1 Sam 13:8-23 – Sauls synd och straff

⁸Han väntade i sju dagar, den bestämda tid Samuel hade angett. Men när Samuel ännu inte hade kommit till Gilgal, började folket skingras och gå ifrån honom. ⁹Då sade Saul: ”För fram brännoffret och gemenskapsoffret till mig.” Därefter bar han fram brännoffret. ¹⁰Men just som han hade slutat att offra, kom Samuel. Då gick Saul och mötte honom för att hälsa honom. ¹¹Men Samuel frågade: ”Vad har du gjort?” Saul svarade: ”När jag såg att folket skingrades och gick ifrån mig och du inte kom inom den bestämda tiden, medan filisteerna samlades vid Mikmash, ¹²tänkte jag: Nu kommer filisteerna ner hit mot mig i Gilgal, och jag har ännu inte bett om Herrens hjälp. Då tog jag mod till mig och offrade brännoffret.” ¹³Samuel sade: ”Du har handlat dåraktigt. Du har inte hållit det bud Herren, din Gud, har gett dig. Om du hade gjort det, skulle Herren ha befäst ditt kungadöme över Israel för all framtid. ¹⁴Men nu skall ditt kungadöme inte bestå. Herren har sökt sig en man efter sitt hjärta, och honom har han utsett till furste över sitt folk. Men du har inte hållit vad Herren befallt dig.” ¹⁵Därefter bröt Samuel upp och gick från Gilgal till Gibea i Benjamin. Men Saul inmönstrade det folk som fanns hos honom och det var omkring sexhundra man. ¹⁶Saul och hans son Jonatan stannade i Geba i Benjamin med det folk som fanns hos dem, medan filisteerna hade slagit läger vid Mikmash. ¹⁷En skara drog ut ur filisteernas läger för att härja. Den var uppdelad i tre grupper. En tog vägen mot Ofra i Suals-landet, ¹⁸en tog vägen mot Bet-Horon, och en grupp tog vägen till det område som vette mot Seboimdalen, åt öknen till. ¹⁹Det fanns ingen smed i hela Israels land, ty filisteerna var rädda att hebreerna skulle tillverka svärd eller spjut åt sig. ²⁰Därför måste varje israelit bege sig ner till filisteerna, om han ville vässa sin lie, sin plogbill, sin yxa eller sin skära. ²¹Och priset för slipning var en pim för skärorna och plogbillarna och en tredjedels sikel för gafflarna och yxorna och för att få en udd påsatt. ²²Det innebar att när striden skulle börja, hade inte en enda av Sauls och Jonatans män något svärd eller spjut. Det var bara Saul själv och hans son Jonatan som hade sådana. ²³Men filisteerna lät en förpost rycka fram till passet vid Mikmash.

⁸Han väntade i sju dagar, den bestämda tid Samuel hade angett. Men när Samuel ännu inte hade kommit till Gilgal, började folket skingras och gå ifrån honom. ⁹Då sade Saul: ”För fram brännoffret och gemenskapsoffret till mig.” Därefter bar han fram brännoffret.
- Filistéerna hade mest soldater och bäst utrustning. Det enda Saul hade till sin fördel var Gud och överraskningsmomentet. Kanske tänkte Saul att den enda möjligheten att överhuvudtaget ha en mikroskopisk chans att besegra filistéerna var att överraska dem innan de hunnit samla sig till strid.
  - Den strategin var förmodligen inte fel i sig, men Saul slarvar med den första och viktigaste fördelen: Gud. Saul vet att han inte får utföra brännoffret utan måste vänta på Samuel, men för varje dag som går minskar möjligheten till att göra ett överraskningsanfall och till slut tar Saul saken i egna händer.
  - Felet Saul gör är att han egenmäktigt utför den offertjänst som bara prästerna fick göra. En kung är en kung och inte en präst och vice versa.
    - Även om Saul var kung och den som bestämde i Israel så kunde han inte göra hur som helst med det som hörde till prästerskapet. En senare kung i Juda, Ussia, gjorde ett liknande fel när han tände rökelse i templet och straffades med spetälska av Herren (2 Krön 26:16-23).

