Apg 20:1-12 – Paulus i Troas

¹När oroligheterna hade lagt sig, kallade Paulus till sig lärjungarna och förmanade och tröstade dem. Sedan tog han farväl och for till Makedonien. ²Och när han hade farit genom det området och talat många uppmuntrande ord till bröderna, kom han till Grekland, ³där han uppehöll sig i tre månader. Men då judarna förberedde ett attentat mot honom, just som han skulle avsegla till Syrien, bestämde han sig för att resa tillbaka genom Makedonien. ⁴Med honom följde Sopater, Pyrrhus son, från Berea, Aristarkus och Sekundus från Tessalonika, vidare Gajus från Derbe och Timoteus samt Tykikus och Trofimus från Asien. ⁵Dessa reste i förväg och väntade på oss i Troas. ⁶Efter det osyrade brödets högtid seglade vi själva från Filippi, och fem dagar senare träffade vi dem i Troas, där vi stannade i sju dagar.

⁷Den första dagen i veckan var vi samlade till brödsbrytelse. Paulus samtalade med de församlade, och eftersom han skulle resa nästa dag, fortsatte han att tala ända till midnatt. ⁸Det fanns ganska många lampor i det rum på översta våningen, där vi var samlade. ⁹I fönstret satt en ung man som hette Eutykus. Han föll i djup sömn när Paulus talade så länge, och i sömnen föll han ner från tredje våningen, och när man lyfte upp honom var han död. ¹⁰Paulus gick då ner, böjde sig över honom och tog honom i sina armar och sade: ”Var inte oroliga. Han lever.” ¹¹Därefter gick Paulus upp igen och bröt brödet och åt. Sedan han hade talat länge, ända till gryningen, gick han därifrån. ¹²Och de förde fram den unge mannen. Han levde, och de blev mycket uppmuntrade.

• ¹När oroligheterna hade lagt sig, kallade Paulus till sig lärjungarna och förmanade och tröstade dem. Sedan tog han farväl och for till Makedonien.
  • När oroligheterna i Efesus (Apg 19) hade lugnat ner sig bestämmer Paulus sig för att resa vidare till Makedonien. Paulus hade spenderat 3 framgångsrika år i Efesus och nu var det dags att åka vidare (Apg 20:31).

• Men då judarna förberedde ett attentat mot honom
  • Det var inte så att judarna som folkgrupp var emot Paulus och den kristna tron. Jesus, Paulus och alla de första kristna var ju själva judar. De judar som menas här är de judar som inte accepterade Jesus som Messias och som aktivt motarbetade Paulus missionsarbete.
  • I förra kapitlet kunde vi se hur grekerna blev upprörda över evangeliet och i detta kapitel är det judarna som blir upprörda. Det var alltså inte bara en specifik grupp som motarbetade Paulus, utan inom alla folkgrupper så tog några emot budskapet om Jesus medan andra motarbetade.
  • Idag finns kristendomen och judendomen som två åtskilda religioner, men om vi går tillbaka 2000 år så ser vi att den kristna tron existerar inom judendomen. Jesus är jude och alla hans lärjungar är judar. I Nya testamentet kan man se hur två olika sorters judendom utkristalliseras: fariséernas ”rabbinska judendom” och Jesus ”messianska judendom”. Den tydliga åtskillnad som finns idag mellan dessa två var inte alls lika tydlig på Bibelns tid, men man kan tydligt se ursprungen till den messianska judendom, dvs. kristendomen, i Bibeltexter såsom denna.
    • På grund av att judarna hade hjälpt Julius Caesar i ett krig så hade judarna ett religiöst undantag från den annars allmänt rådande romerska kejsarkulten. All av romarna ockuperade folk skulle offra till kejsaren och på så sätt tillbe kejsaren som en gud. Detta undantag gällde även de första kristna så länge som romarna ansåg att de kristna var en del av judendomen. Men så småningom när kristendomen och judendomen gick skilda vägar så gällde detta inte längre de kristna vilket ledde till att de som vägrade offra till kejsaren blev martyrer. Detta i sin tur ledde till interna kristna splittringar mellan de som hade vägrat offra till kejsaren och de som hade gått med på det.

• Aristarkus och Sekundus från Tessalonika
  • Namnet ”Aristarkus” betyder ungefär ”den bäste härskaren” och vårt svenska ord ”aristokrati” är närbesläktat.
  • Romarna gav ibland sina slavar ”nummer” som namn: Primus (förste), Sekundus (andre), Tertius (tredje), Quartus (fjärde). Den viktigaste slaven fick namnet Primus och den näst viktigaste slaven fick namnet Sekundus, osv.
    • Vi finner flera sådana namn i Nya testamentet: Sekundus (Apg 20:4), Tertius (Rom 16:22) och Kvartus (Rom 16:23).
    • Det är intressant att notera att vi inte finner namnet ”Primus” (=den förste) i Bibeln. Kanske är det namnet reserverat åt Jesus Kristus, han som antog ”en tjänares gestalt” (Fil 2:7) och som i allt är ”den främste” (Kol 1:19)?
  • Det är onekligen intressant att adelsnamnet ”Aristarkus” och slavnamnet ”Sekundus” nämns tillsammans!
    • En återkommande undervisning hos Paulus är: “Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” (Gal 3:28)
    • Kanske var dessa två herre och slav innan de blev kristna, men nu så reser de tillsammans som om de vore bröder!

