Tänkte tappert ge mig an ett försök till nyårskrönika! Vissa tider och stunder varken hinner eller orkar jag skriva om saker som händer så detta får bli en liten sammanfattning av slumpvis utvalda minnen från året som gått.
Livspusslet. När jag tänker tillbaka på 2013 tänker jag givetvis först och främst på Konrad, min lille son. Han föddes i oktober 2012 så året som har gått har präglats mycket av honom. Vi har haft väldigt roligt tillsammans, och alla ni som har egna barn vet hur mycket ett barn utvecklas det första året, så det har hänt så otroligt mycket :) Konrad har lärt sig gå, springa, peta i näsan och skoja.
Samtidigt har livet blivit väldigt stressigt tidvis. Min fru Annica pluggar heltid och det har varit ett pussel att få ihop kyrkans, min och min frus kalender. Konrad behöver verkligen börja på dagis.
Församlingen. Jag har nu varit pastor och föreståndare i Timrå Pingst i ett och ett halvt år och det har varit en lärorik tid! Församlingen är inne i en positiv trend just nu med en söndagsgudstjänststatistik som det senaste halvåret har ökat från 53 personer i genomsnitt i juli till 101 i november, en ökning som visserligen till viss del har sina naturliga förklaringar men som ändå är väldigt rolig att bevittna :) Vår församling har väldigt mycket invandrare och asylsökande, ibland är de nästan hälften av våra gudstjänstbesökare.
Men även om det har varit mycket positivt på vissa områden har vi ändå gått igenom en hel del kriser, något som jag inte på förhand har vetat hur jag ska hantera. En hel del av dessa kriser går inte att skriva om offentligt, men några jag kan skriva om är dagiset Kompassen och vår LP-kontakt. Kompassen fick problem eftersom nattdagiset som hyrde deras lokaler på natten bytte lokaler vilket medförde att Kompassen aldrig skulle ha råd med den förhöjda hyran. Efter mycket strul och förhandling lyckades vi gemensamt komma fram till en bra lösning och idag har Kompassen mer barn än på länge! Vad gäller LP så har vi en förening tillsammans med 9 andra församlingar i Sundsvall och Timrå. Utan att gå in för mycket på detaljer så kan man kortfattat nämna att Sundsvall vill dra sig ur samarbetet och koncentrera sig på sin egen kommun och stad. Detta leder till att vi i Timrå får väldigt svårt att anställa den föreståndare som behövs. Denna kris är ännu inte löst men vi jobbar på en lösning.
Dop- och medlemskapsdebatten. Det har varit väldigt intressant att följa och delta i den dop- och medlemskapsdebatt som just nu pågår både i vår församling och i Pingströrelsen i stort. Sammanfattningsvis så går den ut på att de allra flesta pingstförsamlingar är baptistiska och bara välkomnar medlemmar som är troendedöpta. Samtidigt har många barndöpta från andra samfund blivit en del av församlingsgemenskapen utan att döpa om sig och därför inte officiellt kan bli medlemmar.
Jag tycker personligen att det är mycket bra att denna debatt har blossat upp. Vi behöver verkligen samtala om hur vi ska se på detta. Ibland har jag blivit mycket upprörd över de som jämför detta samtal med något slags andligt avfall, jag tycker det är helt rätt att saken diskuteras så att vi kan lyssna in olika perspektiv och studera vad Bibeln säger i frågan. Det minsta vi kan göra för alla dessa varmt troende barndöpta i våra församlingar är att samtala om hur vi ska se på att vi låter de vara med i församlingsgemenskapen men inte i församlingsmatrikeln. Sen kanske vi ändå står fast vid våra tidigare stadgar och åsikter, men vi måste åtminstone samtala om situationen. Personligen vet jag inte exakt hur jag ska tänka i denna fråga, jag tycker Bibeln är väldigt tydlig vad gäller dopet, men inte lika tydlig vad gäller medlemskap i Guds rike och församlingen. Jag inser min egna begränsning och inser behovet av större samtal i hela Pingströrelsen och ser därför fram emot de nationella samtalen på Pingst Pastor 8-10 jan och de regionala i februari.
Utomlands. I år har vi jobbat mycket med vårt biståndsarbete utomlands och det har blivit några oerhört intressanta resor för egen del. Min ursprungliga dröm sen jag blev lärjunge vid 18 års ålder var att bli missionär, en dröm som möjligtvis ändrat lite riktning på senare år nu när jag istället jobbar som pastor i Norrland. Men intresset och engagemanget finns kvar och jag hoppas kunna fortsätta med detta även framöver.
Bröllop, dop och begravning. Som pastor har jag den oerhörda förmånen att få förrätta diverse olika ceremonier, människors viktiga ögonblick av lycka, kärlek, beslut och sorg. Jag hade aldrig tidigare vigt eller begravt någon så detta var väldigt väldigt spännande. På ett sätt bävar jag inför dessa förtroendeuppdrag men på ett annat sätt ser jag fram emot dem.
Andlighet. Jag tror de allra flesta kristna längtar direkt eller indirekt efter mer bön, Bibelläsning, lovsång, Gudsnärvaro, osv. Förmodligen ber jag och läser Bibeln mer än de flesta, men jag skulle inte vilja påstå att det blir enklare bara för att man blir pastor. Jag är oerhört tacksam för alla de stunder jag kan be och studera Bibeln på arbetstid, exempelvis när jag förbereder en predikan eller leder ett bönemöte, men det är den personliga andakten som egentligen betyder mest för mig. Jag tycker inte att det har blivit lättare att ta personlig tid med Gud bara för att jag har blivit pastor utan det krävs lika mycket planering och vilja som förut. Ibland är det lättare, ibland är det svårare. Som tur är så har jag under årens gång lyckats bygga upp fasta rutiner som jag inte viker ifrån ens om jag har 40 graders feber eller stressar mig igenom dagen. Men under 2014 hoppas jag kunna bli ännu bättre på mina personliga stunder med Gud eftersom jag vet hur mycket de betyder både för mig och för Gud. Vi tycker ju om varandra :)