1 Sam 14:1-23 – Jonatans hjältedåd

¹En dag sade Sauls son Jonatan till sin vapenbärare: ”Kom, så går vi över till filisteernas förpost där på andra sidan.” Men detta talade han inte om för sin far. ²Saul befann sig då vid Gibeas gräns, under granatträdet i Migron, och folket som han hade hos sig utgjorde omkring sexhundra man. ³Ahia, son till Ahitub, som var bror till I-Kabod, son till Pinehas, son till Eli, Herrens präst i Silo, bar då efoden. Och folket visste inte om att Jonatan hade givit sig av. ⁴Men i passet där Jonatan försökte gå över för att komma till filisteernas förpost, fanns en klippa på vardera sidan. Den ena hette Boses och den andra Sene. ⁵Den ena klippan reste sig i norr mitt emot Mikmash, den andra i söder mitt emot Geba. ⁶Jonatan sade till sin vapenbärare: ”Kom, så går vi över till dessa oomskurnas förpost. Kanske skall Herren göra något för oss. För ingenting hindrar Herren att ge seger genom få lika väl som genom många.” ⁷Hans vapenbärare svarade: ”Gör allt du har i sinnet. Gå du! Jag följer dig vart du vill.” ⁸Då sade Jonatan: ”Bra, vi skall gå över till männen där och visa oss för dem. ⁹Om de säger till oss: ”Stå stilla, till dess vi kommer fram till er”, då skall vi stanna där vi är och inte klättra upp till dem. ¹⁰Men om de säger: ”Kom upp hit till oss”, då skall vi gå dit upp, för då har Herren gett dem i vår hand. Detta skall vara tecknet för oss.” ¹¹När båda två hade blivit synliga för filisteernas förpost, sade filisteerna: ”Se, hebreerna kryper ut ur hålen, där de har gömt sig.” ¹²Förpostens manskap ropade till Jonatan och hans vapenbärare: ”Kom upp till oss, så skall vi lära er!” Då sade Jonatan till sin vapenbärare: ”Kom med upp efter mig, för Herren har gett dem i Israels hand.” ¹³Jonatan klättrade upp på händer och fötter, och hans vapenbärare följde honom. Och filisteerna föll för Jonatan, och hans vapenbärare gick efter honom och gav dem dödsstöten. ¹⁴I det första anfallet nergjorde Jonatan och hans vapenbärare omkring tjugo man på en sträcka av ungefär ett halvt plogland. ¹⁵Då uppstod förskräckelse i lägret på fältet och bland allt folket. Förposten och de som hade givit sig ut på härjningståg greps också av skräck Marken skalv och det kom en förskräckelse från Gud. ¹⁶Sauls väktare i Gibea i Benjamin fick se att mängden skingrades och att man irrade hit och dit. ¹⁷Då sade Saul till folket som han hade hos sig: ”Räkna folket och se efter vem som har lämnat oss.” När de gjorde så, upptäckte de att Jonatan och hans vapenbärare inte var där. ¹⁸Då sade Saul till Ahia: ”För hit Guds ark!” Guds ark fanns nämligen på den tiden hos israeliterna. ¹⁹Medan Saul ännu talade med prästen, ökade förvirringen i filisteernas läger. Då sade Saul till prästen: ”Drag tillbaka din hand.” ²⁰Saul och allt det folk som han hade hos sig samlades och drog till stridsplatsen. Och se, den ene hade lyft sitt svärd mot den andre. Förvirringen var mycket stor. ²¹De hebreer som sedan gammalt lydde under filisteerna och som hade dragit upp med dem och fanns här och där i lägret, också de gick nu över till de israeliter som var med Saul och Jonatan. ²²När de israeliter som hade gömt sig i Efraims bergsbygd hörde att filisteerna flydde, satte också alla dessa efter dem och stred mot dem. ²³Så räddade Herren Israel den dagen, och striden fortsattes ända bortom Bet-Aven.