¹⁰Men just som han hade slutat att offra, kom Samuel. Då gick Saul och mötte honom för att hälsa honom.
- Precis när Saul är klar med offrandet så kommer Samuel. Saul blir som ett barn som blir påkommet med handen i kakburken. Detta är knappast en slump, troligtvis har Gud planerat detta för att testa Sauls lojalitet.
- Som för att försöka dölja eller förmildra sin synd går han ut och möter Samuel på bästa möjliga sätt! Men Samuel låter sig inte luras av fjäsk, har Saul syndat så har han.

¹¹Men Samuel frågade: ”Vad har du gjort?” Saul svarade: ”När jag såg att folket skingrades och gick ifrån mig och du inte kom inom den bestämda tiden, medan filisteerna samlades vid Mikmash, ¹²tänkte jag: Nu kommer filisteerna ner hit mot mig i Gilgal, och jag har ännu inte bett om Herrens hjälp. Då tog jag mod till mig och offrade brännoffret.”
- Profeten Samuel vet mycket väl vilken svår synd Saul har begått, men han ger Saul chansen att erkänna sin synd och omvända sig. Saul tar dock inte den chansen utan försvarar istället sin synd. Hade han ångrat sig hade säkert Samuel sen svarat på något annat sätt.
  - Alla människor begår fel då och då och syndar emellanåt. Detta är givetvis inte bra, men det blir bara värre om man inte ångrar sig och omvänder sig.
  - Även den av Gud mycket omtyckte kung David syndade svårt vid flera tillfällen, men Gud älskade honom ändå därför att han ångrade sig när han insåg vad han hade gjort.
  - När Gud konfronterar dig med din synd, antingen profetiskt, genom syndanöd eller genom att du blir avslöjad, se då till att göra upp med din synd, be om förlåtelse och omvänd dig. Då tar Gud emot dig med öppna armar och förlåter dig all din synd.
- Sauls första bortförklaring bestod i att han skyllde på att folket höll på att skingras mer och mer och att han kände sig tvungen att göra något för att inte alla skulle lämna. Det kan visserligen rent mänskligt sett vara sant, men Saul borde veta bättre än att förlita sig mer på mänsklig styrka än på Guds kraft.
  - Även om alla soldater hade lämnat Saul ensam så hade Gud kunnat besegra filistéerna med endast en ensam Saul. Detta visar Gud Saul vid ett senare tillfälle då lille David ensam driver filistéernas armé på flykt i och med att han besegrar jätten Goliat (1 Sam 17).
- Sauls andra bortförklaring var att Samuel ju var försenad. Exakt varför Samuel var försenad vet vi inte, men det är viktigt att inte skylla sin egen synd på någon annan. Även OM Samuel begick något fel i och med att han var sen så ursäktar ju det givetvis inte att även Saul får göra fel.
  - Har du någon gång känt dig felaktigt behandlad och på grund av det själv behandlat andra på ett dåligt sätt? Låt inte andras synd ”rättfärdiga” din egen synd.
- Sauls tredje bortförklaring var att han försökte ”blidka” Gud genom detta offer. Men man kan inte blidka Gud genom att göra något som Gud har förbjudit.
  - Det är exempelvis inte okej att som ledare köra över folk eller behandla vissa personer illa i syfte att vinna många människor för Gud. Ändamålet helgar inte medlen.
  - Hade Saul verkligen velat ”blidka” Gud så hade han kunnat böja sina knän och be till Gud om hjälp. Gud hade utan tvekan lyssnat på Sauls bön och hjälpt honom.
  - Att Saul valde just brännoffer som metod att blidka Gud visar oss att Saul förmodligen inte egentligen utförde brännoffret för att blidka Gud utan för att blidka folket.

¹³Samuel sade: ”Du har handlat dåraktigt. Du har inte hållit det bud Herren, din Gud, har gett dig. Om du hade gjort det, skulle Herren ha befäst ditt kungadöme över Israel för all framtid. ¹⁴Men nu skall ditt kungadöme inte bestå.
- Till syvende och sist så var Sauls synd att han inte höll det bud som Gud hade gett honom. Gud hade sagt en sak och Saul gjorde en annan. Sauls synd var att han inte lydde Gud, men hans egentliga problem var att hans hjärta var på fel plats.
  - Finns det då inte chans till syndernas förlåtelse? Jo, men det kräver ju också att man ångrar sig och omvänder sig från sin synd. Istället för att ångra sig när han blev påkommen så skyller Saul ifrån sig, det visar att hans hjärta är på fel ställe. Han bryr sig mer om sig själv än om Gud.
- Straffet som Saul får är att kungadömet inte kommer fortsätta i hans ätt. Dock kommer Saul själv att regera vidare i 20 år till efter detta.
  - När Gud ger en dom så ger han nästan alltid gott om tid innan domen verkställs så att man har chans att omvända sig. Saul gjorde inte det och domen verkställdes således.

