Bjuder på en liten bild på mig och min son Konrad :)
Idag började jag tänka. Tanken slog mig, varför jobbar jag egentligen som pastor? Ni som känner mig från tonåren vet att pastor nog var det sista jag kunde tänka mig att bli, eller snarare, det fanns inte ens på kartan.
Den första, och mest avgörande, anledningen är att Gud kallade mig till ett liv i hans tjänst. Mitt yrkesval är inte självvalt. När mina gymnasiestudier havererade pga för mycket skolk så bestämde jag mig för att bli FN-soldat. Jag var otroligt nära att lyckas, fick bra betyg från lumpen och jobbade som väktare för att ytterligare förbereda mig för att bli vaktsoldat i Kosovo. Men (lyckligtvis, så här i efterhand) fick jag avslag och valde att gå Bibelskola istället.
Den andra anledningen är alla dessa möten med människor! Som pastor får man vara med i många människors livsavgörande händelser, exempelvis frälsningsupplevelser, helanden, dop, bröllop, sjukdom och döden. Alla dessa möten, samtal och upplevelser skapar väldigt mycket känslor inom mig och ger mig en känsla av att inte bara leva egoistiskt för mig själv. Som pastor så får jag vara medvandrare i andra människors livsvandring och jag känner djup respekt inför det förtroende många ger sin pastor.
Den tredje anledningen är mitt eget personliga lärjungaskap. Jag hade aldrig haft tid att studera Bibeln och be så mycket som jag gör nu när det ju ingår i mitt jobb. Jag älskar Guds närvaro och att få samtala med min Herre. Jag har också fått en betydligt fördjupad kärlek till Guds ord de senaste åren, jag verkligen älskar när jag har en hel dag avskild åt att bara studera Bibeln och förbereda en predikan, inget går upp mot det!
Du som läser detta och är pastor eller jobbar på något liknande sätt, anställd eller på fritiden, känner du igen dig i detta eller finns det någon annan fjärde anledning som motiverar dig? Skulle vara väldigt intressant att få ta del av dina tankar :)