Vad säger Bibeln om paradis och syndafall?

Gud skapade Edens lustgård, också känt som Paradiset, och anförtrodde omvårdnaden till Adam och Eva. Människorna fick äta fritt av allt som fanns i lustgården, förutom trädet med kunskap om gott och ont. Ormen lurade dock människorna till att äta av frukten och som en konsekvens fick Adam och Eva lämna Edens lustgård så att de inte även skulle äta av livets träd.

Bibelord

“⁸Herren Gud planterade en lustgård i Eden, österut, och satte där människan som han hade format. ⁹Och Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i lustgården satte han livets träd och trädet med kunskap om gott och ont. ¹⁰Från Eden gick det ut en flod som vattnade lustgården och sedan delade sig i fyra huvudgrenar.” (1 Mos 2:8–10)

“¹⁵Herren Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att odla och bevara den. ¹⁶Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan äta fritt av alla träd i lustgården, ¹⁷men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta, för den dag du äter av det ska du döden dö.”” (1 Mos 2:15–17)

“¹ Men ormen var listigare än alla markens djur som Herren Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av alla träd i lustgården?” ²Kvinnan svarade ormen: ”Vi får äta av frukten från träden i lustgården, ³men om frukten på trädet mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, för då kommer ni att dö.” ⁴Då sade ormen till kvinnan: ”Ni ska visst inte dö! ⁵Men Gud vet att den dag ni äter av den kommer era ögon att öppnas, och ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.” ⁶Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom det gav förstånd, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt. ⁷Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och gjorde sig höftskynken.” (1 Mos 3:1–7)

“⁸Vid kvällsbrisen hörde de Herren Gud vandra i lustgården. Och mannen och hans hustru gömde sig för Herren Guds ansikte bland lustgårdens träd. ⁹Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: ”Var är du?” ¹⁰Han svarade: ”Jag hörde ljudet av dig i lustgården och blev rädd eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.” ¹¹Då sade han: ”Vem har berättat för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?” ¹²Mannen svarade: ”Kvinnan som du satte vid min sida, hon gav mig av trädet och jag åt.” ¹³Då sade Herren Gud till kvinnan: ”Vad är det du har gjort?” Kvinnan svarade: ”Ormen förledde mig och jag åt.”” (1 Mos 3:8–13)

”¹⁴Då sade Herren Gud till ormen: ”Eftersom du gjort detta, ska du vara förbannad bland alla boskapsdjur och vilda djur. På din buk ska du gå, och jord ska du äta så länge du lever. ¹⁵Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han ska krossa ditt huvud och du ska hugga honom i hälen.” ¹⁶Till kvinnan sade han: ”Jag ska göra din möda stor när du blir havande. Med smärta ska du föda dina barn. Till din man ska din åtrå vara, och han ska råda över dig.” ¹⁷Till Adam sade han: ”Du lyssnade på din hustru och åt av trädet som jag befallde dig att inte äta av. Därför ska marken vara förbannad för din skull. Med möda ska du livnära dig av den så länge du lever. ¹⁸Törne och tistel ska den bära åt dig, och du ska äta av markens örter. ¹⁹I ditt anletes svett ska du äta ditt bröd tills du vänder åter till jorden, för av den är du tagen. Jord är du, och jord ska du åter bli.” ²⁰Mannen gav sin hustru namnet Eva, för hon blev mor till allt levande.²¹Och Herren Gud gjorde kläder av skinn åt Adam och hans hustru och klädde dem.” (1 Mos 3:14–21)

“²²Herren Gud sade: ”Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte räcka ut handen och ta även av livets träd och så äta och leva för evigt.” ²³Och Herren Gud skickade bort dem från Edens lustgård för att bruka jorden som de tagits från. ²⁴Han drev ut människan, och öster om Edens lustgård satte han keruberna och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd.” (1 Mos 3:22–24)

“⁷Åt den som segrar ska jag ge att äta av livets träd som står i Guds paradis.” (Upp 2:7b)