Herren har sökt sig en man efter sitt hjärta, och honom har han utsett till furste över sitt folk. Men du har inte hållit vad Herren befallt dig.” ¹⁵Därefter bröt Samuel upp och gick från Gilgal till Gibea i Benjamin.
- Saul var en man efter Israels hjärta, men David var en man efter Guds hjärta. Vad var det då som skiljde Saul och David åt?
  - Saul beskrivs som ”en ståtlig ung man”, han såg verkligen ut som en kung (1 Sam 9:2). David var snarare en liten undanskuffad pojke som ingen brydde sig om (1 Sam 16:11).
  - Både David och Saul hade tyckt det vore viktigt att offra brännoffer till Gud innan en viktig strid, men Saul offrade för att få med sig folket, David offrade därför att han ville ära Gud.
  - Både David och Saul syndade, men när Saul blir påkommen med sin synd så skyller han ifrån sig, när David blir påkommen med synd så utbrister han: ”Jag har syndat mot Herren.” (2 Sam 12:13).
    - Den här texten handlar egentligen inte om vem som är mest syndare, Saul eller David, för då hade nog David varit den mest skyldige, han var ju både otrogen och en mördare. Den här texten handlar om vart man har sitt hjärta, hos sig själv eller hos Gud.
    - Saul blir alltså inte av med kungadömet på grund av att han syndade utan på grund av hans hjärta.

Men Saul inmönstrade det folk som fanns hos honom och det var omkring sexhundra man.
- Sauls stående armé var från början 3000 man men har nu minskat till 600, dvs. en femtedel. Oddsen redan innan den drastiska minskningen var bedrövliga, men är nu totalt katastrofala, åtminstone rent mänskligt sett.
  - Hade Saul litat på att Gud skulle ge honom segern skulle minskningen av antalet soldater gjort Saul glad eftersom en seger med dessa odds skulle gett inneburit stor ära för Gud, men i och med att han funderar på hur han själv ska kunna besegra filistéerna så blir han minst sagt orolig!
    - Sauls 600 man är faktiskt exakt dubbelt så många som Gideons 300, men skillnaden mellan dessa ledare är att Gideon hade en stark tro på Gud (Dom 7:1-7).
  - När vi ser stora berg av omöjliga problem framför oss, då ska vi minnas att det måhända är omöjligt för en människa, men för Gud är ingenting omöjligt! När vi förtröstar på Gud så är ingen fiende för stor för oss. Kom dock ihåg att alltid ge Gud äran för den seger han ger dig i ditt liv!

¹⁷En skara drog ut ur filisteernas läger för att härja.
- Filistéerna är så militärt överlägsna att delar upp sig och härjar. De verkar inte ens bekymra sig om att ställa upp sig för strid mot Saul.

¹⁹Det fanns ingen smed i hela Israels land, ty filisteerna var rädda att hebreerna skulle tillverka svärd eller spjut åt sig. ²⁰Därför måste varje israelit bege sig ner till filisteerna, om han ville vässa sin lie, sin plogbill, sin yxa eller sin skära. ²¹Och priset för slipning var en pim för skärorna och plogbillarna och en tredjedels sikel för gafflarna och yxorna och för att få en udd påsatt. ²²Det innebar att när striden skulle börja, hade inte en enda av Sauls och Jonatans män något svärd eller spjut. Det var bara Saul själv och hans son Jonatan som hade sådana.
- Filistéerna var ett grekiskt folk och hade mycket handelskontakter utöver Medelhavet.
- Arkeologer är överens om att det var filistéerna som införde järnsmide till denna del av världen.
- Inte nog med att filistéerna var betydligt fler än israelerna, de var dessutom militärt och teknologiskt sett totalt överlägsna israelerna. Filistéerna hade svärd och spjut medan israelerna hade slungor, pilbågar och arbetsredskap.