Thank you!
En kvinna ropade ”Thank you!” när vår jeep lämnade den lilla nepalesiska byn. Vi hade åkt dit för att se det långsiktiga resultatet av kristna nepalesers arbete mot trafficking.
Vägen dit var, bokstavligt talat, kantad av livsfara. Flyget från Kathmandu kunde inte lyfta på grund av monsunregn och dålig sikt så vi fick hyra en jeep, men frågan är om det var så mycket bättre. Några veckor innan hade ett jordskred i östra Nepal dödat upp emot 200 nepaleser och flera gånger längs med vår väg stötte vi på jordskred. Såg en 2 meter hög sten som trillat ner på vägen.. Vi kom fram välbehållna men kunde dagarna efter läsa att upp emot 100 nepaleser dött i diverse jordskreds-katastrofer, bland annat i det område vi färdades i.
Byn vi skulle till är en helt ny by. Egentligen var där djungel för inte alls länge sen, men nepalesiska myndigheter tvingade ett nomadfolk i närheten att lämna djungeln så de blev bofasta i det område vi besökte. För att få rent vatten var de tvungna att vandra 3 timmar genom djungeln bort till ett berg. Men som om inte faran för tigrar och dödliga ormar var nog, så rövades några flickor bort av traffickers som för dem över gränsen in i Indien där de säljs till bordeller. Ju yngre flickor, desto dyrare pris. En del tjejer är bara 12 år gamla när de säljs.
Den organisation vi hade kontakt med, KIN, jobbar aktivt och långsiktigt mot trafficking. De står vid 12 gränsstationer och spanar efter potentiella trafficking-offer. Många unga tjejer luras av sin ”pojkvän” i Nepal om att få ett jobb och ett bättre liv i Indien, men säljs vid gränsen. I år har KIN räddat 17.865 (!) flickor vid gränsen!
När flickorna har räddats får de genomgå själavård och får den hjälp som behövs. I många fall är det väldigt svårt för flickorna att ta in och förstå att de har blivit lurade av sin pojkvän eller till och med av sin egen familj. En del flickor kan inte återvända till sin hemby utan måste stanna i så kallade ”Safe Homes” där de får mer själavård, yrkesutbildning och lärjungaträning. Alla flickor får höra evangeliet och väldigt många väljer att bli Jesu lärjungar. Tjejerna får utbildning i att starta församlingar och dylikt. När de sen återvänder till sina hembyar har de därmed möjlighet att skaffa sig ett jobb, bli en viktig person i samhället och leda fler människor till frälsning.
I den före detta nomadby vi besökte hade två tjejer, med ekonomiskt bidrag från olika hjälporganisationer, varit med och byggt en kyrka, flera latriner och en vattenbrunn. Tack vare detta behöver tjejerna inte längre gå 3 timmar genom djungeln för att hämta vatten och därmed riskera bli kidnappade och sålda. Enligt uppgift har cirka 75% av byn nu valt att bli kristna.
Det är fortfarande mycket som behöver göras i byn, och i många andra liknande byar, men när en kvinna ropade ”Thank you!” när vår jeep lämnade förstod jag hur betydelsefullt allt detta arbete är.