• ⁷Den första dagen i veckan var vi samlade till brödsbrytelse.
  • Det är inte alldeles enkelt att reda ut exakt vilken dag som här menas eftersom judarna och romarna räknade dagens början på olika sätt. Judarna menade att en ny dag började vid solnedgången, dvs. klockan 18:00, medan romarna och grekerna räknade från 00:00. Det som båda är överens om är åtminstone att ”den första dagen i veckan” är söndagen.
    • Det judiska folket firade enligt Gamla testamentet sabbat på lördagen, den sjunde dagen.
      • Det var först år 1972 som det internationellt sett bestämdes att måndagen skulle vara den första dagen i veckan.
      • Vi vet alltså att judarna enligt Gamla testamentet firade sabbat på lördagen och att de kristna enligt kyrkohistorien så småningom började fira gudstjänst på söndagen, men har denna ändring skett redan här i Apostlagärningarna?
        • Om Lukas använder den judiska tideräkningen så borde detta rimligtvis vara lördag någon gång efter 18:00, dvs. tidigt på söndagen enligt judisk tideräkning.
        • Om Lukas använder den romersk-grekiska tideräkningen så borde detta vara söndag morgon eller kväll, eftersom vanligt folk arbetade på söndag dag.
          • Det som talar för denna teori är att ”nästa dag” (vers 7) var i ”gryningen” (vers 11). Om Lukas hade räknat enligt judisk tideräkning så hade gryningen varit samma dag.
          • Det verkar dessutom vara normalt för de kristna att samlas på ”den första veckodagen” (1 Kor 16:2).
        • Nya testamentet anger inte exakt vilken dag som man ska fira gudstjänst och det finns inget krav på att göra det på varken lördag eller söndag. Det är rimligt att de kristna judarna firade gudstjänst på lördagen eftersom de var vana vid detta och ändå firade sabbat på denna dag. Det är heller inte orimligt att kristna romare och greker firade gudstjänst på söndagen eftersom det var mer naturligt för dem.
          • Den största anledningen att fira gudstjänst just på söndagen är för att det var den dag då Jesus uppstod från de döda (Matt 28:1).
          • Det viktiga är inte exakt vilken dag man firar gudstjänst utan att man firar gudstjänst.
  • Av den här texten framgår att de första kristna samlades och firade nattvard tillsammans, men det finns även en intressant utomstående notering om vad de kristna gjorde mer när de samlades. Så här skriver den romerske senatorn Plinius den yngre cirka år 110 om de första kristna: ”De träffades på en bestämd dag innan det var ljust, och riktade en form av bön till Kristus, som till en gudomlighet.”
    • Plinius var en romersk senator som nämner och beskriver de kristna i ett brev till kejsar Trajanus i syfte att be om råd om hur han ska hantera dem. Eftersom Plinius dog år 113 så skrevs detta brev bara 20 år efter aposteln Johannes skrev sitt evangelium. Redan så tidigt i kristendomens historia så beskriver utomstående romerska statstjänstemän att de kristna ber till Kristus som till en gudomlighet.

• brödsbrytelse
  • Av 1 Kor 11 framgår att de första kristnas ”brödsbrytelse” var något mer än det traditionella nattvardsfirande som de flesta kristna gör idag. Man samlades till en ”kärleksmåltid” (2 Pet 2:13), där man åt mat tillsammans samtidigt som man även lyfte fram brödet och vinet till Jesu åminnelse.

• Paulus samtalade med de församlade, och eftersom han skulle resa nästa dag, fortsatte han att tala ända till midnatt.
  • Här ser vi en annan tolkning av att ”predika bibliskt”, nämligen att predika långa predikningar! ;)
  • Paulus hade väldigt mycket att förmedla till de kristna i Troas så han undervisade så mycket han kunde.
    • Av detta kan vi lära oss att det faktiskt finns mycket som vi kristna behöver lära oss. När vi samlas till gudstjänst är det viktigt att vi samlas kring Guds ord och försöker förstå vad Gud vill förmedla till oss.
    • Bibelns budskap är viktigt, det är inte bara en programpunkt som behöver betas av någon gång under gudstjänsten. Gud vill lära oss hur vi ska leva genom att vi studerar hans Ord. 
  • Det verkar alltså som att de kristna redan på Bibelns tid samlades på söndagen, firade nattvard tillsammans, lyssnade på Guds ord, bad, sjöng lovsång tillsammans (Matt 26:30) och samlade in kollekt (1 Kor 16:2).
    • Än idag, 2000 år senare, samlas vi på detta sätt.

