Lukas 6:37-42 – Flisan och bjälken - Pastor Christian Mölk

³⁷Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna. ³⁸Ge, och ni skall få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall Gud ge er i famnen. Ty med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.” ³⁹Han gav dem också en liknelse: ”Kan väl en blind leda en blind? Faller då inte båda i gropen? ⁴⁰En lärjunge är inte förmer än sin lärare, och när någon har blivit fullärd blir han som sin lärare. ⁴¹Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? ⁴²Hur kan du säga till din broder: Broder, låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget öga? Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta bort flisan ur din broders öga.

³⁷Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna.
- Det Jesus inte säger i detta berömda uttalande, är att vi förbehållslöst ska acceptera synd, villolära eller ett omoraliskt beteende. Vi ska visa kärlek mot alla människor, oberoende av vilken synd de brottas med, men vi ska inte acceptera, godkänna eller välsigna synden.
- Om någon erkänner ett brott och blir fälld i domstolen, så döms han till ett tillbörligt straff. Så fungerar det i Världens rike, men så fungerar det inte i Guds rike. Om någon har gjort fel mot mig och ber om förlåtelse, så ska jag förlåta utan att döma ett straff eller kräva tillbörlig botgöring.
  - Jesus vill att vi ska förlåta utan att döma eftersom Gud är så mot oss. Tänk om Gud vid domens dag förlåter oss för våra synder men ändå ger oss straffet för våra synder?
  - När Jesus i Joh 8:1–11 möter en kvinna som ertappats med äktenskapsbrott så säger han: ”den som är utan synd må kasta första stenen på henne”. Moselagens straff för äktenskapsbrott var döden (3 Mos 20:10), men när ingen av hennes anklagare kastar någon sten så säger Jesus: ”Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?” Hon svarade: ”Nej, Herre, ingen.” Då sade Jesus: ”Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!”
    - Kvinnan hade begått en synd och Lagens straff var döden. Jesus är tydlig med att han inte accepterar själva synden när han säger ”synda inte mer!” men förlåter henne utan att döma henne det tillbörliga straffet.
  - Det är lättare att ha en dömande attityd mot andra än mot sig själv. Men den som någon gång av den helige Ande har blivit överbevisad om sin egen synd kommer att hata synden men älska syndaren.
    - Den som fått sin egen synd förlåten kommer också att vilja leda andra människor till syndernas förlåtelse, inte genom tvång eller fördömelse, utan genom kärlek, barmhärtighet och omsorg.

³⁸Ge, och ni skall få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall Gud ge er i famnen. Ty med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.
- På samma sätt som att vi inte ska döma andra eftersom vi själva förmodligen inte vill bli dömda, så skall vi ge generöst eftersom vi själv vill få generöst.
- När vi ger av våra pengar, vår tid, våra öron, osv, så kommer Gud att ge tillbaka. Ett generöst givande är en av de få saker som Gud faktiskt uppmanar oss att pröva honom i:
  - “För in allt tionde i förrådshuset, så att det finns mat i mitt hus. Pröva mig nu i detta, säger Herren Sebaot, om jag inte kommer att öppna för er himlens fönster och låta välsignelse strömma ut över er i rikt mått.” (Mal 3:10)
- Istället för att sätta oss själva i centrum och ständigt tänka på hur vi själva ska kunna berika oss eller få råd med än det ena än det andra, så vill Jesus att vi ska tänka på andra och hur vi på ett generöst sätt kan hjälpa våra medmänniskor på bästa sätt.
- Men man ska akta sig för att ge för att få, eftersom man då egentligen inte ger, utan försöker köpa välsignelse.

