Aseran. Vidare krossade han den kopparorm som Mose hade gjort. Ända till denna tid hade nämligen Israels barn tänt offereld åt den, och man kallade honom Nehustan. ⁵Hiskia förtröstade på Herren, Israels Gud. Ingen var honom lik bland alla Juda kungar efter honom, inte heller bland dem som varit före honom. ⁶Han höll sig till Herren och vek inte av från honom, utan höll de bud som Herren hade givit Mose. ⁷Herren var med honom, så att han hade framgång i allt han företog sig. Han avföll från kungen i Assyrien och slutade tjäna honom.” (2Kung 18:1–7)

Dock återvände Israel tyvärr tillbaka till de hedniska offerhöjderna bara en generation senare:

“¹Manasse var tolv år när han blev kung, och han regerade femtiofem år i Jerusalem. Hans mor hette Hefsi-Ba. ²Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, efter den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn. ³Han byggde på nytt upp de offerhöjder som hans fader Hiskia hade förstört. Och han reste altaren åt Baal och gjorde en Asera, liksom Ahab, Israels kung, hade gjort, och han tillbad och tjänade himlens hela härskara” (2Kung 21:1–3)

Även om man inte kan jämföra midsommar med offerhöjderna så tycker jag man kan se en tydlig biblisk princip i att inte blanda hedniska högtider med tillbedjan av Gud.

Själv då?

Hur gör då jag? Jo, vid midsommar deltar jag gärna i midsommarfirandet, men jag skippar fyllan och midsommarstången. Vid jul skippar jag jultomten och fokuserar på att fira Jesu födelse istället. Vid påsk klär jag givetvis inte ut min son till en påskkärring eller liknande. Har även startat en påskmiddags-tradition i min församling Timrå Pingst, där vi lagar mat från alla våra olika hemländer och äter en stor nattvards-middag tillsammans till minne av Jesu död och uppståndelse och för att fira att Jesu död förde alla oss olika folk samman till ett nytt Guds folk.

Avslutningsvis

Jag är ingen historiker och kan därmed givetvis ha fel vad gäller den historiska bakgrunden till våra olika högtider. Men som teolog anser jag mig ha rätten att problematisera detta med att vi svenska kristna fortfarande firar gamla hedniska högtider utan att tänka på det. Jag anser att vår Herre är värd mer respekt än så. Jag anser att vår tro bör vara mer radikal än så. Jag anser att vi inte bör vara rädda för att sticka ut. Jag anser att det är dags för oss svenska kristna att göra upp med vårt hedniska arv en gång för alla. Det är inte fel att fira midsommar, men vi bör sluta med de hedniska momenten i firandet.