• ⁹I fönstret satt en ung man som hette Eutykus. Han föll i djup sömn när Paulus talade så länge, och i sömnen föll han ner från tredje våningen, och när man lyfte upp honom var han död. ¹⁰Paulus gick då ner, böjde sig över honom och tog honom i sina armar och sade: ”Var inte oroliga. Han lever.”
  • Återigen ser vi att namn ofta även har någon form av budskap i texten. Namnet Eutykus betyder ”lyckosam”, och det får man nog konstatera att han var!
  • Författaren till Apostlagärningarna, Lukas, var läkare till yrket (Kol 4:14), och här märker man hur han observerar denna händelse med en läkares ögon. Lukas konstaterar att Eutykus föll från ”tredje våningen” och att han var ”död”. Det som därefter skedde var otvivelaktigt ett Guds mirakel!
    • Precis som Elia (1 Kung 17:17-24) och Elisa (2 Kung 4:32–37) så böjde sig Paulus över Eutykus och på så sätt blev han förd tillbaka från döden.
    • På liknande sätt konstaterade Jesus att en liten flicka som nyss dött inte alls var död (Mark 5:39).
  • Förmodligen kom Paulus predikan av sig lite när Eutykus dog, men måste nog ha blivit ganska så spännande i samband med att Eutykus mirakulöst kom tillbaka till livet!
  • Än idag händer det ju att folk somnar när någon predikar, trots att dagens predikanter ofta bara predikar mellan 20 och 40 minuter, i jämförelse med Paulus predikan som pågick hela natten.
    • Ofta startar ett ointresse redan innan predikan och förstärks ju längre tid predikan tar. Men den som lyssnar på en predikan med en hunger efter Guds ord kommer att bli mättad!
  • Även om denna incident är ganska så oskyldig eftersom den förmodligen berodde på ångorna från ”de många lampor” som fanns i rummet (vers 8), så finns det en värre sorts sömn som kristna kan hamna i och som både Jesus och Paulus varnar för:
    • “³³Var på er vakt och håll er vakna, ty ni vet inte när tiden är inne. ³⁴Det är som när en man reste bort. Han lämnade sitt hus och gav sina tjänare i uppdrag att sköta var och en sin uppgift. Portvakten befallde han att vara vaksam. ³⁵Vaka därför! Ni vet inte när husets herre kommer, om det sker på kvällen eller vid midnatt eller på efternatten eller på morgonen. ³⁶Vaka, så att han inte plötsligt kommer och finner att ni sover. ³⁷Vad jag säger till er, det säger jag till alla: Vaka!”” (Mark 13:33–37)
      • Jesus liknelse om en man som reser bort motsvaras idag av en chef som åker på tjänsteresa. Hur sköter vi oss på jobbet när chefen är borta? Gör vi vårt jobb plikttroget eller går vi och lägger oss och sover eftersom chefen ändå inte ser oss?
      • Samma sak gäller oss idag, hur sköter vi kristna vårt jobb; dvs. missionsbefallningen? Fullföljer vi vår plikt gentemot de fattiga och sjuka? Vittnar vi om vår tro? Fördjupar vi oss i vårt personliga lärjungaskap?
      • “⁶Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra. ⁷Ty de som sover, de sover om natten, och de som berusar sig är berusade om natten. ⁸Men vi som hör dagen till, låt oss vara nyktra, iförda tron och kärleken som pansar och hoppet om frälsning som hjälm. ⁹Ty Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus. ¹⁰Han har dött för oss, för att vi skall leva tillsammans med honom, vare sig vi är vakna eller insomnade. ¹¹Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, så som ni redan gör.” (1Thess 5:6–11)
      • En kristen behöver vara ”vaken” så att man alltid lever det kristna livet som en aktiv lärjunge till Jesus. En sovande kristen glömmer församlingen och tappar intresset för sitt eget lärjungaskap.
        • De kristna som ”sover” behöver bli ”väckta” så att de börjar bry sig mer om Guds ord, bön, lovsång, evangelisation, mission och gudstjänst.
        • Från detta bildspråk har vi fått ordet ”väckelse”, som ju handlar om att kristna vaknar till och börjar ta Guds ord på allvar.
        • En väckelse startar alltid ibland kristna som vaknar i sitt kristna liv och börjar ta missionsbefallningen på allvar vilket leder till att många blir frälsta.
        • Ofta händer det att vi kristna samlas och ber Gud om en väckelse med förhoppningen att folk ska strömma till kyrkan och bli frälsta. Istället kanske vi helt enkelt borde lyda missionsbefallningen och se hur folk blir frälsta när vi väl börjar vittna om Jesus.

Copyright 2013 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.