Ofta får man höra att ”Jesus är vägen till Gud”, men vart kommer egentligen detta uttryck ifrån och vad betyder det? Den kristna tron har inte alltid kallats för ”kristendomen”, istället kom den tidigt att kallas för ”Vägen”. I Apostlagärningarna märker vi exempelvis att Paulus först förföljer de som hörde till ”den vägen” (Apg 9:2) men senare omvände sig och själv började gå på ”den vägen” (Apg 24:14). Här nedan följer en liten text jag skrev för en tid sedan men som återigen verkar ha blivit aktuell:
Guds väg i GT
I Gamla Testamentet så används begreppet ”väg” ofta synonymt med ”ett sätt att leva” och används för att kontrastera ”Guds väg” och ”de ogudaktigas väg”. I GT vill Gud att Israels folk ska gå på Guds väg genom att göra vad Gud har befallt Mose:
“Du skall upplysa dem om stadgar och bud och låta dem veta vilken väg de skall vandra och vad de skall göra.” (2 Mose 18:20).
“Var noga med att göra vad Herren, er Gud, har befallt er. Vik inte av, vare sig till höger eller till vänster. Den väg som Herren, er Gud, har befallt er att gå skall ni alltid följa, så att ni får leva och det går er väl och ni får ett långt liv i det land som ni skall ta i besittning.” (5 Mose 5:32–33).
En människa går alltså ”Guds väg” om hon lyder de befallningar som Gud ger och för Israels folk som helhet innebar detta att de skulle leva i förbundet med Gud och lyda den lag som Gud gav Israel via Mose.
Men om en människa tvärtom föraktar Gud så avviker hon ifrån Guds väg och går därmed följaktligen på ”krokiga vägar” (Ord 14:2). Den väg som den ogudaktige går ”avskyr Herren” (Ord 15:9) och den som vill gå på ”de rättsinnigas väg” gör bäst i att fly det onda (Ord 16:17). I framförallt Krönikeböckerna används begreppet ”väg” frekvent för att beskriva om en kungs regeringstid har varit bra eller dålig i Guds ögon: “Han vandrade på sin fader Asas väg och vek inte av från den, ty han gjorde det som var rätt i Herrens ögon.” (2 Krön 20:32). När begreppet ”väg” används i böner så är det ofta i samband med att den bedjande vill att man på jorden lär känna Guds vägar (Ps 67:2-3) eller att man själv ska få se Herrens väg (Ps 86:11).
Man kan alltså sammanfatta ”Guds väg” i Gamla Testamentet med att det är synonymt med ”Guds vilja” eller ”Guds befallningar” och att Gud vill att människan inte ska gå ”sin egen väg” utan ”Guds väg” genom att lyda Guds befallningar som Gud gav Israel via Mose.
Vägen i NT
Jesus fortsätter på Gamla Testamentets spår om att det finns två vägar att gå när han upplyser oss om att ”fördärvets väg” är bred och att ”livets väg” är smal (Matt 7:13-14). Men även om Jesus fortsätter på GT:s utstakade väg så finns det en skillnad i hur man går på Guds väg. Istället för att lyfta fram att man som i Gamla Testamentet ska gå på Guds väg genom att lyda Mose lag, så betonar Jesus istället att ”vägen till Fadern” går via honom själv. Enda sättet att komma till Fadern är genom att tro på Jesus och därmed är Jesus vägen (Joh 14:6).
Begreppet ”vägen” har alltså samma innebörd i GT som i NT, nämligen att man ska lyda Guds befallningar, men sättet som man lyder dessa befallningar på har ändrats. Istället för att Israel ska lyda Guds befallningar genom att lyda Mose lag så ska de nu lyda Guds befallningar genom att tro på Jesus.
Vägarna möts
Det finns en väldigt intressant vers i Lukas där GT:s och NT:s vägar möts. Det judiska folkets skriftlärda och överstepräster är ute efter att på något sätt snärja Jesus och kommer fram till honom och säger: ”Mästare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte anpassar dig efter människor utan verkligen förkunnar Guds väg.” (Luk 20:21).
Det som översteprästerna säger är att Jesus förkunnar Guds väg rätt och därmed bekänner de alltså ironiskt nog att man lyder Mose lag genom att tro på Jesus. Dessvärre levde dessa skriftlärda inte som de lärde utan försökte istället aktivt göra slut på Jesus. Man skulle förenklat kunna säga att det judiska folket delades i två läger som så småningom gick skilda vägar; de som ville lyda Guds befallningar genom att tro på Jesus gick åt ena hållet medan de som nöjde sig med Mose lag gick åt andra hållet. Än idag är dessa två synsätt åtskilda men idag kallar vi dem för ”kristendomen” och ”judendomen”.
Jesus är Vägen
Att Jesus kallar sig själv för ”Vägen” och att man går på Vägen genom att tro på Jesus visar oss hur intimt sammankopplade tron på Jesus är med det liv man lever. Man kommer in på Vägen genom att tro på Jesus och man går på Vägen genom att efterlikna Jesus. Den kristna tron är mer än bara en privat tankestruktur som man håller för sig själv, den är ett sätt att leva. Om man går på ”den vägen” så gör man inte bara några enstaka avstickare till kyrkan på söndagarna, utan man låter hela livet vara en vandring, ett sätt att leva.
Vill du gå på den vägen? Låt då Jesus vara din vägvisare och följ i hans fotspår!
“Om någon vill tjäna mig, skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara.” (Joh 12:26).
“Thomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” Jesus sade till honom: ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Joh 14:5–6)
Biskop Åke Bonnier – Vem får komma till himlen?