• ¹En dag sade Sauls son Jonatan till sin vapenbärare: ”Kom, så går vi över till filisteernas förpost där på andra sidan.” Men detta talade han inte om för sin far. ²Saul befann sig då vid Gibeas gräns, under granatträdet i Migron, och folket som han hade hos sig utgjorde omkring sexhundra man. ³Ahia, son till Ahitub, som var bror till I-Kabod, son till Pinehas, son till Eli, Herrens präst i Silo, bar då efoden. Och folket visste inte om att Jonatan hade givit sig av.
  • Saul hade inte förberett något speciellt för den här dagen, utan satt under sitt granatträd och funderade över de dåliga oddsen mot filisteerna och hur han ska kunna lösa den här knepiga situationen.
    • Själv hade Saul 600 man, medan filisteerna hade ”6 000 ryttare och fotfolk så talrikt som sanden på havets strand” (1Sam 13:5). Men inte nog med det, dessutom var filistéerna enormt överlägsna vad gäller den militära utrustningen. Flisteerna hade sett till så att det inte fanns någon smed i Israel så att israeliterna inte kunde tillverka varken svärd eller spjut (1 Sam 13:19). I Israels armé var det bara Saul och Jonatan som hade svärd, resten hade slungor, jordbruksverktyg och dylikt.
    • Men trots de enormt dåliga oddsen, så föreslår Jonatan för sin vapenbärare att de ska gå över till fiendens förpost. Kontrasten mellan kung Saul och hans son Jonatan kunde inte vara större. Saul sitter under sitt granatträd och funderar hur han ska lösa den här situationen, medan Jonatan beger sig iväg till fienden för att se vad Gud har tänkt göra.
      • Jonatan påminner starkt om en ung frimodig brinnande kristen som vill ut och vittna om Jesus, be för sjuka och driva ut demoner, men som känner sig instängd i kyrkan och därför på eget bevåg beger sig ut på gator och krogar för att lyda missionsbefallningen.
      • Jonatan är trött på sin pappas inaktivitet och vet att Gud vill rädda Israel, men att Gud behöver någon som är villig att lita på Gud.
      • Om du är irriterad över att ingenting händer i din kyrka eller att ingen gör något, då beror det förmodligen på att Gud har kallat just dig till att göra detta. Om du känner din församling exempelvis evangeliserar alldeles för lite, då kan det mycket väl bero på att Gud har lagt detta på ditt hjärta för att du ska engagera dig i just detta och inspirera andra till att bli bättre på att evangelisera.
        • Så innan du klagar, fundera ett varv till om det inte är så att anledningen till att ingen gör något beror på att det är du som inte gör något.
      • Förmodligen undvek Jonatan att berätta om sina planer för sin far eftersom Saul då hade förbjudit honom detta riskfyllda äventyr.
        • Om en församling har ett osunt ledarskap kan det ibland vara bättre att agera rätt innan man fått ett nej, för då har man ju inte gått emot ledarskapet och har inte gjort sig skyldig till trots utan bara lytt Guds ord.
      • Jonatan hade en form av assistent, en ”vapenbärare”, som assisterade honom på olika sätt, bl.a. genom att bära hans vapen.
        • Man ska absolut inte ringakta vapenbärarens uppgift, han var tvungen att vara minst lika modig som Jonatan eftersom han hängde med på alla äventyr.
        • I Predikaren 4:12 står det: ”Där den ensamme blir övervunnen, kan två stå emot. Och en tredubbelt tvinnad tråd brister inte så lätt.”
          • Att bege sig iväg ensam på äventyr, mission, evangelisation, eller vad som helst, är inte att rekommendera. Att ha någon vid sin sida som stöttar, uppmuntrar, ifrågasätter, osv, är ovärderligt. Det är ingen slump att Jesus alltid skickade iväg sina lärjungar två och två (Mark 6:7, Luk 10:1).

• ⁴Men i passet där Jonatan försökte gå över för att komma till filisteernas förpost, fanns en klippa på vardera sidan. Den ena hette Boses och den andra Sene. ⁵Den ena klippan reste sig i norr mitt emot Mikmash, den andra i söder mitt emot Geba.
  • Om Jonatan aldrig hade gått iväg för att möta fienden, hade han heller aldrig hittat denna utmärkta strategiska position.
    • Ofta låter Gud oss inte se hela vår framtid, utan han leder oss steg för steg. När Gud kallar oss till någonting, så visar han oss en dörr vi kan gå in i, men det är först när vi lyder Guds kallelse som Gud öppnar nästa dörr vi ska gå in i.
    • Om det skulle visa sig att man har missuppfattat Guds kallelse, så är det ju inte hela världen om man går tillbaka ett steg.
  • Under första världskriget skulle brittiska styrkor under general Allenbys befäl möta turkarna vid Mikmash. En av majorerna i den brittiska armén satt och läste Bibeln medan han funderade över den närstående striden. När han läste om dessa versar insåg han att britterna skulle kunna utmanövrera turkarna genom detta pass. Britterna hittade vägen igenom och lyckades på så sätt framgångsrikt inta staden.