³⁹Han gav dem också en liknelse: ”Kan väl en blind leda en blind? Faller då inte båda i gropen?
- Fariseerna var väldigt övertygade i sin tro på Gud och studerade Guds ord väldigt nitiskt, men ändå anklagar Jesus fariseerna för att vara blinda ledare (Matt 15:14) eftersom de inte såg Jesus i Skriften.
  - Det går alltså att ha enorma kunskaper i Guds ord och vara nitisk för Guds ord, men ändå vara blind för det som Guds ord handlar om: Guds kärlek.
  - Den som ständigt ser fel hos andra, men aldrig hos sig själv, är en blind ledare. Den som ständigt dömer andra, utan att tänka på att man själv en dag kommer att bli dömd med samma mått, är en blind ledare.
- Jesus ger här ett stort ansvar till var och en som följer en ledare. Man ska aldrig följa någon hursomhelst, utan alltid vara uppmärksam på ledarens relation till Gud och hans Ord, och även betänka att man till syvende och sist endast har Jesus som sin högste ledare.

⁴⁰En lärjunge är inte förmer än sin lärare, och när någon har blivit fullärd blir han som sin lärare.
- En lärjunge är något mer än att bara vara en elev, eftersom en lärjunge inte bara ska lära sig av sin lärare, utan även försöka efterlikna sin lärare. Således kan en lärjunge bli som sin mästare, men aldrig mer än sin mästare, eftersom det inte går att bli mer än lik någon.
  - Människan skapades ursprungligen till Guds avbild (1 Mos 1:26–27), någonting vi fortfarande är (Jak 3:9), men som mer eller mindre har blivit förstörd och deformerad av synden. När Gud kom till jorden och blev som oss (Joh 1:14), så var målet att vi skulle bli som han, genom att vi ”formas efter hans Sons bild” (Rom 8:29) och till slut, ”när vi får se honom sådan han är”: ”bli lika honom” (1 Joh 3:2). Så i denna lärjungaprocess, även känt som ”helgelseprocessen” återställs vi långsamt men säkert till det vi en gång skapades till att vara; Guds avbild.
  - En lärjunge till Jesus ska således läsa i Bibeln om Jesus och försöka efterlikna honom genom att göra det som han gjorde och leva så som han levde.

⁴¹Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? ⁴²Hur kan du säga till din broder: Broder, låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget öga? Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta bort flisan ur din broders öga.
- Detta uttalande är en typisk hyperbol, en ”en överdrivande liknelse med syfte att skapa en oväntad reaktion hos åhörarna”. Hyperboler var vanliga på Jesu tid och var väldigt användbara när Jesus ville chocka åhörarna i syfte att skapa en reflektion. En hyperbol är inte tänkt att tolkas bokstavligt.
  - En av de mest klassiska och tydliga hyperbolerna är: “Jag säger er: Var och en som med begär ser på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta. Om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kastas i Gehenna.” (Matt 5:28–29)
  - Även om det är möjligt att få en flisa i ögat så är det rimligtvis inte möjligt att få en bjälke i ögat. Jesus använder den här överdriften för att på ett humoristiskt sätt först chocka åhörarna och sen förklara en viktig poäng.
  - Om man föreställer sig en man med en bjälke i ögat som försiktigt försöker pilla ut en liten flisa i sin broders öga, så inser man rätt snabbt att han kanske först borde ta hand om sina egna bekymmer, dels för att rädda sig själv, men också för att det är omöjligt för honom att pilla ut en liten flisa när han ju inte kan se ordentligt pga bjälken.
    - Men inte bara är det omöjligt att plocka ut flisan med en bjälke i det egna ögat, det är dessutom uppenbart för alla runtomkring att du har större problem än den du försöker hjälpa. Ofta ser vi inte våra egna synder när vi är för upptagna med att leta fel hos andra. Vi får en blind fläck som gör att vi inte ser vår egen situation.
  - Poängen Jesus förmedlar är att vi inte ska vara så snabba med att peka ut andra människors synd när vi ju själva är fulla av synd. Det är inte fel att försöka hjälpa andra människor som brottas med sin synd, men vi ska inte ständigt påpeka folks ”småsynder” när vi själva brottas med stora synder. Då borde vi först ta itu med vår egen synd innan vi är redo att hjälpa andra.
- Ett bra exempel på detta är Davids reaktion när profeten Natan berättar om en man som stal och dödade en annan mans lamm. David anser att mannen borde dömas till döden som straff för sin synd, men ser inte att han själv är ännu mer syndig eftersom han har gjort exakt likadant när han mördat en man och tagit hans hustru (2 Sam 12).