2 Mos 17:1-7 – Vatten ur klippan

¹På Herrens befallning bröt hela Israels menighet upp från öknen Sin och drog från lägerplats till lägerplats, och de slog läger i Refidim. Där hade folket inget vatten att dricka. ²Då klagade folket på Mose och sade: ”Ge oss vatten att dricka.” Mose svarade dem: ”Varför klagar ni på mig? Varför sätter ni Herren på prov?” ³Men folket törstade efter vatten, och de knotade mot Mose. De sade: ”Varför har du fört oss ut ur Egypten, så att vi och våra barn och vår boskap måste dö av törst?” ⁴Då ropade Mose till Herren och sade: ”Vad skall jag göra med det här folket? Snart stenar de mig.” ⁵Herren svarade Mose: ”Tag med dig några av de äldste i Israel och gå framför folket. Och tag i din hand staven med vilken du slog på Nilfloden och gå. ⁶Se, jag skall stå där framför dig på Horebs klippa, och du skall slå på klippan. Då skall vatten komma ut ur den, så att folket får att dricka.” Mose gjorde så inför de äldste i Israel. ⁷Och han gav platsen namnet Massa och Meriba, eftersom Israels barn hade klagat och satt Herren på prov och sagt: ”Är Herren ibland oss eller inte?”

• ¹På Herrens befallning bröt hela Israels menighet upp från öknen Sin och drog från lägerplats till lägerplats, och de slog läger i Refidim. Där hade folket inget vatten att dricka.
  • Israel hade gjort precis som Herren hade befallt, de vandrade från lägerplats till lägerplats i öknen. Ändå hade de ingenting att dricka.
    • Det är fullt möjligt att vara i Guds vilja och lyda hans befallningar, men ändå gå igenom en svår period av torka. Att man lyder Gud betyder inte automatiskt att man slipper problem.

• ²Då klagade folket på Mose och sade: ”Ge oss vatten att dricka.” Mose svarade dem: ”Varför klagar ni på mig? Varför sätter ni Herren på prov?” ³Men folket törstade efter vatten, och de knotade mot Mose. De sade: ”Varför har du fört oss ut ur Egypten, så att vi och våra barn och vår boskap måste dö av törst?”
  • Folket saknade vatten och deras klagomål är fullt legitimt, men samtidigt felriktat. Det var inte Moses fel att de inte hade vatten, han hade ju bara lytt Herrens befallning. Folket skulle ha vänt sitt klagorop till Gud istället.
    • Samma fel kan vi göra när vi felaktigt anklagar pastorn för det dåliga andliga klimatet när vi istället borde be till Gud om en Andeutgjutelse.
    • En andlig ledare kan så klart leda sin församling fel, men om pastorn har gjort som Gud befallt utan att det sker någon väckelse, så är det inte pastorns fel och då borde församlingen vända sig till Gud i bön istället för att klaga på pastorn.
  • Om folket hade varit mer andligt erfaret hade de kunnat lita på att om Gud hade fört dem ut i öknen så skulle han också förse dem med vatten i rätt tid. Folket prövar därmed Guds tålamod genom sitt klagomål.
    • På sätt och vis kan man tycka att Israel faktiskt borde ha varit mer andligt erfaret än vad de framstår som här. De hade ju faktiskt varit med om det oerhört otroliga miraklet att Gud förde dem torrskodda genom havet.

• ⁴Då ropade Mose till Herren och sade: ”Vad skall jag göra med det här folket? Snart stenar de mig.”
  • Mose förstår att folket inte är benägna att själva vända sig till Gud och ber därför Gud om råd. Även om Mose inte var orsaken till problemet så hade han ändå ett ansvar att i egenskap av Guds folks ledare leda folket till någon form av lösning. Mose gör det enda rätta: han ber till Gud!
  • Varje andlig ledare med mer än en månads erfarenhet vet vad det innebär att gå igenom kritik och missriktade klagomål. Här visar Mose hur man ska hantera detta; man ska inse att man själv inte är skyldig till problemen och man ska vända sig till Gud i bön.

• ⁵Herren svarade Mose: ”Tag med dig några av de äldste i Israel och gå framför folket. Och tag i din hand staven med vilken du slog på Nilfloden och gå.
  • Mose var fortfarande relativt ny som ledare för Guds folk och Gud hjälper honom därför att förstå hur han ska hantera problem.
    • För det första skulle Mose ta med sig några av de äldste, dvs. pålitliga ledare som Mose kunde lita på. När man som ledare ska gå igenom svåra saker behöver man inte göra det själv, utan Gud uppmuntrar Mose att ta med sig några personer som han har förtroende för och som kan stötta Mose.
    • För det andra skulle Mose ta med sig staven som Gud tidigare gjort mirakler genom. På så sätt minns Mose de under som Gud tidigare har gjort och därmed är kapabel att göra igen. Så genom pålitliga vänner och trosstärkande erfarenheter är Mose redo att lösa folkets problem.

• ⁶Se, jag skall stå där framför dig på Horebs klippa, och du skall slå på klippan. Då skall vatten komma ut ur den, så att folket får att dricka.” Mose gjorde så inför de äldste i Israel.
  • Även i tider av svårigheter så var Gud med Israel. Gud är ”Emanuel”; Gud med oss.
  • För att minnas tiden i öknen firar Israels folk än idag Lövhyddohögtiden. En av de ceremonier som firades medan templet fanns var en procession från templet till Gihonkällan. En präst fyllde en guldillbringare med vatten medan kören sjöng en psalm. Sedan återvände de till templet och hällde ut vattnet och påmindes därmed om hur Gud gav dem vatten från klippan.
    • Det var under denna högtid som Jesus använde detta exempel för att undervisa om den helige Ande: “³⁷På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: ”Om någon törstar, så kom till mig och drick! ³⁸Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger.” ³⁹Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.” (Joh 7:37–39)
  • I 1 Korintierbrevet skriver Paulus om denna händelse och menar att Kristus är den klippa som Mose slog på, och att folket fick dricka ur en ”andlig klippa”. Genom detta mirakel får Mose alltså vara med om att illustrera hur Jesus blev slagen och dog på korset, vilket ledde till att alla troende får ta emot den helige Ande.
    • “⁴och alla drack samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus.” (1Kor 10:4)

• ⁷Och han gav platsen namnet Massa och Meriba, eftersom Israels barn hade klagat och satt Herren på prov och sagt: ”Är Herren ibland oss eller inte?”
  • Massa betyder ”prov” eller ”prövning” och Meriba betyder ”tvist” eller ”klagomål”.
  • Israel hade ifrågasatt om Gud verkligen var med dem ute i öknen, och Gud hade svarat att han var det. Denna händelse skulle alltså fungera som en påminnelse varje gång Israels folk började fundera på om Gud verkligen var med dem eller inte.
    • Gud lade denna händelse på minne och påminde Israels folk om den då och då (5 Mos 6:16, 5 Mos 9:22, 5 Mos 33:8).

Copyright 2015 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.