• ⁶Jonatan sade till sin vapenbärare: ”Kom, så går vi över till dessa oomskurnas förpost. Kanske skall Herren göra något för oss. För ingenting hindrar Herren att ge seger genom få lika väl som genom många.” ⁷Hans vapenbärare svarade: ”Gör allt du har i sinnet. Gå du! Jag följer dig vart du vill.”
  • För Jonatan var detta äventyr mer än att bara spana på sin fiende, han ville se vad Gud skulle göra!
    • Jonatan var inte dum, han visste att Israel var i en mycket svår situation och att fienden var övermäktig.
    • Jonatan kände till Guds ord, och visste att Gud många gånger tidigare hade använt några få enkla människor för att göra stora mäktiga ting.
    • Jonatan visste att Gud behövde använda en frimodig person. Saul satt under sitt granatträd och funderade på hur Saul skulle lösa situationen, medan Jonatan begav sig iväg för att se hur Gud skulle lösa situationen.
      • Ibland finns det en risk att vi frikyrkliga stänger inne oss i våra kyrkor och ber till Gud om väckelse, istället för att vara frimodiga och gå ut och berätta om vår tro för våra vänner.
        • Gud VILL väckelse, Gud VILL att vi ska segra över Fienden, men ibland är det enda som krävs ett par villiga fötter som är redo att gå ut och vittna om Jesus.
          • “⁹Ty Herrens ögon överfar hela jorden, för att han med sin kraft skall hjälpa dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom.” (2 Krön 16:9a)
          • “⁷Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning och säger till Sion: ”Din Gud är konung!” (Jes 52:7)
        • Jonatan visste att rent mänskligt sett är det omöjligt att besegra filisteerna, men för Gud är allting möjligt (Matt 19:26, Rom 8:31).
          • Det var kanske fler i Israel som visste detta, men det var bara Jonatan som vågade gå i tro på att det faktiskt var sant. Det är en sak att i teorin tro på vad som står i Bibeln, en helt annan sak att dessutom följa det.
        • Det är viktigt att komma ihåg att Jonatan inte gjorde detta för sin egen skull i syfte att bli hjälte. Han gjorde detta för Guds skull, han ville se vad Gud skulle göra genom honom.
        • Vad hade hänt om Jonatans vapenbärare hade varit negativt inställd till detta farliga äventyr? Hade Jonatan vacklat och kanske tänkt om och till slut insett att detta aldrig skulle gå?
          • Ibland är det av oerhört stort värde att vi uppmuntrar varandra till att göra vad Gud lägger på våra hjärtan. Ett uppmuntrande ord kan ibland vara skillnaden mellan att våga följa Guds kallelse eller inte.
            • Detta innebär såklart inte att man helt ogenomtänkt alltid ska uppmuntra varandra att göra precis allt man tror Gud vill att man ska göra. Man ska t.ex. aldrig uppmuntra någon till att göra något som går emot Guds ord eller liknande.
            • Men om någon osjälviskt följer Guds kallelse i enlighet med Guds ord, då ska man vara noga med att uppmuntra och stötta, framförallt om man som i vapenbärarens fall, är redo att själv följa med och hjälpa till!

• ⁸Då sade Jonatan: ”Bra, vi skall gå över till männen där och visa oss för dem. ⁹Om de säger till oss: ”Stå stilla, till dess vi kommer fram till er”, då skall vi stanna där vi är och inte klättra upp till dem. ¹⁰Men om de säger: ”Kom upp hit till oss”, då skall vi gå dit upp, för då har Herren gett dem i vår hand. Detta skall vara tecknet för oss.”
  • Man får intrycket av Jonatan att det var viktigt för honom att lyssna in vad hans vapenbärare tyckte om detta farliga äventyr. Hade vapenbäraren inte varit lika på som Jonatan hade uppdraget förmodligen aldrig blivit av.
  • Eftersom Jonatan inte hade hört Guds tydliga röst, utan istället gick i tro på att detta var vad Gud ville, så är han ödmjuk nog att inse att han faktiskt inte med 100 % säkerhet vet att detta är Guds vilja.
    • Jonatan tvivlar alltså inte på Guds ord genom detta test, utan tvivlar på sin egen förmåga att förstå Guds vilja.

• ¹¹När båda två hade blivit synliga för filisteernas förpost, sade filisteerna: ”Se, hebreerna kryper ut ur hålen, där de har gömt sig.” ¹²Förpostens manskap ropade till Jonatan och hans vapenbärare: ”Kom upp till oss, så skall vi lära er!” Då sade Jonatan till sin vapenbärare: ”Kom med upp efter mig, för Herren har gett dem i Israels hand.” ¹³Jonatan klättrade upp på händer och fötter, och hans vapenbärare följde honom. Och filisteerna föll för Jonatan, och hans vapenbärare gick efter honom och gav dem dödsstöten. ¹⁴I det första anfallet nergjorde Jonatan och hans vapenbärare omkring tjugo man på en sträcka av ungefär ett halvt plogland.
  • Israeliterna i allmänhet var så rädda för filisteerna att de gömde sig i ”grottor och gropar” (1 Sam 13:6).
  • Gud bekräftar för Jonatan och vapenbäraren att han är med dem och då förstår Jonatan att ingenting kan stoppa dem!
    • Trots att Gud är med Jonatan och trots att Gud har lovat seger, så finns det fortfarande en del hinder att överbrygga, exempelvis måste Jonatan klättra upp för en besvärlig klippa innan han kan gå in i den strid som Gud lovat att han ska vinna.
      • På samma sätt kan det vara när Gud ger oss ett löfte om någonting, det kan fortfarande finnas en del besvärliga moment och stridigheter innan man når ända fram till det Gud har lovat.
      • Även om Gud har lovat seger så är det inte säkert att vägen dit nödvändigtvis är en dans på rosor, utan man måste vara beredd att använda både sin händer och sina fötter för att nå fram till målet.
    • Även om segern tillhörde Gud, så var det Jonatan som fick strida.
      • På samma sätt måste vi inse att vi inte bara kan be om väckelse utan att dessutom vara beredda att de facto gå ut och vittna om Jesus.

