Många har reagerat, både positivt och negativt (dock mest negativt) på min debattartikel ”Gud är viktigare än signalvärden”. Folk hör av sig på sms, kommentarer, Twitter, Facebook och mail. Jag verkar onekligen antingen ha trampat i klaveret eller på en öm tå.
Nu senast har flera reagerat på att jag i min debattartikel skrev ”Pingströrelsen är Sveriges viktigaste rörelse”. Så nu tänkte jag förklara lite vad jag menar med detta.
För mig representerar inte ”Pingströrelsen” nödvändigtvis ”Pingst FFS”, det samfund som nu står inför att välja en ny föreståndare. För mig är Pingströrelsen de baptistiska andefyllda fria församlingar som brinner för mission, står på Guds ord och är ledda av Guds Ande. Denna Andens ”rörelse” startade på Pingstdagen i Apostlagärningarna 2 och fick ett rejält uppsving på vad många kallar ”den andra Pingstdagen” på Azusa Street för cirka 100 år sedan. Idag finns vänner av Pingsten, dvs. ”pingstvänner”, inom alla samfund.
Jag tror att i den sista tiden kommer många kristna inom alla samfund att avfalla från den sunda bibliska tron genom att sluta tro på den uppståndne Jesus, sluta tro på Bibeln som Guds ord, sluta missionera, sluta vara ledda av Anden, sluta troendedöpa, osv, osv, och istället göra församlingen till en institution där människan sätts i centrum istället för Jesus och där tidsandan predikas istället för korset.
Pingströrelsen är Andens verk från början, och min förhoppning är att det även ska fortsätta vara så. Men om även vi börjar avfalla från den sunda bibliska tron, då är jag övertygad om att Anden kommer att hitta andra församlingar att sprida budskapet om Jesus genom.
Jag tror att Pingströrelsen snart står inför ett vägval. De ”världsliga” tendenserna finns nämligen även hos oss men jag hoppas att vi tar vårt förnuft till fånga och lyssnar på Anden i alla lägen. För om Guds Ande leder oss, då har vi potential att vara Sveriges viktigaste rörelse, eftersom vi då är Andens rörelse. Då kan vi vara Guds församling och sprida evangeliet om frälsning från synden genom tron på Jesus till människor på vår ort.
Detta innebär inte att jag ser ner på andra samfund eller anser att andra kristna är någon form av B-lag. Men jag har stora förhoppningar på alla pingstvänner ute i landet (oavsett samfund) och på Pingströrelsen som Andens rörelse.
Pingströrelsen och Pingst FFS (Fria Församlingar i Samverkan) är inte nödvändigtvis samma sak, men om församlingarna inom Pingst FFS vill fortsätta vara en del av Andens rörelse i Sverige, då gäller det att vi fortsätter att lyssna på Guds Ande. Och om vi lyssnar på Guds Ande, då har vi chans att få vara Sveriges viktigaste rörelse.