• ¹⁵Då uppstod förskräckelse i lägret på fältet och bland allt folket. Förposten och de som hade givit sig ut på härjningståg greps också av skräck Marken skalv och det kom en förskräckelse från Gud.
  • I samband med Jonatans seger över förposten sänder Gud en ”förskräckelse” över filisteernas läger så att de blir förvirrade och ger sig på varandra.
  • Saul har säkert funderat på hur i hela friden han skulle kunna besegra de mäktiga filisteerna utan några svärd, och till slut gett upp och insett att det är omöjligt.
    • Men för Gud är ingenting omöjligt och om inte israeliterna har några svärd att döda filisteerna så får han väl göra så att filisteerna dödar sig själva med sina egna svärd.

• ¹⁶Sauls väktare i Gibea i Benjamin fick se att mängden skingrades och att man irrade hit och dit. ¹⁷Då sade Saul till folket som han hade hos sig: ”Räkna folket och se efter vem som har lämnat oss.” När de gjorde så, upptäckte de att Jonatan och hans vapenbärare inte var där. ¹⁸Då sade Saul till Ahia: ”För hit Guds ark!” Guds ark fanns nämligen på den tiden hos israeliterna. ¹⁹Medan Saul ännu talade med prästen, ökade förvirringen i filisteernas läger. Då sade Saul till prästen: ”Drag tillbaka din hand.”
  • När väktarna som spanar bort mot filisteernas armé ser att de börjat slå ihjäl varandra meddelar de sin kung vad som är på gång.
  • Saul, som är mer intresserad av att få äran för vinsten än att segra över filisteerna, försöker ta reda på vem det är som har orsakat allt detta. När Saul inser att det är hans son Jonatan kallar han på prästen och arken.
    • Saul borde ha insett att Gud just nu strider för Israel och befalla sin armé att anfalla filisteerna, men Saul är osäker och vill ta reda på Guds vilja genom att fråga prästen. Men till slut blir larmet så högt i filisteernas läger att han måste avbryta prästen och bege sig till striden.
      • Om det är helt uppenbart att det är Gud som agerar, då är det inte alltid rätt tid att be och söka Guds vilja, eftersom man ju ser Guds vilja mitt framför ögonen. Då är det istället läge att agera och göra det som är Guds vilja.

• ²⁰Saul och allt det folk som han hade hos sig samlades och drog till stridsplatsen. Och se, den ene hade lyft sitt svärd mot den andre. Förvirringen var mycket stor. ²¹De hebreer som sedan gammalt lydde under filisteerna och som hade dragit upp med dem och fanns här och där i lägret, också de gick nu över till de israeliter som var med Saul och Jonatan. ²²När de israeliter som hade gömt sig i Efraims bergsbygd hörde att filisteerna flydde, satte också alla dessa efter dem och stred mot dem. ²³Så räddade Herren Israel den dagen, och striden fortsattes ända bortom Bet-Aven.
  • Trots att Saul var kung över Israel så tog det lång tid för honom att leda Israel. Nu får han finna sig i att Gud och Jonatan ligger steget före.
  • I filisteernas armé fanns israeliter som av olika skäl hade gått över på fiendens sida, kanske hade de gett upp hoppet om att Gud skulle rädda Israel, eller så hade de blivit tvingade in i fiendes armé för att deras område hade tagits över av filisteerna. Hursomhelst så såg de nu sin chans att gå tillbaka på den rätta sidan.
    • På liknande sätt kan kristna som har slutat gå till kyrkan eller liknande, helt plötsligt komma tillbaka när de ser att Gud gör under mitt ibland dem.
      • Självklart är det bättre att aldrig ha slutat gå till kyrkan även om tiderna har varit trista, men det är ändå bättre än att inte återvända till kyrkan alls.
    • Även om det var Jonatan som hade satt bollen i rullning, så var detta Guds seger! Utan Guds kallelse, bekräftelse och agerande, så hade Israel aldrig besegrat filisteerna.

Copyright 2014 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.